Category Archives: bokashi

BOKASHI I MYANMAR DEL 4

Vi på bokashi.se driver ett projekt i Myanmar (Burma) där vi hjälper människor att komma igång med Bokashi i sina lokalområden. Vårt motto är “Organic waste is not trash”. Det kommer ta tid men det kommer göra skillnad.

Har du inte läst de första delarna av Myanmarberättelsen så finns de här – Bokashi i Myanmar del 1 och Bokashi i Myanmar del 2 och Bokashi i Myanmar del 3

Ward 67 – ett slumområde för klimatflyktingar
Varje vecka åker vi nu ut till ett officiellt slumområde i utkanten av Yangon, hem till 20.000 människor som kämpar för att tjäna pengar nog för att överleva. Ursprungligen var detta ett slags inflyttningsområde för klimatflyktingar som skapades för ungefär tio år sedan. Det finns ingen sophämtning och inte mycket annat heller. 

Att hitta ett värde för avfallet
En fransk ideell organisation som heter Green Lotus ville att vi skulle samarbeta med dem. De jobbar på det ideella viset med ett “gör-livet-bättre” program i Myanmar, och en komponent är just avfallshantering. Det vi vill hitta tillsammans med dem är ett sätt att skapa ett värde kring avfallet; att skapa en cirkulär ekonomi runt just organiskt avfall som gör att det får ett värde så som till exempel PET-flaskor har i Sverige. Det skulle kunna vara att man skapar en jordfabrik på riktigt, eller flera, med tillhörande odling och småskaliga affärer. 

På väg till jobbet i Ward 67

För några veckor sedan körde vi igång ett Bokashi-projekt i detta område. Jättespännande och hoppingivande! Vi tar det steg för steg, det som var helt oklart för oss för  inte så länge sedan har nu klarnat upp och vi känner att vi vet vad vi håller på med. De som är med i projektet börjar förstår vad det handlar om och är glada över att det händer något konkret. 

Vi vill vara på plats
Något vi är väldigt klara över är att vi behöver vara på plats ofta och på riktigt för att detta och liknande projekt ska gå vägen. Det fungerar inte att sitta på något kontor och bara åka på besök då och då. Just det kommer vara vår stil, att vara på plats! Hands-on, hot and sweaty, just do it. Vi skapar energi runt oss genom att visa att allt går!

Undersökning av sopor i Ward 67

Vad är det för sopor?
Innan vi kom igång med våra tunnor och Bokashiströ, genomförde Green Lotus en utvärdering av sopläget i området. Vi var med och pratade med ett 30-40 tal familjer i deras hem. De samlade ihop sina sopor under några dagar (utan att egentligen förstå vad vi skulle med dom till), och sedan vi gick igenom alltihop för hand. Det jag var förvånad över var vilka små mängder med matavfall de egentligen slängde.

Foto: Jenny Harlen
Bakom vissa hus bor det grisar

Folk är ju fattiga så de äter upp sin mat så klart. Blir det något över, går det till hundarna som stryker omkring. Några har grisar och höns (grisarna bor typ inomhus eller upphöjt bakom huset och hönsen går fria), och de får en del. De flesta äter väldigt lite frukt och färska grönsaker, det är mest ris och curry som gäller.

Ingen har möjlighet till riktig matlagning, och eftersom man kan köpa väldigt mycket “halvfabrikat” av någon på marknaden till ett rimligt pris, är det oftast enklare att köpa något och värma upp det. Ingen har ju kylskåp (eller el för den sakens skull) så mat är något man handlar måltid för måltid i denna värme. För många är det lika bra att bara skippa matlagningen totalt och äta på marknaden. 

Gemensam måltid under vårt besök i Ward 67

Skillnad på skräp och skräp
Något som jag lärde mig är att ingen förstår skillnaden mellan organiskt skräp och icke-organiskt skräp. Allt sopas undan inne i huset och slängs utanför, på gatan eller till och med på den egna lilla jordplätten utanför huset (de flesta hus står i till stor del i vattnet men det finns oftast en remsa mellan vägen och huset som är någorlunda torr).

De mer ordentliga tar sin sopsäck med sig till den lokala soptippen (som inte laglig och ser helt eländig ut!). Fast när vi kom dit för en vecka sedan fick vi höra att den hade blivit avstängd av någon anledning, så nu finns det ingen lösning alls. Lättast är att låta soporna sköljas bort av vattnet och ut i floden…

Soporna hamnar lite varstans

Skräp på marknaden
Vi gjorde även en liknande undersökning på marknaden — hur mycket organiskt avfall slängs där och hur slängs det? Ja, du kan tänka dig. Mycket! Runt 500 liter om dagen, antagligen mer. Tills de stängde tippen slängde de allt där, nu finns det faktiskt ingen lösning. Bortsett från det vi nu börjar med. 

Blött i monsuntiden

Härlig stämning
Självklart är det marknaden som är målet. Vill de samarbeta med oss? Jo! Folk är trevliga, och vänliga, och vissa fattar grejen och är mycket glada för det. Vi känner en värme när vi går runt med våra tunnor, pratar och skrattar med folk, och samlar in dagens sopor. Andra fattar nog ingenting och tycker vi är knäppa men för det mesta är det bara härligt att gå runt och samla skräp. Vi sorterar bort plasten på plats och ge den tillbaka till butiksägaren. Förhoppningsvis kommer de lära sig att vi är glada i organiskt avfall men inte i plast, och att de lika gärna kan sortera det från början. 

Jag ska berätta mer sedan hur vi gör med allt detta, men vecka för vecka går det framåt. Vi försöker inte göra något storskaligt till att börja med, utan framför allt att få det sociala att fungera, hitta bra rutiner runt att göra jord ut av det, och skapa en bra stämning. Sedan kommer det blir lättare att skala upp det hela. 

Glada miner på marknaden

Fler projekt
Vi lär oss något för varje vecka, och allt eftersom börjar vi alla känna oss lite tryggare i det vi gör. En otrolig utmaning! Men något av det mest givande jag har gjort. Och det kommer funka! Andra projekt har vi på hög, vi tänker ta dem en och en och lära oss hur vi ska göra. Lite mer pengar behöver vi för att kunna klara av mer, inget är gratis och det finns en del kostnader med allt detta.

Vi har startat en ideell organisation
Eftersom vi vill att allt detta i Myanmar ska komma igång på riktigt, och inte stanna vid planer och drömmar, bestämde vi oss tidigt för att bara köra! Någon egentlig finansieringsplan finns det inte, vi sponsrar allt genom bokashi.se och privata besparingar än så länge.

Men för att kunna växa, och det vill vi ju, kommer vi ta in extern finansiering. Vi behöver göra det, faktiskt. Jag är inte den som tycker det är kul att söka projektpengar, och jag hinner inte heller med det eftersom vi har fullt upp att driva företag och projektet här i Myanmar. 

Sponsringsprodukter i webbshoppen
Som en mjukstart har vi lagt upp några sponsringsprodukter i webbshoppen på bokashi.se – där kan man vara med och sponsra något delprojekt här i Myanmar. Typ som att köpa en blå tunna till ett byområde eller sponsra en utbildningspaket. 

Det är lätt att vara med och sponsra projektet i Myanmar

Vi har skapat en NGO (Non-government organisation, en idéell förening helt enkelt) i Sverige för att kunna göra detta bättre, pengarna vi får in där ska gå oavkortat till projektet här. Mina kostnader (och alla andra kostnader så länge) täcker vi via bokashi.se,  men så småningom hoppas vi kunna betala de lokala lönerna och projektkostnaderna genom olika form av sponsring. 

