Category Archives: Odling och stadsodling

Bokashi i Myanmar del 1

Visste ni att vi håller på med ett bokashiprojekt i Myanmar (Burma)? Vi vill såklart berätta mer om det här otroligt spännande projektet, och här kommer del 1 av berättelsen:

Myanmar. Inte så långt ifrån Thailand, fast som en helt annan värld. De flesta av oss känner igen det som Burma, det var så det kallades fram till 1989 eller så. Inte något land man brukar åka till på semester då det har varit en militärdiktatur sedan 60-talet — avskärmat och isolerat som få andra länder.

Ja, här har vi hamnat med vårt bokashiprojekt. Och det känns så himla rätt!!

Vi satsar långsiktigt och seriöst med detta, det kommer ta många år och vi vill att det ska funka på riktigt. Inte bara en sådant där flumprojekt där man pratar mycket och får lite gjort. Här ska vi komma igång med Bokashi, sprida budskapet kors och tvärs över landet, och se till att allt mindre organisk avfall hamnar på soptippen. Att det blir möjligt att odla på gathörnen mitt i storstaden, och enklare att skapa mer stadsgrönska. 

Krukväxter hängande från husväggar på en vanlig gata i Myanmar
Gröna växter finns det här och där

Det väcker så många frågor när jag väl börjar berätta, men häng med så ska jag beskriver varför vi är här, hur vi har tänkt jobba och vad vi har för mål. 

Det här är inget stort, offentligt projekt. Det är något vi har hittat på själv för att vi brinner så extremt mycket för Bokashi. Än så länge finansierar vi hela projektet privat, genom vår försäljning på bokashi.se (all vinst går till detta) och med egna besparingar. Förhoppningsvis kan vi få stöd utifrån så småningom, när vi har visat vad vi går för, då kan vi verkligen komma någonstans!Läget nu är att jag, Jenny, är i Myanmar sedan en månad tillbaka och kör igång projektet. Det är min tredje besök i år: för precis ett år sedan var jag här som turist (och blev blixtförälskad i landet) och i mars/april var hela vårt team här för att kolla om det verkligen var så smart som vi trodde. Svaret var ja, så i juli körde vi igång! Jag räknar med att vara här fram och tillbaka under några år för att driva detta på riktigt.

Så här kan produktion av bokashiströ se ut!

Vi är ett blandat gäng av lokala människor och européer, men främst är det vi (bokashi.se) som driver projektet och står för kostnaderna. Vi har haft en sådan otroligt tur att vi hittade ett par fantastiska människor här som är med från början; och vi har träffat några till som vi kunde gott tänka oss ha med sedan när vi har råd.

Några ur gänget som jobbar med Bokashi Myanmar

Vad vill vi?
Jo, precis som i Sverige, vill vi att folk ska sluta slänga matavfall!Att det ska bli jord av alltihop. 

Det här handlar om två av de stora problemen här i världen, mängden mat- och organiskt avfall som skapar klimatgaser och är svåra att hantera, och brist på bra jord, jord som är ren, och näringsrik och mättad med kol. 

Ni vet så väl hur detta hänger ihop: gör vi Bokashi av organiskt avfall får vi bra jord. Så enkelt är det. Man löser två problem samtidigt och får otroligt mycket på köpet!

Bokashi fungerar överallt, till och med i Myanmar där det mest finns sand!

Vi vill att kolet hamnar i marken!
Något som jag verkligen bryr mig om är detta med kol i marken. Det kan vara lite abstrakt men vi kommer att höra SÅ mycket mer om det i framtiden. Kol är ju allt som en gång har levt, C i det periodiska systemet. Allt som lever är i princip kol: var enda en av oss, varje djur, växt, träd, fisk, mikrob, you name it — tillsammans utgör vi “biomassan”. Det finns tre andra ställen där kol (carbon, C) finns i mängder: i atmosfären, i havet och i marken. 

Det vi vet mycket väl är att det finns alldeles för mycket kol i luften. Det finns rätt mycket i havet. Men kol i jorden är en bristvara. Det är det vi kallar för humus, mull; det är det som gör en bra jord fertil och bra. 

