Category Archives: Bokashi och EM i världen

Bokashi i Myanmar del 1

Visste ni att vi håller på med ett bokashiprojekt i Myanmar (Burma)? Vi vill såklart berätta mer om det här otroligt spännande projektet, och här kommer del 1 av berättelsen:

Myanmar. Inte så långt ifrån Thailand, fast som en helt annan värld. De flesta av oss känner igen det som Burma, det var så det kallades fram till 1989 eller så. Inte något land man brukar åka till på semester då det har varit en militärdiktatur sedan 60-talet — avskärmat och isolerat som få andra länder.

Ja, här har vi hamnat med vårt bokashiprojekt. Och det känns så himla rätt!!

Vi satsar långsiktigt och seriöst med detta, det kommer ta många år och vi vill att det ska funka på riktigt. Inte bara en sådant där flumprojekt där man pratar mycket och får lite gjort. Här ska vi komma igång med Bokashi, sprida budskapet kors och tvärs över landet, och se till att allt mindre organisk avfall hamnar på soptippen. Att det blir möjligt att odla på gathörnen mitt i storstaden, och enklare att skapa mer stadsgrönska. 

Krukväxter hängande från husväggar på en vanlig gata i Myanmar
Gröna växter finns det här och där

Det väcker så många frågor när jag väl börjar berätta, men häng med så ska jag beskriver varför vi är här, hur vi har tänkt jobba och vad vi har för mål. 

Det här är inget stort, offentligt projekt. Det är något vi har hittat på själv för att vi brinner så extremt mycket för Bokashi. Än så länge finansierar vi hela projektet privat, genom vår försäljning på bokashi.se (all vinst går till detta) och med egna besparingar. Förhoppningsvis kan vi få stöd utifrån så småningom, när vi har visat vad vi går för, då kan vi verkligen komma någonstans!Läget nu är att jag, Jenny, är i Myanmar sedan en månad tillbaka och kör igång projektet. Det är min tredje besök i år: för precis ett år sedan var jag här som turist (och blev blixtförälskad i landet) och i mars/april var hela vårt team här för att kolla om det verkligen var så smart som vi trodde. Svaret var ja, så i juli körde vi igång! Jag räknar med att vara här fram och tillbaka under några år för att driva detta på riktigt.

Så här kan produktion av bokashiströ se ut!

Vi är ett blandat gäng av lokala människor och européer, men främst är det vi (bokashi.se) som driver projektet och står för kostnaderna. Vi har haft en sådan otroligt tur att vi hittade ett par fantastiska människor här som är med från början; och vi har träffat några till som vi kunde gott tänka oss ha med sedan när vi har råd.

Några ur gänget som jobbar med Bokashi Myanmar

Vad vill vi?
Jo, precis som i Sverige, vill vi att folk ska sluta slänga matavfall!Att det ska bli jord av alltihop. 

Det här handlar om två av de stora problemen här i världen, mängden mat- och organiskt avfall som skapar klimatgaser och är svåra att hantera, och brist på bra jord, jord som är ren, och näringsrik och mättad med kol. 

Ni vet så väl hur detta hänger ihop: gör vi Bokashi av organiskt avfall får vi bra jord. Så enkelt är det. Man löser två problem samtidigt och får otroligt mycket på köpet!

Bokashi fungerar överallt, till och med i Myanmar där det mest finns sand!

Vi vill att kolet hamnar i marken!
Något som jag verkligen bryr mig om är detta med kol i marken. Det kan vara lite abstrakt men vi kommer att höra SÅ mycket mer om det i framtiden. Kol är ju allt som en gång har levt, C i det periodiska systemet. Allt som lever är i princip kol: var enda en av oss, varje djur, växt, träd, fisk, mikrob, you name it — tillsammans utgör vi “biomassan”. Det finns tre andra ställen där kol (carbon, C) finns i mängder: i atmosfären, i havet och i marken. 

