Category Archives: Odling och stadsodling

Tomater + Bokashi = sant!

Har du varit tidigt ute med att så tomater så börjar plantorna antagligen att bli riktigt hungriga på näring snart!

Föregående år har jag varit riktigt duktig på att ge dem ordentligt med näring – planterat dem i krukor med mycket Bokashi i botten, vattnat med Bokashi-vatten och täckt med gräsklipp. Och det har verkligen gjort  stor skillnad i stor tomatskörd!

Bokashivatten luktar rätt illa när man tappar av det men är superbra gödning för växterna eftersom det innehåller både mikroberna och flytande matrester. Som en slags snabbmat för plantorna. Näringen kan de använda direkt, rätt mikrober finns för att växterna skall kunna ta hand om proteinerna och omsätta i sin växt.

Se bara till att späda ut Bokashivattnet – det är för starkt som det är och måste blandas rejält. En del på ett hundra (1 dl i en 10 liters vattenkanna) om du ska vattna etablerade växter. En dl på tusen (1 matsked i en stor vattenkanna) om du ska vattna småplantor.

Så tomatodling i Bokashi rekommenderas varmt. Av mig här och nu och säkert av många fler i framtiden. Lycka till själv!

/Jenny på Bokashi.se

Rådjur i trädgården

Rådjur i trädgården? Welcome to the club…
”Våra” får komma in i köksträdgården på vintern – de hittar oftast något smått och gott överlevnadsmat. Men på sommaren har vi staket!
Bokashi är de inte intresserad av. De gräver inte, nosar inte upp saker, och även om det är ganska tillgängligt hittar de alltid något annat (som min spenat till exempel, grrrr). Ingen fara alltså, från ett bokashi-perspektiv.
/Jenny på bokashi.se

Bokashiströ vid sådd av frön

Nu är det högsäsong för frösådd. Vilken jord använder du? Såjord? Eller planteringsjord? Fröer vill oftast inte ha så mycket näring och då är bokashijord ingen bra idé, men ett enkelt sätt att få lite mikroliv i en steril köpjord är att mylla ner lite bokashiströ i jorden. Du kan lika gärna använda EM om du har det hemma, det är i princip samma sak. Men bokashiströ har man hemma ändå, och då är det enkelt. Inte mycket, strö bara ut lite med fingertopparna. Testa gärna några plantor med och några utan, det vore intressant att höra vad du kommer fram till!
/Jenny på Bokashi.se

Moderna pionjärer

Ibland händer det.

Man rensar skrivbordet och hittar en skatt. I det här fallet en tidningsartikel från 2011 om odlingspionjärer. Kreativa odlare som har tänkt annorlunda, tänkt nytt, vågat testa och hitta på.

Masanobu Fukuoka — Japansk odlingspionjär som myntade begreppet Natural Farming.

David Holmgren — Australienaren som tillsammans med Bill Mollison utvecklade permakulturkonceptet.

Pat Coleby — den engelska kvinnan som återinförde stemmjöl inom jordbruk.

Teruo Higa — mannen bakom EM och Bokashi, även han från Japan.

Terra preta — som vi kan tacka gamla indianer i Amazonas för.

Nils Åkerstedt — “vår egen” pionjär från Sverige som har spritt budskapet om täckodling och odling i sand/gräsklipp.

Mycket att inspireras av alltså. Varsågod, här kan du ladda ner den som PDF. Stort tack till Karin Jansson från FOBOs tidning Odlaren som skrev artikeln:

Moderna_pionjärer

Äppelmust!

Foto: Jenny Harlen

Jag vet att vi är många här i landet som tycker det är sorgligt med alla äppleträd som dignar med fin frukt — och som ingen av oss kan ta hand om ordentligt.

Inte är det lätt heller, man gör ett par äppelpajer, kör lite äppelmust till farfar och sedan, ja, vad gör man då?

För ett par år sedan funderade vi mycket på det här. Sedan slog vi till och köpte ett litet hemma-musteri. Egentligen är den en vinpress, kommer från Ungern där de fortfarande vet hur man gör saker och ting på riktigt. Vi köpt den från ett företag i Österlen, kommer inte ihåg vilket, men den blev bra.

