Tag Archives: Effektiva Mikroorganismer

Hur fungerar bokashi i jorden?

Följande text är ett kapitel från boken “Bokashi: Kjøkkenkompost för alle” av Anette Hjerde, översatt till svenska. Boken finns bara på norska än så länge, men snart får vi hoppas att den finns även på svenska. Kapitlet här, om hur bokashi fungerar i jorden, har jag skrivit. Ett annan kapitel, om hur bokashi fungerar i köksträdgården, har skrivits av Sara Bäckmo.

En riktig bra bok, alltså. Finns på AdLibris om du vill köpa hem den. Men läs gärna texten här, det är otroligt intressant, allt som händer i jorden!

/Jenny Harlen

Visst kan vi bokashianvändare se (och känna på lukten..) att mikroorganismerna i bokashin jobbar på. Men vad gör de egentligen där nere i bokashihinken? Och vad går deras jobb i jorden egentligen ut på? 

Ända sedan vi fick vår allra första bokashihink här hemma, har jag varit så nyfiken på vad som egentligen sker där nere i hinken.

Det kan nästa låta som rena rama magin: vi kan ha fisk och kött ståendes i rumstemperatur i köket veckovis, utan att det ruttnar eller ens luktar minsta lilla.  Och så snabbt det blir jord av det sen! Men det finns ingen hokus-pokus i naturen. Ingen magi här inte!

Bokashi är faktiskt bara helt vanlig vardagsbiologi som plötsligt uppenbarar sig för oss här hemma; det är en del av naturen som vi annars inte lägger märke till. Matavfallet blir till jord – vilket såklart är bra! Men vad är det som sker egentligen, rent biologiskt?

I bokashihinken

Jag minns så väl första gången jag öppnade locket på en bokashihink efter två veckors jäsning/fermentering). Inget hade hänt! Allt matavfall såg ut precis som jag hade lämnat det för två veckor sedan. Eller ja, lite mjukare var det kanske.. Annars, ingen skillnad alls. Det hade varken ruttnat eller blivit det minsta slemmigt. Så något var det ju som försiggick där nere. Just det, det var bokashimikrober som var igång för fullt i hinken!

Så fort bokashimikrober kommer i kontakt med det fuktiga matavfallet, startar de Effektiva Mikroorganismerna (EM) som finns i bokashiströet en jäsnings- och syrningsprocess; alltså en fermenteringsprocess.

De olika mikrogrupperna i EM samarbetar.  Bokashiströ innehåller en speciell jordsvamp (Saccharomyces cerevisiae) som tar ansvar för jäsningsprocessen, och även två bakteriearter (Lactobacillus plantarum och Lactobacillus casei) som står för syrningen. Dessutom finns det också två väldigt viktiga fotosyntesbakterier (Rhodopseudomonas palustris och Rhodospirillum rubrum). 

Mikroorganismerna i bokashi reproducerar sig var tjugonde minut. Ett par matskedar bokashiströ innehåller mer mikrober än det finns människor på jorden. Och efter två veckor i bokashihinken så är det helt obegripligt många där! Och som de jobbar…

Matavfallet som vi kastar i hinken, är egentligen stora klumpar av näring och energi. Matavfallet består av bland annat proteiner, cellulosa, stärkelse och fett. Var och en av dessa  näringsämnen består av många, mycket mindre “byggstenar”, som bland annat aminosyror och sockerarter. Mikroorganismerna i bokashihinken delar klumparna  – alltså proteinet, cellulosan, stärkelsen och allt det andra – till de mindre byggstenarna som sedan blir mycket mer värdefulla i jorden.

Byggstenarna bidrar till att det viktiga mikrolivet i jorden kan växa så otroligt snabbt. Och cellulosa och stärkelse som brutits ned till sockerarter, är som ren energi för livet i jorden.

Efter två veckor är innehållet i hinken stabilt; det har fermenterats klart. Bokashimikroberna har jobbat sig igenom allt matavfall. De har tagit hand om allt protein och fett, all cellulosa och stärkelse och omvandlat det till enklare (och nyttigare) småkomponenter.

Nu är det aminosyror, sockerarter, enzymer, vitaminer och antioxidanter i hinken. Dessutom finns en bra portion färdigmineraliserad näring och energi!

Det är också mycket fler aktiva bokashimikrober i hinken nu än vad det var för några veckor sen. Den är helt full av dem! Mikroberna har gjort att matavfallet inte ruttnat, genom att konservera det i ett tillstånd där näringsinnehållet är på topp.

