Kategoriarkiv: Inspiration

Potatis – älskade knöl!

Ett (o)vetenskapligt experiment med potatis och bokashi.

Potatis måste ju nästan vara det allra bästa att odla, om man nu ska odla en enda sak. Hyfsat enkelt, med ganska lite arbete och (förhoppningsvis) ett fint resultat. Jag har odlat potatis lite sådär med vänsterhanden under några år, men i år ville jag satsa lite på potatisen och se om jag kunde få det att lyckas här hos oss – och dessutom MED bokashi.

Cherie, Amandine och Princess

Förutsättningarna var följande:

-Jag ville sätta tre sorters potatis, som alla var välbeprövad, certifierad sättpotatis; och jag valde Cherie, Amandine (jag älskar mandelpotatis!) och Princess.

-Potatisen skulle sättas i jorden under Kristi Himmelsfärd, dvs i mitten av maj, då vi skulle vara på landet. Potatisen hade hunnit sätta små groddar, men inte mer än så.

-Potatisen skulle klara sig utan omvårdnad en dryg månad, tills vi kom tillbaka till landet nästa gång.

-Vi hade tre olika ställen på vår gård, med lite olika förutsättningar, där potatisen skulle sättas:

  1. Fyra (dubbla) pallkragar som under vintern/våren använts som rena jordfabriker. Vi hade odlat tomater året innan, och sedan grävt ner några hinkar bokashi i varje pallkrage innan det frös. Nu i maj var det fin, svart lucker jord, vi tillsatte ingen extra eller blandade upp den färdiga bokashijorden. Vi satte potatisen i jorden, och lade lastpallar över för att skydda mot hundar och hästar som också bor på gården 🙂
  2. En liten odlingsplätt där vi året innan grävt ner bokashi, men inte hunnit odla något i, mer än rikligt med kirskål… Vi satte potatisen enligt gängse norm (efter att ha rensat bort kirskålen så noga det gick) och hoppades att den skulle hålla ogräset borta. Det växte också lite rabarber bredvid.
  3. Vi grävde upp grässvålen på en del av gräsmattan, vände svålen upp och ned och lade tillbaka den. Potatisen lades ovanpå det uppochnervända gräset, och sedan lade vi halm ovanpå. Halmen vattnades ordentligt innan vi lämnade det. Vi stängslade också av den lilla biten, så att inga ovannämnda djur skulle kliva i potatisen innan den ens hade hunnit komma upp.
Pallkrageodlingen i före detta bokashi-jordfabriker
Odlingsplätten (med kirskål!) med jordförbättring av bokashi
Gräsmatteodlingen täckt av halm

Sen åkte vi hem till storstan (efter att ha vattnat alltihop) och lämnade potatisen åt sitt öde. Det blev ju som bekant otroligt varmt i maj/juni, så vi fick be snälla släktingar att vattna lite medan vi var borta.

När vi kom tillbaka strax innan midsommar hade det växt fint. Inga blommor ännu, men fin, grön kraftfull blast. Jag tänkte väl lite att det kanske var det vi skulle få – alltså mest blast – eftersom vi planterat i så förhållandevis näringsrik jord. Men det är ju det experiment är till för!

Vi tittade till potatisen ibland, kupade halmpotatisen lite smått pliktskyldigt och inte så noga. Pallkragepotatisen gjorde vi inget åt alls. Potatisen i odlingsbädden lyckades hålla borta kirskålen i ganska stor omfattning, så det kändes lyckat. Vi vattnade inget mer, eftersom det regnade sen hela tiden, och det helt enkelt inte behövdes.

Resultatet!

I slutet på juli skulle vi ha en stor 50 års- fest på gården, vi skulle bli drygt trettiofem personer, och det skulle bjudas på grill och tårta, och målsättningen var att också kunna bjuda på egen potatis. Så någon dag innan festligheterna skulle vi börja ta upp potatis. Det var nervöst, vi hade inte vågat tjuvkika, och nu hade potatisen både blommat och mestadels blommat över, och den hade legat ungefär 10 veckor i jorden.

Vi startade med pallkragepotatisen (1), vi var ju lite skeptiska, det var kanske den delen av experimentet vi trodde minst på. Ren bokashijord, ingen kupning, och fantastiskt storväxande blast. Men redan nån minut in jublade vi – för så mycket fin potatis i så lucker jord att den nästan hoppade ut (nåja) hade vi inte kunnat vänta oss! I pallkragarna var det övervägande Cherie som vi har satt. Lastpallarna vi hade satt över som skydd, hade också skuggat potatisen bra – visst, några gröna exemplar fick vi plocka undan, men som sagt, mestadels fin, stor potatis! Lycka!