Och nu gör vi egen äppelmust varje höst! SÅ himla lyxigt att ta en flaska “sommar” till frukost när det är kallt och eländigt ute, och nog är det en bra vitaminkick.

Men nu när vi har kört ett par säsonger och fått lite ordning i våra rutiner tycker vi att det är väldigt roligt när äppelveckorna kommer. Vi har bara ett par äppelträd själv men Bertil har tre enorma gamla träd på sitt föräldrargård och vi får även plocka hur många äpplen vi vill från hans sons trädgård. De är alla ganska tidiga så för oss är det tidig september som gäller.

Det vi har kommit fram till är att det är lika bra att plocka äpplen i papperskassar och köra dem i pressen så fort som möjligt, typ nästa dag. Annars börjar de lätt ruttna. Vi gör inget större väsen av att tvätta äpplerna och tar bara bort de allra värsta ruttna delarna. Musten är ju till hemmabruk och vi tycker det funkar bra så.

Med sådan utrustning som vi har är mustningen en tvåstegsprocess. Första steget är krossning. In med äpplerna, helst delade om de är stora. Snurra på veven och så fylls träkorgen med äppelkross, den oxideras fort och blir brun men så är det bara.

Foto: Jenny Harlen

Sedan lyfter man bort krossen och sätter på pressplattan. Den skruvar man längre och längre ner med hjälp av ett  handtag. Rätt enkelt och inte alls tungt att göra. Snart börjar den första äppelmusten sippra fram!

Foto: Jenny Harlen

 

Foto: Jenny Harlen

 

Foto: Jenny Harlen

Musten smakar helt otroligt! Visst är den brun och inte så klar som den man köper i affärarna men smaken går inte att jämföra!

Foto: Jenny Harlen

Och visst blir det mycket över till komposten! Vi brukar lägga den direkt i odlingslådorna där vi nu har skördat färdigt, sedan täcker vi över med ett tjockt lager ensilage. Maskparadis kan jag lova.

Foto: Jenny Harlen

Hinkarna (med lock) kan stå i kylskåpet ett par dagar. Då blir man av med en del sediment, men vi brukar ändå sila genom en vanlig kökssil innan vi fyller flaskorna. Flaskorna har vi gott om, vi bunkrar under året — lättölsflaskor från Lidl!

Eftersom jag har inte satt mig in i hur man pastöriserar de färdiga flaskorna kör vi lite enkelt än så länge med Atamon, 1 tesked till 1,5 liter must. Har fungerat bra hittils i alla fall.

För att gör det lite roligare mustade vi varje äppelsort för sig i år. Och visst har de olika smaker!

Men nu har vi något gott att se fram emot till vintern. Och det behöver vi visst!

Foto: Jenny Harlen

Snygga odlingssäckar!

Snygg och enkel. Kan det bli så mycket bättre än så?

Såg dessa utanför Löfbergs Lila här om dagen, den berömda kaffehuset mitt i Karlstad har nu även ett kafé vid ingången. Försökt att hitta något lite lapp med ett märke på men lyckades inte. Är det någon som vet var säckarna kommer ifrån?

Detta måste vara framtidens odlingssätt? Pop-up odlingar som är lätt att köra igång och flytta och plocka bort allt eftersom.

Kan tänka mig dessa är ganska dyra men tanken är ju underbar. Man skulle kunna odla i uppfällbara lövsäckar, återvinningssäckar, de stora säckar man har på byggplatser, inte vet jag. Allt som är lätt att fylla och plantera i och se lite charmigt ut. Bara att fälla ihop till vintern och göra något vettigt med jorden och växterna.

Och detta är ett bra sätt att använda Bokashi, såklart. Varvar lecakulor, planteringsjord, färdigjäst Bokashi från köket och planterar. När det är dags att tömma säcken efter sommaren kan man lägga jorden under ett träd, sprider på gräsmattan, fyll på i en rabatt. Vad som helst, bokashijord är värdefull i många säsonger framöver.