Vill du vara med och hjälpa till skulle vi uppskatta vi det oerhört mycket!

Aye Aye gör bokashi

Hur är det att bo i Myanmar?
Land och stad är två skilda världar i Myanmar, som i de flesta utvecklingsländer. Vi är i Yangon (det för detta Rangoon), en hektisk och kaotisk stad med runt 7 miljoner människor. De flesta bor mycket enkelt, men det finns en medelklass som bor på ett ganska bra sätt. Shoppingcentrum , bilar, privata skolor och bra utbildningar hör livet till för dem. För de flesta andra är det dock ett enklare liv, och många försörjer sig, och några till i familjen, med ströjobb med låga dagslöner. 

Vårt Bokashi-hus
North Dagon, där vi har vår Bokashi-bakgård, är på norra sidan Yangon, cirka en timme med buss från centrum. Det passar oss perfekt, eftersom vi då har råd att hyra vårt lilla hus och vår markbit och även för att det är en oerhört trevlig miljö. Vi stortrivs där allihopa. Som utlänning i Myanmar kan man inte bo var som helst, det har varit en militär diktatur här i många decennier och någon ren demokrati är det inte nu heller. Det finns regler för allt! Man måste bo i officiella hotell och hostels och se till att bli registrerad på rätt sätt. Men det finns sätt att lösa det, och så småningom kommer jag att kunna bo på plats.

Jenny på Bokashi-bakgården

Livet kommer igång tidigt varje dag, när det ljusnar. För det mesta finns det väldigt lite el här i landet, nu byggs det ut överallt, och i städerna funkar det hyfsat även om vi har elavbrott jämt. Men livet och ljuset är ett, och det är också skönt att få saker och ting gjort tidigt innan det blir för varmt. 

Värmen och monsunen
För varmt blir det ju, det ligger runt 30 grader hela tiden. Och under regnsäsongen – monsunen, som varar från juni till september är det väldigt fuktigt jämt. Det regnar oerhört mycket, och oftast går man runt i stora pölar. Det är ingen idé att försöka undvika regnet, man får bara leva med det. Och bära med sig ett stor paraply var man än går! Det är heller ingen idé med en regnjacka, då svettar man bara på insidan. 

Inget kylskåp och ibland ingen el
Vi handlar mat på marknaden tidigt på morgonen, lagar lunch under dagen om vi har el till riskokaren. Ett gasolkök har vi i nödfall. Men inget kylskåp än så länge, så du kan tänka sig hur det är med matförvaring. Märkligt nog har jag inte blivit sjuk, kan det ha med de EM klunkar jag tar med jämna mellanrum?

Frukost, lunch och middag är typ samma sak. Ris. Den klassiska frukosten här är något som heter mohinga, en slags vermicelli-soppa med fisk, chili och vitlök. Väldigt gott faktiskt, och det går att köpa på varje gatuhörn. Annars är det oftast diverse smårätter som man dela på, sallader gjorda av fermenterade teblad till exempel, eller rivna morötter med ingefära, eller uppkokta bönor, stekta pumpablad, eller torkade småfiskar. Allt med chili, vitlök, ingefära och koriander. Är det nylagat och gjort av någon som kan smakar det mesta väldigt gott, men det finns alla variationer och ibland är det lite kämpigt. 

Bananer, kläder och plaststolar att köpa på marknaden

Frukten är fantastisk
Som kompensation är det alltid säsong för någon fantastisk frukt, och vi har unnat oss en mixer för att kunna göra smoothies. Gubben på den lokala hörnbutiken gör is åt oss, och vi springer och hämtar en påse när vi har både el och en hög mangos eller avokados vi vill göra juice av. Så himla gott!

Det är inte dyrt eller märkvärdigt att äta ute här, så det gör vi ofta och gärna. Vi har två “beer stations” inte så långe ifrån vår bakgård, några hundra meter bara, och de gör fantastisk bra ångad fisk, nystekta cashewnötter och olika curryrätter. Priset, inklusive en öl eller två, är runt 20-30 kr, så ingen större kostnad. För oss, i alla fall. 

Busstidtabeller finns inte
Transporter görs med bussar. Det är få människor egentligen som har bil, men vägarna är överfulla i alla fall. Bussarna kör överallt, bara man lär sig systemet, och hur man läser siffrorna på burmesiska. En utmaning i sig! Tidtabeller finns det inte, de kör bara. Inga två bussar ser likadana ut, och det fascinerade mig tills jag förstod att de inte ägs av bussföretaget utan av privata företag som har köpt sig en buss eller två och vill haka på en linje. Man kör liksom när man vill. 

Traditionella kläder är vanligt

Kläder
Kläderna är traditionella för det mesta. Män och kvinnor går i longjis jämt, en slags sarong som är ihopsydd i en cirkel. Mycket praktiskt, och något man är stolt över, en slags identitet som hålls fast. Även många barn går i traditionell klädsel, även om det blir mer och mer inslag av jeans och klänningar. Eftersom Myanmar är ett buddistiskt land, så är det ingenting i klädseln som har med religionen att göra, man behöver inte täcka huvudet eller något. Men det är väldigt ovanligt med shorts och korta klänningar. 

Tunnor med vatten
Något som imponerar mig är hur rena alla är. Även om det är hur varmt och svettigt som helst så går folk i snygga, hela och väldigt rena kläder jämt. De tvättar oftast för hand och skulle aldrig komma på tanken att gå i samma kläder två dagar i rad. Det är lätt att tvätta sig; varje hus har en vattentunna inne eller ute där man skopar vatten över sig själv. Detta göra man med sin longji på, oftast finns vattentunnan framför huset och det finns ingen avskildhet att få. Varmtvatten finns inte och behövs inte heller, vattnet och luften är aldrig kallt!

Vattentunna utanför ett hus

Jag återkommer mer sedan till vardagslivet – det är fascinerande och en omställning men inte heller svårt. Det mesta är enkelt och flyter på, bara man sätter sig in i hur det fungerar. 

Hälsningar från Jenny i Myanmar!

