Sista dagarna att slänga plastpåsar!

 

Från och med 1:e november ska vi inte slänga plastpåsar längre. 
I de allra flesta Svenska kommuner är det – äntligen – dags att sortera ut allt mjukplast. Plastpåsar och annat mjukplast ska inte brännas längre och det får vi fira. Mjukplast som samlas in ska bli ny plast så det betyder inte att frosseriet med plastpåsar tar slut. Men det är väl ett steg i rätt riktning — det är billigare (=mer resurssnålt) – att producera ny plast från ”gammal” än från helt nya råvaror.

Och råvaran då? Det är olja och ofattbara mängder går till att producera plasten. När den bara bränns som sopor efter att ha används i några få minuter så är blir det samma sak som att bränna olja direkt. Energi och värme i all ära men speciellt miljövänligt är det knappast när så mycket plast bränns i de stora sopförbränningsanläggningar.

Inte heller blir vi riktigt av med alla sopor som bränns. Mattias Hagberg beskriver det i sin ny bok Skräp,

Kvar efter förbränningen blir aska. Eller rättare sagt stora kakor med slagg och gifter. Ungefär tre fjärdelar av soporna omvandlas till rök, en fjärdedel till slagg och aska. Aska och slagg som slutförvaras på soptippan i väntan på att miljöingenjörena ska komma på ett system så att man kan ta hand om gifterna.

Så bort med plastpåsarna! Frakta hem mindre plast, sortera bort det som inte går att undvika och se vilken skillnaden det blir i sophinken. Vad? Är det mest matavfall som finns kvar? Då är det dags att skaffa sig en Bokashi hink och ta hand om det med! 

Läs mer>>

Läs artikeln i DN ”De gräver djup i våra sopor” >> 

Läs artikeln i DN ”Också mjukplast ska återvinnas” >>

Green Gardening: Try bokashi for quicker composting

 

Ann Lovejoy är en amerikansk författare, skriver trädgårdsböcker och tidningsartiklar om allt som har med trädgården att göra. Här skriver hon på en Seattle news sajt om Bokashi som ett bra sätt att återföra köksrester till trädgården hemma. En mycket enkelt och effektiv lösning tycker hon …

A reader wants to recycle kitchen waste into the compost. She has a garbage disposal in her sink but prefers to use the food scraps rather than waste them. Can she rescue the food scraps and mix them into the planted pots on her tiny patio?

Composting food scraps in a small space is not easy, but it can be done. Rather than try to tuck food scraps into soil where potted plants already are growing, you might puree scraps in a food processor daily. The resulting slurry can be composted without attracting pests, or can be buried in soil, though it will take months to break down.

Over the years, I have tried many kinds of composting devices made for home gardeners. In my experience, indoor composting buckets don’t really work. Indoor or outdoor worm bin systems can work, but only for plant-based waste. And in small spaces, the bins are pretty hard to hide.

Happily, a simple composting system developed in Japan allows you to recycle all non-liquid food scraps, including dairy and meat. Called bokashi — the Japanese word for fermented organic material — the system relies on efficient microbes (EM) to transform leftovers into finished compost in four to six weeks.

EM bokashi is a lot faster than traditional composting and works in an entirely different way. Instead of rotting, bokashi ferments food waste, then breaks it down into enzymes and amino acids directly usable by plant roots. The fermentation stage takes about two weeks, and the composting phase takes between two to four weeks.

To use bokashi, you put all non-liquid food scraps into an airtight bucket with some bokashi starter, usually wheat or rice bran inoculated with beneficial microbes. When the first bucket is full, set it aside to ferment and begin filling a second bucket. /…/

Bokashi food recycling is practiced in many schools around the country and in more than 80 countries around the world.

Läs mer>>

Kompostturism: Slottsträdgården i Malmö

Foto: Jenny Harlen

Sista skörden var på gång när jag gick en rundvandring i Slottsträdgården i Malmö för några veckor sedan. Som tur var fick jag en pratstund med John Taylor, trädgårdsmästaren på Slottsträdgården sedan några år tillbaka. Här odlas allt ekologiskt — och gissa om han och kollegarna var stolt över de fina komposthögarna de hade precis byggt. En stor limpa i varje ”åker”, hur varmt som helst om man bara stoppar handen mitt i och drar ut en näve nästan-jord kryllande med maskar.

