Etikettarkiv: jord

Kort datum populärt

affar

Att rota runt i ”kort datum” korgana efter en fynd har inte riktigt varit rumsren i matarrären. Fram tills nu.

Intresset för att köpa mat med kort datum ökar och det anses vara klimatsmart  och inte längre ett tecken på snålhet.

– Vi upplever att vi säljer mer av mat med kort datum och nedsatt pris till alla kundkategorier. Säger Ann-Sofi Öhman, butikschef vid Hemköp i Östersund, till Ekot.

I SIN BUTIK har hon börjat exponera mat med kort datum extra tydligt för att kunderna lätt ska kunna hitta den.

Så där så!

(fri-kopenskap.se)

Klimatsmarta familjer sökes…

…i Linköping! Har du lust att vara med säg gärna till och vi sponsrar med en Bokashihink! Då får du iallafall fullpott med miljöpoäng på den fronten.

I mars inleds ett i annorlunda projekt i Linköping. Kommunen söker familjer som vill lära sig mer om hur de kan bli klimatsmarta. Sex familjer ska kostnadsfritt få chansen att få tips om hur man kan laga klimatsmart mat och få utbildning i sparsam bilkörning. Sista ansökningsdatum är den 15 februari.

Syftet med projektet är att sprida kunskap om klimatsmarta val i vardagslivet. De områden som projektet fokuserar på är hushållsel, värme, vatten, mat, konsumtion och transporter. Förutom utbildning i sparsam bilkörning och klimatsmart mat ingår bland annat studiebesök och föredrag.
Projektet startar i mars och slutar i höst. Det är helt kostnadsfritt att vara med och man förbinder sig inte att vidta några åtgärder eller göra några investeringar. En önskan finns dock att deltagarna ska vara beredda att dela med sig av sina erfarenheter till media och eventuellt till nätet för att ge inspiration åt andra.
    Alla hushåll oavsett åldrar och sammansättningar får söka. Det viktigaste är att man är intresserad av att försöka minska sin miljö- och klimatpåverkan, säger Liv Balkmar som är energi- och klimatrådgivare i Linköpings kommun.
Projektet finansieras av Energi- och klimatrådgivningen i Linköpings kommun.

Källa: recyclingnet.se

Gör din egen Bokashihink!

Är du sugen på att testa Bokashi men vet inte om det passar dig? Eller om det är värt att lägga ner pengar på dyrare kranhinkarna?

Då tycker vi att du ska testa vår Svenska Budgethink-lösning!

Grundprincipen är ju precis samma som med kranhinkarna. Men istället för att tappa av vätskan med en kran använder du kol eller tidningspapper att suga upp den med. Enkelt och effektivt. Men det här med vätskan är viktigt – blir det för blött i hinken kommer mikroberna att säga upp sig!

Det du behöver är ett par hinkar med tätslutande lock. Den blåa här funkar bra och liknande finns i de flesta svenska hem, märket är Nordiska Plast. Locket måste vara tätt, inte ett sådant som bara ligger löst på. Pizzerior har utmärkta majonnäshinkar de brukar slänga, det är bara att fråga!

Du behöver också bokashiströ eller bokashispray — det är ju bakterierna som gör jobbet. En påse kostar 90:- i webbshoppen och räcker i 2-4 månader.

Hur många hinkar behöver man? Tja, det beror förstås på… Börja med två och lägg till fler efter behov. I ett litet hushåll producerar man runt 10 liter matrester i veckan. Sedan trycker man ihop innehållet i hinken efter hand, så det får plats lite mer än man tror. Eftersom hinkarna behöver stå och jäsa i två veckor efter fyllning kommer du att behöva minst två hinkar. Bokashiströ hälls över matavfallet

Du kan ladda ner en bruksanvisning nedan, men i princip går det till så här:

1. Bottna med ett lager kol, 1-2 cm eller riv en dagstidning i två och lägg i botten av hinken. Minst 1 cm tjock.

2. Strö på 1-2 msk bokashiströ eller 1-2 duschar med bokasiströ.

3. Töm dagens matrestar, oftast runt 1 liter. Strö på 1-2 matsked Bokashiströ per liter.

4. Fyll på varje dag med mat och strö/spray, och lägg gärna i servetter, hushållspapper — de hjälper till att suga upp vätskan.