Det vi vet mycket väl är att det finns alldeles för mycket kol i luften. Det finns rätt mycket i havet. Men kol i jorden är en bristvara. Det är det vi kallar för humus, mull; det är det som gör en bra jord fertil och bra. 

Så det är inte svårt att räkna ut – vi behöver se till att så mycket kol som möjligt hamnar i jorden. Vi behöver anstränga oss på varje nivå, i varje land, i varje villa, stuga, lägenhet, kolonilott, gård och skola för att se till att allt som kan hamna i jorden faktiskt gör det. 

Och då menar jag att det ska hamna under jorden. Hamnar det på ytan är det självklart bättre än om det hamnar på soptippen (marktäckning ÄR ju bra), men hamnar det i gott skick under jorden så är det optimalt. 

Plast, organiskt avfall och allt möjligt annat dumpas överallt

Och det är precis detta vi gör med varenda bokashihink. Mer storslaget än så kan det egentligen inte vara.

Tillbaka till Myanmar
Alltså, min drivkraft här i Myanmar är precis det samma som i Sverige: mer kol i marken. Vi har kört i gång Bokashi i Sverige och tillsammans med våra kollegor även i Norge och Danmark. (Steffi som är med i vårt team här startar nu även bokashi i Belgien.). Under åren har jag jobbat med bokashifolk i många länder (jag driver ju bloggen Bokashiworld på engelska) — vi är många som samarbetar runt detta, att sprida bokashibudskapet runt hela jorden. 

Men det är trots allt ett långt steg till Myanmar. Hur i hela världen blev det just Myanmar, brukar folk fråga mig….

Så konstigt är det inte egentligen. Jag har rest mycket under mitt liv, var ut och luffade länge i mitten på 80-talet, och upplevde Asien som det var då. Fattigt, enkelt, magiskt och nästan ingen plast. Jag kom aldrig till Burma då fast jag försökte, verkligen. Landet var så gott som avstängt. Sedan fick jag aldrig till det tills min dotter ringde för ett år sedan, från Columbo eller någonstans, och undrade om jag ville träffa henne efter många månader hemifrån. OM jag ville? Ja! Och två veckor senare sågs vi i Yangon, den största staden i Myanmar, som förr i tiden hette Rangoon. 

Jenny & Stina i Myanmar juli 2017

Det var som ett tidsresa att landa här. Ja det finns bilar, och mobiler, och internet sedan några år tillbaka, och ett par stycken KFC. Lite el här och var. Men annars var det ungefär som det Asien jag hade lärt känna på 80-talet. Alla går i sina longyis (typ sarong), folk är vänliga och charmiga och öppna, och det finns så lite materiellt att bry sig om att det materiella inte står i vägen jämt. Nej, jag är inte naiv när det gäller fattigdom och politik och brist på demokrati, men jag känner en värme här jag har inte upplevt någon annanstans. Och det var just detta som gjorde att jag vill vara här. Ofta, och länge, och försöka använda min kunskap och erfarenhet och i viss mån pengar till att göra något vettigt. 

Företaget därhemma
Företaget i Sverige driver vi helhjärtat, Malin tar hand om allt på kontoret, vi har fyra killar som fixar all produktion, leveranser och annan logistik. Jag jobbar varje dag med det jag kan härifrån och Malin och jag håller tätt kontakt. Så på inget sätt har vi tappat fokus! 

Om något, är det tvärtom. Jag kan tycka att det är lite svårt att driva företag ibland, inte för att jag inte kan, (jag har ju hållit på med företagande i typ 30 år) men för att just detta med att tjäna så mycket pengar som möjligt, att maxa vinsten jämt jämt jämt – det är ingen större drivkraft hos mig. Med bokashi.se vill jag att vi ska förändra Sverige (och det gör vi ju); med Bokashi Myanmar vill jag att vi ska förändra livet här (och det kommer vi att göra).

Men nu är jag så taggad att tjäna pengar där hemma! Ju mer vi säljer, ju mer vinst vi får att kunna driva projektet här. Ju mer ni köper av oss i Sverige, ju mer vi kan få gjort här! Så! Kom och köp!! 

