Category Archives: Fakta och forskning

En av de mest versatila bakterier i världen

Foto: sciencedaily.com

För ett tag sedan hade vi en intressant diskussion med Jan Röed, EM-biolog och agentur i Sverige, om hur det går till med vissa av våra bakterier i bokashihinken. Nämligen den vi brukar kalla för “urbakterien” som verkar kunna göra allt. En märklig bakterie som har varit med på planeten sedan 3,8 miljarder är tillbaka i tid. En tager-vad-man-haver bakterie som kunde tugga i sig berg, svavel eller vad som nu fanns till hands i en tid då det inte var alls mycket att välja från.

Gruppen som bakterien tillhör heter Rhodopseudomonas palustris. De är så kallade fotosyntesbakterier och är en viktig del av det som gör EM/bokashi så bra för själva jorden. De gör nytta på många sätt.

Jag tycker det är otroligt fascinerande. Men ändå svårt att förstå. Så klart blir det många funderingar…

Varför har vi den i EM/bokashi blandningen? Vad är den bra för? Och är det inte lite märkligt att en bakterie är så, vad ska man säger, konstigt? Och kan allt?

Här kommer en gedigen rapport på engelska för er som kan tugga i sig detta. Men lite kortfattad har Jan förklarat det så här för oss:

Vi: Varför är dessa bakterier så unika?

Jan: Fotosyntesbakterierna är unika eftersom de med fotosyntes kan producera sockerarter. Genom att de har fyra olika strategier att köra fotosyntes blir de enormt anpassningsbara och kan leva och föröka sig i miljöer där andra mikrober har det mycket svårt. De klarar sig gott och väl utan ljus.

Vi: Och varför är det bra att ha dem med i EM?

Jan: När de dör blir den energi de producerat tillgängliga för de andra mikroberna i EM och hela konsortiet kan kolonisera en ogästvänlig miljö. 

Det är bakgrunden till att bokashibollar i ruttnande och syrefritt slam i sjöar kan angripas med EM. I det fallet använder fotosyntesbakterierna svavelvätet som energikälla.

 

Vi: Vad händer när man får ett gäng av dessa bakterier i odlingslandet när man gräver ner en hink bokashi?

Jan: EM mikroberna i levande form gör mycket stor nytta i en levande jord. När man gräver ner bokashi, fungerar det som en koloni varifrån EM mikroberna kan sprida sig.

I artiklen (som finns att läsa här) finns i informationen på första sidan bra och gedigen fakta om en av fotosyntesbakterierna i EM, den som heter  Rhodopseudomonas palustris. Artikeln är publicerad i den världsledande vetenskapliga tidskriften Nature Biotechnology.



Ett citat:

Rhodopseudomonas palustris is among the most metabolically versatile bacteria known. It uses light, inorganic compounds, or organic compounds, for energy. It acquires carbon from many types of green plant–derived compounds or by carbon dioxide fixation, and it fixes nitrogen.

R. palustris is a purple photosynthetic bacterium that belongs to the alpha proteobacteria and is widely distributed in nature as indicated by its isolation from sources as diverse as swine waste lagoons, earthworm droppings, marine coastal sediments and pond water. It has extraordinary metabolic versatility and grows by any one of the four modes of metabolism that support life: photoautotrophic or photosynthetic (energy from light and carbon from carbon dioxide), photoheterotrophic (energy from light and carbon from organic compounds), chemoheterotrophic (carbon and energy from organic compounds) and chemoautotrophic (energy from inorganic compounds and carbon from carbon dioxide) (Fig. 1). R. palustris enjoys exceptional
flexibility within each of these modes of metabolism. It grows with or without oxygen and uses many alternative forms of inorganic electron donors, carbon  and nitrogen. It degrades plant biomass and chlorinated pollutants and it generates hydrogen as a product of nitrogen fixation1, 2.

 

 

 

Bokashi och EM sparkar ut “dåliga” bakterier och svampar.

Denna vecka har vi fått flera frågor angående “dåliga” bakterier och svampar. Alltså de man verkligen inte vill ha i jorden eller komposten. Salmonella, e-coli och botulism. Svampsjuka höstlöv och äpplen.

Hur ska man tänka runt allt detta?

Vi tog hjälp av EM-kunniga biologer i Sverige och USA. Och det verkar som det är lugnt. EM/Bokashi skapar en fientligt miljö för fientliga mikroorganismer. Så vi vinner och inte de.

Kör på alltså. Det är lugnt.

Första artikeln (på engelska) från Dr Larry Green, Bokashi Cyckle i USA handlar om just E. coli och Salmonella. (Längre ner finns det mer på svenska.)

Acidic Anaerobic Fermenting Eliminates Pathogens:

One of the concerns with an enriched food waste feedstock is the potential for pathogens like E. coli and Salmonella to proliferate and contaminate compost.

It is well known and established in composting operations that piles do not everywhere achieve sufficient temperatures to destroy these pathogens. Many pathogens survive composting temperatures. This is a major concern as the chances of pathogens ending up in the final product (compost) are improved as more and more food waste enters into the composting process.

