Tag Archives: stadsodling

BOKASHI I MYANMAR DEL 2

Har du inte läst första delen av Myanmarberättelsen så finns den här – Bokashi i Myanmar del 1!

Vid det här laget vet ni att vi håller på med ett bokashiprojekt i Myanmar! Vi kommer att fortsätta att berätta mer om det här otroligt spännande projektet, och här kommer del 2:

Hur kom vi igång här?
Av en slump, råkade jag (Jenny) träffa två fina tjejer som nu är delaktiga i projektet här. Diana, från Tyskland, som är utbildad filmskapare och har pluggat språket Myanmar i Berlin (något som typ INGEN gör!!). Och Steffi, från Belgien, som är farmacist, är van att driva företag i andra branscher, håller på nu att starta upp bokashi i Belgien och är, som Diana och jag, fullständigt lockad av Myanmar. Tillsammans pratar vi sju språk. 

Ursprungliga Myanmar-gänget – Steffi, Jenny, Diana & Inda

Här i Myanmar är det Inda och Aye som är kärngänget just nu. Inda råkade jag träffa när jag var här med min dotter för ett år sedan.

Inda pratar bra engelska och var när vi träffades munk. Munkar får prata med folk, men märkligt nog gör han inte det jämt — vi hade bara tur att vi kände båda två att det viktigt att prata med varann, den där dagen på tempeltrapporna. Vi höll kontakt i många månader, engelskträning för honom och jag fick lära mig mycket om allt möjligt. Han är en superhärlig kille med så mycket potential.

Inda, Jenny & Stina på tempeltrapporna

Under tiden gick jag och funderade om inte jag skulle starta ett Bokashiprojekt i Myanmar, att jobba med Bokashi utomlands är något jag har velat göra sedan många år tillbaka och nu var ju Malin anställd hemma i Sverige, min dotter hade flyttat hemifrån och hag hade avslutat en lång relation. Ett bra tillfälle, med andra ord.

Sedan ändrades läget över en natt. Det visade sig att Inda hade lärt sig koreanska i smyg, för att kunna lämna munklivet och skaffa jobb i Korea. Ett så-kallad 3D-jobb, dangerous, dirty and demanding. Det finns en lång, lång historia bakom detta, men det var den enda utvägen, det förstår jag nu efter många långa diskussioner. Jag var lite chockad, han är alldeles för smart och utbildad för att kasta sig in i denna tuffa och farliga värld. Så jag “kom ut” med mina Bokashiplaner, skulle han kunna tänka sig vara med på detta istället? Med en riktig lön och allt som hör till. Det kunde han, och gärna! Det visade sig att han hade en flickvän sedan många år tillbaka (munkar är inte alltid vad man tror!), och i hans fall var detta med att vara munk ytterst ofrivilligt. Han hade varit munk sedan han var 6 år, utan att kunna välja själv, och utan att kunna hitta en utväg. Finns det inga pengar i familjen har man inte många val i livet här.

Små munkar Bokashi Myanmar

Det var en jättechansning för mig, och för honom med, vi kände inte varann egentligen. Men ibland leds man rätt rent instinktivt, och just denna gång var det så. Jag, Diana och Steffi kunde inte ha hittat en bättre kille att göra detta med. Och han trivs lika bra med oss, det är inte ett dugg komplicerat.

Och flickvännen? Det är ju Aye. De förlovade sig offentligt för två veckor sedan efter alla dessa år, en stor sak här och något som de nästan inte trodde själv på längre då de hade kämpat så länge för att få livet att funka för dem. Det är otroligt härligt att få vara med på denna resan med dem (och igen, allt hänger på att man har lite, bara lite pengar att komma igång med).

Bokashi Myanmar
Inda & Aye

Vad vill vi göra?
Vi har ju andra som vill vara med här i Yangon, många förstår att detta med Bokashi och EM är framtiden och att vi kommer lyckas. De vill vara med, om de kan. Just nu fokusera vi på att etablera organisationen här, att komma igång med vår “Bokashi yard” där vi kan köra demos och utbildningar, och visa rent praktiskt hur man gör med allting.