Jenny med nyfikna barn i Ward 67

Gräv ner bokashi på hösten

Gräver du ner  Bokashi under hösten (och så länge marken är grävbar) — heja dig! Även om jorden fryser under största delen av vintern så kommer Bokashi-processen i gång igen så fort det tinar i marken. När det är över 5 plusgrader börjar mikroberna vakna till, och ju varmare det blir i landet desto mer de jobbar på! Har du grävt ner din Bokashi för länge sedan kan du börja plantera i den när du vill. 
Många undrar om hur det är med näringen när man gräver ner  bokashi på hösten. Lakas den inte ur? Det här är en av de fantastiska sakerna med Bokashi – all näring, energi och annat smått och gott som finns i Bokashi-jord är väldigt stabil och stannar kvar länge. Alla ämnen låses in i jorden på ett fint sätt tack vare all hjälp vi får av Bokashi-mikroberna. De förvandlar näringspartiklarna till en form som är mycket fast och i princip permanent. Det heter mineralisering på fackspråk. När en mikrob, mask eller insekt äter upp en Bokashi-partikel omvandlas näringen i Bokashin till en annan slags, fastare, form av näring i uppätarens kropp.
Nästa steg är att mikroben, masken eller insekten bajsar ut det som är över i kroppen, och bajs är alltid en bra grej i detta sammanhang. Blir mikroben uppäten av en mask, eller någon insekt, så överförs den mineraliserade näringen till den nya kroppen. Antingen blir även detta småkryp uppätet eller så dör den så småningom och kroppen ligger kvar i jorden — hur som helst stannar de mineraliserade näringspartiklarna kvar i kroppen och försvinner ingenstans. 
Det är en annan historia med kemikaliebaserad näring. Den mineraliseras inte. Om du strör ut en näve blåkorn eller vad du nu har kommer det ned fort i jorden i tillgänglig form. De växterna som är i närheten och i behov av det du har just lagt på kommer att ta upp det de är intresserade av. Det de inte vill ha, har inget sätt att fastna i jorden, så det lakas ur fort. Regnar det mycket, försvinner din blåkornsdos fort bort ur jorden. I värsta fall hamnar det i grundvattnet eller en vattendrag där det bidrar till övergödning.
Eko-odling baseras på att man matar jorden och inte växterna. Med kemikalisk näring, matar du växterna direkt. På ett sätt är det som att mata barnen hemma med en hög vitaminpiller istället för mat…det fungerar säkert ett tag men vi vet ju alla att de behöver riktigt mat. Så är det även med växter. 
När du gräver ner organiskt matavfall från en bokashihink matar du jorden på ett fint sätt. En sak är att växterna får en fin meny att välja från; en annan är att jorden blir mer och mer porös, näringsrik och fin allt eftersom. 
Alla möjliga småkryp trivs då de kan hitta det de behöver i jorden. De vet mycket väl vad de vill ha – om vi bara ser till att det finns mycket att välja från så fixar de resten. 
En smart sak som man kan göra är att förbereda några hål i marken medan det går att gräva. Sedan kan man bara gå ut och tömmar en Bokashi-hink i varje när det passar. Se till att du har en hög med tinad jord eller höstlöv att täcka med. Om du förvarar lite extrajord i säckar kan du ta in dem en och en för att tina efter behov. 
De hinkarna du gräver ner under hösten och vintern blir perfekt till vårens odling. Det är inte säkert att allt har blivit till jord, det behövs värme för det. Men det ordnar sig snart så det är bara att köra igång och odla!
Lycka till!
/Jenny på bokashi.se

BOKASHI I MYANMAR DEL 3

Har du inte läst de första delarna av Myanmarberättelsen så finns de här – Bokashi i Myanmar del 1 och Bokashi i Myanmar del 2

Hur har vi tänkt jobba?
Ni vet vid det är laget att vi hyr ett litet hus med en bakgård i ett vanlig villaområde i utkanten av Yangon. Rent praktiskt fokuserar vi just ju på att fixa denna bakgård till att bli en “Bokashi yard” – en Bokashi-bakgård!  Yangon är en jättestad med 7 miljoner människor. De flesta är fattiga men det finns en framväxande medelklass som bor lite bättre. 

Vår plan är att komma igång med bakgården och sedan utöka med en bit mark till så vi kan skala upp det hela. Att göra lite mer storskalig produktion av Bokashiströ och andra Bokashi-/EM-relaterade produkter, och även ta hand om en hel del organiskt avfall på ett mer kommersiellt sätt. 

Vi tittade på väldigt många olika ställen innan vi hittade detta hus. Man skulle kunna tro att det var billigt att hyra mark här för att det är ett “u-land” – det stämmer inte. Det hade varit fint att ha en bakgård mitt i centrum men det har vi verkligen inte råd med, och någon hjälp från myndigheterna/lokala kommuner mm kan man absolut inte räkna med. Tvärtom nästan, i detta byråkratiska land…

Inda gräver ner fermenterat matavfall

Men vår Bokashi-bakgård har visat sig vara perfekt! Den ligger nära en bra busslinje, är lätt att hitta, ser snyggt och ordnat ut, och är i ett lugnt område utan bilar. Alla går eller cyklar, hundarna sover mitt på gatan, barn leker. Det kommer vilda kossor på vägen då och då. Munkar och nunnor kommer och går sina rundor. Det är inte eländigt fattigt här, även om alla kämpar för att få ihop ekonomin känns det som de flesta mår rätt bra. Och allt man behöver kan man handla på den lokala gatumarknad, dag och natt, med hemkörning på trishaw om man vill.

Vi håller på att fixa i trädgården så vi kan visa allt som har med bokashi att göra. Allt smått och gott gör vi filmar av och lägger ut på vår Facebook kanal, “Bokashi Myanmar”. På engelska och det lokala myanmar-språket. Vi har byggt pallkragar (i något lyxigt hardwood), där vi kan visa Bokashiodling på det viset. Vi har byggt ramar av tegelstenar där vi bygger fin Bokashijord och behandla allt med EM. Vi har gjort odlingsställen i gamla bilddäck, i cementpåsar, inramat av bambugärdar, och i stora vattentunnor. Allt man kan tänka sig!

Vi har även gjort en jordfabrik inomhus där vi gör jord i stora baljor. Precis som vi gör hemma, fast det går snabbt här i värmen. Man behöver inte ens ett hus för att kunna göra bokashi!

Vi planterar bananer!
Det här med tropisk odling är helt nytt för mig, det går verkligen fort, och just nu regnar det jämt (monsunperiod) så det är fascinerande att sätta sig in i. Igår köpte vi några plantor på en plantskola i stan där vi har lärt känna odlaren, en av de få som satsar ekologiskt. Vi kom hem med tre bananplantor, en frangipani, ett citronträd, jasmin, och en massa små tropiska plantor. Otroligt spännande, och man får mycket för pengarna!

Det är mango-och avokadosäsong, och jag stoppar ned varenda kärna i sanden för att se om de gror. Och det gör de! Papaya har vi frösått och jag har gjort en ananas häck!

Sådder av alla de slag!

Här frösår vi i kokosfiber då det inte finns någon jord att köpa i säckar så som vi har hemma. Torv finns inte. Det går att köpa torkad, flisad koskit, och även biokol gjort av riskal (detta köper vi hem när vi köper riskli till bokashiströ produktionen). 

För det mesta finns det bara sand att odla i. Yangon ligger ju på en stor flodmynning och det är sand som dominerar. Vår bakgård, precis som de flesta andra, är en gammal risåker. Människorna har fyllt på med flera decimeter sand för att torka upp och dränera marken, det behövs nu när det regnar så otroligt mycket. De husen som inte har fyllt på med sand (det kostar ju pengar som inte finns hos alla) är byggt på pålar en bit över marken, och där finns det kanske en halvmeter med monsunvatten under dem hela tiden. Inte ett dugg hälsosamt, men det är mycket annars som fattas här så det gör inte så stor skillnad. 

Våra planer
Vi har som plan att inte bara producera Bokashiströ, utan även producera någon form av planteringsjord i säckar – (Bokashibaserad) gödsel i säck, och kanske även en flytande näring. En sak jag skulle vilja köpa är en kokoskross, för att kunna ta hand om några av de sopberg som görs av tömda kokosnötter varje dag. Så mycket man kunde göra med all kokosfiber! 

Insamling av matavfall för fermentering i tunnor

Men, ett steg i taget. 