Bokashi (Acidic anaerobic) fermenting results in the accumulation of numerous carboxylic acids including butyric, valproic and caproic acids, and these metabolites are highly lethal to pathogens. Fermenting is done by excluding oxygen. The pH shifts into the range 3.5 to 5.5 and the end points in fermenting are typically observed near pH 4.0.

Many tests with 3M petri film and laboratory cultures reveal coliforms including Salmonella do not survive in this fermenting environment and pathogens are rapidly destroyed. The process is so efficient that it is even used to destroy pathogens in pet waste.

Many reports in the literature confirm that pathogens are rapidly destroyed in a low pH environment in the presence of butyric and caproic acids.

Fukishi et. al showed that Salmonella spp are completely eliminated in less than 2 days in the presence of these acids when the pH is less than or equal to 5.5.

E. coli O157 does not do well with organic acids at low pH and with the addition of metabolites forming in the fermenting do not survive. Acids produced in bokashi fermenting all had profound killing impact on E. coli O157.

Even acid resistant rare forms fall off rapidly by the hour in acid media. Note that adding additional factors like anaerobic conditions, competing organisms (non-pathogens) multiplying rapidly in the acidic anaerobic environment, natural antibiotics secreted and expressed by fungi further have lethal impact on pathogens.

Zhao revealed even with highly selected adapted organisms, the killing is abundant and evident.

E. coli are killed very effectively by butyric acid (one of the metabolites observed as fermentation progresses in both pet waste and food waste). This is also very effective at killing Salmonella and other pathogens and is used in preventing pathogen growth on meat products.

Fecal contaminated drinking water containing E. coli O157 and other E. coli spp. was also shown to be efficiently treated with carboxylic acid metabolites found in the ferment.

It is the combination of acids (butyric, caproic, etc.) at low pH, lack of oxygen, natural antibiotics formed by fungi growing in the fermentation process, and likely nitrite derivatives formed in the reducing environment all contributing to effective elimination of pathogens that accounts for this efficient pathogen eliminating capacity. The real evidence is of course in the actual testing where none of the coliforms survive 24 hours in pet waste processing with fermenting.

These efficient pathogen killing mechanisms appeared active in an early pilot study in Armstrong BC in a study monitored by the BC Ministry of the Environment. In this study no pathogens were detected in the fermented end products and when that material was mixed with soil, the native coliforms in the soil were further reduced by 50%.

Läs hela artikeln här: https://static1.squarespace.com/static/51c225a5e4b094d93e41f980/t/51f55723e4b083675be314b5/1375033123670/Coliforms_03026013.pdf

 

En annan artikel på sciencedirekt.com bekräftar  sammafattningen att Bokashikompostering (syrlig anaerobisk fermentering) är ett effektivt sätt att eliminera patogener.

Så här skiver de:

The presence of pathogenic microorganisms in municipal waste sludge may create a serious outbreak of water borne diseases if the sludge is used for agricultural purpose. An attempt to decrease the number of pathogenic microorganisms, Salmonella spp. using a simulated acid-phase anaerobic digester was tested in a laboratory-scale batch experiment. Reduction of Salmonella spp. was demonstrated in a mixture of sludge and organic acid, simulating an acid digester of a two-phase anaerobic digestion process. A high concentration of organic acid at a pH value of 5.5–6.0 prevents a decrease in Salmonella spp. concentration. Almost complete destruction of Salmonella spp. is observed within two days if the pH value is maintained below 5.5.

Källa: http://www.sciencedirect.com/…/pii/S0960852402001463

 

Det kom även en fråga om botulism denna vecka. Bokashivän Gita Thorström kollade med Dr Larry Green från BokashiCycle i USA (han som skrev den första artikeln ovan). Vi fick följande svar:

As you probably know, acidity works against botulism. The illness is related to toxins produced by these organisms and it is prevented in an acidic environment as the microbes responsible for the proliferation and formation of toxins don’t produce in acidic environment. Bokashi fermenting drops the pH to around 4.0 and it won’t work above pH 6.0. So you can see the risk is virtually nil. The other factor which may be interesting is the potential for bokashi fermenting to metabolize the toxins produced by the microbe. The toxin is a protein and that will be degraded and consumed by other microbes in the fermenting process as it is high value nutrient for competitors.

I hope that provides you with some answers.
Very Best Regards, Larry Green Bokashicycle LLC

 

Sedan blev det faktiskt en till fråga!

Jag undrar om du vet hur det är med svampsjukdomar som träd har, t.ex fläcksjukan på lönnlöv och Bokashi. Kan man kompostera det utan att sprida svampsjukdomar vidare eller ska man bränna de löven? Eller äpplen med prickar som antyder på en svampsjukdom på trädet. Kan man kompostera med Bokashi utan att sprida vidare???

Vi kollade med Jan Röed, vår EM biolog (botanic-culture.se) och svaret var att det är lugnt, kör på med bokashi/EM komposteringen.