Ströproduktion och begynnande trädgård på Bokashi Myanmars bakgård

Vi har en rad riktiga projekt som är startklara, jag ska berätta mer om dem sedan. Men helst vill vi ha lite mer struktur i det vi gör, ha en fungerande produktion  av Bokashiströ och andra produkter och tillräckligt med egen erfarenhet för att kunna säga “gör så här, inte så här”. Och vi är så väldigt glada att ha ett hus vid vår “yard” , det hade inte gått annars i det här monsundränkta landet.

Monsun Bokashi Myanmar
Monsunsäsong i Myanmar

Livet i Myanmar
Länge var vi inte säkra på var vi skulle ha vår bas, men det blev klart och tydligt efter ett tag att mest miljöintresse och flest potentiella samarbetspartners fanns i Yangon (Rangoon). De flesta organisationer har sin bas här – det är en mångmiljonstad med allt kaos som hör till, och det är många som vill och kan göra skillnad på olika sätt. Samtidigt är det en väldig utsatt stad, med en ständigt växande befolkning, ett allt större gap mellan de som har och de som inte har, och stora områden som vi lätt skulle kunna kalla för slum. 

Fattigt område i Rangoon, Myanmar

Fast nu, när jag har rört mig här ett tag, känner en del folk, och blivit lite hemtam i några av dessa områden, skulle jag inte använda ordet slum. Det har någon innebörd som inte riktigt passar, folk har ju sina liv och sin värdighet; sina familjer och sina affärer, deras liv är lika nyanserat som våra, bara lite enklare. Efter ett tag ser man det inte längre, det är som det är. Men inofficiella områden finns det gott om, shantytowns som har vuxit upp bredvid tågspåren, floden och industriområdena. Inte mycket är reglerat här, fast det som är reglerat är så otroligt byråkratiskt det går inte att fatta ändå. 

Hur folk lever här har jag börjat förstå så smått, men det som stör mig varenda minut av varenda dag när jag är ut och rör på mig är alla sopor. Det här landet drunknar i plast, precis som alla andra. 

Plast, matavfall, djurmat?

Vad kan man göra åt skräpet?
Det finns många organisationer och andra krafter som är med och försöker göra skillnad, de flesta vill att vi ska samarbeta mer med dem så fort det går. Vi har varit med på några cleanup days, men så oändligt mycket mer behövs. Och i ett land som detta, där det inte ens finns el till ens hälften av invånarna och något så enkelt som trottoarer inte funkar, kan man inte förlita sig på att “någon” ska fixa det.  “Någon” är ju vi! Och medan hela världen pratar om plast helt plötsligt (bra! bra! bra!), ser jag som vanligt bara allt organiskt avfall. 

Här i Yangon gör staden faktist en rimligt bra insats att samla upp soporna och köra dem till de överfulla deponier. Ute på landet är det något annat, det finns ingen sophämtning överhuvudtaget.

Ihopsamlat skräp – mest plast och matavfall

Soporna bränns, eller grävs ner, eller ligger bara på marken.
Det är ju ingen idé att skylla på folk, bakgrunden i ett sådant här land är inte som vi är vana med. Folk förstår inte. De kämpar med så mycket annat. Det skulle behövas en jätteinsats med utbildning för att ändra sopsituationen här. Men samtidigt, behövs det ju en jätteinsats för nästan allt möjligt, så varför ska vi tro att just detta ska prioriteras?

Skillnaden mellan skräp och skräp

Organiskt avfall är inte skräp!

Grundproblemet, som jag ser det, är att ingen förstår skillnaden mellan organiskt och icke-organiskt avfall. Mellan plast och frukt/grönt och matrester. Helt ofattbart för oss nu kanske, men tänk tillbaka. Det var inte så länge sedan vi gjorde samma dumheter själva. Så där någonstans får vi börja. Vårt slagord är att “Organic waste is not trash”.
Genom att jobba ihop med de andra “avfalls”-organisationerna, kan vi komma in i detta. Vi kan ju inte stå för en massiv utbildningskampanj, men andra kan. Däremot så har vi en fantastiskt enkel och fin metod som kan vara som en pusselbit i lösningen. Bokashi vill vi lära ut till så många vi kan!