Parallellt med allt detta har vi byggt upp vår Facebook-grupp Bokashi Myanmar, och har lagt ut en bild eller mobilfilm varje dag nu sedan mars i år. Gruppen växer och det finns mycket intresse! En enkel film där Inda berättar om hur vi fyller våra tunnor med frukt och grönt för att göra Bokashi blev delad nästan 200 gånger utan att vi behövde sponsra det. 

Inda berättar – vackert språk!

Vi har nu börjat bjuda “hem” folk varje söndag för att kunna visa upp hur vi gör, ett slags “öppet hus”-dag som uppskattas. De flesta som kommer är nyfikna, förvånade över att det är möjligt att göra så här: tar hand om matavfall och göra fin odlingsjord ut av sand. De vill prata med oss och få det de behöver att komma igång. För oss är det otroligt givande att få kontakt med folk, det finns så många olika förutsättningar och vi vill lära oss så mycket vi kan.

Andra människor som hör av sig till oss kommer vi att åka ut till för att förstå hur deras projekt ser ut (om det nu är en gata, en odling eller en skola), men ju fler som kan komma till oss desto bättre. Det är så mycket enklare att visa upp Bokashi på riktigt än att bara prata om det. Och Bokashi är, som ni vet så väl, mycket enklare än de flesta tror. 

Och, fantastisk nog, några större organisationer har kontaktat oss och vill köra igång samarbetsprojekt. Det gör vi gärna! Jag berättar mer om dem sedan. 

På vår Bokashi-bakgård med grundarna för Recyglo

Vi har många planer för vår Bokashi-bakgård! Utöver att testa allt vi kan hitta på och visa andra hur de ska komma igång, tänker vi även snart börja träna upp nya medarbetare som kan vara med och hjälpa oss att åka runt och starta upp olika projekt så småningom. Volontärer vill vi även ta emot sedan. Fast, igen – ett steg i taget!

Tunnor på marknaden
Även här mitt i storstaden kan man köpa allt på de lokala marknader som finns i varje bydel. De flesta (kvinnor!) går till fots och köper det de behöver till lunch eller middag. Att ha ett kylskåp hemma är ovanligt, och i denna värme du kan bara tänka dig hur det går med förvaring av mat. (Märkligt nog har jag inte blivit sjuk än, men så ser jag till att få i mig en skvätt EM-mikrober varje dag 🙂 ).

500 meter från vår Bokashi-bakgård kan vi köpa ALLT på den lokala marknaden. Det finns stånd längs hela bygatan med frukt och grönsaker, ägg och curry, färdiga rätter av olika mystiska slag. Bakom dem finns småaffärer; vi har två plast-affärer att välja från där vi köper baljor, köksgrejer, presseningar mm, en bambubutik där man köper byggmaterial, en riktig bygghandel med trä, en risbutik, en ölbutik, en cykelaffär (ytterst begagnade cyklar), en butik där man köper dräneringsrör, hemmagjorda tegelstenar, sand och spikar, en bageri, en syatelje, en digitalkopieringsbutik, och en mattaffär. Otroligt blandat, men märkligt nog kan man fixa precis allting inom en kort radie. Till ett bra pris, underförstått.

En av många marknadsgator

 

Men alla dessa marknadsstånd producerar stora mängder med avfall. Det mesta organiskt — fruktskal, kålblad, överblivna grönsaker. Allt slängs i korgar, ihopblandade med plast. I bästa fall bärs det upp till de kommunala soptunnor, men det finns mycket som ligger bara kvar. Allt som har minsta lilla värde samlas dock in, det finns människor som går runt jämt, “trashpickers”, och plockar ut PET-flaskor, metallskräp, kartong, allt som kan säljas vidare. 

Reserverat för skräp?

INGEN gör något med det organiska avfallet, utöver att det är lite grann som går till grisar och höns. Det verkar inte som att någon förstår värdet i det, och på något sätt försvinner det bara, ruttnar på marken så som det alltid har gjort. Till ingen nytta, och egentligen till en stor onytta då så mycket blir till växthusgaser och inget till mull. 

Hönorna ska ha sitt

Vi har gjort upp med ett par människor på marknaden, och får nu hem avfallet därifrån . Det funkar! Varje dag bär vi upp en blå tunna till kvinnan som driver den lilla fruktstånd på gatuhörnet, hon fyller den under dagen och vi hämtar den på kvällen. Hon tycker vi är nog lite konstigt men är vänlig och nöjd, hon slipper bära iväg skräpet själv. 

Nästa utveckling är att vi har gjort upp med en trishaw-kille (du vet, en sådan cykel med sittplats vid sidan) och han hämta upp tunnan med fruktrester och cyklar hem den till oss. Ett mikrojobb för honom och skönt för oss att slippa bära tunnan. 

Sedan fick vi ordning i kål-killen, som vi kallar honom. Han är deltids anställd av kommunen för att fylla soptunnorna och se till att de blir upphämtade, men han driver lite business vid sidan om. Säljer kålblad till en grisbonde, mm. Han såg oss som konkurrent, kände sig hotad och vill ha pengar av oss. Inda med sin munkträning tog tag i det på ett mycket diplomatiskt men bestämt sätt och nu jobbar han åt oss med. Grisarna kan få sitt, det vill vi inte ta ifrån dem, men han får betalt av oss för varje säck han samla ihop (UTAN plast!) och skickar det hem till oss med en trishaw-kille. Win-win, alltså, och nu efter ett tag börjar det fungerar på ett smidigt sätt. 

Sedan har vi gjort upp med gubben som gör kokosmjölk i en skjul bakom currystånden. Av honom får vi säckvis med kokosfiber när vi vill – guld värt för oss! Och han slipper bära bort det. Än så länge betalar vi inget för vårt “skräp” men vi ser till att köpa något av dem varje gång vi är där.

Nattmarknad

Väl hemma gör vi Bokashi ut av allt frukt och grönt — det funkar! 60-100 liter om dagen blir det, minst, och det gör ju skillnad i en liten trädgård. Kokosfibrer använder vi som marktäckning och även som absorptionsmaterial i tunnorna. Det är en fantastisk resurs, och svårt att förstå att allt detta slängs. 

Nu tror jag inte att detta gör någon skillnad alls, ett droppe i havet om ens det. Men viktigaste för oss är att testa metoden, och att kunna inspirera andra att göra likadant. Om många, många fler gjorde samma sak skulle det blir stor skillnad både sopmässigt och odlingsmässigt. 

Folk här är nyfikna, även om de inte förstår vad vi håller på med — eller varför. Vi säger bara att de är välkomna att kika in hos oss någon gång och se vad som händer med allt detta skräp. De kommer ta tid, men jag har en känsla av att när några börjar förstå kommer rykten att sprida sig. Folk här är inte så vana med nya saker, och särskilt inte med privata initiativ av detta slag, men de är vänliga och positivt inställda och – trots allt skräp – tycker de om blommor och växter och vackra ting. Det ska bli intressant att se om, och hur, detta utvecklar sig. 

Nyfikna barn hjälper gärna till

Våra projekt
Vi har några projekt som är startklara, och några som vi avvaktar med tills vi har lärt oss lite mer. För det mesta, försöker vi jobba med andra NGOs (Non-governmental Organization) som redan har samhällsprojekt på gång — allt detta med det sociala och byråkratiska kan vi inte och vill vi inte hålla på med. Vi vill ju bygga jord!

Men det verkar som om ingen har någon aning här om hur man kan göra just detta, bygger jord alltså. Det enkla kunskapen vi har med Bokashi och hantering av organiska avfall finns inte som en del av lösningsbilden här. Det bjuder vi gärna på!