Hur mycket Bokashi ska man ha i en sådan säck? Man får testa sig fram men en bra början är en blandning 1:3 eller 1:4 Bokashi till jord. I år gjorde jag några utomhus krukor med en mycket stark Bokashi blandning, mest för att testa. Går det så går det, tänkte jag, så farligt är det väl inte. Men det blev faktiskt rätt bra. Krukorna har blommat hela sommaren utan att ha fått något extra näring. För att inte det värdefulla lakvattnet skulle sippra bort borrade jag ett hål 10-15 cm upp på sidan av krukorna, de hade inga hål från början. En tjock lager med lecakulor i botten skapade en underbevattningslager i krukan och näringen blev kvar trots all regn.

Men ska jag vara helt ärlig så var blommorna nästan lite för stora och många, blandningen var minst 1:1 och det är lite i överkant. Men det gick, och det var det jag var ut efter!

Men tillbaka till Löfbergs Lila. Tänk vad roligt om de (och många fler!) hade Bokashijord i krukorna framför kafét!

“Ansvar från böna till kopp” säger de på hemsidan, rubriken miljö. Helst skulle jag läsa “Ansvar från böna till blomma”, eller något sådant. Tänk hur mycket fin jord man skulle kunna göra med all kaffesump som finns i världen!

Stadsodling i Umeå

Vi har varit ute på luffen lite nu under sommaren och hamnade i Umeå för några dagar sedan på väg hem från Lofoten. Umeå är en riktig fin stad men inte fullt så roligt när det bara ösregnar…:-)
Men! Något som var intressant att se var denna lilla stadsodling vid vattnet, precis intill centrum. Såg lite bedrövligt ut för att vara helt ärligt men tankarna var helt rätt. Tänk om vi kunde odla mer mitt i staden. Tänk om vi kunde visa upp för fler hur enkelt det är egentligen. Tänk om vi kunde slippa köpa hem så mycket mat från alla världens hörn eftersom vi kan, faktiskt, odla själv.
Och — tänk om man hade lite riktig bra jord att odla i isället för vad det nu är man ha i lådorna här. Jag vet det här är långt upp i norden men ändå. Ljuset finns och vattnet finns (!). En bokashihink i varsin låda skulle nog göra susen. Tror jag.
Kommer du från Umeå och läser det här säg bara till!! Det är ju en fantastisk initiativ och vore så roligt om det kunde lyckas och utökas. Det är säkert många fler som vill odla och inspireras!Hör du av dig så bidrar vi med några påser Bokashi och de hinkarna ni behöver för att testa, om ni vill.

Vi hejar på!!
ps bilderna härnere är lite svårläst men intressant. Försöka klicka på dem så kanske de blir större.
 

Och nu de goda nyheterna…

Foto: www.whatsorganic.org

Sakta men säkert kryper vi fram. Lantbruk blir alltmer ekologisk! Och en fjärdedel av den ekologiska odlade areal i världen finns faktisk i Europa. Österrike och Schweiz har det störst satsning jämfört med hur stort deres länder är, jag vet inte hur det står till för Sverige men ska kolla upp det. Men goda nyheter är det väl!

Ekolantbruk i Sverige  skriver om trenden:

Ekologiskt lantbruk fortsätter sin starka tillväxt världen över och starkast är ökningen i Latinamerika och Afrika. Med sina vidsträckta betesarealer fortsätter Australien att leda ligan arealmässigt med 12 miljoner ekologiska hektar följt av Argentina med 2,8 miljoner ha och Brasilien med 1,8. Europa har en fjärdedel av världens ekologiskt odlade areal, tätt följd av Latinamerika som har 19,9 procent. Räknat i procent av nationell jordbruksareal leder alpregionen med Österrike på 13,4 % certifierad ekologisk odling och Schweiz på 11 %. Det globala marknadsvärdet för ekologiska produkter nådde 2007 ett värde av 46 miljarder US dollar.

Statistiken finns i sin helhet i The World of Organic Agriculture”  www.organic-world.net. Den årliga statistiksamlingdet är gjort av den ekologiska samarbetsorganisationen IFOAM.

Lägg skiten där den hör hemma!