Dom svampar du frågor om och även generellt finns alltid i luften och om man komposterar eller inte har ingen som helst betydelse på framtida angrepp. Men med det vi vet idag så är många patogena svampar känsliga för och tål inte EM kulturen, t.ex Fusarium, Cylindrocladium buxicola (Buxbomsot ), Gaeumannomyces graminis (Rotdödaren ), Botrytis cinerea (Gråmögel) m.fl. Det skiljer sig i fall från fall hur patogenerna påverkas. I vissa fall blir de utkonurrerade av EM eftersom de probiotiska mikroberna snabbt besätter och konsumerar dött organiskt material som patogenerna är beroende av i sin livscykel. I fallet med Buxbomsot så bryter EM ned cellulosaskalet på sporerna ochi fallet med Gråmögel så tål inte patogenen mjölksyran som EM mikroberna producerar.Jag skulle inte oroa mig för att kompostera angripna blad ….. snarare tväremot se bokashikomposten som en hygieniseringsmetod som i många fall är mer effektiv än en varmkompost. Se t.ex artikeln jag skickade tidigare som visar att EM fullständigt slår ut Salmonella & E. coli.

Det gäller ju samtidigt att bestämma sig för varför man använder bokashi istället för en traditionell kompost som bryter ned med syre ….. vad är syftet och vad vill man uppnå ?

Med bokashikomposten kan var och en vara med och påverka klimatproblematiken eftersom en fermentationskompost släpper ut en bråkdel av klimatgaser jämfört med den traditionella komposten, 3,2 % för bokashi och 62,2 % för traditionell kompost. Samtidigt får man ett gödsel med mycket högre kvalité eftersom all den energi som finns bunden i bokashin blir tillgänglig för det mikrobiella livet i jorden och därmed får man en fertilare jord. Också viktigt att komma ihåg att bokashin binder avsevärt mer kväve i komposten och att NPK balansen därför blir överlägsen den traditionella metoden.

Se den holländska rapporten från Feed Innovation Services (ett oberoende vetenskapligt institut som bildats genom spinn off från Wageningen University):

http://www.botanic-culture.se/vetenskap-nyheter.html (scrolla ned till Gödselteknik….)

 

Kolla även en tidigare inlägg om buxbomskjukdom här. http://blogg.bokashi.se/?p=1599

Hoppas detta hjälper dig om du är orolig över hur det går till i landet när patogener är i omlopp. Och även om du är bara nyfiken hur det funkar ner i jorden med bokashi och EM.

Tack Larry och Jan för all hjälp, alla har vi lärt oss något här!

“Vanlig” kompostering vs bokashi?

En fråga vi får ofta är “vad är det för skillnad mellan traditionell kompostering och bokashi?”

Svaret: rätt mycket.

Bokashi är egentligen inte “kompostering” som vi känner till den från förr. Vi borde kanske inte kalla bokashi för kompostering men det blev bara så.

“Vanlig” kompostering är en föruttnelsesprocess. Allt läggs på hög och allt eftersom blir det mull ut av det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen är aerobisk och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.

Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en anaerobisk process, luft vill den inte ha. Allra helst ska man gräva ner sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt.

Två helt olika tillvägagångssätt alltså.  Men de blir ju båda till jord i slutändan, så vad spelar det för roll?

Den stora skillnaden är denna: det blir mycket växthusgaser från en vanlig  komposthög. Det blir mycket lite växthusgaser från bokashi som grävs ner i jorden.

Är det bara du och jag som komposter spelar det inte så stor roll, men skulle hela världen börja kompostera skulle det bli oändligt mycket växthusgaser ut av det. Sådant har vi helt enkelt råd med, globalt sett.

Varje bokashihink som grävs ner i backen fungerar som en mini jordsänka. Alltså ett sätt att förvara kol i marken istället för i luften. Kol i marken är i princip mull/humus; kol i luften är koldioxid och metan — växthusgaser som vi inte vill ha.

Hur då?

Allt levande är ju kol. Vi är gjorda utav kol, allt som växer (eller har växt) är i princip kol: djur, träd, människor, blommor, papper, grönsaker, matavfall. När något växer är allt väl. När ett träd omvandlas till ett trähus är allt väl (kolet “förvaras” i huset). När matavfall ligger under jorden och omvandlas till mull är allt väl. Men när levande kol-grejer “dör”, alltså börjar ruttna, då omvandlas kolet till något annat. När det gäller matavfall och växtrester som ligger på hög så är det koldioxid och metan man får.

Detta kan undvikas genom att göra något anaeorobiskt ut av det hela. Men en kompost som är anaerobisk vill ingen ha, den luktar och  kommer på fel fötter (därför att vi jämt vänder den). Genom att lägga ditt matavfall i en bokashihink, syra det, sedan stoppa ner det i jorden så skapar du en anaerobisk process som är faktiskt sund.

Mycket lite koldioxid/metan släpps från hinken när du öppnar den för påfyllning (annars hade den blivit till en ballong under tiden). Och mycket lite släpps ut när bokashin grävs ner.

På köpet får du mycket mer jord från det hela eftersom ingenting slösas bort.

Foto: Jenny Harlen

So far so good, men man får väl bra jord från en vanlig kompost?

Visst gör man det, har man hållit på länge med kompostering blir man överlycklig över skatten man får varje gång man sprider ut den färdiga komposten.