Så det är inte svårt att räkna ut – vi behöver se till att så mycket kol som möjligt hamnar i jorden. Vi behöver anstränga oss på varje nivå, i varje land, i varje villa, stuga, lägenhet, kolonilott, gård och skola för att se till att allt som kan hamna i jorden faktiskt gör det. 

Och då menar jag att det ska hamna under jorden. Hamnar det på ytan är det självklart bättre än om det hamnar på soptippen (marktäckning ÄR ju bra), men hamnar det i gott skick under jorden så är det optimalt. 

Plast, organiskt avfall och allt möjligt annat dumpas överallt

Och det är precis detta vi gör med varenda bokashihink. Mer storslaget än så kan det egentligen inte vara.

Tillbaka till Myanmar
Alltså, min drivkraft här i Myanmar är precis det samma som i Sverige: mer kol i marken. Vi har kört i gång Bokashi i Sverige och tillsammans med våra kollegor även i Norge och Danmark. (Steffi som är med i vårt team här startar nu även bokashi i Belgien.). Under åren har jag jobbat med bokashifolk i många länder (jag driver ju bloggen Bokashiworld på engelska) — vi är många som samarbetar runt detta, att sprida bokashibudskapet runt hela jorden. 

Men det är trots allt ett långt steg till Myanmar. Hur i hela världen blev det just Myanmar, brukar folk fråga mig….

Så konstigt är det inte egentligen. Jag har rest mycket under mitt liv, var ut och luffade länge i mitten på 80-talet, och upplevde Asien som det var då. Fattigt, enkelt, magiskt och nästan ingen plast. Jag kom aldrig till Burma då fast jag försökte, verkligen. Landet var så gott som avstängt. Sedan fick jag aldrig till det tills min dotter ringde för ett år sedan, från Columbo eller någonstans, och undrade om jag ville träffa henne efter många månader hemifrån. OM jag ville? Ja! Och två veckor senare sågs vi i Yangon, den största staden i Myanmar, som förr i tiden hette Rangoon. 

Jenny & Stina i Myanmar juli 2017

Det var som ett tidsresa att landa här. Ja det finns bilar, och mobiler, och internet sedan några år tillbaka, och ett par stycken KFC. Lite el här och var. Men annars var det ungefär som det Asien jag hade lärt känna på 80-talet. Alla går i sina longyis (typ sarong), folk är vänliga och charmiga och öppna, och det finns så lite materiellt att bry sig om att det materiella inte står i vägen jämt. Nej, jag är inte naiv när det gäller fattigdom och politik och brist på demokrati, men jag känner en värme här jag har inte upplevt någon annanstans. Och det var just detta som gjorde att jag vill vara här. Ofta, och länge, och försöka använda min kunskap och erfarenhet och i viss mån pengar till att göra något vettigt. 

Företaget därhemma
Företaget i Sverige driver vi helhjärtat, Malin tar hand om allt på kontoret, vi har fyra killar som fixar all produktion, leveranser och annan logistik. Jag jobbar varje dag med det jag kan härifrån och Malin och jag håller tätt kontakt. Så på inget sätt har vi tappat fokus! 

Om något, är det tvärtom. Jag kan tycka att det är lite svårt att driva företag ibland, inte för att jag inte kan, (jag har ju hållit på med företagande i typ 30 år) men för att just detta med att tjäna så mycket pengar som möjligt, att maxa vinsten jämt jämt jämt – det är ingen större drivkraft hos mig. Med bokashi.se vill jag att vi ska förändra Sverige (och det gör vi ju); med Bokashi Myanmar vill jag att vi ska förändra livet här (och det kommer vi att göra).

Men nu är jag så taggad att tjäna pengar där hemma! Ju mer vi säljer, ju mer vinst vi får att kunna driva projektet här. Ju mer ni köper av oss i Sverige, ju mer vi kan få gjort här! Så! Kom och köp!! 

Jenny tittar ut genom ett fönster i ett tempel i Myanmar
Hälsningar från Jenny i Myanmar!

