“Vanlig” kompostering vs bokashi?

En fråga vi får ofta är “vad är det för skillnad mellan traditionell kompostering och bokashi?”

Svaret: rätt mycket.

Bokashi är egentligen inte “kompostering” som vi känner till den från förr. Vi borde kanske inte kalla bokashi för kompostering men det blev bara så.

“Vanlig” kompostering är en föruttnelsesprocess. Allt läggs på hög och allt eftersom blir det mull ut av det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen är aerobisk och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.

Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en anaerobisk process, luft vill den inte ha. Allra helst ska man gräva ner sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt.

Två helt olika tillvägagångssätt alltså.  Men de blir ju båda till jord i slutändan, så vad spelar det för roll?

Den stora skillnaden är denna: det blir mycket växthusgaser från en vanlig  komposthög. Det blir mycketlite växthusgaser från bokashi som grävs ner i jorden.

Är det bara du och jag som komposter spelar det inte så stor roll, men skulle hela världen börja kompostera skulle det bli oändligt mycket växthusgaser ut av det. Sådant har vi helt enkelt råd med, globalt sett.

Varje bokashihink som grävs ner i backen fungerar som en mini jordsänka. Alltså ett sätt att förvara kol i marken istället för i luften. Kol i marken är i princip mull/humus; kol i luften är koldioxid och metan — växthusgaser som vi inte vill ha.

Hur då?

Allt levande är ju kol. Vi är gjorda utav kol, allt som växer (eller har växt) är i princip kol: djur, träd, människor, blommor, papper, grönsaker, matavfall. När något växer är allt väl. När ett träd omvandlas till ett trähus är allt väl (kolet “förvaras” i huset). När matavfall ligger under jorden och omvandlas till mull är allt väl. Men när levande kol-grejer “dör”, alltså börjar ruttna, då omvandlas kolet till något annat. När det gäller matavfall och växtrester som ligger på hög så är det koldioxid och metan man får.

Detta kan undvikas genom att göra något anaeorobiskt ut av det hela. Men en kompost som är anaerobisk vill ingen har, den luktar och  kommer på fel fötter (om inte vi jämt vänder den). Genom att lägga ditt matavfall i en bokashihink, syra det, sedan stoppa ner det i jorden så skapar du en anaerobisk process som är faktiskt sund.

Mycket lite koldioxid/metan släpps från hinken när du öppnar den för påfyllning (annars hade den blivit till en ballong under tiden). Och mycket lite släpps ut när bokashin grävs ner.

På köpet får du mycket mer jord från det hela eftersom ingenting slösas bort.

Foto: Jenny Harlen

So far so good, men man får väl bra jord från en vanlig kompost?

Visst gör man det, har man hållit på länge med kompostering blir man överlycklig över skatten man får varje gång man sprider ut den färdiga komposten.

Men något som är lite sorgligt (utöver kolförlusterna) är att man även förlorar en hel del av den näring som finns i växt- och köksrester när man komposterar på hög (oavsett om komposten är varm eller kall).

En trädgårdskompost har inte så mycket näring från början men en traditionell kökskompost har däremot ganska mycket näring på grund av matresterna. Men mycket av den näring som finns sipprar ut pö om pö. Den hamnar i marken under komposten, oftast till ingen nytta eftersom inget kommer att växa där.

Men även om all näring skulle sippra ut från komposten (vilket den inte gör) blir det bra ändå: den fina mullen man får från komposten är fantastisk fin jordförbättring, oavsett om den har mycket näring eller lite. Den gör jorden där den hamnar mer mullrik, lättare och skönare att hantera, trevligare för växterna och mikrolivet.

Med bokashi å andra sidan kan du punktförbättra landet direkt. Om du, till exempel, gräver ner en hink med bokashi i en pallkrage där du ska odla squash till våren vet du att precis all näring kommer tillgodo för squashen. Inget hinner sippra ut (även om den står några månader) och den fina mikrovärld som skapas på plats av mikroberna, maskarna och deras kollegor blir inte störd. Får de jobba i fred med sina tunnlar, vätska, mineralskapande med mera, får vi en bättre jordstruktur. Allt sådant gynnar våra växter.

Går vi ner på molekylnivå finns det även skillnader. Det som händer när ett bananskal, till exempel, ruttnar på komposten är att proteinstrukturen förstörs. Det blir ju till mull allt eftersom fast utom lättillgängliga munsbitar som mikroberna kan tugga i sig. Det som händer i en bokashihink är att proteinerna i bananskalen spälkas upp i sina aminosyror. Dessa är värdefulla för mikroberna båda i hinken och i landet sedan eftersom det är något de kan “tugga i sig” direkt.

Och det är just detta som gör att bokashiprocessen går så snabbt. Inget hokus-pokus alltså, utan att man skapar en väldig fin och effektiv servering av matresterna för småkrypen som gör resten av jobbet.

Som jämförelse kunde man tänka sig ett julbord med, på det ena bordet, en gris; på det andra bordet de vanliga köttbullarna, sillbitarna och skinkskivorna. Vilket bord väljer du?

Bokashi är för mikroberna vad julbordet är för oss. Fixfärdig och enkel väljer vi alla.

När mikroberna i jorden stoppar i sig allt gott från sitt julbord, alltså bokashihinken som du har grävt ner åt dem, så förvaras en hel del av näringen i sina kroppar. De lever inte särskilt länge (och det kommer en ny generation mikrober var 20:e minut typ), och alla dessa “döda” mikrober är fantastiskt nyttiga för jorden. Det är dem maskar och andra småkryp lever av. De som inte äts upp fungerar som långtids förvaring av näring i mineralform (processen heter mineralisering) och det betyder att näringen inte sipprar bort från landet utan stannar mer eller mindre på plats.

En bättre hantering är svår att hitta, egentligen.

Det är mycket som händer som vi omöjligt kan se. Däremot kan vi se när våra växter mår bra, och det gör vi alla som har hållit på med bokashi ett tag.

Så nästa gång någon frågar dig vad det är för skillnad mellan kompostering och bokashi kan du förhoppningsvis klara av svaret. Inte är det nödvändigt att ta allt det här med grannen men det kan vara intressant att känna till (hoppas jag!).

Dra gärna det där med växthusgaser. Och att det är oftast enklare i vardagen att slippa fylla på, vända och gräva ut en kompost som tar två-tre år att bli kvar och blir inte så näringsrik som man tror.

Men  även detta att man tar näringen i princip direkt från matbordet i köket till nästa års squasharna och morötterna.

Då blir det kanske busenkelt att förstå.