5. Tryck ner för att komprimera med jämna mellanrum. Och lägg på en tidning på toppen när hinken är full.

6. Ställ åt sidan i inomhusvärmen i två veckor, mikroberna förökar sig och spjälkar upp maten.

7. Klart!
Innehållet ser ut precis som det gjorde när du la i det. Nu är det dags för det roliga – att gräva ner det i landet eller göra jord på något sätt. Det finns många alternativ, sök på ”jordfabrik” här i bloggen, och välj alternativ som passar just dig!

Ett par saker till.

Du kan, om du vill, använda en biopåse i hinken. Det behövs inte men ibland kan det känns bra att ha en påse att knyta. Biopåsar finns lite här och där att köpa, men de vi använder finns i webbshoppen. De tar ganska lång tid att bryta ner i komposten/jorden men å andra sidan behöver vi inte ha så bråttom jämt. Gör som du vill.

Skölj ur hinken med vatten när du har tömt den, det tar bara ett par sekunder under slangen.

En kreativ lösning om man bor i lägenhet utan odlingsmöjligheter är att samarbeta med en vän/kollega/någon som vill ha din bokashi att använda i trädgården. Lämna över den fyllda hinken och ta en fräsch (nytvättad!) hink hem med dig! De flesta som håller på med odling kan inte producera bokashi nog själva och blir jätteglada att få mer.

Och. Om du råkar få en hink som blir för blöt det är lika bra att veta att det kommer lukta illa. För många gurkor och för lite papper så blir det snabbt blött. Ge inte upp utan använd mer kol eller papper nästa gång! Den luktande hinken kan du gräva ner i ett hörn i trädgården. Det blir också jord, det tar bara längre tid.

Det är kanske bra att veta att det är inte bråttom att göra jord av din hink. Efter den har fått sin två veckors vilotid inomhus kan du förvara den ute så länge du vill. Spelar ingen roll om den fryser. Tänk bara på att ha gott om uppsugande material i hinken om den ska stå länge eftersom maten fortsätta att sjunka ihop.

Vill du komma åt vätskan kan du göra en dubbel hink – ta två hinkar och borra hål i den övre och stoppa den i den andra, se till bara att de är täta . Bokashivätskan samlas i den nedre – töm den regelbundet och använd i trädgården!

Annars är det mesta som det är för bokashi i övrigt. Det finns en massa information på bloggen här, på den engelska bloggen intill och på bokashi.se. Eller hör av dig om du funderar över något!

Bruksanvisningen kan laddas ner här >>

Eldflugor hejare på kompostering

Eldflugan i Säffle

Eldflugan är en härlig nystartat förskola i Säffle som satsar helhjärtat på ekologiskt mat. De sa från första början att de skulle satsa på kompostering och egen odling, men mitt på vinter i Sverige är det lite svårt att se hur det ska gå till.

Men nu har de löst det och sedan ett par månader sedan kör nu med Bokashi kökskompostering i förskolan. Barnen är med och skrapar sina oätna köttbullar och morötter i hinken och de är också med när den färdiga hinken blands med jord. De kan titta själv i den transparent ”jordfabriken” och ser vad som händer. Det tar några veckor men jord blir det till slut.

När det blir mer och mer jord i lådan och mindre och mindre mat kan de se på första hand att det finns faktiskt en samband. Att mat kommer från jorden och återgå till jorden, bara den få en chans.

Nu är det inte meningen att all kompostering ska ske i lekrummet men lite går väl bra för att visa barnen. Peter, som håller i matlagningen på Eldflugan, har gjort i ordning en ”jordfabrik” på lite större skala i en förråd. De har redan gjort i ordning pallkragar ute och får barnen bestämma blir det pumpaodling till våren. Halloween ska firas nästa år med egna pumpor odlat i egna köttbullar!!

Läs artikeln i ST och NWT här>>

Gratis busbiljett för komposterare?

Skönt med nya, fräscha idéer ibland. Visst är det lätt att säga ifrån direkt: för krångligt, för dyrt, för naiv, skulle aldrig kunna funka… Men varför inte? Varje ny idé sår ett frö, man börjar tänka i nya banor. Visst behover vi inte tänker som vi aaaallltid har gjort. Eller hur?