Jenny tittar ut genom ett fönster i ett tempel i Myanmar
Hälsningar från Jenny i Myanmar!

Följ oss på Facebook i gruppen Bokashi Myanmar och på bloggen (på engelska).

Diana har gjort en väldigt fin 5-minuterfilm som berättar mer om hela projektet. Se den här!

Bokashi i Nya Zeeland

Jag vet, det ska heta “på” Nya Zeeland. Men för mig är Nya Zeeland ett land och inte en ö så det får bli “i”. Jag har växt upp i Nya Zeeland, ett helt underbart land precis som de flesta tror! Men väldigt långt bort från allt annat i världen. Nyfikenheten växer och växer och till slut måste man bara ut och utforskar världen.

Men denna film från Nya Zeeland gjorde mig till en “proud kiwi”, stolt och nöjd att så många i detta lilla land har bestämt sig för att göra skillnad. I all enkelhet — som vi brukar göra det mesta downunder. Och med hjärta och vilja — som är också rätt typiskt.

Visst har de ett helt annat klimat i Nya Zeeland, man kan odla året runt på nordön och det finns väldigt många vinodlingar . Tropiskt är det inte men att göra Bokashi utomhus är inte svårt, vilket underlättar väldigt.

Här i Sverige har vi helt andra förutsättningar med klimatet vilket gör att vi måste ha en varm plats till bokashitunnor inomhus för att fixa storköks-bokashi. Men vill man så går det; det är något vi får börja ta tag i och testa olika tillvägagångssätt. För det är ju ett hållbart sätt att ta hand om matavfall, även om det för oss här och nu är det ovant i ett större sammanhang.

Små-bokashi kan man lätt komma igång med på vilken arbetsplats som helst. Det var härligt att se att folk går hem från jobbet med en bokashihink som om det var lika normalt som en ipad. Det är kanske där man ska börja? Att hjälpas åt småskaligt?

För att testa möjliga logistiklösningar i gruppodlingar och storkök/restaurang miljöer har vi tagit hem några stortunnor för test. De är i princip stora soptunnor med bottenplatta, kran och lufttät lock. Precis som vanliga kranhinkar fast de rymmer 120 liter. Den första test gör Farbror Grön och gänget i deras stadsodling i Västerås — exakt hur de kommer att göra få vi se sedan. Det är nog logistiken som blir svårt — vart man skall ställa den så det blir enkelt för folk att tömma sin bokashi, tillräckligt varmt och lagom enkelt att rulla fram till odlingen.

Foto: Jenny Harlen

Självklart kan man även fixa en egen stortunna om man är lagom händig. Kommunen eller det kommunala sopbolaget har oftast tunnor över som man kan modifiera.

Allra viktigast är att vi börjar tänka nytt, på var sitt håll. Det blir nog inte perfekt första gången, men allt eftersom kommer det landa i något som känns självklart och naturligt.

Men det vore ändå kul med en studiebesök till vingården där på Waiheke Island utanför Auckland för att se precis hur man gör?!

images-3

EM Journal — för de som kan tyska!

Förra sommaren fick vi besök av ett mycket härligt tysk par som bor i grannkommunen på sommrarna.  De är “EM fantaster” och tog med sig några kopior av den tyska EM Journalen som vi inte kände till.

På jakt efter något annat idag hittade jag dem igen, lika besviken som förr att jag inte kan läsa tyska, men fick plötsligt idén att dela några bilder här i fall någon annan kan — och vill! — läsa dem åt oss här i bokashi Sverige.

Tidningen verkar otroligt intressant, den kommer ut fyra gånger om året och har artiklar om hälsa, trädgård, djur, miljö — allt med en EM inriktning och tips och råd om hur man kan gå till väga.

Mer än så förstår jag tyvärr inte av innehållet.

Så min fråga är: finns det någon tyskläsande här i gruppen som har lust att gästblogga på svenska på bokashi.se (och eventuellt även på engelska på bokashiworld?) om godbitarna från tidningen?