Men något som är lite sorgligt (utöver kolförlusterna) är att man även förlorar en hel del av den näring som finns i växt- och köksrester när man komposterar på hög (oavsett om komposten är varm eller kall).

En trädgårdskompost har inte så mycket näring från början men en traditionell kökskompost har däremot ganska mycket näring på grund av matresterna. Men mycket av den näring som finns sipprar ut pö om pö. Den hamnar i marken under komposten, oftast till ingen nytta eftersom inget kommer att växa där.

Men även om all näring skulle sippra ut från komposten (vilket den inte gör) blir det bra ändå: den fina mullen man får från komposten är fantastisk fin jordförbättring, oavsett om den har mycket näring eller lite. Den gör jorden där den hamnar mer mullrik, lättare och skönare att hantera, trevligare för växterna och mikrolivet.

Med bokashi å andra sidan kan du punktförbättra landet direkt. Om du, till exempel, gräver ner en hink med bokashi i en pallkrage där du ska odla squash till våren vet du att precis all näring kommer tillgodo för squashen. Inget hinner sippra ut (även om den står några månader) och den fina mikrovärld som skapas på plats av mikroberna, maskarna och deras kollegor blir inte störd. Får de jobba i fred med sina tunnlar, vätska, mineralskapande med mera, får vi en bättre jordstruktur. Allt sådant gynnar våra växter.

Går vi ner på molekylnivå finns det även skillnader. Det som händer när ett bananskal, till exempel, ruttnar på komposten är att proteinstrukturen förstörs. Det blir ju till mull allt eftersom fast utom lättillgängliga munsbitar som mikroberna kan tugga i sig. Det som händer i en bokashihink är att proteinerna i bananskalen spälkas upp i sina aminosyror. Dessa är värdefulla för mikroberna båda i hinken och i landet sedan eftersom det är något de kan “tugga i sig” direkt.

Och det är just detta som gör att bokashiprocessen går så snabbt. Inget hokus-pokus alltså, utan att man skapar en väldig fin och effektiv servering av matresterna för småkrypen som gör resten av jobbet.

Som jämförelse kunde man tänka sig ett julbord med, på det ena bordet, en gris; på det andra bordet de vanliga köttbullarna, sillbitarna och skinkskivorna. Vilket bord väljer du?

Bokashi är för mikroberna vad julbordet är för oss. Fixfärdig och enkel väljer vi alla.

När mikroberna i jorden stoppar i sig allt gott från sitt julbord, alltså bokashihinken som du har grävt ner åt dem, så förvaras en hel del av näringen i sina kroppar. De lever inte särskilt länge (och det kommer en ny generation mikrober var 20:e minut typ), och alla dessa “döda” mikrober är fantastiskt nyttiga för jorden. Det är dem maskar och andra småkryp lever av. De som inte äts upp fungerar som långtids förvaring av näring i mineralform (processen heter mineralisering) och det betyder att näringen inte sipprar bort från landet utan stannar mer eller mindre på plats.

En bättre hantering är svår att hitta, egentligen.

Det är mycket som händer som vi omöjligt kan se. Däremot kan vi se när våra växter mår bra, och det gör vi alla som har hållit på med bokashi ett tag.

Så nästa gång någon frågar dig vad det är för skillnaden mellan kompostering och bokashi kan du förhoppningsvis klara av svaret. Inte är det nödvändigt att ta allt det här med grannen men det kan vara intressant att känna till (hoppas jag!).

Dra gärna det där med växthusgaser. Och att det är oftast enklare i vardagen att slippa fylla på, vända och gräva ut en kompost som tar två-tre år att bli kvar och blir inte så näringsrik som man tror.

Men  även detta att man tar näringen i princip direkt från matbordet i köket till nästa års squasharna och morötterna.

Då blir det kanske busenkelt att förstå.

 

 

 

 

Vetenskaplig rapport bekräftar att jord blir bättre, snabbare med hjälp av EM

Vi fick nyss tag i en studie om EM som på ett vetenskapligt sätt förklarar hur det fungerar med mineralisering av organisk material med hjälp av EM. Det är ju inte bara att läsa sådana rapporter men har du en vetenskaplig utbildning (eller vill bara läsa på så gott det går :)) så finns den här.

I all enkelhet, visar forskningen att den biologiska aktiviteten i jorden intensifierades mer i samband med EM än med andra alternativ.  Som följd, blir omvandlingen av fräscha organiska material till humus snabbare.

Vi som håller på med bokashi vet det ju redan. Men det är skönt att ha det bekräftat av de som kan det här!

Här kan du ladda ner rapporten som PDF. Funderar du över något, hör av dig så kan vi koppla dig till experterna i området.

Rapporten heter “Assessment of soil properties by organic matter and EM-Microorganism incorporation”

EM-1, EM-A, Mikroferm — vad är det för skillnad, egentligen?

Foto: Jenny Harlen

Ibland blir man helt förvirrad.

Folk pratar om bokashivätska, lakvatten, EM, Mikroferm, aktiverade EM och utspäd EM.

Vad handlar allt detta om? Och måste det vara så krångligt?