Vill du stötta Bokashi Myanmar? Vi använder det vi tjänar på Bokashi.se för att sponsra projektet i Myanmar. Du kan stötta projektet direkt genom att skänka en slant här!

Följ oss på Facebook i gruppen Bokashi Myanmar och på bloggen (på engelska).

Hälsningar från Jenny i Myanmar!

Bokashikompostering med Farbror Grön!

Blev jätteglad i helgen när Johannes Wätterbäck, aka Farbror Grön, berättade att de hade gjort en film om just Bokashi. Och vad bra den blev!

Ibland känns det som jag skriver upp och ner om allt man får göra och ska helst inte göra och hur det hela går till. Lätt att förvirra sig i allt detta ibland! Så det var hur härligt som helst att de tog tag i detta och gjorde en film: enkelt och färgglad och pedagogisk, så här gör man helt enkelt.

Hoppas det inspirerar dig och ge lite motivation i din kompostering och odling. Det gjorde det för mig!

Det finns faktiskt en hel rad med olika småfilmer på Farbror Gröns kanal på YouTube, finns här: https://www.youtube.com/watch?v=7b3s2ZMTP8I

Sedan finns det även en ny facebook grupp bara för sådana här svenska filmklipps, mycket intressant att kika på när man har lite tid och lust att lära sig en massa nytt. Leta efter Gröna trädgårdsklipp på fb.

/Jenny

 

Sommarodling i murbruksbaljor

Årets experiment har varit att odla i murbruksbaljor på altanen. Fungerar utmärkt!

Enkelt och billigt och snigelfritt. Och inte alls svårt att plocka något gott till lunch…

Murbruksbaljor hittar man där man brukar köper målarfärg och sådant. Biltema och Jula brukar har dem, priset ligger någonstans mellan 80-130 kr beroende på storlek. På altanen här har jag mellan storlek tror jag, typ 65 liter. Den större, 100 liter eller så, använder jag i växthuset.

De är enkla att göra i ordning — gör precis som du brukar göra med sommarkrukor. En tjock lager med lecakulor i botten, lite “fuljord” (gammal skräpjord), en lager med Bokashi direkt från köket, och sedan fyller man på med “finjord” (säckjord, men det räcker med det billigast varianten eftersom det finns så mycket näring i Bokashi). Satsar på 20-25% Bokashi och resten jord. Om man vill kan man blanda Bokashi och köpjord i en kärra innan man fyller baljan, snygga bara till med lite finjord överst.

Dränering. Baljorna har ju inga hål, men det är lätt att borra i plasten. Istället för att göra dräneringshål i botten av baljan brukar vi borra en på sidan av baljan, på samma höjd som lecakulorna. Då får man en reservoar i botten och ingen av det fina lakvattnet går förlorat. Praktiskt om vill resa bort ett par dagar, växterna klarar sig själv lite längre utan vattning.

Plantera! Det blev tätare än jag hade tänkt mig i baljan här, det är ju så lätt att bara stoppa in den ena och den andra när alla plantor är så små på våren. Men de verkar klara sig, tack vara näringen och den jämna fuktigheten kan jag tänka mig. Så himla skönt att kunna bara gå ut och plocka lite sallat och örter till lunch direkt på altanen.

Inte minst är det väldigt skönt att kunna ha snigelfri sallat. Vi har inga större problem här med mördarsniglar och sådant men det har aldrig varit särskilt snyggt i salladslandet. Men nu går det bra. Jag råkade stoppa i några krassefrö i våras och krassen har växt sig från odlingsbaljan när till marken, ser frodigt och fint ut men har även tagit en del stryk av insekter. Betyder det att sallaten har fått vara i fred tack vara krassen eller är det bara krassen insekterna var ut efter? Säg gärna till om du vet!

Men hur som helst ser krassen snygg ut och har varit en riktig bimagnet. Och tomaterna ska ju pollineras jämt så det var nog bra ändå.