Följ oss på Facebook i gruppen Bokashi Myanmar och på bloggen (på engelska).

Diana har gjort en väldigt fin 5-minuterfilm som berättar mer om hela projektet. Se den här!

Behandling av buxbomsot med EM

EM är ett konsortium av naturliga jordmikrober

Mikroferm: EM i flytande form
Bokashiströ: EM ympat in i vetekli

Den aggressiva svampen Cylindrocladium buxicola kan konkurreras ut av naturliga jordmikrober och helt utan gifter. Metoden har utvecklats i Nederländerna och har använts under många år av de stora buxbomodlarna. Metoden har även stöd av forskningsrapporter.

Symtom: Bladen blir blekgula och faller sedan av. På undersidan av bladen kan vita sporer förekomma. Svarta streck på grenarna är vanligt.

Metoden är enkel, man sprutar plantorna med en lösning som består av Mikroferm, en grupp av naturliga jordmikrober (EM), samt vidhäftningsmedlet Guard2000. Under busken myllas bokashiströ ned ytligt. De probiotiska EM mikroberna konkurrera ut patogenen. Det är därför viktigt att få bra kontaktverka. EM mikroberna bryter ned det yttre cellulosa lagret som omger patogenens sporer. Sporerna blir fermenterade och dör.

1. Sprid bokashiströ under buskarna. Det gör ni för att fånga upp de infekterade bladen och förstärka jordens mikroflora. De räcker med ca 0,2 kg per m2 (0,2 kg = 1 L). Behandla höst och vår. Bokashiströ ger en långtidseffekt.

2. Spruta med Mikroferm och Guard2000. Mikroferm är ett tillväxtstimulerande preparat, som består av kväve och CO2 fixerande fotosyntesbakterier, mjölksyrebakterier och jästvampar. Dessa EM mikrober producerar mjölksyra, enzymer, vitaminer och organiska syror som direkt eller indirekt gynnar tillväxt och buxbomens egna försvar. OBS att EM mikroberna inte är registrerade som ett växtskyddsmedel utan att effekten är indirekt genom en positiv konkurrens.

Dosering vid behandling av Buxbom: 2ml Mikroferm/L rumstemperat vatten.

Viktigt att även använda vidhäftningsmedlet Guard 2000 i förhållande 1:1000 (1 ml/L sprutvätska). Detta för att väl täcka både över och undersidan av de vattenavstötande bladen. För akut sjuka buskar bör man behandla 1 gång i veckan under den första månaden. Därefter 1-2 gånger i månaden, i synnerhet efter regn eftersom patogenens sporer sprids med regnvatten.

Behandla även efter klippning och när buxbomen sätter nya skott.

Om du fått ett ordentligt angrepp så upprepa besprutningen med Mikroferm 2- 3 gånger och en gång per vecka i början.

Tänk på att Mikroferm är ett levande preparat och om ni har möjlighet att använda vatten utan klor så är det bättre.  Alternativet är att låta vattnet stå i rumstemperatur över natten i öppna hinkar eller kar så att klor kan avdunsta. Undvik om möjligt snabba temperatur förändringar. Det är viktigt att uppnå bra täckning vid besprutningen på både under och översida av bladen.

Ref: Agronomen Gert Top på Embo Tree:
http://www.embo-tree.eu/nl/contact.html.
Hemsidan har tydliga bilder som visar just före och efter behandling mot buxbomsoten.

LÄS MER: Buxbom. En lösning i sikt?

 

Omplantering av sparris

Förra sommaren frösådde jag sparris för första gången. Den blev rangligare och rangligare och i november någon gång satte jag ner dom i en pallkrage i kartong-krukor för att dom skulle få övervintra. Idag tittade de första små sparrisstänglarna upp – hurra!! Dom var inte döda som jag trodde… Så dagen till ära planterade jag om dom försiktigt på en plats med bra och lucker jord efter många nergrävda hinkar med bokashi!