Fortsättning följer!

Och kom ihåg att du som är vår kund stöttar detta projekt. Vill du stötta lite extra kan du bidra med något på vår Myanmar-sida i webbshoppen här.

Hälsningar från Jenny i Myanmar!

 

Våra 8 bästa vintertips för Bokashi

Nu är det snart dags igen — vinter och allt som hör till. Hur har du tänkt göra med din Bokashi under vintern som kommer? Här har vi samlat våra bästa vintertips; har du några fler får du gärna höra av dig!

Här skrev vi, för inte så länge sedan, en rad tips om hur man kan göra på hösten med Bokashi.  Du kanske har hunnit testa någon av dem?

Egentligen är vintern inte så annorlunda. Beroende på var man bor och hur vintern beter sig så kommer marken att frysa ett tag. Många månader eller bara några få veckor. Så det gäller att ha en plan!

Viktigast att tänka på är hur du vill göra när våren väl kommer. Kommer du att anlägga nya odlingsbäddar? Perennrabatter? Eller liva upp de som du redan har? Odlar du mycket i krukor? Har du en bit att åka till din odlingslott? Behöver du färdig jord för omplantering under vårvintern? Eller kanske lite av varje?

Sedan handlar det även om hur din tid och ork ser ut. Vill du pyssla med din Bokashi och göra jord även under vintern, eller vill du bara “bli av med det”?

Oavsett, så finns det en lösning här som kanske passar dig!

1. Bästa tipset för dig som vill göra så lite som möjligt under vintern:
Hamstra din Bokashi i några billiga hinkar till våren! Du kan spara bokashi hur länge du vill, den blir inte sämre med åldern utan håller sig frisk och näringskraftig tack vara alla mikrober i hinkarna. Du kan förvara hinkarna varmt eller kallt, det spelar ingen roll om mikroberna fryser ett tag. De går i dvala och kommer igen när de tinar upp.

Lagra din bokashi i hinkar över vintern

Du behöver inte speciella hinkar för att förvara Bokashi — skaffa några billiga (eller gratis) hinkar från butiken eller pizzerian. Viktigast är att de är lufttäta. Har du kranhinkar kan du lasta över innehållet i dina vinterhinkar, annars kan du fylla dem direkt som de är bara du lägger i något för att absorbera vätskan.

Hantera fukten!
Tänk på att dina fermenterade matrester blir blötare under tiden de förvaras. Det är viktigt att absorbera vätskan på något sätt när du inte har en kran i hinken. Biokol är det allra bästa (krossad grillkol utan tillsatser och självklart från någon ansvarsfull källa, miljömärkt alltså). Rivet tidningspapper, äggkartonger, träpellets, sågspån eller vad du nu tycker bli bra.

Vinsten med detta är att du har jättemycket Bokashi att gräva ner när våren kommer; det går att förbättra många rabattmeter på en och samma gång. Och att det blir inget merjobb under vintern. Bara att stuva under varje hink när den är färdigfylld och vänta in varmare dagar.

2. Bästa tipset för dig som har många växter att plantera om under vårvintern:
Gör en jordfabrik inomhus! Hur mycket jord behöver du till omplantering? Hur näringsrik vill du att den ska vara? Ett bra koncept är att göra en jordfabrik med 50% fuljord och 50% bokashi. Fuljord är den jorden som du får från överblommade krukväxter, misslyckad sådd, gamla sommarkrukor mm. Alltså, helt vanlig planteringsjord som har blivit trött och näringsfattig. Den kan du återuppliva igen med Bokashi.

Plastbackar fungerar bra för jordfabrik inomhus

Här berättar vi mer om hur du gör. Det är inte ett dugg svårt! Det du behöver, utöver fuljord och bokashi, är någon slags plastlåda, hink eller balja utan lock och ett varmt ställe att ha den eller dem på.

Det är värt att förbereda din fuljord redan nu; samla den i säckar eller hinkar inne eller ute, så du kan lätt ta in dem en och en för att tina upp.

50:50 bokashijord (1 del jord och 1 del bokashi) blir en ganska stark blandning och vi när vi planterar vill vi ha lite svagare jord. Du kan göra en “stark” jordfabrik för att spara plats och sedan späda ut bokashijorden med ännu en del fuljord så du når en blandning som är runt en tredjedel bokashi och två-tredjedelar jord.

Hur lång tid tar det? Det beror på tre saker:

  • Värmen – hur varmt du ställer din jordfabrik. Kan du ha den på ett uppvärmt golv kommer det att gå fort! Kanske bara 2-3 veckor. Se här hur Malins jordfabrik såg ut efter 3 veckor.
  • Blandning – hur väl du blandar din Bokashi med jord. Ju mer kontakt du får mellan de två delarna desto snabbare kommer omvandlingen att gå.
  • Storleken – hur små bitar du har i din Bokashihink. Ju mindre desto snabbare. Vill du att det ska gå fort så är det viktigt att skära upp dina matrester i mindre bitar innan du lägger dem i hinken. Det blir mer kompakt i hinken, jäsningen går bättre, och eftersom det finns många fler ytor för jorden att fästa sig på, kommer mikroberna att jobba på snabbast möjliga sätt.

Se till att täcka din jordfabrik med ett lager jord, ett så kallat “jordlock”, så kommer det inte att lukta. Jorden ska andas men själva Bokashin ska inte exponeras för luft. Lägg gärna en handduk eller tidning över för att balansera fukten; det ska vara ungefär lika fuktigt som bra jord i jordfabriken.

3. Bästa tipset för dig som enkelt vill förbereda din Bokashi för att omvandlas jord ute när våren kommer:
Förvara Bokashin i tillsammans med höstlöv och jord. Gör du detta utomhus, i en kallgarage eller bod, så kommer det inte omvandlas till jord innan det blir varmt igen. Å andra sidan har du en färdig “lasagne” att använda när våren kommer.

En murbruksbalja som bokashiförvaring ute

Enklast är att ta en balja, tunna, eller några tjocka säckar och varva  bruna löv och/eller jord med Bokashi. Allra bäst blir det om man blandar i en del jord, men det finns även jordbakterier på höstlöv som har legat på marken och de hjälper processen att komma igång.

Se till att det inte är för blött i blandningen, och inte heller för torrt. Lagom är bäst, satsa på en fuktighet som påminner om bra odlingsjord.

Se detta som ett förvaringssätt hellre än en jordfabrik. Så länge dina tunnor/baljor står kallt kommer det inte hända något med dem, men kan du ställa ut dem i solen till våren, gör det! Oftast är det bäst att gräva ner dem som de är — en färdigblandad kompott som kommer göra sååå stor skillnad var du än gräver ner dem.

4. Bästa tipset för dig som redan har en varmkompost som du vill använda på vintern:
Flytta den till en odlingsplats du vill förbättra –  en tom rabatt eller en odlingsbädd, pallkrage eller liknande. Fyll på med bokashi under vinter, varva med jord eller höstlöv som du har förberett i säckar eller liknande. När det är dags att förbättra bädden inför säsongen kan du lyfta bort höljet och smeta ut bokashi-blandningen, täcka med finjord och börja så. Lätt! Se här hur du sår direkt på en Bokashi-lasagne tidigt på våren!