IMG_3364Vi betalar gärna en prenumeration åt dig i så fall. Hör av dig till mig, Jenny, på info@bokashi.se i så fall. Tackar i förväg!

Det skulle känns skönt att kunna sprida mer kunskap och väcka nyfikenhet om alla möjligheter i EM världen. Det finns så oändligt mycket potential i allt detta, och vi är så få som känner till det.

Men med lite språkhjälp kommer vi nå mycket längre!

Länk till den tyska sidan: https://www.emev.de/?q=journal

Foto: Jenny HarlenIMG_3365IMG_3366

Bokashi i våra grannländer

Just nu är det mycket som händer på Bokashifronten överallt. Otroligt kul!

Vi, Bertil och jag (på bokashi.se), har hållit på i sju år nu. När vi startade fick vi inte en enda hit när vi googlade på “bokashi” i Sverige, det är inte ofta man söka efter något som inte finns över huvud tagit här i landet. Ingen som hade hört talas om det här uppe.

Men vi var säkert. Detta med Bokashi är nog en bra grej, tyckte vi. Tar ingen annan tag i det får vi väl göra det själv då, var nästa tanke. Vi körde i gång i princip direkt med en e-butik och blogg, och jag skrev och skrev på bloggen, mejlade till myndigheter och tidningar, bokade möten, pratade med folk, var på marknader. Inte kom vi någonstans, egentligen.

Det kändes lite som vi ropade jämt i vinden, blev hesa men ingen hörde.

Nu kan vi se att det har hänt mycket under den tiden. Många har vågat komma igång med Bokashi trots att familjen, kollegorna och grannar tyckte det var konstigt. De har kämpat på och lärt sig hur man gör och hjälpt andra kommer igång. Inspirerat och peppat andra i trädgårdssällskapet och koloniföreningen. Testat  och varit nyfikna.

Vi känner oss ödmjuka inför all engagemang som vi nu ser, varje dag. Tack, alla ni som vill vara med och sprida bokashibudskapet!

Hur är det i våra grannländer, då?

Danmark. I början levererade vi till Danmark som en nödlösning men nu har Maria Ehlert på Byhaver kommit igång som tur är. Företaget finns på Åhus och det går att köpa bokashihinkar och strö online.
http://byhaver.dk

Finland. Marina Ivars i Åbo har börjat med att sälja Bokashi i Finland. Hon har hållit på själv med Bokashi i många år och bestämde sig för att sprida bokashibudskapet vidare i Finland när hon för ett år sedan  blev inbjuden att prata om Bokashi i finska tv. Helt plötsligt har intresset exploderat i Finland och hon öppnar e-butik snart. Produkterna har hon hemma redan. Under tiden kan du maila henne på marinaivars@hotmail.com eller kolla Bokashi Keittiökomposti på facebook.

Norge. Hmm. Här vet vi inte hur vi ska göra! Det har funnits en leverantör i Norge men de har slutat och nu är det ingen som säljer till den norska marknaden. Tala gärna om för mig om jag har fel här!
Många frågar oss om inte vi kan leverera dit, men även om vi själv bor inte så långt från den norska gränsen så går det inte för oss.

Orsaken är att det finns tullreglar runt export av spannmål till Norge som är alldeles för krångliga för oss. (Bokashiströ är ju baserat på vetekli). Eftersom vi levererar direkt till konsumenter skulle det innebär tidskrävande och riskfyllda deklarationer för varje enskild beställning, något vi inte har råd med. Allra bäst vore om någon kunde komma igång med en proffsig ebutik och utbildning i Norge, på norska. Det är storskaligt inköp som gäller, vi hjälper gärna till med kontakter till leverantörer i Europa.

Länge har vi funderat över varför just våra länder skulle vara så sent ut när det gäller Bokashi. Sanningen har nog varit att vi har klimatet emot oss, vi producerar matavfall hela året men kan bara odla halva året.

Men nu har vi en lång rad vinterlösningar som verkar fungera för oss nordbor, så det är inget som står i vägen.