Klass 71 DF på St Iliansskolan i Västerås har kommit med en fräsch ny idé, vilken uppmärksamades med  15 000 kronor i ungdomsstipendium på Västmanlands klimatkonvent under veckan.

VLT skriver:

Vad sägs om en gratis bussbiljett för att du sorterar dina sopor?

Högstadieelevernas förslag är att västeråsarna ska kunna väga och registrera sin kompost. De som är duktiga och når en viss nivå kompenseras med bussbiljetter att användas på stadens biogasbussar.

Bekräftat: EM höjer ämnesomsättningen i jorden

Gräver man ner en hink med Bokashi i landet hemma ser man rätt så snabbt att det gör en stor skillnad. Växterna blir lite högre och lite stadigare, de ser ut att trivas. Men hur kan man förklara detta för andra? Det räcker oftast att det känns rätt, men nu är det bekräftat på riktigt.

Jordbruksdepartement i USA, the US Agricultural Research Service, har nyligen genomfört ett forskningsprojekt och publicerat en artikel som bekräfter att EM höjer ämnesomsättningen i markerna. Och det är ju EM som är basen i Bokashi — EM står för Effective Microorganisms och är en mycket speciell blandning av mikrober som finns i naturen, en blandning som har visat sig att fungera uttmärkt ihop i många olika applikationer. 

Bakgrunden är den utarmning av organiskt material i jordarna som orsakats av det intensiva moderna jordbruket. Forskarna vill testa olika biologiska gödslingsmetoder och ta reda på det bästa sättet att tillföra organiska material tillbaka till jorden. Och varför är detta viktigt? För att markernas organiska material är växternas näringskälla. Mikroorganismer bereder och distribuerar detta samt skapar en jordstruktur som gynnar vatten-luft kretsloppet i jorden.

Studien bekräfter att EM höjer ämnesomsättningen i organiska material. Det vill säger, EM mikroberna  hjälper växterna ta upp näring på ett mer effektivt sätt från den organiska material som tillförs.

Jorden mår bättre, helt enkelt.

Källa: USDA.ARS Agricultural Research Service

Tack till Kai Vogt Westling, Greenfoot

Waste equals food, part II

A while ago I wrote about Cradle to Cradle by William McDonough and Michael Braungart, a book about remaking the way we make things. Thinking differently about how waste can be seen in a new light, as a valuable raw material for the next process rather than something we should simply get away from.

Here’s what they have to say about closing the loop and looking at all products, biological or otherwise, from a cradle-to-cradle perspective rather than the traditional, and hopelessly unsustainable, cradle-to-grave approach. The world we live in has two essential elements: mass (the Earth) and energy (the sun).

Otherwise, for our practical purposes, the system is closed, and its basic elements are valuable and finite. Whatever is naturally here is all we have. Whatever humans make does not go ”away”.

Go on throwing away our valuable resources they say, and our world will literally become a grave.

If humans are truly going to prosper, we will have to learn to imitate nature’s highly effective cradle-to-cradle system of nutrient flow and metabolism, in which the very concept of waste does not exist. To eliminate the concept of waste means to design things — products, packaging, and systems — from the very beginning on the understanding that waste does not exist.

They divide products up into those that should stay in closed-loop biological cycles (such as food) and those that should stay in closed-loop technical cycles (such as electronics).

Things that go into the organic metabolism must not containe mutagens, carcinogens, persistent toxins, or other substances that accumulate in natural systems to damaging effect.

Materials and products that are designed to return to the biological cycle they call biological nutrients, things that can be consumed by microorganisms in the soil and by other animals. By thinking new products could be designed from the beginning so they could safely remain in this loop.

Worry-free packaging could safely decompose or be gathered and used as fertilizer, bringing nutrients back to the soil. Shoe soles could degrade to enrich the environment. Soaps and other liquid cleaning products could be designed as biological nutrients as well; that way, when they wash down the drain, pass through a wetland, and end up in a lake or river, they support the balance of the ecosystem.

Wouldn’t it be fun if this sort of smart design could help take the guilt out of much of our everyday life. As they say, throwing something away can be fun — and giving a guilt-free gift to the natural world is an incomparable pleasure.