Att det är krångligt kan jag hålla med om. Så var det för mig när jag hittade till EM för många år sedan. Man surfar och läser och snurrar ihop sig och till slut kommer man fram till att inte alla är lika insatta som de vill verka vara. Och att det finns en del olika begrepp.

Men efter några år har jag lärt mig. Och så här är det…

Det finns bara EN grundprodukt i hela EM världen och det är EM koncentratet, som brukar heta EM-1. Ettan för att den är grunden.

EM-1 innehåller fem olika mikrobgrupper (läs mer om det här) och brukar säljas i plastflaskor till konsumenter och stora dunkar till jordbruk och industri. För att använda EM-1 måste man aktivera det genom att jäsa med socker, innan dess är mikroberna i vilande form och inte särskilt effektiva.

Det går att aktivera EM-1 på tre olika sätt.

Det första är att göra bokashiströ (och det är det vi gör här på bokashi.se). Man blandar EM-1 med melass, vatten  och vetekli och jäser det i några veckor (så här går det till). Bokashiströ är då redo att jobba så fort det kommer i kontakt med lite fuktigt matavfall.

Den andra är att göra aktiverade EM, vilket kallas för EM-A (“A” som i Active). Då blandar man EM-1, melass och vatten och låt jäsa i en vecka i värmen (så här gör man). Vätskan är brunaktig, ofta med ett fluffigt vitt mögel på toppen, och klar för att använda i hemmet och i trädgården. Vanlig utspädning är 1:100 .

Den tredje är färdig-aktiverade EM, som man kan köpa i en bag-in-box förpackning under namnet Mikroferm.  Enklare, eftersom all jobb är gjort och behändigt eftersom man behöver bara skvätta ut det man behöver till sprayflaskan. Mikroferm är i princip precis samma grej som EM-A och används på samma sätt. Skillnaden är egentligen hållbarheten: den hemmagjorda EM-A ska helst användas inom en månad mens den vakuumpackade Mikroferm håller minst ett år.

Bokashivätska, bokashi lakvatten, bokashijuice som den även kallas, är en annan grej. Den är vätskan som tappas av från bokashihinken och, eftersom ingen av oss har precis samma saker i våra hinkar, kan variera ganska mycket. Det blir liksom vad köket erbjuder.

Men i bokashivätskan finns EM mikrober som har följt med fuktigheten ned till kranen och flyttande matrester från det som finns i hinken. Antagligen även några andra mikrober som har funnits på matresterna från början.

Och som vi vet, är bokashivätskan en utmärkt gödning för växter inne och ute. Även om den brukar inte lukta hallon precis.

Vilken ska man satsa på då?

Ha man en mindre trädgård kommer man långt med bokashivätskan.  Vill man spraya en större odling med EM för att göra den mer levande är det bra med EM-A (som du själv gör från köpt EM-1) eller Mikroferm. Det funkar allra bäst då med täckodling eller liknande så mikroberna får gott om mat att kalasa på.

Vill man även testa andra applikationer, som att städa hemma, är det igen EM-A eller Mikroferm. Det kommer en ny produkt snart som är en ljusare Mikroferm anpassat till städning. Samma vanliga mikrober fast gjort med en ljus socker som gör färgen klar istället för brun. Lite trevligare i kök och bad. (Och mycket effektivt).

Så där, känns det enklare nu? Hoppas det. Det var inte meningen att göra det ännu krångligare! Men tänk på att grunden är alltid det samma, det finns egentligen bara en produkt här i lite olika utformningar för att passa olika situationer.

Och som alltid med Bokashi och EM är det att börja lite försiktigt och testa sig fram. Man kommer snart fram till vad som passar bäst just hemma hos dig.

EM — vad är det, egentligen?

Många är nyfikna om detta med EM. Vad är det, egentligen? Och var kommer det ifrån?

EM™, eller Effektiva Mikroorganismer som det heter på riktigt, är en unik blandning av goda bakterier och jästsvampar. Varje mikrob är nyttig på sitt sätt, men tillsammans blir de mycket mer. De hjälper till att skapa en miljö som är hälsosamt — vare sig i jorden, i magen eller i en vattendrag.

Det finns bara en moderkultur i allt som har med EM att göra. Från detta koncentrat, som heter EM-1™, gör vi vårt bokashiströ. Man kan göra sitt eget strö med hjälp av EM-1, och även göra en EM spray genom att brygga med melass — det blir ungefär som bokashiströ fast i flyttande form. Och då heter det EM-A — A:et står för aktiverade. Redo att jobba, vill säga.

EM-1 (koncentratet i flaskan) kan man inte göra så mycket med direkt — det är när man aktiverar det med hjälp av melass och värme att EM mikroberna väcks till  liv och kan börja jobba.

För mikroberna själva spelar det ingen roll om de placeras i en hink med matrester, i en pöl med grumligt vatten, i en jordhög utan maskar och annat liv. De tillför liv direkt och gör miljön de hamnar i mer levande och mer hälsosam.

Och sedan då? Bara de får något att äta (organiskt material som finns i jorden eller vattnet) och lite värme mår de bra och förökar sig snällt. Varje 20:e minut kommer en ny runda med mikrobbebisar. Därför kan en liten dos EM-1 gör så stor skillnad.