Och märkligt nog, tror jag att det finns mer engagemang här i norden än i många andra länder som har ett mycket enklare klimat och odlingslogistik. Vi blir innovativa för att vi måste. Och att vara helt ärligt, tror jag att här uppe i norden är vi många som verkligen bryr oss.

Om klimatet, om våra odlingar, om maten vi äter. Och om den framtiden våra barn går till möta.

Apelsinskal – i bokashihinken eller inte?

Det verkar som många funderar över detta just nu.

Tre gånger har jag  diskuterat apelsinskal med folk nu under helgen! Inte så konstigt egentligen — mitt på vintern är det just apelsiner, clementiner och grapefrukt man oftast köper hem från fruktdisken. Men att de ska vara så himla besprutade är sorgligt.

Egentligen borde de förgiftade apelsiner inte finnas alls i butikerna. Men det gör de, och vi köper hem dem trots att vi inte vill.

Bor man på landet som vi gör (och några av de andra jag pratade med i helgen) är det inte alltid så lätt. Än så länge kan man inte bara förvänta sig att det finns eko-apelsiner på hyllan. Ekobananer hittar man oftast men clementiner, citron och en och en annan apelsinpåse får man blunda för när man lägger dem i korgen. Tyvärr.

Annars kan man avstå. Valet är ju fritt.

Men en vacker dag står man där i köket med en hög apelsinskal i handen. Vad göra? Bokashihinken eller soporna?

Det finns inget rätt eller fel egentligen. Man får helt enkelt ta ställning själv — gör det DU tycker är bäst, då blir det rätt.

Tre varianter:

Släng i soporna.
Det gör många, med all rätt. Då finns det ingen chans att gifterna kommer att hamna i grönsaksodlingen till våren. Bor man i stan skulle man även kunna skicka dem till biogas-insamlingen.

Gör en citrus-bokashihink.
Äter du mycket apelsiner (eller gör juice) är det kanske värt att starta en egen bokashihink till just citrusskal. Jag har inte testat detta själv men antar att det skulle gå bra. Det är nog värt att hacka skalen lite extra och platta till ordentligt i hinken för att hjälpa processen. Man skulle kunna kombinera med kaffesump eller något annat man har gott om.

En sådan hink vill man nog inte ha i grönsakslandet men skulle vara perfekt till en framtidsrabatt, häck eller något. Gifterna kommer att neutraliseras i jorden över tid.

Släng i bokashihinken.
Det gör vi här hemma och det gör även de flesta andra. Inte bara för att det är enkelt när man väl håller på med bokashi, men för att det är med all sannolikhet helt ok.

Gift i landet vill  inte jag ha mer än någon annan. Men efter en lång övervägning har jag dragit slutsatsen att EM-mikroberna i bokashi-processen kommer nog ta hand om det som är giftigt. Mina odlingslådor har nu så gott om “goda bakterier” att jag tror de käkar upp de mesta rätt fort.

Jag har ingen forskning att visa upp om just precis detta (det kanske finns, säg till om du hittar något!). Men å andra sidan har jag läst mycket om hur EM används i återställning av radioaktiv mark i Fukushima i Japan, i omvandling av kemikalie-baserat jordbruk till ekologiska, och i rengöring av förörenade vattendrag runt omkring i världen. Att ta hand om gift är inget konstigt för bokashibakterier. Det är det de gör.

Därför är jag inte ett dugg orolig över de fula apelsinskal som hamnar i bokashihinken då och då. Funkar det att odla i EM-jord i Fukushima, funkar det nog även för mig där hemma i min lilla EM odlingslåda. Med eller utan apelsinskal i hinken.

Vill du läsa mer har jag samlat några länkar här nere. De är tyvärr bara på engelska (om inte du kan japanska), det är mycket intressant att kolla lite vad som är möjligt med EM. Mycket mer än man tror!