Waste equals food, part I

Här skriver jag om en bok som hade mycket bra att säga om våra teman här på bokashi.se. Cradle to Cradle heter den — och finns bara på engelska än så länge. Då kändes det lika bra för mig (som har engelska som modersmål) att blogga om den på engelska. Läsvärt (boken alltså)!

Foto: Jenny Harlen

A while ago I found myself going through a book with a pencil in my hand (something I don’t do often!) enthusiastically underlining words, sentences, whole paragraphs. The book was Cradle to Cradle, Remaking the way we make things, by William McDonough and Michael Braungart. The authors are guided by a basic principle – Waste equals food – that the ”waste” from one process can become a valuable resource for another.

Nature operates according to a system of nutrients and metabolisms in which there is no such thing as waste. A cherry tree makes many blossoms and fruit to (perhaps) germinate and grow. That is why the tree blooms. But the extra blossoms are far from useless. They fall to the ground, decompose, feed various organisms and microorganisms, and enrich the soil.

A cradle to grave approach, they say, is not sustainable because in many fields we’re not replacing resources at the rate we use them up. And not giving nature the chance to do its work…

Early agricultural communities continued to return biological wastes to the soil, replacing nutrients. Farmers rotated crops, letting fields lie fallow in turn until nature made them fertile again. Over time new agricultural tools and techniques led to quicker food production. Populations swelled, and many communities began to take more resources and nutrients than could be naturally restored. With people more tightly packed, sanitation became a problem. Societies began to find ways to get rid of their wastes. They also began to take more and more nutrients from the soil and to eat up resources (such as trees) without replacing them at an equal rate.

The same can be said about the way we’ve handled many of our resources, but I found myself most interested in the chapter on one of our most unseen resources: good old fertile soil. How we’ve taken and taken but not given back.

Soils now yield more crops than they naturally could, but with some severe effects: they are eroding at an unprecedented rate, and they are drained of nutrient-rich humus. Very few small farmers return local biological wastes to the soil as a primary source of nutrients any longer, and industrialzed farming almost never does.

But what I didn’t realise is that nature needs so much time to replace the soil we’re so happily using up, we see it as an unlimited resource that can’t run out. Much as we saw clean water and air many years ago.

Humans are the only species that takes from the soil vast quantities of nutrients needed for biological processes but rarely puts them back in a usable form. Our systems are no longer designed to return nutrients in this way, except on small, local levels. Harvesting methods like clear-cutting precipitate soil erosion, and chemical processes used in both agriculture and manufacture often lead to salination and acidification, helping to deplete more than twenty times as much soil each year as nature creates. It can take approximately five hundred years for soil to build up an inch of its rich layers of microorganisms and nutrient flows, and right now we are losing five thousand times more soil than is being made.

 Food for thought. And there’ll be more to come on the subject later!!

Nu är det dags!

Foto: Jenny Harlen

Solen skiner efter en månads regn och nu är det dags att skörda de sista bönorna och potatisarna i grönsakslandet och ta hand om jorden — dags att ge tillbaka det man har tagit. Det var inte förrän jag själv började försöka odla lite potatis jag insåg vad egentligen som händer när vi stolt bär in den fina skörden till matbordet. Jorden försvinner! Helt plötsligt stod odlingslådarna halvtomma – vart tog all matjorden väg?

Visst blev det mat av det. Och lådorna ska fyllas på inför våren. Med säck efter säck av dyr kogödsel och annat som man fraktar från affären i bil. För att det ska bli fint igen i grönsakslandet.

Sakta men säkert äter vi upp vår matjord. Vad mycket roligare det känns nu när all mat vi inte själv kan äta går tillbaka till jorden. Vi lägger alla matrester i Bokashi hinken och den fylls snabbare än man kan tror, trots att vi med hjälp av hunden är bra på att äta upp rester. Och nu när bönplantorna grävdes upp och gick över till komposten kom Bokashi hinken ut från köket och innehållet grävdes direkt ner i landet. Ett riktigt bra tack för säsongen som gick och en bra start till den som nu kommer.

Dessutom blir det ingen bilturer in till stan till våren — odlingslådorna står ju redo!