Det samma gäller kväve och energi: ingenting går till spillo. Allt finns kvar – bara i mycket mer värdefulla former än då det endast var matavfall på köksbänken.

När de två fermenterings-/jäsningsveckorna har gått, så kanske du tar med dig din bokashihink och spade ut och gräver en grop i jorden eller pallkragen. Det luktar sötsurt (lukten är starkare om det varit fuktigt i hinken). Men innehållet ser ut ungefär som då du lade i det.

Så det är bara att blanda bokashin rikligt med jord, och se till att det är ett bra lager med jord på toppen. Ge det sedan ett par veckor i jorden, så att pH-värdet stabiliserar sig, så är det bara att börja plantera!

Att gräva ned bokashi i jorden på detta vis ger en fantastiskt bra punktförbättring av växtjorden, precis där det behövs som bäst. Det är en bra laddning av näring och – sist men inte minst – energi. Precis så som växterna vill ha det!

Men vad är det som händer i jorden nu då? För mikroberna, de ligger ju inte direkt på latsidan i jorden heller.. Där får de nya uppgifter, och nya kollegor i form av jordbakterier. Så nu kan det lagas jord! Då sker ett samarbete med de andra bakteriearterna och mikroorganismerna som redan finns i jorden.

Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna, alltså växtrötterna  – beställer den näring de vill ha. 

Rötternas kypare

En rad olika “aktörer” drar nytta av alla mikroskopiska näringspartiklar i den nedgrävda bokashin – hinken var ju full av aminosyror, enzymer, vitaminer, antioxidanter och mineraliserad näring och energi.

För det första så vill plantväxterna ha sin del. Det är växtrötterna som har ansvaret för provianteringen, och den uppgiften löser de tillsammans med mikroorganismerna. Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna – alltså växtrötterna  – beställer den näring de vill ha av en väntande mikroorganism, som snabbt springer och hämtar beställningen, Lite kväve, kanske? Eller magnesium? Eller hur vore det med lite fosfor? Växterna vet precis vad de vill ha, så det är bara för dem att hoppas att det finns på menyn. Som betalning får den lilla kyparen lite socker av växten. Det har växten tillräckligt av, då växter producerar socker genom fotosyntesen.

Hämtning och servering av maten försiggår extremt lokalt, just runt växtrötterna, i den så kallade rhizosfären. Mikroberna behöver inte springa långt. Mycket av detta arbetet hade växterna tekniskt sätt kunnat göra själv. I värsta fall kan ju en restauranggäst gå ut i köket och laga sin egen mat…

Men det är ju mycket enklare att få maten serverad till sig, det är mindre jobb och mycket trevligare. Och gästerna blir mycket gladare. Om en växt kan spara på sin energi och bara beställa middag, så gör den det.

Jordens plankton

Samspelet i jorden är ett ekosystem, det går som i en cirkel och mikroberna är själva basen för ekosystemet i jorden. Mikroberna motsvarar plankton i havet. Hela näringskedjan är baserad på att mikroorganismerna finns.

Genom en process som kallas mineralisering bryter mikroberna, i samarbete med resten av ekosystemet, ned organisk material och frigör näringsämnen från jorden. Mineraliseringsprocessen är en viktig grundpelare för att kunna skapa en rik och produktiv jord.

Mikroberna behöver själva också näring, såklart. De tar det de behöver från området runt om sig, och omvandlar det till mineraler inuti sig själva. Mikroberna reproducerar sig, jobbar, och dör. Kanske blir de uppätna medan de lever, kanske när de är döda; i en levande jord finns det alltid något som är lite större än en själv. En mikrokropp brukar vara proppfull av mineraler och energi, och är därför extremt värdefull för den som äter mikrober.

Precis som daggmaskens bajs, är också mikrobernas restprodukter nyttiga i jorden: det de bajsar ut är mer värdefullt än det de tog in. Desto mer mikrober du har i jorden i ditt trädgårdsland, desto mer resurser tillför du i form av levande och döda mikrokroppar och probiotiska aktiva ämnen (eller mikrobbajs).

Jord som har ett aktivt mikroliv, ger ett ekosystem med hög biomassa. Denna jord är väldigt bra på att behålla vatten, luft och näringsämnen. Näring lagras i det biologiska livet i jorden, och läcker därför inte ut. Tänk dig en svamp till exempel. Svampjord kan lagra luft, vatten och näringsämnen väldigt länge.

Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden. Och vi har redan gjort oss av med hälften. 

