Tag Archives: metan

Grön soptipp

En ny Vi i Villa damp ner idag. Med alla de vanliga färgglada tipsen om hur man skulle kunna göra det trendigare hemma.MEN denna gång också med en mycket bra krönika om kompostering — “Grön soptipp”.

Johan Tell, som skriver om miljö, föreläser om miljö, verkar för miljö i allmänhet skriver nu i Vi i Villa om kompostering. Han knyter ihop säcken: varför ska vi frakta bort fina råvaror från våra trädgårdar för att någon annan ska ta hand om dem? När de skulle kunna bli till ny jord hemma. Som han säger:

Rödbetor blir jord som blir till nya rödbetor. Liv blir mull, mull blir liv.

Aha! Säger vi. Såklart! Så kommer smällen…

Är traditionell kompostering det absolut bästa för miljön?

Tyvärr inte.

Orsaken heter metan, den gas som bildas när organiskt material bryts ner i syrefattiga miljöer. Metan kallas även sumpgas och kan driva min bil framåt.

I en kompost bildas således gaser som läcker ut och stiger till väders. Istället för att driva en bil spär denna läckande metan på den globala uppvärmningen eftersom den är en växthusgas, dessutom 21 gånger kraftigare än koldioxid.

Vad ska vi nu göra? Använd allt det här metanet till biogas, menar Johan Tell. Och biogas behövs, det som finns räcker inte till. Man skulle kunna göra det med hjälp av avfallskvarnar — matrester körs till en soppa som tas om hand på reningsverket förklarar han. Av allt detta blir biogas. Men matjord blir det inte.

Och det är just det här med matjord vi tycker är allra viktigaste: att rödbetor blir jord som blir till nya rödbetor.

Självklart så kan Bokashi kompostering vara en del av lösningen. Det kom japanerna på för 30 år sedan och det fungerar hur bra som helst för dem. Visst låter det low-tech i våra öron, men det finns knappast något som är lika avancerat som de mikroskopiska bakterier som i 4 miljarder år skapat jorden åt oss. De kan lika gärna få fortsätta så behåller vi jorden lite längre till som vårt hem.

Matjord vill vi ha. Och med hjälp av de goda bakterierna skulle vi kunna få hur många nya rödbetor som helst.

Här och nu!

Läs Johans artikel här!

Gör Bokashi av matresterna istället!!

Foto: Jenny Harlen

Nu är det mycket om biogas. Våra matrester ska sparas, hämtas, köras, krossas och tydligen också blandas med alkohol innan det hela blir en härlig gegga som producerar just — biogas.

Tack och lov. Mycket hellre det än att någon regnskog bränns ner till marken för att kunna producera något helt fel bränsle till våra bilar och bussar.

Men ändå. Om man tänker om. Behöver jag skickar iväg just mina matrester till något stor industri kryss och tvärs över landet för att kunna bidra till miljön? Tänk om man skulle kunna ta hand om det på ett småskaligt sätt. Lite som närproducerat mat, fast tvärtom.

Nu tänker jag Bokashi självklart. Då kan man gör matrester till bränsle — men bränsle till själva jorden istället för till bilar. Bränsle för att kunna odla mer växter och producerar mer mat. Utan kemikalier forstås. Enkelt och billigt att göra; hushållsnära; mycket miljövänligt. Och man slipper hälla på rödvin (se DN artikel 2008-11-25, inte lagt ut på nätet).

Biogas i all ära, och självklart är det mycket bättre än deponering eller förbränning, men tänk lite på vad som händer. Matrester är organisk material, de består mest av kol. Ruttnar de så släpps ut en massa kol i luften, i form av koldioxid eller metan. Samlar man allt sådant får man biogas + gödsel. Men mycket mindre gödsel än det var matrester, för en hel del av kolet är ju borta som gas. Och visst låter det bra med gödsel, så länge kvaliteten är verkligen det bönderna vill har. 

Så vad händer om man gör Bokashi kökskompost istället? Matresterna jäser i sin hink och producerar ytterst lite koldioxid. Alltså, all kol är kvar. De jästa matresterna (=kol) grävs ner i landet eller i en traditionell utekompost. Bokashi mikroberna ser till att det blir ingen ruttnelse och ingen ruttnelse betyder ingen koldioxid/metan. De jästa matresterna blir snabbt omvandlat till jord och vips, en massa ny kol tillförs tillbaka till jorden där den hör hemma. Ingen biogas produceras, men däremot det behövs ingen bil att frakta maten över landet heller. 

Viktigast av allt: kol förblir kol. Biomassan försvinner inte. Allt som en gång kom från matjorden får gå tillbaka till matjorden. Kretsloppen funkar!