Foto: Uncannyterrain.com

Här kan du läsa mer:

As you are aware, EM activities have been extremely effective not only in dealing with issues arising from the earthquake, such as environmental sanitation, salt damage, and health care, but has also proven effective in dealing with previously intractable issues such as removing and cleaning up radioactive materials, internal radiation exposure, and dealing with radiation exposure of farm animals.

Är Bokashi grönsaker mer näringsrika än “vanliga” grönsaker?

Jag lovade en tjej som heter Anna att jag skulle kolla upp det här med näring i grönsaker som odlas i Bokashijord jämfört med “vanliga” grönsaker.

Det är en inte-längre-så-hemlig nyhet att våra grönsaker nu har långt ifrån lika mycket näring som de hade förut. När du och jag växte upp. Såna riktiga grönsaker som vi fick får inte våra barn längre. Räddningen är förhoppningvis ekologiskt odlade grönsaker.

Mindre kemikalier = ett bättre liv för oss alla.

Men frågan var om grönsaker odlade i Bokashi och/eller EM är bättre rent näringsmässigt än andra grönsaker. Visst sa jag, det skulle jag kunna hitta lite forskning om. Skulle inte blir så märkvärdigt eftersom jag har läst på så många ställen att det är så.

Men sedan då. Jag har nu grottat ner mig några timmar i Google Scholar, läst (så gott det går) en hel massa forskningsrapporter med specifika och ack så specialiserade vinklar. Som tur är skrivs mycket på engelska och det har jag ju som modersmål. Men tyvärr är jag ingen biolog. (Av någon anledning blev jag civilekonom.)

Det jag letade efter, en enkel rapport där det stod att om man odlar grönsaker i Bokashi/EM, blir de nyttigare för dina barn hittade jag inte. Jag läste mig till hur tomatplantor får starkare rotsystem, hur bönder i Malaysia, Nepal, Sri Lanka och Thailand får bättre skördar med hjälp av EM, hur näringen i jorden blir bättre eftersom EM mikroberna binder näringsämnen på ett långvarigt sätt, hur övergången från “kemikalieodling” till ekologiskt odling går snabbare och mer effektivt med hjälp av EM.

Men den där enkla artikeln, om att tomaterna till höger har mer näring än tomaterna till vänster, den hittade jag inte.

Blev lite frustrerad helt enkelt, eftersom jag inte vill dela ut en massa information från alla vi som sysslar med EM och ha en “vested interest” som man säger – att bara säga det man vill höra.

Gick ett varv runt huset och bestämde mig för att lägga ut några länkar så ni, om ni vill, kan söka lite själv. Jag vet att det är många av er som har betydligt mer utbildning än jag och kan ta fram det väsentliga ur allt det här. Det jag hoppas på är att någon här i Sverige börjar forska lite i ämnet EM/Bokashi. På riktigt. Sålla allt som har sagts och har testats och se vad gäller här i Sverige. Hur väl anpassat är EM/Bokashi i vårt land? Blir EM till hjälp när man ska ställa om odlingen till ekologiskt? Hur ska det gå till för att få bästa möjliga resultat?

Och hemma hos oss var och en, hur ska vi då veta om det här med Bokashi är bra eller inte? Tror inte att någon från SLU kommer hem till dig och mig och börjar kolla upp hur vi har det i potatislandet. Så vi nog är tillbaka till gammalt gott sunt förnuft.

Känns jorden bra, levande, fullt med maskar så är det nog bra. Känns växterna friska, stadiga, motståndskraftiga så är det nog bra med dem också. Och vet vi vilken mat våra barn får på tallriken, vilken del av kökslandet den har odlats i, så är det nog det bästa vi kan göra för dem.

Men forskning finns! Och det kommer betydligt mer för varje år.

Så här sökte jag. Klicka bara på länkerna så kommer du fram. Har du tid och lust är det faktiskt rätt intressant att kolla vad som är på gång lite varstans i världen. Vi är verkligen inte ute på något villospår med Bokashi, sakta men säkert börjar det blir mainstream och accepterat. Jorden runt.