Se hur det såg ut i denna video:

www.youtube.com/watch

Så direkt i pallkragar

Hur gör man en enkel pallkrageodling från ingenting? Kan man verkligen bara sätta ramarna rakt ner på gräsmattan? Måste man fylla upp med dyr, tråkig köpejord eller kan man använda sådant som man har hemma? Kan man så ute i mars fastän snön ligger kvar och det är riktigt kallt på nätterna?

Inspirerande Sara
För mig som är en odlings-rookie var det rena rama ögonöppnaren att gå en helgkurs för Sara Bäckmo på Rinkaby Gård i början av mars.  Det viktigaste jag tog med mig från kursen (förutom alla fina möten med odlingsintresserade, en massa nya fröer och ett helt lass med inspiration) var att det är inte svårt. Och att man ska våga prova! På kursen sådde vi i pallkragar rakt ner på gräsmattan, som var täckt med snö, ett lager tidningar längst ner, sedan jord och frön – klart!

Malin och Sara med sitt minsta barn på axlarna ser glada ut.
Så här glada var vi på kursen!

Dyr, tråkig köpejord
Jag vill köpa så lite dyr, tråkig köpejord som jag kan, och istället använda mig av det som jag har hemmavid. För några veckor sedan sådde jag i 3 pallkragar och totalt använde jag bara 1 påse jord till allihopa! Hur är det möjligt? Jo, jag fyllde dom istället med färdigfermenterad Bokashi – 1 kranhink eller 2 vanliga hinkar i varje krage, löv (där de viktiga jordbakterierna blandades ner i bokashin för att den snabba omvandlingen till jord ska kunna ske), urstädat spån och halm från hönshuset och kaningården, jord från en 3 veckor gammal inomhusjordfabrik och sist, ett lager med vanlig planteringsjord.

Grodd efter tre veckor
I dessa pallkragar sådde jag spenat, dill, ringblommor och sallat. Spenaten var snabbast och grodde efter knappt två veckor, resten har börjat komma upp nu, efter knappt tre veckor!

En pallkrage med små spenatplantor dels dolda under en fiberduk.
Spenat efter knappt tre veckor, sådd i mars.

Här kan du se hur jag gjorde:

Film: Så direkt i pallkragar

I slutet av filmen har jag en hälsning till alla er andra nybörjare i världen som liksom jag kämpar med kunskapsbrist, rädsla för misslyckande och allmän osäkerhet när det gäller odling. Vi kan väl hålla ihop och stötta varandra! Och ni som kan en massa och har hållit på länge – ha tålamod med oss och kom ihåg att vi gör så gott vi kan! 🙂

Och lilla musen från filmen? Den “gömde” sig under kratthandtaget!

En liten mus sitter på snöklädd mark.

/Malin på Bokashi.se

Se även “Vanliga frågor om Bokashi” och “Tomater + Bokashi = sant“.

Tomater + Bokashi = sant!

Har du varit tidigt ute med att så tomater så börjar plantorna antagligen att bli riktigt hungriga på näring snart!

Föregående år har jag varit riktigt duktig på att ge dem ordentligt med näring – planterat dem i krukor med mycket Bokashi i botten, vattnat med Bokashi-vatten och täckt med gräsklipp. Och det har verkligen gjort  stor skillnad i stor tomatskörd!

Bokashivatten luktar rätt illa när man tappar av det men är superbra gödning för växterna eftersom det innehåller både mikroberna och flytande matrester. Som en slags snabbmat för plantorna. Näringen kan de använda direkt, rätt mikrober finns för att växterna skall kunna ta hand om proteinerna och omsätta i sin växt.

Se bara till att späda ut Bokashivattnet – det är för starkt som det är och måste blandas rejält. En del på ett hundra (1 dl i en 10 liters vattenkanna) om du ska vattna etablerade växter. En dl på tusen (1 matsked i en stor vattenkanna) om du ska vattna småplantor.

Så tomatodling i Bokashi rekommenderas varmt. Av mig här och nu och säkert av många fler i framtiden. Lycka till själv!