Har du komposten ståendes någonstans kan du göra precis samma sak, men då får du en moment till, att tömma och skotta innehållet. Förutom det så spelar det ingen roll, gör det som funkar bäst för dig!

Läs mer: Använd varmkomposten på vintern

5. Bästa tipset för dig som vill förvara bokashi utomhus på ett enkelt sätt:
Gör ett “Bokashi-torn”, en bottenlös tunna direkt i en odlingsbädd eller rabatt. Det fungerar både på vintern när marken är frusen och på sommaren när du har så många växter att du inte har någon plats att gräva ner din Bokashi på.

Bokashi i en tunna utomhus

Har du en gammal tunna liggande någonstans kan du använda den. Såga av bottnat av tunnan, skruva ned den i jorden och börjar fylla på med bokashi. Lager på lager alltså, Bokashi-jord-Bokashi-jord etc. Det går inte lika fort som nergrävd Bokashi men är en enkel och bra lösning.

Maskarna kommer hitta allt det goda underifrån när det är tillräckligt varmt. Är du rädd för gnagare kan du sätta en finmaskigt nät under tunnan. Passa på att även slänga in lite ogräs eller skörderester i tunnan då och då, allt blir till fin jord.

Läs mer: Gör en bottenlös Bokashi-tunna

6. Bästa tipset för dig som vill ha bra jord i växthuset till våren:
Förvara din Bokashi på plats i växthuset under vintern. Varva Bokashi och höstlöv i säckar därinne, eller bygg bäddar lager för lager under vintern, beroende vad som nu funkar bäst för dig. Värmen kommer hjälpa processen så du får jord snabbare där än i trädgården för övrigt.

7. Bästa tipset för dig som odlar mycket i hinkar och krukor
Gör jord direkt i dem! Du behöver inte krångla till det genom att göra stora jordfabriker; det allra enklaste är att fylla på lager på lager med fuljord och Bokashi direkt i hinkarna och krukorna. Detta kan du förbereda nu under vintern om du har en bra plats, det spelar ingen roll om det är varmt eller kallt bara flödet är smidigt för dig.

Satsa på en blandning 1 del Bokashi till 2 delar jord, alltså en tredjedel Bokashi i krukan/hinken. Allra bäst är om du blandar upp det hela och toppar med lite finjord, men om det är enklare kan du bara varva 1 del jord, 1 del Bokashi och 1 del jord.

 

Ett tips är att ladda säckar eller hinkar med lämplig jord nu innan det fryser. Då kan du ta in dem en och en för att tina upp och förenkla din krukladdnings-process!

Läs mer: Fixa vårens tomathinkar under vintern

8. Bästa tipset för dig som trivs med bokashi men har inte tid eller lust att hålla på under vintern:
Pausa ett tag! Plocka fram hinkarna igen till våren och fortsätt att göra jord då. Så enkelt kan det vara.

Mycket att välja på alltså!

Vissa lösningar kanske passar dig perfekt, andra passar grannen. Eller det är kanske en kombination av ett par olika metoder som känns lagom. Hur man än gör så är det bara att testa sig fram – så hittar man till slut det sättet som passar en bäst!

Och hur du än gör, kommer du få riktigt bra jord snabbare än du anar.

Vilken lyx!

Bokashi på hösten (och vinter-förberedelser)

Många frågar oss hur de kan göra med sin bokashi nu under hösten, och hur man kan förbereda inför vintern. Här kommer en rad tips och idéer!

1. Gräv ner så länge det går.
Så länge det inte är tjäle i marken kan du fortsätta att förbättra dina land och pallkragar med bokashi. Egentligen är detta den perfekta årstiden för det! Det mesta har skördats så det finns plats. Du har kanske lite mer trädgårdstid nu än du hade i våras?

Och även om det är kallare i marken och omsättningen av bokashi till jord tar lite längre tid än på sommaren, gör det faktiskt inget. Just nu har vi inte bråttom utan vill ha bra odlingsjord till våren!
Om näringen ska lakas ut under vintern? Nej, det gör den inte. Det är en av de fina grejerna med bokashi! All näring och energi låses in i jorden på ett fint sätt tack vare all hjälp vi får av bokashimikroberna. De förvandlar “näringspartiklarna” till en form som är mycket fast och i princip permanent. Det heter mineralisering på fackspråk, jag har skrivit mer om det i bloggen här.

Lättast bara att gräva ner

En smart sak som vissa gör är att förbereda några hål i marken nu när det går att gräva. Sedan kan man bara gå ut i tofflorna och tömma en bokashihink i varje hål när det passar. Se till att du har en hög med tinad jord eller höstlöv att täcka med. Om du förvarar lite extrajord i säckar kan du ta in dem en och en för att tina efter behov. 

2. Fyll på i odlingslådor
Oftast sjunker jordnivån i mina odlingslådor ganska mycket under sommaren, varje höst brukar jag passa på att fylla på i dem igen. Dels är det för att växterna använder en del av jorden när de växer, men också för att en del av det organiska materialet jag har laddat jorden med blir mer kompakt och absorberas in i den övriga jorden. 

Fyll på efter skörd

För att göra det enkelt kan du bygga jord uppåt. Alltså, istället för att gräva kan du smeta ut innehållet av en bokashihink och täcka över med jord, höstlöv, täckmaterial, vad du nu har. Lager på lager liksom. Metoden kallas ofta för lasagne-metoden, lätt att förstå varför!

3. Fyll på i nya odlingslådor och pallkragar
Egentligen samma som nr 2. Ställ dina pallkragar på plats, med en lager kartong eller tidningspapper under för att kväva ogräset. Fyll på lager på lager med färdigfermenterad bokashi och jord, löv eller annat material. Om du använder mycket som inte är jord, eller välförmultnade höstlöv, se till att slänga ut lite riktig jord eller kogödsel mellan skikten. Detta för att kunna tillföra de viktiga jordmikroberna som behövs för att bokashi ska omvandlas till jord. 

Tidningar, Bokashi och jord = klart!

Hur mycket bokashi ska man ha i en pallkrage egentligen? Jo, man tager vad man haver, men har du möjlighet att lägga in 3 fulla kranhinkar i en vanlig pallkrage, gör det! Annars kan du förbättra allt eftersom. Och! Se till att du ALLTID täcker över din bokashi, den ska inte ligger öppet. Dels för att man förlora fermenteringen då, dels för att det blir alldeles för lockande för djur och fåglar, och dels för att det skulle se alldeles skräpigt ut.

Om du vill se mer om hur man enkelt fixar nya odlingsplatser, finns blogginlägg och film här!

4. Starta en jordfabrik ute
En jordfabrik kan se ut precis som du vill. Utomhus kan det vara en pallkrage som är utan växter för stunden; där kan du gräva ner mängder med hinkar nu under hösten och flytta på jorden sedan. Styrkan i mixen får du bestämma själv — du kan göra vanlig bokashijord (30-50% bokashi och resten jord) eller du kan göra en riktig stark blandning som du använder som gödsel. Perfekt att strö ut på perennrabatter till våren!
Du kan även använda ett ledigt hörn i en vanlig perennrabatt eller köksland för att göra jordfabrik. Det behöver inte vara permanent, bara något som passar dig här och nu.

Gräv ner bokashin där det passar

Själv har jag en stor odlingslåda (5m x 1,2m) som jag använder som jordfabrik, och det funkar kanonbra. Ibland får jag stora högar med höstlöv, fallfrukt, träflis och annat som jag inte vet vad jag ska göra av. Då hamnar allt i denna stora jordfabrik. Vi får hem ganska mycket bokashi från ett kontor i stan, och har jag inget projekt på gång så läggs det här.