Energi och jordens ABC: Always Be Charging

Om det är mikrolivet som är basen i jordens ekosystem, så är det energin som är katalysatorn som sätter igång allting. Mer energi jorden, i form av energirika kolföreningar, är precis det vi vill ha! Allt som är eller har varit levande, består ju av kolföreningar.

Vilket då alltså mikrokropparna i bokashijorden också gör. Kol finns i många olika former, i bokashi finns det mycket kolväte (kemiska föreningar som endast består av kol och väte).

Tänk dig ett batteri – det måste laddas för att systemet ska fungera. Du behöver alltså både ett batteri och något att ladda det med. Batteriet är biomassan – allt biologiskt liv som finns i jorden. Energiladdningen, den kan då komma till exempel i form av kolväten och näringsämnen i bokashi.

Så länge batteriet laddas, så kommer biomassan att ta till sig energi och binda den. Utan biomassa lagras inte energi i jorden.

Sedan vi började använda handelsgödsel eller industriellt framställt gödsel i lantbruken, så har vi tömt batteriet genom att endast tillföra näring i form av salter, och allt för lite energirikt organiskt material. På grund av detta så har vi alltså reducerat biomassan i jorden.

För endast 60 år sedan hade vi dubbelt så mycket biomassa i världen än vad vi har idag. Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden; och vi har redan gjort oss av med halvparten.

Resultatet blir att vi har mindre lagringskapacitet i jorden, och att mycket energi då går till spillo. Kolen släpps istället ut i atmosfären som klimatgaser från lantbruken. En betydlig del av klimatproblematiken är direkt kopplad till det moderna industrijordbruket, som inte har tagit hänsyn till det biologiska livet i jorden.

Men det sker förändringar. I Holland och Belgien har konventionella bönder börjat använda sig av bokashimetoden för att ge näring och energi tillbaka till jorden. Genom att fermentera organiskt restmaterial med Effektiva Mikroorganismer blir både näringsämnena och energin (kolbindningarna) bevarade och kan föras tillbaka till jorden där de kommer till nytta. Det blir mindre resursslöseri och mindre utsläpp av växthusgaser. Kolkretsloppet sluts, och jordbruket blir mer hållbart.

Det lilla kolkretsloppet som du och jag skapar hemma i köket och i trädgårdslandet kanske inte gör en stor skillnad för jordklotet. Men det ger oss en stor glädje att se hur det påverkar vår odlingsjord och allt som växer i den; och summan av kardemumman är densamma:

Varje bokashihink du gräver ned skapar som ett litet lager av kol, ett hållbart sätt att binda energi i jorden på. Bokashi ger både batterier och energiladdning på samma gång, allt i en liten hink.

/Jenny Harlen, bokashi.se

Hur kom det sig att ni startade bokashi i Sverige?

Många frågor har det varit under åren: Hur kom ni på idén att börja med Bokashi?  Hur gjorde ni?

Jag tänkte nu i helgen att jag har faktiskt inte skrivit något om “the back story” med bokashi, den långa resan som har involverat många fler än oss under de senaste 8-9 åren. Och som nu, tack och lov, håller på att bli en mindre folkrörelse.

“Så här kan vi inte hålla på!”

Förtvivlan. Panik. Desperation. För tio år sedan kändes det som klimatkrisen växte för varje dag och alla var vi maktlösa.

Matavfall är bara en av de många pusselbitarna. Matjord är en annan. Kanske en av de viktigaste? Och den man pratar minst om.

Bokashi upptäckte vi i Nya Zeeland och helt plötsligt blev det solklart för oss. Detta är för bra att inte finnas i Sverige! Märkligt att ingen verkar ha upptäckt detta. Är det för bra för att vara sant? Eller helt enkelt så att ingen har orkat göra något?

Vi bestämde oss över en natt att i så fall skall vi dra vårt strå till stacken och se till att lära oss allt som finns att kunna om bokashi och samtidigt försöka sprida budskapet över landet.

Inte kunde vi någonting om bokashi i början. Vi läste oss till kunskap, testade allt vi kom på och hade många diskussioner över köksbordet. Skulle man kunna göra bokashi i vanliga hinkar utan kran, kan man göra bokashi inomhus i någon slags jordfabrik, hur gör man under våra kalla vintrar här uppe i Sverige?

Samtidigt lärde vi oss producera bokashiströ från vetekli och EM och startade en webbutik för att göra det möjligt att få ut bokashi till alla vi kunde övertala. Sociala medier var en ny grej, vi fick lära oss blogga, facebooka, och länka kors och tvärs — inget märkvärdigt nu med nytt för oss då 2008!