Foto: Jenny Harlen

Pratade lite med John Taylor om Bokashi, ett nytt koncept till och med för en trädgårdsmästare med sin rötter i England. Visste vore det roligt, tyckte han, om fler människor fick en möjlighet att inse att det finns en koppling mellan den mat vi äter och den jord den kommer från. Och om fler kunde återföra det de inte kan ätea själv –  tillbaka till jorden.

Slottsträdgården är hur fin som helst, men lite speciellt är det också i att mycket byggs på lokalt samarbete — det hela började som en trädgård för dem som bor i lägenhet utan egen plätt att odla på. De första spadtagen togs i 1997 — och då var det inte lättgrävt. Mycket kompost har det varit under åren alltså!

Foto: Jenny Harlen

 

 

Waste equals food, part II

A while ago I wrote about Cradle to Cradle by William McDonough and Michael Braungart, a book about remaking the way we make things. Thinking differently about how waste can be seen in a new light, as a valuable raw material for the next process rather than something we should simply get away from.

Here’s what they have to say about closing the loop and looking at all products, biological or otherwise, from a cradle-to-cradle perspective rather than the traditional, and hopelessly unsustainable, cradle-to-grave approach. The world we live in has two essential elements: mass (the Earth) and energy (the sun).

Otherwise, for our practical purposes, the system is closed, and its basic elements are valuable and finite. Whatever is naturally here is all we have. Whatever humans make does not go ”away”.

Go on throwing away our valuable resources they say, and our world will literally become a grave.

If humans are truly going to prosper, we will have to learn to imitate nature’s highly effective cradle-to-cradle system of nutrient flow and metabolism, in which the very concept of waste does not exist. To eliminate the concept of waste means to design things — products, packaging, and systems — from the very beginning on the understanding that waste does not exist.

They divide products up into those that should stay in closed-loop biological cycles (such as food) and those that should stay in closed-loop technical cycles (such as electronics).

Things that go into the organic metabolism must not containe mutagens, carcinogens, persistent toxins, or other substances that accumulate in natural systems to damaging effect.

Materials and products that are designed to return to the biological cycle they call biological nutrients, things that can be consumed by microorganisms in the soil and by other animals. By thinking new products could be designed from the beginning so they could safely remain in this loop.

Worry-free packaging could safely decompose or be gathered and used as fertilizer, bringing nutrients back to the soil. Shoe soles could degrade to enrich the environment. Soaps and other liquid cleaning products could be designed as biological nutrients as well; that way, when they wash down the drain, pass through a wetland, and end up in a lake or river, they support the balance of the ecosystem.

Wouldn’t it be fun if this sort of smart design could help take the guilt out of much of our everyday life. As they say, throwing something away can be fun — and giving a guilt-free gift to the natural world is an incomparable pleasure.

Waste equals food, part I

Här skriver jag om en bok som hade mycket bra att säga om våra teman här på bokashi.se. Cradle to Cradle heter den — och finns bara på engelska än så länge. Då kändes det lika bra för mig (som har engelska som modersmål) att blogga om den på engelska. Läsvärt (boken alltså)!

Foto: Jenny Harlen

A while ago I found myself going through a book with a pencil in my hand (something I don’t do often!) enthusiastically underlining words, sentences, whole paragraphs. The book was Cradle to Cradle, Remaking the way we make things, by William McDonough and Michael Braungart. The authors are guided by a basic principle – Waste equals food – that the ”waste” from one process can become a valuable resource for another.

Nature operates according to a system of nutrients and metabolisms in which there is no such thing as waste. A cherry tree makes many blossoms and fruit to (perhaps) germinate and grow. That is why the tree blooms. But the extra blossoms are far from useless. They fall to the ground, decompose, feed various organisms and microorganisms, and enrich the soil.

A cradle to grave approach, they say, is not sustainable because in many fields we’re not replacing resources at the rate we use them up. And not giving nature the chance to do its work…

Early agricultural communities continued to return biological wastes to the soil, replacing nutrients. Farmers rotated crops, letting fields lie fallow in turn until nature made them fertile again. Over time new agricultural tools and techniques led to quicker food production. Populations swelled, and many communities began to take more resources and nutrients than could be naturally restored. With people more tightly packed, sanitation became a problem. Societies began to find ways to get rid of their wastes. They also began to take more and more nutrients from the soil and to eat up resources (such as trees) without replacing them at an equal rate.

The same can be said about the way we’ve handled many of our resources, but I found myself most interested in the chapter on one of our most unseen resources: good old fertile soil. How we’ve taken and taken but not given back.