Men egentligen, mina favorit-jordfabriker är ett par murbruksbaljor jag har stående på altanen året runt. Jag brukar tömma dem tidigt på hösten och sedan fylla på under hösten och vintern. Inte så systematiskt, bara då och då när det passar mig. Ibland ska det vara enkelt! Jag varvar med fuljord från överblivna växter mm, det passar bra in i höststädningen att samla lite smått och gott där. Till våren har jag ett praktiskt ställe att fylla en hink eller en kruka med bra jord när jag går förbi – enkelt och praktiskt och det passar mig!
Vill du läsa mer om att göra jordfabrik så finns ett blogginlägg här!

5. Starta en jordfabrik inne
Vi har skrivit en massa om detta och Malin har gjort ett par bra filmer, som finns nedanför. Om du börjar odla inomhus på våren är detta absolut värt att testa! Börjar du nu får du fram en hel din fantastisk fin jord till omplantering och allt annat på våren, utan att du behöver släpa hem en massa säckar. Börja samla på “fuljord” (gamla krukor mm) och skaffa dig ett par rejäla plastlådor, hinkar, baljor. Ställ dem så varmt som möjligt inomhus. Sköter du det på rätt sätt kommer det inte lukta.

Viktigast med en jordfabrik är att den ska andas – sätt inte på locket! Att den inte är för blöt — då luktar den. Att den inte är för torr – då stannar processen upp. Lagom fuktig, alltså, precis som god odlingsjord. Värme är viktigt. Rör helst inte om för då introducerar du syre som oxiderar processen och det kommer liknar mer traditionell kompostering vilket är ett slöseri på jordenergi alltså. Bokashi ska inte vara mer än 35 grader. Och mikroberna vill helst jobba i fred! 

6. Fixa ett “bokashitorn”
Detta är ett fiffigt sätt att mata jorden utan att behöva gräva. Det fungerar både på vintern när marken är frusen och på sommaren när du har så många växter att du inte har någon plats att gräva ner din bokashi på. 

Tunna med blivande fantastisk jord

Egentligen är det bara en bottenlös tunna av någon sort. Tänk dig en blå tunna som du kapar bottnat av (se blogginlägg här), skruvar ned i jorden och börjar fylla på med bokashi. Lager på lager alltså, bokashi-jord-bokashi-jord etc. Det går inte lika fort som nergrävd bokashi men är en enkel och bra lösning. Maskarna kommer hitta härligheten underifrån och hjälpa till. Är du rädd för gnagare kan du sätta en finmaskigt nät under tunnan. Passa på att även slänga in lite ogräs eller skörderester i tunnan då och då, allt blir till fin jord. 

7. Använd dina gamla varmkomposter
Många av oss har varmkomposter ståendes nu när vi har börjat med bokashi. Ett tips är att flytta dem till landet, till en blivande rabatt, till en pallkrage och börja fylla på på plats. Det är ju precis som bokashitornet i tipset ovan, fast modell större! Plocka bort bottenplattan om du inte har problem med gnagare, eller ersätt med finmaskig nät.
Varva bokashi – jord – höstlöv – tidningspapper – skörderester, vad du nu vill i tunnan. Ju mer jord ju lägger i desto snabbare kommer processen att gå, men tiden beror ju egentligen på temperaturen i omgivningen. Bokashi gör att processen oftast klarar sig längre in i kylan än en vanlig varmkompost, och kommer igång tidigare, men det får ta den tid det tar — vi rår ju inte över naturen! Läs mer om att använda varmkomposter på vintern i blogginlägget här!

Gör jordfabrik i en gammal varmkompost

Grejen med detta är att du gör jord på plats. Även om allt inte har omvandlats när du behöver göra i ordning dina bäddar till våren kan du bara lyfta bort tunnan och smeta ut innehållet, snygga till på något sätt. Så enkelt kan det vara!
Testa själv lite olika lösningar, snart kommer du fram till det som passar dig bäst. Du kan kanske även tipsa dina grannar — många funderar över just detta med bokashi i ett såpass fruset land som Sverige. Men det går! Med lite fantasi och stollighet haha. Det är vi bra på 😉

Denna odlingssommar år 2018 har ju varit extremt torr. Vädret kan vi ju inte göra så mycket åt, men med varje hink bokashi du gräver ned gör vi jorden kraftigare och mer hållbar. Den kommer kunna stå emot utmaningar i de kommande åren. Ju mer organiskt material du har i jorden desto bättre den kan hushålla med vatten, om det nu blir för lite eller för mycket. 

Stark jord med Bokashi

Hur gör du? Har du några fler tips vi kan dela med oss här på bloggen? Vi skulle vara jättetacksamma i så fall!

/Jenny och Malin på bokashi.se

Hälsningar från Jenny & Malin

BOKASHI I MYANMAR DEL 2

Har du inte läst första delen av Myanmarberättelsen så finns den här – Bokashi i Myanmar del 1!

Vid det här laget vet ni att vi håller på med ett bokashiprojekt i Myanmar! Vi kommer att fortsätta att berätta mer om det här otroligt spännande projektet, och här kommer del 2:

Hur kom vi igång här?
Av en slump, råkade jag (Jenny) träffa två fina tjejer som nu är delaktiga i projektet här. Diana, från Tyskland, som är utbildad filmskapare och har pluggat språket Myanmar i Berlin (något som typ INGEN gör!!). Och Steffi, från Belgien, som är farmacist, är van att driva företag i andra branscher, håller på nu att starta upp bokashi i Belgien och är, som Diana och jag, fullständigt lockad av Myanmar. Tillsammans pratar vi sju språk. 

Ursprungliga Myanmar-gänget – Steffi, Jenny, Diana & Inda

Här i Myanmar är det Inda och Aye som är kärngänget just nu. Inda råkade jag träffa när jag var här med min dotter för ett år sedan.

Inda pratar bra engelska och var när vi träffades munk. Munkar får prata med folk, men märkligt nog gör han inte det jämt — vi hade bara tur att vi kände båda två att det viktigt att prata med varann, den där dagen på tempeltrapporna. Vi höll kontakt i många månader, engelskträning för honom och jag fick lära mig mycket om allt möjligt. Han är en superhärlig kille med så mycket potential.

Inda, Jenny & Stina på tempeltrapporna

Under tiden gick jag och funderade om inte jag skulle starta ett Bokashiprojekt i Myanmar, att jobba med Bokashi utomlands är något jag har velat göra sedan många år tillbaka och nu var ju Malin anställd hemma i Sverige, min dotter hade flyttat hemifrån och hag hade avslutat en lång relation. Ett bra tillfälle, med andra ord.

Sedan ändrades läget över en natt. Det visade sig att Inda hade lärt sig koreanska i smyg, för att kunna lämna munklivet och skaffa jobb i Korea. Ett så-kallad 3D-jobb, dangerous, dirty and demanding. Det finns en lång, lång historia bakom detta, men det var den enda utvägen, det förstår jag nu efter många långa diskussioner. Jag var lite chockad, han är alldeles för smart och utbildad för att kasta sig in i denna tuffa och farliga värld. Så jag “kom ut” med mina Bokashiplaner, skulle han kunna tänka sig vara med på detta istället? Med en riktig lön och allt som hör till. Det kunde han, och gärna! Det visade sig att han hade en flickvän sedan många år tillbaka (munkar är inte alltid vad man tror!), och i hans fall var detta med att vara munk ytterst ofrivilligt. Han hade varit munk sedan han var 6 år, utan att kunna välja själv, och utan att kunna hitta en utväg. Finns det inga pengar i familjen har man inte många val i livet här.