Och, med tanke på framtiden, är det det bästa som kunde hända oss tror jag.

/Jenny

 

Google Scholar: sökning på “effective microorganisms Japan”

http://scholar.google.com/scholar?q=effective+microorganisms+japan&hl=sv&as_sdt=0&as_vis=1&oi=scholart&sa=X&ei=O191Ua65BMzotQbsyYGgCw&ved=0CCcQgQMwAA

Google Scholar: sökning på “effective microorganisms nutrition crops”

http://scholar.google.com/scholar?q=effective+microorganisms+nutrition+crops&btnG=&hl=sv&as_sdt=0%2C5&as_vis=1

 

En axplock av rapporter:

‘Effective Micro-organisms’ (EM): An Effective Plant Strengthening Agent for Tomatoes in Protected Cultivation

http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/01448765.2011.9756647

 

From Japan:

Beneficial and Effective Microorganisms for a sustainable agriculture and environment, 1994

Dr. Teruo Higa, University of the Ryukyus, Okinawa, Japan and Dr. James F. Parr,  US. Department of Agriculture

http://www.agriton.nl/higa.html

 

The concept and theories of Effective Microorganisms, 1991

Higa and Wididana.

http://infrc.or.jp/english/KNF_Data_Base_Web/PDF%20KNF%20Conf%20Data/C1-5-015.pdf

 

From Sri Lanka:

Residual effect of Organic manure EM Bokashi applied to Proceeding Crop of Vegetable Cowpea (Vigna unguiculata) on succeeding Crop of Radish (Raphanus sativus)

http://www.isca.in/AGRI_FORESTRY/Archive/v1i1/1.ISCA-RJAFS-2013-001.pdf

 

From Costa Rica:

Kitchen waste management with EM

http://usi.earth.ac.cr/glas/sp/50000051.pdf

 

From the Philippines:

Influence of Bokashi organic fertilizer and Effective Microorganisms (EM) on growth and yield of field grown vegetables.

http://www.infrc.or.jp/english/KNF_Data_Base_Web/PDF%20KNF%20Conf%20Data/C5-4-172.pdf

 

From Egypt:

Influence of Effective Microorganisms on growth and fruit characteristics of papaya in Egypt

http://www.infrc.or.jp/english/KNF_Data_Base_Web/PDF%20KNF%20Conf%20Data/C6-8-248.pdf

 

Artikelserie om EM/Bokashi i engelska tidningen “Kitchen Garden”

EM…what on earth?

Healthier plants, bigger yields and all by harnessing natural bacteria. That’s the claim, but will it work? Andrew Seall intends to find out in this new series.

It is a tad cold on my allotment at the moment, and probably is on yours as well, but at least I can comfort myself in the knowledge that many summer pests are being killed off. I am up here to start to plan where to feed my soil with EM without promoting too many pests and weeds along the way.

‘EM…what’s that?’ I hear you say. It stands for effective micro- organisms and is used all over the rest of the world, with claims of great beneficial effects upon plants and vegetable growth and cropping. All over the world, that is, except in the UK, and so this treatment of the soil with EM – and the results – are what I am going to be writing about for the next 12 months. Let’s just see if it can give us the excellent results seen elsewhere.

Kitchen Garden, February 2005

Nu har jag samlat ihop hela artikelserien och gjort om till PDF:er, bara att klicka och läsa på. 11 artiklar totalt, ganska raka och ärliga känns det som. Serien är från 2005 men de är lite före oss i England med EM och Bokashi så det kanske passar bra nu här ändå. Lite laddning är det i alla fall inför sommarsäsongen här!