Mikroberna i EM är inte så märkvärdiga i sig, men det är just kombinationen som gör de så nyttiga. Otroligt många kombinationer var testade innan just denna blandning blev till. Och det är precis denna blandning som är så märkvärdigt.

Eftersom Bokashi är en slags mjölksyrejäsningsprocess undrar många om de inte kan fixa det själv, som vilka som helst mjölksyrade grönsaker.

Svaret är egentligen nej. Man kan mjölksyra vad man vill i livet men det blir inte EM för det. Det som händer i köket med fermentering i hinken är bara en del av Bokashiprocessen. Det som händer i jorden är bra mycket viktigare. Och det är därför man har just den här blandning av mikrober till hands — för att skapa ett bra mikroliv i jorden. Och detta med att fixa jorden är mycket mer komplex än att ta hand om några matrester i en hink så de inte ruttnar.

När EM var i sin barndom fanns inte Bokashi. Meningen med EM var att det skulle kunna vara ett nytt sätt att skapa ett levande jordbruk — och nu är det på god väg att hända i många olika länder.

Att man kunde slänga matrester i en hink och konservera dem var mer av en lycklig slump, ett suveränt sätt att lösa två vardagsproblem  — matavfall i hemmet och dålig jord i trädgården — med en och samma lösning: Bokashi.

Det som är allra viktigast med Bokashi är vad EM mikroberna tillför i jorden. Att det blir sunt, levande och hållbart där nere. Att de gör livet lite enklare i köket är en bonus, egentligen.

Kan man göra egna EM mikrober då? Nej. Man kan brygga EM-A från en flaska koncentrat eller gör eget bokashiströ från samma flaska. Men att själv gör koncentratet går inte. Om man inte är mikrobiolog med tillgång till all teknik som finns i labbet, vill säga.

Det finns olika recept till hoppkok på nätet. Och visst kan det vara kul att testa. Precis som man kan mjölksyra grönsaker hemma kan man lika gärna mölksyra matavfallet. Men det blir inte EM för det. Den mikrobiella effekten i jorden uteblir då. Man har inte kontroll över processen hela vägen, helt enkelt.

Det kan lätt låta som jag skriver detta för att sälja fler flaskor med EM, men ett sådant företag är vi inte. Vi hejar gärna på och är glada för att så många vill fixa sina egna hinkar och testa att göra sitt eget bokashiströ. Vårt mål är att så många som möjlighet ska kunna komma igång med Bokashi på sitt sätt. Och vi vet att det funkar att göra så.

Lite mer respekt har vi dock för själva EM koncentratet. Det är en fantastisk, och mycket värdefull, produkt. Något som faktiskt har så stora möjligheter att göra skillnad att vi har inte ens anat potentialen än.

Värdegrunden bakom prissättningen av EM globalt är fin: det ska inte kosta mer än vad fattiga människor har råd att betala. Nu pratar vi inte Sverige, inget är gratis här och vi har ju moms och frakt och allt, men tänk dig alla de drabbade utvecklingsländerna i världen. De har tillgång till EM för att det finns ingen girighet i kalkylen bakom.

Människorna där har tillgång till EM för att många hjälper till att jobba med det, sprider sin kunskap, delar med sig av sina erfarenheter, flyttar tunnor och vänder högar. Priset är överkomligt. Bara man får hem det riktiga koncentratet i stora dunkar så kan resten göras av de som bor i bygden, de som brukar jorden och de som behöver rent vatten från dammen.

Det är oerhört viktigt att de får rätt EM product så allt annat blir bra. Det är lika viktigt att de får lära sig hur man gör på rätt sätt. Svårt är det inte att hålla på med Bokashi och EM men hjälp till självhjälp måste vara rätt från början.

Här hemma kan inte vi lösa hela världens problem.  Men något väldigt fint gör vi här i bokashistugorna runtom i landet: vi sprider kunskap. Vi hjälpas åt så fler kan komma igång. Och vi hjälper till att skapa en bättre värld åt våra ungar.

Det kommer går vägen det här!

Mycket mer kan man läsa om EM här på EMRO hemsidan. http://www.emrojapan.com/about-em/about-em.html

 

 

Vilka mikrober finns i Bokashi och EM?

Miljarder mikrober finns i varje klunk EM och tesked med bokashiströ. Men sammansättningen är mycket noga genomtänkt och var resultatet av många års forskning. De är inte vilka bakterier och jästsvampar som helst, våra EM mikrober!

Här presenteras dem, en och en. Vill du läsa till dig mer så finns det en länk under varje.

En bra introduktion finns här på engelska, på EM Research Organisations hemsida, EMROJAPAN.
www.emrojapan.com/about-em/microorganisms-in-em.html

Lactobacillus plantarum

Foto: Bacterial Fermentation Pty Ltd, Dr John L. Reichelt, Director and Chief Microbiologist, bacferm.com.