I den lilla odlingsplätten hade det också vuxit fint, men kanske något mer ojämnt. Vi försökte ta de största potatisarna och lämna de mindre kvar en stund till. Här var det svårare att gräva, men det berodde sannolikt på kirskålens rötter bl a.

Och i gräsmatteodlingen fanns mycket fin potatis – och på samma sätt som i odlingsplätten så var resultatet mer ojämnt, och vi plockade några kilo lite större potatisar och lämnade resten att växa till sig. Det var lätt att ta den, då halmen var lätt att gräva i, och vi hittade inte särskilt många gröna potatisar alls.

12 underbara kg hemmaodlad potatis 😍

Sammanlagt tog vi upp över 12 kg potatis, och bedömde att det kanske var en tredjedel av det vi satt. Inte bara var potatisen fin, den var också otroligt lätt att skölja av, och skalet var så tunt, så tunt.

Bara att spola av i några få sekunder!

Konklusion:

Orsaken till att pallkragepotatisen var ”färdigast” tror vi beror på att det var varmare i pallkragarna än på friland. Det blev lite mer skyddat och kunde växa snabbare. Bokashijord verkar alltså funka utmärkt – men i den sista pallkrage längst bort var jorden lite magrare och innehöll lite mer sand, och där tyckte vi nog att det det blev allra störst skörd.

Så till nästa år tänker vi nog: 1. späda ut den färdiga bokashijorden litegrann med magrare sandjord som vi har gott om, det tror vi kommer att funka mycket bra!

2. I gräsmatteodlingen kommer vi nog att göra jordförbättring med hjälp av bokashi, och sen fortsätta testa med halm som täckning.

3. Och i den lilla odlingsplätten har jag faktiskt planerat mer rabarber istället för potatis nästa år! 🙂

Och 50års-festen?

Potatisen gjorde stor succé, och vi hade en fantastisk dag-kväll-natt som sent ska glömmas! Hurra för jubilarerna – och potatisen!

Text och bilder: Charlotta Sairio

Elins bin – gästblogg

 Elin Iderström är nybliven biodlare som i dagarna släppt boken Elins bin – Om biodling, honung, bivax och business. Idag gästbloggar hon på bokashi.se och berättar om planerna att använda mer smarta mikroorganismer även i biodlingen.

Det surrar högt i min trädgård. Det är den första varma vårdagen och bina har flugit ut från sin kupor för första gången i år. Överallt flyger glada bin och sätter sig på mig, på gräset, på buskar, träd och fröställningar från förra året.

För två och ett halvt år sedan, medan jag slött scrollade på Facebook en tråkig novemberkväll, dök det upp en annons i mitt flöde. En granne sålde sina bin och alla sina prylar som hörde till. Jag, som odlar mycket grönsaker, bär och frukt i min köksträdgård, har någon gång haft en förflugen tanke om att jag vill skaffa honungsbin. Men tanken har aldrig bitit sig fast ordentligt. Nu var det dock annorlunda! Jag skrev att jag ville köpa bikuporna och ett, två, tre stod jag inför det faktum att jag skulle bli tvungen att ta han om ca en miljon honungsbin inom några månader…

Att bli biodlare har varit fantastiskt kul. Det är klurigt, spännande, livligt och ger tillvaron en puls som det inte skulle ha annars – både för att det gäller att hänga med bina när det är dags skatta honung eller förhindra svärmar och för att det får mig att följa med i naturens skiftningar på ett väldigt intensivt sätt. Det blir extra tydligt nu tidigt på våren, när både jag och bina spanar efter om det snart kommer pollen och nektar i grannskapet. Om det blir för dåligt med mat nu och vinterförrådet tar slut, kommer bina att dö om jag inte hinner stödfodra dem.

Vi har lärt oss så mycket om biodling under de här åren. Hur man undersöker en bikupa, hur man skattar honung, hur man behandlar mot sjukdomar, hur man försöker lista ut om bina har det bra och inte minst hur det är att dela trädgård med massor av honungsbin. Det finns så mycket kul att säga om att bli biodlare! Så mycket, att jag faktiskt skrev en hel bok om upplevelsen.