Ungefär samtidigt började Anja Vogt och Kaj Westling med EM i Ljusdal. De hade kontakt med en av de två europeiska EM fabrikerna i Nederländerna (den andra är i Tyskland) och utvecklade ett gemensamt företag: Greenfoot HB.

Det passade oss bra. Vi vill hålla på med bokashi och inget annat. De hade som uppgift att utveckla andra EM applikationer i Sverige, se till att all information var tillgängligt på svenska och att pilotprojekt skulle startas i olika nyckelområden. Och ni som känner till EM vet att det finns många områden med stora potential!

Vi träffades regelbundet, stötte varandra och hjälptes åt med marknadsföring och idéer. Kai och Anja gjorde en jätteinsats under många år men som det brukar vara med pionjärarbete tar det mycket längre tid och kraft än man tror.

I januari förra året tog Ingegerd Clementsson över nätbutiken greenfoot.se från Kaj och Anja och fokuserar på försäljning av EM för hästar. Hon har inte deltagit i företagets utveckling men namnet var något deras kunder kände till och det valde hon att fortsätta med. Hästar har fantastisk nytta av EM har det visat sig över många år, en bra maghälsa påverkar många faktorer, inte minst att hålla bort fång.

Nu är det inte så att allt som heter EM är faktiskt EM. EM-1 eller Effective Microorganisms, är ett varumärke som tillhör EMRO Japan, företaget som grundade EM och bokashi.

Originalprodukten är alltså den som produceras i någon av EMROS 56 licenserade fabriker i världen. Två av dessa finns i Europa (Agriton i Holland och Emiko i Tyskland).
Vi använder bara original EM-1 för att producera vårt bokashiströ som säljs på bokashi.se.

Just nu i Sverige finns det två alternativa produkter på marknaden, de som säljs av wexthuset.se och de som säljs av Mikrojord. Hinkarna som Wexthuset säljer är producerade i Australien och de som Mikrojord säljer är gjorda i samma fabrik som våra hinkar, alltså Organiko i Slovenien. Men detta handlar bara om plast.

Sprayet som följer med Wexthus-hinkarna produceras också i Australien. Det bygger på samma teknik som EM (alltså en mikrob-blandning dock med fermenterade frukt) och ska fungera någorlunda OK i bokashihinken. Hur det fungerar i jorden sedan är oklart eftersom all forskning byggs på den ursprungliga japanska original-receptet som alltså är något helt annat.

Ströet som följer med Mikrojords hinkar är producerat i regi av Multikraft i Österrike. Ett etablerat företag som har länge hållit på med olika mikrobiella blandningar. Långt tillbaka i tid var de samarbetspartner till EMRO men det skar sig och de hittade på en egen lösning. Syftet med det de gör är bra, de vill miljön väl, men äkta EM är det inte. Att varumärket används på sina produkter kan man ifrågasätta, det kommer nog stoppas i slutändan.

Bokashi är ju ett generellt ord som alla kan använda. EM är inte det.

Bland våra första beslut var att företaget (eller rättare sagt, e-butiken) skulle hetta just bokashi.se. “Bokashi” för att vi vill introducera ordet i Sverige, ett konstigt ord som inte alls är svenskt, men som används av resten av världen. Vi valde att även kalla det för kökskompostering, inte för att bokashi är kompostering egentligen, men det gör konceptet lättare att förstå.

Och “.se” för att vi håller hus på nätet. Mycket har hänt med e-handel de senast tio åren, men vi vill visa att vi finns på nätet, vi säljer bokashi, och här kan man komma för att få tips och idéer och ta reda på vad bokashi är för något.

Nuläget?

Åtta år är det nu. Det har tagit tid men vi har trott på idén jämt och kämpat på (oekonomiskt som det har varit!) för att vi tror att bokashi är värdefullt och viktigt. Att det är ett förvånansvärt enkelt och effektivt sätt att göra skillnad i vardagen.

Något som var och en av oss kan göra här och nu. Något som visar våra barn att vi menar det vi säger: att vi vill hjälpas åt att skapa en framtid som är värd att leva i.

En jord som går att odla i, en mat som går att äta, och en vision att bättre än så kan vi göra med våra resurser.

Så heja alla som håller på med bokashi! Ni är pionjärer och ni visar vägen.

 

 

 

 

 

Vilka mikrober finns i Bokashi och EM?