Har du en liten balkong hemma eller en sommaraltan eller en ödslig grusplan är detta med murbruksbaljor inte alls dumt. Jag har nu ett tiotal runt omkring huset, några med dahlior, andra med dill och luktärtor och annat gott. Plus ett tiotal till i växthuset. De ser inte alls dumma ut, och billigare än så tror jag inte man kan få det till.

Så slutsatsen är: rekommenderas varmt!

Snygga odlingssäckar!

Snygg och enkel. Kan det bli så mycket bättre än så?

Såg dessa utanför Löfbergs Lila här om dagen, den berömda kaffehuset mitt i Karlstad har nu även ett kafé vid ingången. Försökt att hitta något lite lapp med ett märke på men lyckades inte. Är det någon som vet var säckarna kommer ifrån?

Detta måste vara framtidens odlingssätt? Pop-up odlingar som är lätt att köra igång och flytta och plocka bort allt eftersom.

Kan tänka mig dessa är ganska dyra men tanken är ju underbar. Man skulle kunna odla i uppfällbara lövsäckar, återvinningssäckar, de stora säckar man har på byggplatser, inte vet jag. Allt som är lätt att fylla och plantera i och se lite charmigt ut. Bara att fälla ihop till vintern och göra något vettigt med jorden och växterna.

Och detta är ett bra sätt att använda Bokashi, såklart. Varvar lecakulor, planteringsjord, färdigjäst Bokashi från köket och planterar. När det är dags att tömma säcken efter sommaren kan man lägga jorden under ett träd, sprider på gräsmattan, fyll på i en rabatt. Vad som helst, bokashijord är värdefull i många säsonger framöver.

Hur mycket Bokashi ska man ha i en sådan säck? Man får testa sig fram men en bra början är en blandning 1:3 eller 1:4 Bokashi till jord. I år gjorde jag några utomhus krukor med en mycket stark Bokashi blandning, mest för att testa. Går det så går det, tänkte jag, så farligt är det väl inte. Men det blev faktiskt rätt bra. Krukorna har blommat hela sommaren utan att ha fått något extra näring. För att inte det värdefulla lakvattnet skulle sippra bort borrade jag ett hål 10-15 cm upp på sidan av krukorna, de hade inga hål från början. En tjock lager med lecakulor i botten skapade en underbevattningslager i krukan och näringen blev kvar trots all regn.

Men ska jag vara helt ärlig så var blommorna nästan lite för stora och många, blandningen var minst 1:1 och det är lite i överkant. Men det gick, och det var det jag var ut efter!

Men tillbaka till Löfbergs Lila. Tänk vad roligt om de (och många fler!) hade Bokashijord i krukorna framför kafét!

“Ansvar från böna till kopp” säger de på hemsidan, rubriken miljö. Helst skulle jag läsa “Ansvar från böna till blomma”, eller något sådant. Tänk hur mycket fin jord man skulle kunna göra med all kaffesump som finns i världen!

Stadsodling i Umeå

Vi har varit ute på luffen lite nu under sommaren och hamnade i Umeå för några dagar sedan på väg hem från Lofoten. Umeå är en riktig fin stad men inte fullt så roligt när det bara ösregnar…:-)
Men! Något som var intressant att se var denna lilla stadsodling vid vattnet, precis intill centrum. Såg lite bedrövligt ut för att vara helt ärligt men tankarna var helt rätt. Tänk om vi kunde odla mer mitt i staden. Tänk om vi kunde visa upp för fler hur enkelt det är egentligen. Tänk om vi kunde slippa köpa hem så mycket mat från alla världens hörn eftersom vi kan, faktiskt, odla själv.
Och — tänk om man hade lite riktig bra jord att odla i isället för vad det nu är man ha i lådorna här. Jag vet det här är långt upp i norden men ändå. Ljuset finns och vattnet finns (!). En bokashihink i varsin låda skulle nog göra susen. Tror jag.
Kommer du från Umeå och läser det här säg bara till!! Det är ju en fantastisk initiativ och vore så roligt om det kunde lyckas och utökas. Det är säkert många fler som vill odla och inspireras!Hör du av dig så bidrar vi med några påser Bokashi och de hinkarna ni behöver för att testa, om ni vill.