Här kan du köpa boken!

Den 24 mars släpptes min bok Elins bin – Om biodling, honung, bivax och business. I den beskriver jag min blixtförälskelse i bina, hur det är att bli biodlare utan förkunskaper och besvarar de vanligaste frågorna för den som är nyfiken på hur biodling och allt runt omkring egentligen går till.

Jag är väldigt glad över att bokashi.se kommer att sälja boken som en del av sitt utbud. Faktum är, att det är enda stället på webben som säljer signerade exemplar! Det ger mig också en fin anledning att komma och hälsa på fabriken i Säffle.

En annan anledning till att jag är glad över att boken kommer säljas här på bokashi.se, är att jag också använder deras produkter för biodling.

Kort kan jag berätta, att de tama honungsbina idag utsätts för en hel del svårigheter. I nästan hela Sverige förekommer ett kvalster som heter varroa, som parasiterar på honungsbina. Alla biodlare som har kupor där varroa finns måste regelbundet behandla bina mot detta envetna kvalster. Det finns olika metoder för det, och vanliga sätt inom ekologisk biodling är att använda till exempel thymol, som är en olja eller olika typer av syror, som oxalsyra eller mjölksyra. 

En annan svårighet inom biodling är att många bisamhällen dör under vintern. Det är lite osäkert hur många, men någonstans mellan 10 – 30 % av alla bisamhällen dör helt, ofta utan att även mycket erfarna biodlare kan avgöra exakt varför. En anledning till det tros bland annat vara användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket.

Eftersom jag har haft stor glädje och fina resultat under många år från min bokashi-kompostering, kändes det kul att också börja använda EM-produkter för biodling när jag blev biodlare. Bokashi.se har en produkt som heter Bee-wellness, som är en spray som innehåller en blandning av mjölksyrabakterier och jästsvampar. Genom att använda den i bikupan hjälper man resistensen mot varroa-bakterier, skyndar på nedbrytningen av kemiska bekämpningsmedel och stärker livskraften hos bina.

Jag har testat Bee-wellness tidigare vid ett några tillfällen och från och med i år kommer jag använda dem omfattande och regelbundet. Min plan är också att noga mäta och analysera framför allt varroförekomsten de kommande åren.

Jag kommer att använda Be-wellness på två sätt:
1. Vid varje besök i bikuporna. Då kommer jag att spraya den rakt på bina i kupan. 
2. När jag gör rent kupor och ramar. För väldigt smutsiga ramar skrubbar jag med såpa och sedan sprayar med Be-wellness, för mindre smutsiga ramar använder jag bara Bewellness och torkar av. 

Målet med båda insatserna är att förbättra mikroklimaten i bikuporna och hjälpa bina så de håller sig friska.
Här kan du läsa mer om Bee-wellness och handla.

Mina anledningar till att använda Bee-wellness är flera. Dels har jag så goda erfarenheter av att använda bokashi-produkter för kompostering och för att boosta grönsakerna i köksträdgården, att jag gärna vill utforska vad goda bakterier kan användas mer till. En rolig grej är att bina älskar när jag vattnat krukor med bokashivätska – de rusar dit för att dricka! Dels vill jag också gärna komma bort ifrån en del av behandlingarna som jag gör mot varroa. Även om de räknas som ekologiska, så är det trist att behöva ta på sig full skyddsutrustning och använda syror i sina bikupor. Och den sista anledningen, är helt enkelt att om det är något som kan göra att bina mår bättre och får bättre motståndskraft i allmänhet, så vill jag såklart testa. Jag tycker det känns super att stärka bina genom att tillföra fler och bra mikroorganismer!

OM ELIN:
Namn: Elin Iderström
Yrke: Frilanskommunikatör, skribent och driver biodlare
Bor: På en liten gård utanför Karlstad i Värmland
Familj: Man och tre barn
Intressen: Köksträdgårdsodling, hållbarhet, böcker och kommunikation 
Aktuell med: Boken Elins bin – Om biodling, honung, bivax och business
Följ på: Instagram @tistelgardens

Bokashipodden

I Bokashipodden pratar vi, Malin och Jenny från bokashi.se om allt som har har med bokashi att göra! Du får lära dig allt från grunderna till överkursen. Du kommer också få ta del av samtal med spännande gäster, som artisten och odlaren Stefan Sundström, trädgårdsbloggaren Sara Bäckmo och bokashi.ses första kund. Diskutera gärna podden och ställ dina frågor i Facebookgruppen ”Bokashi”.

