Etikettarkiv: bokashi

Potatis – älskade knöl!

Ett (o)vetenskapligt experiment med potatis och bokashi.

Potatis måste ju nästan vara det allra bästa att odla, om man nu ska odla en enda sak. Hyfsat enkelt, med ganska lite arbete och (förhoppningsvis) ett fint resultat. Jag har odlat potatis lite sådär med vänsterhanden under några år, men i år ville jag satsa lite på potatisen och se om jag kunde få det att lyckas här hos oss – och dessutom MED bokashi.

Cherie, Amandine och Princess

Förutsättningarna var följande:

-Jag ville sätta tre sorters potatis, som alla var välbeprövad, certifierad sättpotatis; och jag valde Cherie, Amandine (jag älskar mandelpotatis!) och Princess.

-Potatisen skulle sättas i jorden under Kristi Himmelsfärd, dvs i mitten av maj, då vi skulle vara på landet. Potatisen hade hunnit sätta små groddar, men inte mer än så.

-Potatisen skulle klara sig utan omvårdnad en dryg månad, tills vi kom tillbaka till landet nästa gång.

-Vi hade tre olika ställen på vår gård, med lite olika förutsättningar, där potatisen skulle sättas:

  1. Fyra (dubbla) pallkragar som under vintern/våren använts som rena jordfabriker. Vi hade odlat tomater året innan, och sedan grävt ner några hinkar bokashi i varje pallkrage innan det frös. Nu i maj var det fin, svart lucker jord, vi tillsatte ingen extra eller blandade upp den färdiga bokashijorden. Vi satte potatisen i jorden, och lade lastpallar över för att skydda mot hundar och hästar som också bor på gården 🙂
  2. En liten odlingsplätt där vi året innan grävt ner bokashi, men inte hunnit odla något i, mer än rikligt med kirskål… Vi satte potatisen enligt gängse norm (efter att ha rensat bort kirskålen så noga det gick) och hoppades att den skulle hålla ogräset borta. Det växte också lite rabarber bredvid.
  3. Vi grävde upp grässvålen på en del av gräsmattan, vände svålen upp och ned och lade tillbaka den. Potatisen lades ovanpå det uppochnervända gräset, och sedan lade vi halm ovanpå. Halmen vattnades ordentligt innan vi lämnade det. Vi stängslade också av den lilla biten, så att inga ovannämnda djur skulle kliva i potatisen innan den ens hade hunnit komma upp.
Pallkrageodlingen i före detta bokashi-jordfabriker
Odlingsplätten (med kirskål!) med jordförbättring av bokashi
Gräsmatteodlingen täckt av halm

Sen åkte vi hem till storstan (efter att ha vattnat alltihop) och lämnade potatisen åt sitt öde. Det blev ju som bekant otroligt varmt i maj/juni, så vi fick be snälla släktingar att vattna lite medan vi var borta.

När vi kom tillbaka strax innan midsommar hade det växt fint. Inga blommor ännu, men fin, grön kraftfull blast. Jag tänkte väl lite att det kanske var det vi skulle få – alltså mest blast – eftersom vi planterat i så förhållandevis näringsrik jord. Men det är ju det experiment är till för!

Vi tittade till potatisen ibland, kupade halmpotatisen lite smått pliktskyldigt och inte så noga. Pallkragepotatisen gjorde vi inget åt alls. Potatisen i odlingsbädden lyckades hålla borta kirskålen i ganska stor omfattning, så det kändes lyckat. Vi vattnade inget mer, eftersom det regnade sen hela tiden, och det helt enkelt inte behövdes.

Resultatet!

I slutet på juli skulle vi ha en stor 50 års- fest på gården, vi skulle bli drygt trettiofem personer, och det skulle bjudas på grill och tårta, och målsättningen var att också kunna bjuda på egen potatis. Så någon dag innan festligheterna skulle vi börja ta upp potatis. Det var nervöst, vi hade inte vågat tjuvkika, och nu hade potatisen både blommat och mestadels blommat över, och den hade legat ungefär 10 veckor i jorden.

Vi startade med pallkragepotatisen (1), vi var ju lite skeptiska, det var kanske den delen av experimentet vi trodde minst på. Ren bokashijord, ingen kupning, och fantastiskt storväxande blast. Men redan nån minut in jublade vi – för så mycket fin potatis i så lucker jord att den nästan hoppade ut (nåja) hade vi inte kunnat vänta oss! I pallkragarna var det övervägande Cherie som vi har satt. Lastpallarna vi hade satt över som skydd, hade också skuggat potatisen bra – visst, några gröna exemplar fick vi plocka undan, men som sagt, mestadels fin, stor potatis! Lycka!