/Jenny på Bokashi.se

Rådjur i trädgården

Rådjur i trädgården? Welcome to the club…
”Våra” får komma in i köksträdgården på vintern – de hittar oftast något smått och gott överlevnadsmat. Men på sommaren har vi staket!
Bokashi är de inte intresserad av. De gräver inte, nosar inte upp saker, och även om det är ganska tillgängligt hittar de alltid något annat (som min spenat till exempel, grrrr). Ingen fara alltså, från ett bokashi-perspektiv.
/Jenny på bokashi.se

Bokashiströ vid sådd av frön

Nu är det högsäsong för frösådd. Vilken jord använder du? Såjord? Eller planteringsjord? Fröer vill oftast inte ha så mycket näring och då är bokashijord ingen bra idé, men ett enkelt sätt att få lite mikroliv i en steril köpjord är att mylla ner lite bokashiströ i jorden. Du kan lika gärna använda EM om du har det hemma, det är i princip samma sak. Men bokashiströ har man hemma ändå, och då är det enkelt. Inte mycket, strö bara ut lite med fingertopparna. Testa gärna några plantor med och några utan, det vore intressant att höra vad du kommer fram till!
/Jenny på Bokashi.se

Moderna pionjärer

Ibland händer det.

Man rensar skrivbordet och hittar en skatt. I det här fallet en tidningsartikel från 2011 om odlingspionjärer. Kreativa odlare som har tänkt annorlunda, tänkt nytt, vågat testa och hitta på.

Masanobu Fukuoka — Japansk odlingspionjär som myntade begreppet Natural Farming.

David Holmgren — Australienaren som tillsammans med Bill Mollison utvecklade permakulturkonceptet.

Pat Coleby — den engelska kvinnan som återinförde stemmjöl inom jordbruk.

Teruo Higa — mannen bakom EM och Bokashi, även han från Japan.

Terra preta — som vi kan tacka gamla indianer i Amazonas för.

Nils Åkerstedt — “vår egen” pionjär från Sverige som har spritt budskapet om täckodling och odling i sand/gräsklipp.

Mycket att inspireras av alltså. Varsågod, här kan du ladda ner den som PDF. Stort tack till Karin Jansson från FOBOs tidning Odlaren som skrev artikeln:

Moderna_pionjärer

Äppelmust!

Foto: Jenny Harlen

Jag vet att vi är många här i landet som tycker det är sorgligt med alla äppleträd som dignar med fin frukt — och som ingen av oss kan ta hand om ordentligt.

Inte är det lätt heller, man gör ett par äppelpajer, kör lite äppelmust till farfar och sedan, ja, vad gör man då?

För ett par år sedan funderade vi mycket på det här. Sedan slog vi till och köpte ett litet hemma-musteri. Egentligen är den en vinpress, kommer från Ungern där de fortfarande vet hur man gör saker och ting på riktigt. Vi köpt den från ett företag i Österlen, kommer inte ihåg vilket, men den blev bra.

Och nu gör vi egen äppelmust varje höst! SÅ himla lyxigt att ta en flaska “sommar” till frukost när det är kallt och eländigt ute, och nog är det en bra vitaminkick.

Men nu när vi har kört ett par säsonger och fått lite ordning i våra rutiner tycker vi att det är väldigt roligt när äppelveckorna kommer. Vi har bara ett par äppelträd själv men Bertil har tre enorma gamla träd på sitt föräldrargård och vi får även plocka hur många äpplen vi vill från hans sons trädgård. De är alla ganska tidiga så för oss är det tidig september som gäller.

Det vi har kommit fram till är att det är lika bra att plocka äpplen i papperskassar och köra dem i pressen så fort som möjligt, typ nästa dag. Annars börjar de lätt ruttna. Vi gör inget större väsen av att tvätta äpplerna och tar bara bort de allra värsta ruttna delarna. Musten är ju till hemmabruk och vi tycker det funkar bra så.

Med sådan utrustning som vi har är mustningen en tvåstegsprocess. Första steget är krossning. In med äpplerna, helst delade om de är stora. Snurra på veven och så fylls träkorgen med äppelkross, den oxideras fort och blir brun men så är det bara.