Podden finns på Podcast, Spotify, Youtube, Acast och överhuvudtaget där poddar finns!

Trevlig lyssning!

Malin & Jenny på bokashi.se

Bokashi på förskolan

Har ni läst den jättefina och superinspirerande bloggen #fossilfri2025 av Heidi Andersson, armbryterska och klimatkämpe från Storuman? Här har hon skrivit om hur hon och hennes då 5-åriga son startade projektet att fermentera förskolans matavfall med Bokashi-metoden. Rekommenderad läsning!

Dante och jag har antagit utmaningen (som vi själva hittat på) att ta hand om femåringarnas matavfall på förskolan i Storuman. Vi började när förskolan drog igång på riktigt i augusti och har sedan dagligen hämtat hem äppelskruttar, skal och diverse matrester i 10 liters hinkar. De mesta ser riktigt gott ut! Skulle helst velat mata någon med resterna; höns, grisar.. Pappa Kent var annars sugen på att ta resterna som middagsmat. Hur som haver, så känns det ändå vettigare att vi komposterar det organiska avfallet, än att det slängs i de vanliga hushållssoporna och körs 25 mil till Umeå, vilket är alternativet. Något som Storumans Kommun dessutom betalar dyrt för. Hemma i Ensamheten har vi alltid komposterat, en stor hög vid vedbodknuten, som i stort sett fått klara sig själv och som vi då och då grävde igenom för att leta metmask och gräva ur jord till trädgårdslanden. När Björn och jag flyttade in här i lägenheten (eller radhuset som Anders, “Arge snickaren på kanal 5, anser att vi ska säga) beställde jag först en kompostbehållare och sedan en till…

Fortsätt att läsa blogginlägget här…

EM – vad är det, egentligen?

Många är nyfikna på detta med EM. Vad är det? Och var kommer det ifrån?

EM, eller Effektiva Mikroorganismer som det heter på riktigt, är en unik blandning av goda bakterier och jästsvampar. Varje mikrob är nyttig på sitt sätt, men tillsammans blir de mycket mer. De hjälper till att skapa en miljö som är hälsosam – både i jorden, i magen och i ett vattendrag.

Det finns bara en moderkultur i allt som har med EM att göra. Från detta koncentrat, som heter EM-1®, gör vi vårt Bokashiströ. Man kan göra sitt eget strö med hjälp av EM-1®, och även göra en EM-spray/Bokashispray genom att brygga med melass – det blir ungefär som Bokashiströ fast i flytande form. Och då heter det EM-A (A:et står för aktiverade), eller Microferm. 

Gör eget Bokashiströ – recept.
Gör egen EM-spray – recept.

EM-1® (koncentratet i flaskan) kan man inte göra så mycket med direkt – det är när man aktiverar det med hjälp av melass och värme att EM-mikroberna väcks till  liv och kan börja jobba.

För mikroberna själva spelar det ingen roll om de placeras i en hink med matrester, i en pöl med grumligt vatten, i en jordhög utan maskar och annat liv. De tillför liv direkt och gör miljön de hamnar i mer levande och mer hälsosam.

Och sedan då? Bara de får något att äta (organiskt material som finns i jorden eller vattnet) och lite värme mår de bra och förökar sig snällt. Varje 20:e minut kommer en ny runda med mikrob-bebisar. Därför kan en liten dos EM göra så stor skillnad

Jord innan och efter Bokashi
Jord innan och efter Bokashi

Magin ligger i kombinationen av bakterier
Bakterierna i EM är inte så märkvärdiga i sig, men det är just kombinationen som gör de så nyttiga. Denna optimala kombination tog Professor Terou Higa fram i sin forskning på 80-talet på Universitetet i Okinawa. Otroligt många kombinationer testades innan just denna blandning blev till. Och det är precis denna blandning som är så märkvärdig. Och just denna blandning som all forskning är baserad på. Vill du vara säker på att du använder EM-produkter som baseras på just denna kombination av mikrober så är det denna symbol efter EM du ska hålla utkik efter – EM-1® eller EM®. Ser du inte den så har du antagligen en av många kopior av original-EM-blandningen som finns i världen.