Soils now yield more crops than they naturally could, but with some severe effects: they are eroding at an unprecedented rate, and they are drained of nutrient-rich humus. Very few small farmers return local biological wastes to the soil as a primary source of nutrients any longer, and industrialzed farming almost never does.

But what I didn’t realise is that nature needs so much time to replace the soil we’re so happily using up, we see it as an unlimited resource that can’t run out. Much as we saw clean water and air many years ago.

Humans are the only species that takes from the soil vast quantities of nutrients needed for biological processes but rarely puts them back in a usable form. Our systems are no longer designed to return nutrients in this way, except on small, local levels. Harvesting methods like clear-cutting precipitate soil erosion, and chemical processes used in both agriculture and manufacture often lead to salination and acidification, helping to deplete more than twenty times as much soil each year as nature creates. It can take approximately five hundred years for soil to build up an inch of its rich layers of microorganisms and nutrient flows, and right now we are losing five thousand times more soil than is being made.

 Food for thought. And there’ll be more to come on the subject later!!

Kitchen compost and Bokashi bins

I England håller Bokashi att bli lite av en folkrörelse. Många kommuner där är med på tåget och subventioner bokashi hinker och bokashi strö på olika sätt. Vinsten är att mycket mat unviker en resa till soptippen. Här i Sverige är deponering av organisk avfall förbjuden sedan länge tack och lov, men det är knappast bättre att vi håller på att bränna det vi inte kan äta. Mycket mycket bättre att kompostera, och då är det ju smart att ta en bokashi hink till hjälp. Och sucka inte att det subventioneras där men inte här — de allra flesta kommuner i Sverige delar ut runt en tusenlapp om året till familjer (i villor) som ta hand om sitt eget matavfall. Inte så dumt inte!!

Här berättar en Bokashi ”newcomer” om hennes Bokashi projekt!

I have wanted a kitchen composter for ages but they’re not cheap, however, I found a set of Bokashi bins through my local council which are a bargain!

Way back in April I went to a friend’s baby shower. After we’d finished eating and the plates were being cleared, the hostess asked us to scrape all the leftovers into a bucket, raw and cooked alike. At first I was horrified, didn’t they compost?! Then the hostess went on to explain that they had a Bokashi bin which composted all their kitchen waste, including bones and fish.

I was agog, I didn’t know anything about Bokashi bins but I wanted one! On my return home, I surfed around… Läs mer!>>

Recycling.net skriver om Bokashi

Nytt sätt att återvinna matrester

2008-10-01

Det finns stora besparingar att göra både för miljön och plånboken om man återvinner sitt matavfall själv. Nu finns ett nytt alternativ till traditionell kompost eller kommunal återvinning, som tidigare varit de återvinningsformer som stått till buds. Konceptet heter Bokashi och är en enkel lösning man har hemma under köksbänken.

I stället för att kompostera så läggs matresterna i en lufttät hink som får jäsa med hjälp av ”goda” Bokashi bakterier. Det luktar inget, tar ingen plats, och ska vara enkelt att sköta. När hinken, inom några veckor är full, överförs materialet till trädgården där det snabbt omvandlas till fin jordförbättring.
–    Fördelen med Bokashi är att man slipper springa ut och in med slaskhinken till utekomposten eller soptunnan varje dag. Matresterna ruttnar inte, luktar inte och attraherar inte råttor eller ohyra, säger Jenny Harlen, på ME Gård & Teknik, som introducerar Bokashi-konceptet i Sverige.
Om man ska tro ME Gård & Teknik, så kan en familj i villa i de flesta svenska kommuner spara runt en tusenlapp per år om de återvinner fullt ut. Enligt en färsk undersökning fån Konsumentföreningen Stockholm, KfS, genererar den mat som svenska hushåll slänger årligen utsläpp på 1,9 miljoner ton koldioxid, lika mycket som 700 000 bilar. Varje svensk slänger omkring 100 kilo mat.
–    Många börjar inse att det här inte längre håller, säger Jenny Harlen, något måste göras för att ta hand om jorden på ett bättre sätt. Bokashi gör att vi återför avfallet direkt till jorden, vi minskar på soptransporterna och det blir mindre förbränning.
För mer information: www.bokashi.se

Läs mer: recyclingnet.se

Källsortering är vår vanligaste miljöåtgärd

Att sortera glas, papper, plast och allt annat är nog inte det roligaste vi gör hemma. Men det verkar ha väl blivit en del av vardagen för de flesta av oss ändå. Men det där med matavfall, hur återvinner man det?
Kommunerna försöker på olika sätt — vissa hämtar vid grinden ett par gånger i månaden (med kläddnypa på näsen…), andra uppmanar dem som bor i villa att kompostera hemma. Avfallskvarnar diskuteras. Många vill göra biogas om de bara kunde samla in maten på ett vettigt sätt. Ingenting verkar fungera riktig bra än så länge. Men det är fött att de inte hört talas om bokashi!