En vanlig mjölksyrebakterie, används ofta i ensilage. Är även probiotisk.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Lactobacillus_plantarum

Lactobacillus caseï

Foto: Jeff Broadbent, Utah State University
Foto: Jeff Broadbent, Utah State University

En vanlig mjölksyrebakterie som används i osttillverkning och som probiotika.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Lactobacillus_casei

Saccharomyces cerevisiae

Foto: Bob Blaylock
Foto: Bob Blaylock

Jästsvamp som används i bakning, öl- och vintillverkning och finns naturligt i magen.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Saccharomyces_cerevisiae

Rhodopsuedomonas paulistrus

Foto: Microbewiki

Mycket viktigt bakterie som finns naturligt i jord och vatten. Används aktivt i “bioremediation” för att ta hand om gifter och föroreningar i jord och vatten.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Rhodopseudomonas_palustris

Rhodospirillum rubrum

Foto: Munk et al. 2011.

Foto: Munk et al. 2011.

Ett nyttigt bakterie som finns i vatten, jord och avlopp. Hjälper till att fixa kol och kväve i jorden och producerar vitaminer åt växter.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Rhodospirillum_rubrum

 

Stor skillnad i växthusgaser mellan Bokashi och traditionell kompostering

Länge har vi önskat oss lite riktig research om skillnaden mellan traditionell kompostering och Bokashi.  Nu har vi precis fått tag i en ny forskningsrapport från Nederländerna som undersöker hur de två metoderna ser ut från ett miljöperspektiv. Hur mycket av kompostmaterialet blir till jordförbättring och hur mycket försvinner bort som växthusgaser.

Forskningen är baserat på en storskalig metod som inte riktigt går att jämföra med våra hinkar i köket, men principen är trots allt precis likadan.  I experimentet radade de upp två stora högar med växtavfall på cementgolv, täckt den första och gjorde Bokashi medan den andra var behandlad precis som man brukar göra med kompost — öppet och luftigt.

Vill du som jag går rakt på resultatern, så blev det så här:

Näringen blir kvar. En hel del försvinner med traditionell kompostering, näringen blev för det mesta kvar i Bokashihögen.

Mindre jobb. Den traditionell komposthögen måste luftas mekaniskt, medan den övertäckta Bokashihögen inte behöver bearbetas.

Mindre svinn. Den traditionella komposten vägde 60,2% mindre efter sex veckor, alltså mer än hälften försvann på grund av förbränningen. Bokashihögen vägde bara 3,2% mindre än den gjorde från början eftersom processen är i princip kall. Experimentet var inomhus på cementgolv.

Mycket lägre carbon footprint. Antal kilo CO2-equivalenter per ton kompost: 669 kilo för traditionell kompost mot bara 25 för Bokashi. Det som försvann från den traditionella högen var mest kol (C) vilket blev till CO2 (koldioxid) och CO4 (metan), alltså kol i luften istället för i marken.

Nästa steg är så klart att testa hur själva jorden blir när man använder dessa två typer av jordförbättringar. Nu jämför vi bara själva jordförbättringsmaterialet, men det ger ett klart tecken att fermentering/Bokashi är en mycket mer effektiv metod både ur miljö- och ekonomisksynpunkt.

Klart att vi  skulle behöva göra någon liknande test i Sverige med svenska förhållande och referenser. Ju fler studier desto bättre, det finns ju många aspekter att ta upp och jäsning/syrning i samband med jordbruk och matavfallshantering är något som ingen egentligen har fokuserat på förut. Hoppas det blir ändring på det och det blir ett forskningsämne lite varstans.

Men det glädjer mig verkligen att vi nu har fått svart på vitt att det är oerhört klok med Bokashikompostering. Både hemma hos mig och dig i köket och även lite mer storskaligt ute på landsbygden och i industriens värld.

En carbon footprint på 25 kilo/ton istället för 669 är dramatisk. Och det är ju dramatiska förändringar vi behöver nu, snart, om vi ska få bo kvar.

Vill du läsa hela rapporten, så finns den här på engelska som PDF. Vill du har det på ursprungsspråket, nederländska, hör av dig.
Klicka här>>

Om Bokashiströ

Jag kom att tänka på att jag har nästan inte skrivit något om själva ströet, även om det är hjärtat i hela Bokashiprocessen. Frågan är bara var jag ska börja så vi tar det lite som det kommer…

En gång i tiden försökt jag att räkna ut hur många mikrober det var i typ en matsked Bokashiströ — lite meningslös när det handlar om billioner. Eller var det trillioner eller något annat? Det kryllar av liv i ströet och det är alla dessa goda bakterier och jästsvampar som kör i gång processen — först den konserveringsprocessen i hinken sedan omvandlingen till jord sedan. Helt otroligt egentligen, man slutar aldrig vara fascinerad.

Bokashiströet producerar vi här i Värmland, hemma hos oss i “mikrobfabriken”.  Själva kliet köper vi hem från Dalsland från världens trevligaste mjölnare. Han malar det precis som vi vill ha det (lite grovt) i den gamla kvarnen. Vi använder så mycket ekologiskt kli vi kan men det räcker inte till allt så vi får vara lite pragmatiskt på den fronten.