Är det inte bara mjölksyrning?
Eftersom Bokashi fungerar som en slags mjölksyrejäsningsprocess undrar många om de inte kan fixa det själv, som vilka som helst mjölksyrade grönsaker.

Svaret är nej. Man kan mjölksyra vad man vill i livet men det blir inte EM för det. Det som händer i köket med fermentering i hinken är bara en del av Bokashiprocessen. Det som händer i jorden är bra mycket viktigare. Och det är därför man har just den här blandning av mikrober till hands – för att skapa ett bra mikroliv i jorden. Och detta med att fixa jorden är mycket mer komplext än att ta hand om några matrester i en hink så de inte ruttnar.

Bokashi blev en lyckad bieffekt
När EM var i sin barndom fanns inte Bokashi. Meningen med EM var att det skulle kunna vara ett nytt sätt att skapa ett levande jordbruk – och nu är det på god väg att hända i många länder.

Att man kunde slänga matrester i en hink och konservera dem var mer av en lycklig slump, ett suveränt sätt att lösa två vardagsproblem  – matavfall i hemmet och dålig jord i trädgården – med en och samma lösning: Bokashi.

Det som är allra viktigast med Bokashi är vad EM-mikroberna tillför i jorden. Att det blir en sund, levande och hållbar miljö där nere. Att de gör livet lite enklare i köket är en bonus, egentligen.

Kan man göra egna EM-mikrober då? Nej. Man kan brygga EM-A från en flaska koncentrat eller göra eget Bokashiströ från samma flaska. Men att själv gör koncentratet går inte. Om man inte är mikrobiolog med tillgång till all teknik som finns i labbet, vill säga. Och licens att använda just detta recept som finns i EM®.

Det finns olika förslag till hopkok på nätet. Och visst kan det vara kul att testa. Precis som att man kan mjölksyra grönsaker hemma kan man lika gärna mjölksyra matavfallet. Men det blir inte EM för det. Den mikrobiella effekten i jorden uteblir då. Man har inte kontroll över processen hela vägen, helt enkelt. De forskningsresultat som har visats om mikroberna i Bokashi är baserade på EM® och inget annat.

Det kan lätt låta som vi skriver detta för att sälja fler flaskor med EM, men ett sådant företag är vi inte. Vi hejar gärna på och är glada för att så många vill fixa sina egna hinkar och testa att göra sitt eget Bokashiströ. Vårt mål är att så många som möjlighet ska kunna komma igång med Bokashi på sitt sätt. Och vi vet att det funkar att göra så.

Lite mer respekt har vi dock för själva EM-1®-koncentratet. Det är en fantastisk, och mycket värdefull, produkt. Något som faktiskt har så stora möjligheter att göra skillnad att vi har inte ens anat potentialen än.

Värdegrunden bakom prissättningen av EM globalt är fin: det ska inte kosta mer än vad fattiga människor har råd att betala. Nu pratar vi inte Sverige, inget är gratis här och vi har ju moms och frakt och allt, men tänk dig alla de drabbade utvecklingsländerna i världen. De har tillgång till EM för att det finns ingen girighet i kalkylen bakom.

Människorna där har tillgång till EM för att många hjälper till att jobba med det, sprider sin kunskap, delar med sig av sina erfarenheter, flyttar tunnor och vänder högar. Priset är överkomligt. Bara man får hem det riktiga koncentratet i stora dunkar så kan resten göras av de som bor i bygden, de som brukar jorden och de som behöver rent vatten från dammen.

Det är oerhört viktigt att de får rätt EM produkt så allt annat blir bra. Det är lika viktigt att de får lära sig hur man gör på rätt sätt. Svårt är det inte att hålla på med Bokashi och EM men hjälp till självhjälp måste vara rätt från början.

Här hemma kan inte vi lösa hela världens problem.  Men något väldigt fint gör vi här i Bokashistugorna runtom i landet: vi sprider kunskap. Vi hjälpas åt så fler kan komma igång. Och vi hjälper till att skapa en bättre värld åt våra barn.

Mycket mer kan man läsa om EM här på EMRO hemsidan. http://www.emrojapan.com/about-em/about-em.html

Och här kan du läsa om Bokashiprojektet i Myanmar – som Jenny startade år 2018, som tack vare alla våra kunder på bokashi.se nu tar hand om tonvis med matavfall varje dag, och utbildar hela Myanmar om hur kretsloppet matavfall-jord-odling hänger ihop!

Jenny & Malin på bokashi.se