Men det är roligt att läsa att nio av tio sorterar papper och glas…
BlockquotePå uppdrag av Länsförsäkringar har en studie gjorts av HermelinGroup, 13 052 personer mellan 16 och 69 år intervjuades om vilket ansvar de tar för miljön. Av studien framgår att 69 procent av kvinnorna köper miljömärkta varor, av männen är det 55 procent. Nio av tio svenskar källsorterar papper och glas, åtta av tio tänker på attstänga av elapparater och att släcka lampor. Källsortering är vanligast bland 40 till 69-åringar. 60 procent källsorterar alla sopor, av den yngre generationen är det bara 40 procent. Det finns även geografiska skillnader i hur miljömedvetna vi svenskar är.

Källa: ATL

Kossornas planet

Ett nytt miljöprogram lanseras nu på P4, ”Kossarnas planet”. Låter roligt! Men känner programledarna till Bokashi? Det skulle nog passa bra in i programmet — Bokashi är ju en enkel sak som man kan lätt göra själv och upplevar att man gör något bra. Nej, det rädder nog inte världen men det är absolut ett steg i rätt riktningen.

Därför har jag mailat programledarna med info om Bokashi!

Foto: SR

Stefan Sundström, Lasse Åberg och Babben Larsson i nytt miljöprogram i P4

”Kossornas planet” är ett underhållande program för den som försöker vara miljömedveten men som känner sig lite vilsen. Sångaren Stefan Sundström har skrivit signaturmelodin, med en ny text varje vecka. På lördag är det premiär i P4.

– Ska man lyssna på Al Gores katastroflarm och tro att jorden går under när som helst, eller ska man lyssna på dem som säger att allt nog fixar sig bara man sorterar soporna och köper ekologiska tomater, undrar programledare Christer Engqvist.

Under hösten kommer många kända svenskar att berätta om sitt miljötänkande i programmet. Först ut är Lasse Åberg, mannen som lyckats med konststycket att utan pekpinnar sprida miljöbudskap till barn.

Dessutom får lyssnarna möta naturfotografen Mattias Klum – om att få ihop allt sitt resande med miljöengagemanget, Babben Larsson, militant sopsorterare och rallyföraren Ramona Carlsson. Andra namn är meteorologen Tone Bekkestad, Hasse Alfredson, Maria Wetterstrand och Andreas Carlgren.

Det första programmet handlar om hur mycket el våra vardagsprylar drar. Stefan Sundströms elförbrukning mäts och el-tjuvar avslöjas.
– Jag vill göra nåt konkret för att vända utvecklingen, och en liten grej kan ju vara att själv ändra sina vanor så man blir en del av lösningen istället för problemet. Samtidigt om man bara får debatten att handla om små privata val som vi konsumenter gör är det inte bra, den stora grejen är att tvinga makthavarna att lägga om miljöpolitiken i stort, säger Stefan Sundström.

Kossornas planet premiär lördag 20 september kl 14.03

Programledare är Christer Engqvist och Lena Nordlund Programmets hemsida är producerad i samarbete med konsthantverkaren Maria Lewis, som bland annat gör smycken av återvunnet skräp.

Läs mer på Sveriges Radio>>

Jordens resurser slut för i år

Förra tisdag tog jordens resurser slut. Då inträffade ”Earth Overshoot Day”, den dagen då mänskligheten konsumerat allt som jorden förmår att producera under ett år.

Varje år beräknar den internationella miljöorganisationen Global Footprint Network vilken belastning som mänsklighetens konsumtion haft på världens odlingsmark, betesfält, skogar och fiskevatten. Detta jämförs nu med hur mycket jordens ekologiska rsurser klarar av att porducera på ett år. Mellanskillnaden visar på vilken överkonsumtion som ägt rum.
I fjol ägde ”överdriftsdagen” rum 6 oktober och i år den 23 september. Fram till årets slut beräknas världens befolkning förbruka 140 procent av vad jorden klarar av att producera under året. Det innebär att det krävs 1,4 jordklot för att föda oss. Priset som jordklotet betalar för detta märks bland annat i ökade koldioxidutsläpp, krympande skogar, utfiskade hav och stigande matpriser.

Källa: recyclingnet.se