 

Foto: Jenny Harlen
Foto: Jenny Harlen

Mitt på vinter i Värmland. Snö på marken. Inte så himla mycket men ändå — ett vitt och vackert landskap med röda stugor och stora skogar.

Och åkermark lite varstans, vit för det mesta. MEN igår åkte vi förbi ett gård i närheten med bruna prickiga åkrar. Inte så ofta man ser det inte. Koskit på marken så långt ögat kunde se. Vi hoppade ur bilen direkt, tog fram kameran och bara luktade. Kände mig lite som Ferdinand…

Oj, vad gott. Så här skulle det självklart vara och det var det nog för en halvsekel sedan. Riktig lantbruk med riktig återföring av naturens bästa tillbaka dit det hör hemma.

Nu är det bara att vänta in våren, då kommer snön att smälta, gödslen att tina upp och maskarna kämpa sig fram till ytan att gotta sig.

Vilken härlig start till ett nytt odlingsår!

Permakultur = sunt förnuft

Instinktivt vet vi att odling ska vara så naturnära som möjligt, att det är ett ställe där industrialismens alla principer inte riktigt hör hemma. Men jag visst inte att denna “känsla” hade ett namn, det är faktiskt en del av ett helt synsätt på odling som heter permakultur. Så här beskrivs det i Wikipedia. Det är bara att nicka och hålla med, sunt förnuft helt enkelt…

Permakultur (perma=permanent, bestående; kultur=odling) är ett väl planerat, livsmedelsproducerande odlingssystem med naturens växtsätt och mångfald som förebild.

Ett odlingssätt där man blir självförsörjande genom att träd, buskar, örter och smådjur, exempelvis höns, samverkar och drar fördel av varandra. Motsatsen är den vanliga monokulturodlingen, systemet som genom sitt ensidiga näringsupptag utarmar jorden och förorsakar s k jordtrötthet. Träden skapar ett för de flesta lägre växter gynnsamt mikroklimat genom att de mildrar effekterna av kraftiga regn, stark sol och vind och höjer luftfuktigheten när lövverket avdunstar en del av sitt vatteninnehåll.

I permakultur används perenna och självsående växter så mycket som möjligt och man planterar fruktträd, vinbärsbuskar och örter tillsammans. Man utnyttjar därmed växternas olika höjder.

En annan viktig del i permakulturer är åtgärder för att fördröja regnvattnets avrinning och ta det tillvara för växternas och djurens behov. Ett sätt är att göra vattendammar. En damm påverkar odlingens mikroklimat genom att öka luftfuktigheten och kan dessutom mildra de första frostnätterna på hösten genom sin värmebuffrande förmåga. I en damm finns livsrum för många olika arter. Förutom att kunna föda fiskar, salamandrar, grodor mm, kan den bli ett vattenhål för olika insekter, sländor och fjärilar, men även vilda som tama fåglar. Detta vatten är dessutom ofta lämpligare än det kallare renade kranvattnet att använda till bevattning då det innehåller små mängder näring, mineraler och organiska ämnen som buffrar vattnets pH.

En permakulturodling ska helst ligga i direkt anslutning till bostaden. Man odlar effektivt på småytor med täckodling – dvs jorden ska aldrig ligga bar utan täcks med gräsklipp, löv eller råkompost beroende på säsong – och man drar fördel av växternas olika höjder, rotsystem, kvävefixerande förmåga osv. Täckodlingen medför mindre ogräsrensning och bevattning = mindre arbete.

Permakulturodling syftar inte till självförsörjning av mat, men kan göra oss mindre beroende av det komplexa och sårbara industri- och teknologisamhälle som vi lever i.

Den kan också ge glädjen och tillfredsställelsen av att kunna äta egen odlad mat som är obesprutad, och som inte fraktats långa vägar med energiförbrukning och föroreningar som följd. Den industriella produktionen av en matvara gör av med 10 gånger mer energi än vad själva matvaran ger konsumenten vid förtäringen. Förpackningar, konserveringsmedel och inköp slipper vi också, och får istället färsk mat med högt närings- och vitamininnehåll.

Källa: Wikipedia