Själva EM mikroberna köper vi hem från Holland, de är nyckeln till allt. EM koncentratet (som heter EM eller EM-1) har vi nu i vår e-butik, det finns egentligen bara en grundprodukt till allt i EM världen. Tillsammans med melass och vatten (riktigt fint grundvatten har vi här) gör vi Bokashiströ i stora tunnor. Det blir mycket blandning och siktning för att kvaliteten ska blir så bra som möjligt, sedan kör vi nu med vacuumpackning för att hålla påsarna så luftfria som möjligt. En vanlig dag hos oss är det blåkläder som gäller, jag lovar man behöver inte ett gymkort när man håller på med stora mjölsäckar jämt!!

Men ibland blir det inte precis som man har tänkt sig. I vintras hade vi en batch strö som blev lite blötare än den skulle har varit och fast det såg helt ok ut när den var ny visade sig att den inte höll lika bra som det skulle annars har gjort. En vanlig påse strö håller ett år om det förvaras rätt, oftast kan det bli bra mycket längre än så. Det som hänt var att ströet började mögla, små vita prickar som sedan blev till klumpar efter ett tag. Helt ofarligt i sig själv men kliet blir svagare allt eftersom.

Hur vet man när ströet är bra? En fråga vi får rätt ofta. Tja, man vet ju bara… Det luktar friskt och syrligt, blir mörkare och har starkare doft ju äldre den är. Blir det grått och trist så har det nog gjort sitt. Blir det mögligt är det nog något som är fel. Förvaringen eller i detta fallet, själva ströet. Men funkar ströet i hinken så är det bra, oavsett hur den ser ut. Funkar den inte så kommer du att veta!

Har du köpt Bokashiströ som har blivit dålig inom de första månaderna hoppas vi att du höra av dig till oss (info@bokashi.se), klart vi ersätter det. Fortsätt med den gamla under tiden, det behövs kanske lite mer varje gång du strör på. Plocka ut ev vita klumpar och släng dem i hinken. När du får den nya påsen kan du strö ut den gamla på rabatten eller i landet där kliet gör nog lite nytta.

Förvaring av ströet är enkelt — lite sunt förnuft bara. Lufttätt, mörkt och svalt ska det vara. Fyll på ströaren och använder den till vardagen, sätt en påsklämma på påsen eller stoppa hela påsen i en tät burk/behållare och ställ den i en vanlig köksskåp. Eftersom Bokashiströ får en ganska stark lukt över tid är det nog bättre att inte ha det på mjölhyllan.

Många frågar om man kan göra Bokashiströ själv — klart man kan. Det finns mängder av klipp på YouTube om hur man gör, jag har inte kommit så långt att jag har skrivit om det här. Du behöver EM, melass, vatten och vetekli. Kliet ska vara ungefär som kruskakli, akta dig för djurfoder som är en blandning av grovt och fint och svårt att få ordning på. Att göra strö själv kan vara ett bra sätt att spara pengar om man är flera som går ihop, att producera de små mängder man behöver till sig själv är knappast värt det. Annat än att det är kul att testa.

Vad mer kan man göra med Bokashiströ? Som allt annat får man testa sig fram. Själv brukar jag strö på lite i såjord för att skapa lite mikroliv till växterna. Om man inte har kranhinkar och tillgång till bokashivätska kan man även strö på lite i krukor och urnor och sådant. Det är ju ingen näring i ströet direkt men mikroberna gör nytta i den sterila planterinsjorden. En lite annorlunda grej man kan göra är att suga upp en matsked eller två i dammsugare nästa gången det är städdags. Det hjälper minska lukten från dammsugarpåsen!

Har du djur hemma kan du strö på lite bokashiströ i matskålen. Typ en tesked om dagen till hundar, lite mindre till kaniner och marsvin. Det ger en probiotisk effekt — en frisk bakterieflora i magen hjälper hela kroppen håller sig frisk. (EM används mer och mer i djurhållning på större skala, kolla lite på webben om du är nyfiken).

Det är säkert mycket mer man kan säga om Bokashiströ, om EM, och om synergien mellan vi människor, våra djur, vår jord och alla dessa mikrober. Men det får räcker för idag! Funderar du över något mer så är det bara att höra av dig!

/Jenny

 

Internationell studie: EM ger bättre plantutveckling

Foto: www.murciaregion.net

Foto: www.murciaregion.net

Bio-organisk gödsling med EM ger bättre plantutveckling och skörd, växtkvalitet och fruktsamhet, ökning av fettsyror i plantor och frön mm i medicinal och kryddväxtodling enligt en vetenskaplig rapport.

Rapporten har publicerats i Research Journal of Agricultural and Biological Sciences 2006.

En av slutsatserna som dras är att “biofertilisers” som EM, gett strategiska möjligheter att höja skördarna till en rimlig kostnad för odlare och bönder och på samma gång når en förbättring av markernas kondition.

Fältförsöken var baserade på två bevattningar per odlingsomgång med EM, samma mikrobiella bas som finns i bokashi strö. Försöken gjordes vid det nationell forskningscentret i Egypten 2003-2005 med en växt som heter Plantago afra vilken har en lång historia som medicinal växt i USA, Europa, Indien och Kina som botemedel mot allt från förkylningar till cancer och hepatit.

Källa: Research Journal of Agricultural and Biological Sciences 2006

Tack till Kai Vogt Westling, Greenfoot