Vi hejar på!!
ps bilderna härnere är lite svårläst men intressant. Försöka klicka på dem så kanske de blir större.
 

Kolonibesök på Steffansminne


Nu är det länge sedan, känns det som. Förra sommaren…
Men nu är det ett nytt år, en ny sommar och jag kan bara tänka mig hur många odlare är på gång på så många kolonier i Sverige.

Förra sommaren fick Steffans minne i Karlstad besök av Ulrika Flodin Furås från Koloniträdgården, tidningen som går ut till alla kolonister här i landet (Ulrika har nyss skrivit ett jättefint bok om Gatsmart odling, rekommenderas!).

Och på just Steffansminnet har de hållit på med Bokashikompostering ganska länge, tack vara eldsjälen Inger Nordell. Vi har varit med ett par gånger och hållit kurser, men som allt nytt får det växa fram år för år. Några börjar, andra följer efter, grannar hjälps åt att förklara hur man kommer igång och vad man skall tänka på.

Som allt annat med odling gäller det bara att testa sig fram.

Och ha roligt under tiden!

Här kan du läsa  artikeln om Stefansminne i Koloniträdgården. Det finns fyra sidor och de ligger var för sig eftersom de var för stora annars. Trevlig läsning!

Första sida>>

Sidan 2>>

Sidan 3>>

Sidan 4

ps I helgen ska vi ut till Steffansminne igen med för att prata Bokashi med de som vill. Kom och hälsa på på söndag eftermiddag om du har vägen förbi! (söndag 3 juni alltså!)

Nu blir det murbruksbaljor i växthuset.

I helgen slängde jag ut precis allting i växthuset. Och hämtade hem en hel hög murbruksbaljor. Nu ska det blir fart i odlingen därinne!!

Tio stycken blev det, var och en 90 liter. Fyra stycken på vänster sidan och sex stycken på höger sidan kant-i-kant på långsidan.

Just dessa köpte jag på Fixer här i stan, 130 kr styck eller något sådant. Det finns mindre baljor, 65 liter, som kostar 80-90 kr styck, jag köpte även några stycken av dem att ha som blomsterlådor vid huset.

I mitt huvud ser allt detta ut som en oasis med oändligt mycket fina tomater och gurkor (och melon? kiwi? vindruvor även?). Men i verklighet ser det ut lite mer som arbetsplats just nu. Så här har jag tänkt i alla fall…

Första steg var att rada upp allihopa och fyll på ett lager med lecakulor. 5-10 cm eller så. Jag har inte gjort några dräneringshål än och är inte säkert att jag kommer göra det men gör jag det så borrar jag dem nog på sidorna, precis i nivå med lecakulorna. Orsaken är att jag vill ha så bra underbevattning som möjligt och ta vara på all näring som finns i lakvattnet. Jag hade funderat på att lägga en filt över lecakulorna innan påfyllning med jord men bestämde mig för att inte göra det. Rötterna kommer förhoppningsvis att söka sig ned i lecakulorna, de som vill.

Nästa steg: Ett tunt lager med jord (köpjord, billiga säcker från Coop). Sedan tre stycken biopåsar med Bokashi i varje balja. 20-30 liter totalt kan jag tänka mig. Biopåsarna tog jag bara för att det var vad jag hade till hands, självklart spelar det ingen roll hur Bokashin ser ut. Påsarna hackade jag upp ordentligt och spred ut “smeten” lite grovt.

Sedan fick varje balja ett par hinkar med “riktig jord” från min jordfabrik i trädgårdslandet. Vanlig matjord alltså fullt med Bokashinäring från förra sommaren. Och sjukt många maskar! Trivs maskarna i de nya baljorna kommer de verkligen att hjälpa till.

Sedan blev det en säck till med jord till varje balja. Nu börjar det liknar något (och det var dags för en öl kan jag säga). Jag klippt upp jordpåsarna och la dem över baljorna för att minska avdunstningen. Nu funderar jag även om jag ska lämna de kvar och planterar tomaterna i ett hål i plasten. Vad tycker ni?