Små munkar Bokashi Myanmar

Det var en jättechansning för mig, och för honom med, vi kände inte varann egentligen. Men ibland leds man rätt rent instinktivt, och just denna gång var det så. Jag, Diana och Steffi kunde inte ha hittat en bättre kille att göra detta med. Och han trivs lika bra med oss, det är inte ett dugg komplicerat.

Och flickvännen? Det är ju Aye. De förlovade sig offentligt för två veckor sedan efter alla dessa år, en stor sak här och något som de nästan inte trodde själv på längre då de hade kämpat så länge för att få livet att funka för dem. Det är otroligt härligt att få vara med på denna resan med dem (och igen, allt hänger på att man har lite, bara lite pengar att komma igång med).

Bokashi Myanmar
Inda & Aye

Vad vill vi göra?
Vi har ju andra som vill vara med här i Yangon, många förstår att detta med Bokashi och EM är framtiden och att vi kommer lyckas. De vill vara med, om de kan. Just nu fokusera vi på att etablera organisationen här, att komma igång med vår “Bokashi yard” där vi kan köra demos och utbildningar, och visa rent praktiskt hur man gör med allting.

Ströproduktion och begynnande trädgård på Bokashi Myanmars bakgård

Vi har en rad riktiga projekt som är startklara, jag ska berätta mer om dem sedan. Men helst vill vi ha lite mer struktur i det vi gör, ha en fungerande produktion  av Bokashiströ och andra produkter och tillräckligt med egen erfarenhet för att kunna säga “gör så här, inte så här”. Och vi är så väldigt glada att ha ett hus vid vår “yard” , det hade inte gått annars i det här monsundränkta landet.

Monsun Bokashi Myanmar
Monsunsäsong i Myanmar

Livet i Myanmar
Länge var vi inte säkra på var vi skulle ha vår bas, men det blev klart och tydligt efter ett tag att mest miljöintresse och flest potentiella samarbetspartners fanns i Yangon (Rangoon). De flesta organisationer har sin bas här – det är en mångmiljonstad med allt kaos som hör till, och det är många som vill och kan göra skillnad på olika sätt. Samtidigt är det en väldig utsatt stad, med en ständigt växande befolkning, ett allt större gap mellan de som har och de som inte har, och stora områden som vi lätt skulle kunna kalla för slum. 

Fattigt område i Rangoon, Myanmar

Fast nu, när jag har rört mig här ett tag, känner en del folk, och blivit lite hemtam i några av dessa områden, skulle jag inte använda ordet slum. Det har någon innebörd som inte riktigt passar, folk har ju sina liv och sin värdighet; sina familjer och sina affärer, deras liv är lika nyanserat som våra, bara lite enklare. Efter ett tag ser man det inte längre, det är som det är. Men inofficiella områden finns det gott om, shantytowns som har vuxit upp bredvid tågspåren, floden och industriområdena. Inte mycket är reglerat här, fast det som är reglerat är så otroligt byråkratiskt det går inte att fatta ändå. 

Hur folk lever här har jag börjat förstå så smått, men det som stör mig varenda minut av varenda dag när jag är ut och rör på mig är alla sopor. Det här landet drunknar i plast, precis som alla andra. 

Plast, matavfall, djurmat?

Vad kan man göra åt skräpet?
Det finns många organisationer och andra krafter som är med och försöker göra skillnad, de flesta vill att vi ska samarbeta mer med dem så fort det går. Vi har varit med på några cleanup days, men så oändligt mycket mer behövs. Och i ett land som detta, där det inte ens finns el till ens hälften av invånarna och något så enkelt som trottoarer inte funkar, kan man inte förlita sig på att “någon” ska fixa det.  “Någon” är ju vi! Och medan hela världen pratar om plast helt plötsligt (bra! bra! bra!), ser jag som vanligt bara allt organiskt avfall. 

Här i Yangon gör staden faktist en rimligt bra insats att samla upp soporna och köra dem till de överfulla deponier. Ute på landet är det något annat, det finns ingen sophämtning överhuvudtaget.

Ihopsamlat skräp – mest plast och matavfall

Soporna bränns, eller grävs ner, eller ligger bara på marken.
Det är ju ingen idé att skylla på folk, bakgrunden i ett sådant här land är inte som vi är vana med. Folk förstår inte. De kämpar med så mycket annat. Det skulle behövas en jätteinsats med utbildning för att ändra sopsituationen här. Men samtidigt, behövs det ju en jätteinsats för nästan allt möjligt, så varför ska vi tro att just detta ska prioriteras?

Skillnaden mellan skräp och skräp

Organiskt avfall är inte skräp!

Grundproblemet, som jag ser det, är att ingen förstår skillnaden mellan organiskt och icke-organiskt avfall. Mellan plast och frukt/grönt och matrester. Helt ofattbart för oss nu kanske, men tänk tillbaka. Det var inte så länge sedan vi gjorde samma dumheter själva. Så där någonstans får vi börja. Vårt slagord är att “Organic waste is not trash”.
Genom att jobba ihop med de andra “avfalls”-organisationerna, kan vi komma in i detta. Vi kan ju inte stå för en massiv utbildningskampanj, men andra kan. Däremot så har vi en fantastiskt enkel och fin metod som kan vara som en pusselbit i lösningen. Bokashi vill vi lära ut till så många vi kan!

Vill du stötta Bokashi Myanmar? Vi använder det vi tjänar på Bokashi.se för att sponsra projektet i Myanmar. Du kan stötta projektet direkt genom att skänka en slant här!

Följ oss på Facebook i gruppen Bokashi Myanmar och på bloggen (på engelska).

Hälsningar från Jenny i Myanmar!

Närproducerat bokashiströ

Häromdagen besökte Malin vår lokala producent av bokashi-strö. Nils-Erik och Gunnar på Assareby kvarn heter herrarna som maler vetekliet i sin kvarn, fermenterar det i många veckor och packar det till sist i påsar.

Knappt en timme från oss – det kan man kalla närproducerat!! Och vilka omgivningar dom har, helt otroligt vackert!

En gång i månaden hämtar vi sedan ströet, och denna gången passade Malin på att praoa lite och lära sig hur allt går till. Besöken avslutas alltid med att man bjuds på kaffe! Hur mysigt som helst!

Glad prao-elev

Vi ska öka vår egen svenska produktion av bokashiströ här på bokashi.se, inte minst för att slippa de långa transporterna samband med import från andra länder. Och eftersom Jenny och Bertil sedan starten för 10 år sedan själva har tillverkat strö vet vi precis hur man gör! När företaget växte hanns det inte med att tillverka allt själva och därför köper vi en del från Holland. Nu har vi större möjligheter igen att göra mera strö själva, och det ska vi!

EM-1 och melass är vi noga med att alltid köpa från certifierade EMRO-leverantörer eftersom vi vill ha den patenterade mikrobblandningen och inte någon av alla de kopior som finns hos andra leverantörer.

Kvarnentrén

Tack för titten!

/Malin & Jenny på bokashi.se