Miljarder mikrober finns i varje klunk EM och tesked med bokashiströ. Men sammansättningen är mycket noga genomtänkt och var resultatet av många års forskning. De är inte vilka bakterier och jästsvampar som helst, våra EM mikrober!

Här presenteras dem, en och en. Vill du läsa till dig mer så finns det en länk under varje.

En bra introduktion finns här på engelska, på EM Research Organisations hemsida, EMROJAPAN.
www.emrojapan.com/about-em/microorganisms-in-em.html

Lactobacillus plantarum

Foto: Bacterial Fermentation Pty Ltd, Dr John L. Reichelt, Director and Chief Microbiologist, bacferm.com.

En vanlig mjölksyrebakterie, används ofta i ensilage. Är även probiotisk.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Lactobacillus_plantarum

Lactobacillus caseï

Foto: Jeff Broadbent, Utah State University
Foto: Jeff Broadbent, Utah State University

En vanlig mjölksyrebakterie som används i osttillverkning och som probiotika.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Lactobacillus_casei

Saccharomyces cerevisiae

Foto: Bob Blaylock
Foto: Bob Blaylock

Jästsvamp som används i bakning, öl- och vintillverkning och finns naturligt i magen.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Saccharomyces_cerevisiae

Rhodopsuedomonas paulistrus

Foto: Microbewiki

Mycket viktigt bakterie som finns naturligt i jord och vatten. Används aktivt i “bioremediation” för att ta hand om gifter och föroreningar i jord och vatten.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Rhodopseudomonas_palustris

Rhodospirillum rubrum

Foto: Munk et al. 2011.

Foto: Munk et al. 2011.

Ett nyttigt bakterie som finns i vatten, jord och avlopp. Hjälper till att fixa kol och kväve i jorden och producerar vitaminer åt växter.
Mer info>>
https://microbewiki.kenyon.edu/index.php/Rhodospirillum_rubrum

 

Hur man gör eget Bokashiströ

Många har frågat och vi har inget emot att dela med oss hur man gör eget.

Bokashiströ är inte svårt att göra egentligen, tar lite tid som allt annat här i livet men om man har användning för större kvantiteter så är det absolut värt att testa. Kanske något man kan göra tillsammans med vänner eller odlingsgrannar? Framtida julklappar??!!

Har man hållit på med Bokashi ett tag så vet man hur ströet ska se ut och hur hela processen fungerar. Det gör det lättare att köra igång själv och göra eget strö. Som nybörjare är det nog värt det att köpa “färdig” Bokashiströ i början tills man vet lite mer vad man är ut efter. Ungefär som när man börjar baka surdegsbröd, det är ju enklare om man har redan hållit på med vanligt bröd ett tag.

 

Detta behöver du:

Det man behöver är vetekli, vatten, EM-1 och melass. Och tid — även detta är en jäsningsprocess och tar 4-6 veckor att bli klart.

Vetekli: Ska vara grovt och helst ekologiskt (men det är inte nödvändigt). Konsistensen i kruskakli är vad man är ut efter. Har du en kvarn i närheten pratar med dem, annars kan du höra på olika ekologiska affärer om de kan skaffa något. På Granngården kan man köpa vetekli som hästfoder och det har vi testat men vi tror inte riktigt på det. Orsaken är att det är en blandning av grovt och fint och det fina vetekliet ställer till problem, det är mjöligt och klumpar sig i processen och risken är att det börja mögla då. Man kan sålla bort det fina om man vill, problemet kvarstår men det blir kanske bra ändå om man är noga och har inte tänkt förvara Bokashiströet allt för länge. Men testar kan man ju alltid göra.

Har du ett annat typ av kli kan du alltid testa det. Själv har vi testat med rågkli men tycker inte det blir som vi vill, vet inte riktigt varför. Något jag har länge tänkt testa och inte fått till är sågspån/pellets, det blir troligen bra men man får nog testa sig fram lite grann.Vatten: Ska vara bra kvalitet, men det är det ju nästan jämt i Sverige. Bor du på landet och har “riktigt” vatten från egen brunn så är det en plus, har du klorinerat vatten kan du låta den stå en dag innan. Det ska används ljummen i processen, tar fram en termometer eftersom det är viktigt att temperaturen inte överstiger 40 grader (helst inte 35). Men lite värme behövs för att kör igång mikroberna.EM-1: Detta är koncentratet som innehåller alla mikroberna som behövs för att göra Bokashiströ. Köps av oss (på bokashi.se) i 1-liters eller 250 ml flaskor (ursprungsland är Holland). En mindre flaska räcker långt om man ska göra Bokashiströ, ska man även använder EM i trädgården är det kanske bättre att köpa en liter flaska. Hållbarhet är ett år, men det ska helst användas så fort som möjligt. Inom 3 månader om man är noga men vi tycker det räcker om man använder det inom 6 månader från öppningsdatum. Förvaras svalt (får inte frysa) och lufttät.