Foto: Jenny Harlen

Sedan lyfter man bort krossen och sätter på pressplattan. Den skruvar man längre och längre ner med hjälp av ett  handtag. Rätt enkelt och inte alls tungt att göra. Snart börjar den första äppelmusten sippra fram!

Foto: Jenny Harlen

 

Foto: Jenny Harlen

 

Foto: Jenny Harlen

Musten smakar helt otroligt! Visst är den brun och inte så klar som den man köper i affärarna men smaken går inte att jämföra!

Foto: Jenny Harlen

Och visst blir det mycket över till komposten! Vi brukar lägga den direkt i odlingslådorna där vi nu har skördat färdigt, sedan täcker vi över med ett tjockt lager ensilage. Maskparadis kan jag lova.

Foto: Jenny Harlen

Hinkarna (med lock) kan stå i kylskåpet ett par dagar. Då blir man av med en del sediment, men vi brukar ändå sila genom en vanlig kökssil innan vi fyller flaskorna. Flaskorna har vi gott om, vi bunkrar under året — lättölsflaskor från Lidl!

Eftersom jag har inte satt mig in i hur man pastöriserar de färdiga flaskorna kör vi lite enkelt än så länge med Atamon, 1 tesked till 1,5 liter must. Har fungerat bra hittils i alla fall.

För att gör det lite roligare mustade vi varje äppelsort för sig i år. Och visst har de olika smaker!

Men nu har vi något gott att se fram emot till vintern. Och det behöver vi visst!

Foto: Jenny Harlen

Snygga odlingssäckar!

Snygg och enkel. Kan det bli så mycket bättre än så?

Såg dessa utanför Löfbergs Lila här om dagen, den berömda kaffehuset mitt i Karlstad har nu även ett kafé vid ingången. Försökt att hitta något lite lapp med ett märke på men lyckades inte. Är det någon som vet var säckarna kommer ifrån?

Detta måste vara framtidens odlingssätt? Pop-up odlingar som är lätt att köra igång och flytta och plocka bort allt eftersom.

Kan tänka mig dessa är ganska dyra men tanken är ju underbar. Man skulle kunna odla i uppfällbara lövsäckar, återvinningssäckar, de stora säckar man har på byggplatser, inte vet jag. Allt som är lätt att fylla och plantera i och se lite charmigt ut. Bara att fälla ihop till vintern och göra något vettigt med jorden och växterna.

Och detta är ett bra sätt att använda Bokashi, såklart. Varvar lecakulor, planteringsjord, färdigjäst Bokashi från köket och planterar. När det är dags att tömma säcken efter sommaren kan man lägga jorden under ett träd, sprider på gräsmattan, fyll på i en rabatt. Vad som helst, bokashijord är värdefull i många säsonger framöver.

Hur mycket Bokashi ska man ha i en sådan säck? Man får testa sig fram men en bra början är en blandning 1:3 eller 1:4 Bokashi till jord. I år gjorde jag några utomhus krukor med en mycket stark Bokashi blandning, mest för att testa. Går det så går det, tänkte jag, så farligt är det väl inte. Men det blev faktiskt rätt bra. Krukorna har blommat hela sommaren utan att ha fått något extra näring. För att inte det värdefulla lakvattnet skulle sippra bort borrade jag ett hål 10-15 cm upp på sidan av krukorna, de hade inga hål från början. En tjock lager med lecakulor i botten skapade en underbevattningslager i krukan och näringen blev kvar trots all regn.

Men ska jag vara helt ärlig så var blommorna nästan lite för stora och många, blandningen var minst 1:1 och det är lite i överkant. Men det gick, och det var det jag var ut efter!

Men tillbaka till Löfbergs Lila. Tänk vad roligt om de (och många fler!) hade Bokashijord i krukorna framför kafét!

“Ansvar från böna till kopp” säger de på hemsidan, rubriken miljö. Helst skulle jag läsa “Ansvar från böna till blomma”, eller något sådant. Tänk hur mycket fin jord man skulle kunna göra med all kaffesump som finns i världen!