1. EM_allotment_trial_1_What_on_Earth_is_EM

2. EM_allotment_trial_1_continued

3. EM_allotment_trial_2_More_roots_mean_stronger_healthier_plants

4. EM_allotment_trial_2_continued

5. EM_allotment_trial_3_Hotbeds_and_a_bean_wheel

6. EM_allotment_trial_3_continued

7. EM_allotment_trial_4_Going_like_a_rocket

8. EM_allotment_trial_5_Good companions

9. EM_allotment_trial_6_Making_light_work

10. EM_allotment_trial_7_Roots_of_sucess

11. EM_allotment_trial_7_continued

Bokashi cinema från Wiggly Wigglers

Foto: www.wigglywigglers.co.uk

Heather Gorringe är en härlig kvinna från England som har lyckats göra något lite udda — att göra kompost, matåtervinning och maskar till en kul grej. 

Inte bara det, hon har gjort det på sitt eget speciellt sätt — med mycket skratt och verkligen rakt på sak. Först gången jag lyssnade till henne för ett par år sedan var i en intervju på någon amerikansk podcast och sedan började jag följa hennes lite egensinniga podcasts. Hon pratar om allt smått och gott som händer på gården där hon bor och jobbar men sin man, Farmer Phil. Och där de har utvecklat en blomstrande e-business med olika naturnära produkter (kolla här!)

Men det som är verkligen kul är att hon har mobiliserat så många i England att hålla på med kompostering och ta hand om sin egen skräp, om det nu är med maskar (vermikultur) eller Bokashi eller traditionell kompost. Och gjort det med hjälp av alla e-verktyg som finns: e-butik, podcast, bloggar, facebook, allt för att kunna skapa “communities” på olika sätt.

Nu har de också gjort en liten film om Bokashi. Kolla gärna!

Det babblas väldigt fort på engelska (ingen svensk textning!) men häng med och se vad de har att säga. En vackert dag ska vi självklart också gjöra en film på svenska om Bokashi och hur man gör. Men under tiden är det här inte så dumt!

Klicka här för att titta på filmen! Filmen heter “How to Bokashi” och är runt 7 minuter.

http://www.wigglywigglers.co.uk/cinema

Kitchen compost and Bokashi bins

I England håller Bokashi att bli lite av en folkrörelse. Många kommuner där är med på tåget och subventioner bokashi hinker och bokashi strö på olika sätt. Vinsten är att mycket mat unviker en resa till soptippen. Här i Sverige är deponering av organisk avfall förbjuden sedan länge tack och lov, men det är knappast bättre att vi håller på att bränna det vi inte kan äta. Mycket mycket bättre att kompostera, och då är det ju smart att ta en bokashi hink till hjälp. Och sucka inte att det subventioneras där men inte här — de allra flesta kommuner i Sverige delar ut runt en tusenlapp om året till familjer (i villor) som ta hand om sitt eget matavfall. Inte så dumt inte!!

Här berättar en Bokashi “newcomer” om hennes Bokashi projekt!

I have wanted a kitchen composter for ages but they’re not cheap, however, I found a set of Bokashi bins through my local council which are a bargain!

Way back in April I went to a friend’s baby shower. After we’d finished eating and the plates were being cleared, the hostess asked us to scrape all the leftovers into a bucket, raw and cooked alike. At first I was horrified, didn’t they compost?! Then the hostess went on to explain that they had a Bokashi bin which composted all their kitchen waste, including bones and fish.

I was agog, I didn’t know anything about Bokashi bins but I wanted one! On my return home, I surfed around… Läs mer!>>

Halfway between Ca Mau and Sai Gon…


… är namnet på en blog som skrivs av en kvinna i England. Hon har Vietnamesiska rötter och flyttade till England från Australien. Jag har inte träffat henne men hon har bloggat länge och väl om sitt sökande efter ett sätt att kompostera matavfall i sin nya storstadsmiljö.

Hennes Vietnamesiska föräldrar levde med en lång tradition att ta vara på organiskt avfall genom att återföra det till jorden. I Australien använde hon en traditionell Australiensisk komposthink och i sitt nya liv i lägenhet utan balkong har hon upptäckt Bokashi.

Hon skriver i sin blogg om sitt långa sökande efter en metod som fungerar och om varför hon slutligen valde Bokashi. Läs hennes entusiastiska berättelser!

Hennes slutsats: “Bokashi is excellent waste management in a small space”.