Melass: Följer med när man köper EM-1 av oss. Sockret i melassen tillför mat till mikroberna, det är nödvändigt för jäsningsprocessen och för att de ska ha något att överleva på under tiden i ströpåsen. Även om du har melass hemma tycker vi det är värt att använda just denna, inte för att vi vill hålla på att sälja melass utan att vi har testat lite olika och av någon anledning fungerar just den här bäst.

Förvaringskärl: Du behöver en lufttät låda med lock, tunna eller liknande för att jäsa Bokashiströet i. Inte för stort, det ska vara så lite luft som möjligt i tunnan när den är full.


Så här gör man:
50 liter vetekli
5 liter vatten, ljummen (20-30 grader)
0,5 dl EM-1
0,5 dl melass

Det går bra att räkna om det här till andra mängder.

Blanda alltihop ordentligt. Konsistensen ska vara fuktigt men inte blöt. Kli varierar i fuktighet från olika kvarnar så man får testa sig fram lite här, tillsätt mer vatten om det känns torrt men kanske inte första gången du gör detta.

Lägg allt i tunnan/lådan där det ska jäsas, hårtpackat. Stäng locket ordentligt. Låt stå i minst 4 veckor, spelar ingen roll om det är längre. Minst 15 grader, helst närmare 20 men man får ta vad man har för värmen. Är det på den kalla sidan kan du ställa tunnan nära ett element (och rotera ibland), ställ upp den på en lastpall (istället för ett kallt golv) och så vidare. Kolla då och då att processen är på gång och för att lätta trycket i behållaren. Det kommer lukta rätt skarpt och syrligt! Processen är klart när pH et är ned vid 3,5-4, om man vill kan man testa med litmus papper (eller vad det nu heter på svenska!) i en lösning. Men har det luktat skarpt i 4-6 veckor så kan man vara lugn att är det klart.

Färgen på nyjäst Bokashiströ är rätt ljus. Ströet blir mörkare och mörkare under tiden, och luktar syrligare. Med bra förvaring ska det hålla sig ett år, troligen längre än så. Packar i mindre lådor, påsar eller liknande, så luftfritt som möjligt, för förvaring.

Klumpar. Det vi har lärt oss är att man får se upp för småklumpar! Särskilt de som är lite hårda (orsakas av mjöl i kliet). Vi sållar allt strö innan vi packar det och har du tänkt förvara ditt strö ett tag kan det vara värt att också göra det. Annars är det risk att de fuktiga klumparna börjar mögla, vit i början men sedan vad som helst, och det är inte roligt.

Att torka Bokashiströ: Det gör man i många andra länder, det blir då mycket enklare med förvaring och hållbarheten är längre. Gör man Bokashiströ själv i mindre skala kan man testa att torka hemma i köket, se bara till att det blir ordenligt torrt innan man packa iväg det. Annars är risken att ströet kommer in i en ny jäsningsfas och då tar det slut på sig själv (blir grått och dammigt).

Hos oss kommer vi inte börja med torkning, det är för dyrt och energiintensivt här i Sverige, det är ju en annan kalkyl om man bor på Hawaii.

I trädgården

Har du alldeles för mycket Bokashiströ kan du med fördel sprida ut det i trädgården. Speciellt i perennrabatter eller under buskar där du har kanske inte kunnat gräva ner Bokashi från köket. Kombinerar du med något organiskt (täckbark, gödsel, gräsklipp, kaffesump) får ströet något att jobba med och ett process kommer igång på plats.
Och har du lust vore det kanske roligt att dela med sig lite strö till grannar och kollegor. Ett enkelt sätt att köra igång fler i köket därhemma.

Lycka till!

Hoppas detta hjälpa till att förklara hur man gör. Har jag missat något skriv bara en kommentar där nere så kan vi ta upp det. Men som allt annat med Bokashi och EM — testa gärna och dela med dig! Man har inget att förlora och kanske man kan även upptäcka nya öppningar som kan hjälpa oss alla.
/Jenny