Något mer vi ska testa är bevattning i växthuset. Bertil kom hem med en jättefin automationsgrej mitt upp i allting och vi har kopplat den till sommarvattnet vi får från sjön. Sedan till en svettslang eller vad det nu heter som ska draperas över alla dessa baljor. Det vore ju jätteskönt att kunna åka iväg några dagar på sommaren utan att behöva ha vattningshjälp till allting. (Och sedan är det lite roligt med sådant pyssel).

All-in-all ett jättespännande projekt tycker jag! Underbart att ha det så rent och “produktionsmässigt” i växthuset — hoppas bara allt växer bra nu! Men sedan blir det så himla enkelt när hösten väl kommer och jag kan gräver ned en ny omgång med Bokashi i baljorna. Kanske byter ut en del av jorden men åndå. Tänk att komma in i växthuset till våren och allt är klart! Bara att tvätta och kör igång med planteringen!

Potatis på gång i de för-detta tomathinkarna. Får se om det blir något till midsommar!

 

Härlig kväll i Kroppkärr

Igår hade vi träff i trädgårdkolonierna i Kroppkärr, ett härligt ställe vid vattnet och mysigt på alla sätt. Temat för kvällen var Bokashi — vad det är, hur man gör och hur det hänger ihop med miljön och klimatet.

Samarbete är något vi pratar mycket om i samband med Bokashi och just denna kväll var ett fint exempel på att tänka lite nytt. Vi var nästan 40 stycken — några från trädgårdsföreningarna i Karlstad och Kristinehamn och andra från kolonierna i Kroppkärr och Steffansminne i Karlstad. Studieframjändet låg bakom det hela. Självklart blev det rätt trevligt!

Man kan inte låta bli att vara glad efter en sådan kväll. Så många människor som är nyfikna och intresserade av att lära sig något nytt, börja tänka i nya banor och göra något aktivt för miljön. Att göra någon enkel förbättring i vardagen som hjälper till att hitta en ny väg framåt. Visst har vi mycket kraft inom oss alla?

En sak som vi pratade om innan det hela drog igång var samarbete mellan “trädgårdsfolk” och nya “odlingsgrupper”. Jag tänker mest på förskolor och stadsodling här, två grupper med mycket energi och miljötänk men oftast inte med fullt så mycket bakgrund i själva odlingen. När det finns så mycket kunskap hos några och vilja hos andra, det vore underbart om vi kunde koppla ihop det lite mer.

Vad roligt det kunde vara om en förskola skulle kunna få en “odlingsmorfar” eller farmor. Någon som kunde komma förbi då och då och snällt säga att det är kanske dags att kupa potatisarna eller plantera om tomaterna. Barnen tycker att detta är hur kul som helst men det blir ju alltid roligare om odlingen lyckas.

Lite samma sak med stadsodling. Den kommer och den kommer fort. Och även här gör vi så gott vi kan för att utveckla nya idéer hur man kan odla på asfalt (för visst kan man ju, bara man kan producera jord!). Men tänk om vi kunde hitta ett sätt att koppla in lite av den stora kunskapen som finns i våra trädgårds- och koloniföreningar  och sprida den tillsammans med en lagom dos glädje?

Men nog av allt detta — vi är på väg! Och när man träffar så många entusiastiska människor som vi gjorde igår blir man övertygad om att vi kommer att lyckas en vacker dag!

ps vi finns även på facebook om du vill hälsa på, sök efter bokashi.se när du kommer in i facebook. Eller via länken här>>

Stadsodling — i brödbackar!!

Jag blev riktigt inspirerad för ett tag sedan över ett stadsodlings projekt mitt i Berlin (du kan läsa om det här…).

Det är så enkelt som det kan vara — hela odlingen finns på ett hopplöst asfaltområde omringat med höghus och trafik, jord finns inte någonstans. Men brödbackar hade de samlat på sig i stora mängder och hela odlingen var en härlig och färgglad samling av staplade brödbackar. Klart det funkar! Och går tiden ut för dem (om något nytt höghus ska byggas just där…) blir det bara att packa ihop alla lastpallar med backar och börjar om på något annat gatuhörn.

Klart jag vill testa själv!!

Så nu har vi beställt hem ett 10-tal brödbackar (jo — de går att köpa! Kostar runt 100 kr styck från Witre). Det ska bli “stadsodling” här hemma i Södra Ed! Jag har ingen aning vad som kommer att funka och vad  blir en flopp, men misstänker att här — någonstans — finns en riktig bra bas för framtidens stadsodling. Trots våra tuffa vintrar och korta sommar.

Men här och nu är det ren vinter, så projektet går ut på att testa brödbackar som vinterförvaring av Bokashi. Brödbackarna är ganska prydliga när man staplar dem, och de vi valde har inga större hål för handtag och sådant. Råttsäkert alltså. Man skulle kunna ha en stapel på vilken balkong som helst, eller i en källare eller på en bakgård.

Jag hade rätt  många färdiga hinkar hemma så jag fyllde olika plastsäckar och biopåsar och la i backarna. Med en vanlig påsklämma på varje. Så var vinterförvaringen klar!

Tror inte det blir något problem  — påsarna kommer att frysa direkt därute på altanen. Mikroberna går i dvala och vaknar till våren. Då blir det dags för nästa steg! Att göra jord direkt i backarna!

Tanken är att täcka över Bokashin med lite köpjord i brödbackarna. Ska lägga ut lite tidningspapper i varje back först (storleken passar perfekt) så jorden inte att ramlar ur. Jag funderade på att klippa kartongbitar som “väggar” men var för latt….

Plastpåsarna ska självklart tömmas, eller kanske slitas upp så plasten får ligga kvar underst. Biopåsarna har jag tänkt göra hål i så matresterna kan blandas lite med jorden och komma igång. Jag misstänker att själva bioplasten kommer att ta år och dag att bryta ner, men det gör nog inget. Så bråttom har vi inte. Det är viktigt att alla Bokashi matresterna är övertäckta med jord, löv eller något. Ligger din Bokashi öppen är det risk att det börjar ruttna, eller att flugorna kommer åt det och lägger ägg — så det är jordtäckning som gäller här.

Nästa test blir att lägga ut ett par backar på marken ett tag. Och att se om det kommer upp några maskar i dem! Det tror jag säkert de gör — maskar tycker ju om Bokashi — och sedan har man förhoppningsvis en maskodling på gång när man väl flytter backan tillbaks till “asfalten”.

Odla kan man göra i den översta backen. Backarna under kan jobba i lugn och ro under tiden, göra jord på egen hand. Behöver man en ny back att plantera i är det bara att plocka fram den som har kommit längst! (Det blir nog ganska näringsrikt och måste “spädas” med köpjord).

Nu vet jag inte om något av det här kommer att funka. Men efter några års experimenterande med Bokashi så tror jag säkert att det kommer att bli bra. Det skapar så många möjligheter för folk att göra det som bäst passar dem — att hitta på nya idéer, att dela med sig, att hjälpa vänner och grannar att komma igång med odling, att vara delaktig i något nytt.

OK nu är jag nog lite romantiskt, men jag kan inte släppa tanken om att kunna hjälpas åt och odla tillsammans. Mitt i stan. Med jord man skapar själv. På balkongen, på asfalten, utanför kontoret eller klassrummet. I ålderdomshem eller på kaféet. Det måste väl vara värd ett försök?!

Jag lovar att återkomma med fler bilder (om det någon gång blir vår…). Under tiden tar vi jättegärna emot förslag. Har du lust att testa själv? Hur skulle du kunna tänka dig göra? Hur ser “gården” ut hos dig, och skulle detta kunna funka för er? Vad skulle folk säga som bor omkring — kul eller ful?

Bor man på landet som vi gör, så känns det lite främmande det här med stadsodling. Lite svårt att sätta sig in i situation fullt ut, även om man så gärna vill. Så jag skulle verkligen vara tacksam om vi kunde vara fler som testar parallellt. I olika miljöer med olika människor.

Skulle vi inte kunna försöka skapa världens finaste stadsodlingar här i Sverige?

Kan inte du se det framför dig? Solen skiner och den överste back är fullt med sallad, örter och blommor? Som man längtar…