I den lilla odlingsplätten hade det också vuxit fint, men kanske något mer ojämnt. Vi försökte ta de största potatisarna och lämna de mindre kvar en stund till. Här var det svårare att gräva, men det berodde sannolikt på kirskålens rötter bl a.

Och i gräsmatteodlingen fanns mycket fin potatis – och på samma sätt som i odlingsplätten så var resultatet mer ojämnt, och vi plockade några kilo lite större potatisar och lämnade resten att växa till sig. Det var lätt att ta den, då halmen var lätt att gräva i, och vi hittade inte särskilt många gröna potatisar alls.

12 underbara kg hemmaodlad potatis 😍

Sammanlagt tog vi upp över 12 kg potatis, och bedömde att det kanske var en tredjedel av det vi satt. Inte bara var potatisen fin, den var också otroligt lätt att skölja av, och skalet var så tunt, så tunt.

Bara att spola av i några få sekunder!

Konklusion:

Orsaken till att pallkragepotatisen var ”färdigast” tror vi beror på att det var varmare i pallkragarna än på friland. Det blev lite mer skyddat och kunde växa snabbare. Bokashijord verkar alltså funka utmärkt – men i den sista pallkrage längst bort var jorden lite magrare och innehöll lite mer sand, och där tyckte vi nog att det det blev allra störst skörd.

Så till nästa år tänker vi nog: 1. späda ut den färdiga bokashijorden litegrann med magrare sandjord som vi har gott om, det tror vi kommer att funka mycket bra!

2. I gräsmatteodlingen kommer vi nog att göra jordförbättring med hjälp av bokashi, och sen fortsätta testa med halm som täckning.

3. Och i den lilla odlingsplätten har jag faktiskt planerat mer rabarber istället för potatis nästa år! 🙂

Och 50års-festen?

Potatisen gjorde stor succé, och vi hade en fantastisk dag-kväll-natt som sent ska glömmas! Hurra för jubilarerna – och potatisen!

Text och bilder: Charlotta Sairio

MICROFERM – flytande bokashibakterier!

Vi pratar ofta om ”Bokashi-bakterierna”, men vad menar vi egentligen?

Bakterier i samarbete

Bokashibakterierna är en noga framforskad och utvald blandning av fem olika mikrober – två sorters mjölksyrebakterier, en jästsvamp och två fototrofa bakterier. Just dessa bakterier tillsammans ger en otrolig effekt för att skapa en hälsosam miljö. De bildar tillsammans grunden till det vi använder vid fermentering av matavfall, dvs bokashi. Ursprungsblandningen kallas för EM-1, och den går att få i både inaktiv och aktiv form så att man själv kan blanda till det man behöver. Vill du veta mer om vad som egentligen är skillnaden på Microferm, EM-1 och bokashivätskan som kommer från hinken kan du läsa mer här!

Många användningsområden

Bokashibakterierna finns i fast form – Bokashiströ, och i flytande form – Microferm. Vilken man använder spelar ingen roll, man får samma fantastiska resultat oavsett.

Många väljer att använda Bokashiströ i hinken, eftersom det även har en uppsugande effekt på innehållet. I trädgården däremot är Microferm oslagbart. Just eftersom bakterierna då är i flytande form är de väldigt lätta att sprida ut. Och man kan faktiskt få stora fördelar med att sprida dessa bakterier överallt i trädgården. De stärker jorden och växterna, kan användas förebyggande mot olika växtsjukdomar, men även för att behandla till exempel fruktträd och bärbuskar.

7 användningsområden för Microferm

  1. Microferm kan användas i hela din trädgård. Vattna köksträdgård, odlingar, buskar och träd var 14.e dag, från mars-september. Bladgödsla genom att spraya på växter och grönsaker som löper risk att drabbas av svampsjukdomar. När du tillför Microferm regelbundet har det ackumulerande effekt på de levande bakterierna i jorden.
  2. När du vattnar dina växter med bokashivätska från din hink, så kan du tillföra en liten skvätt Microferm. Då får du både näringen från lakvattnet och också en liten extra bakterie-skjuts. Detta fungerar både utomhus och inomhus.
  3. Du kan lätt fermentera annat organiskt material än matavfall, till exempel ogräs, löv, brännässlor eller häst/hönsbajs. Fyll en kraftig säck med materialet. Vattna på 0,5 dl Microferm utblandat i 5 dl vatten och vänd säcken så att vätskan sprids ut. Tryck ut all luft och låt stå i några veckor (eller längre). Använd sedan som tillskott i jorden eller som täckmaterial. Näringen kommer att bevaras och dessutom bidra med fint mikroliv till din jord.
  4. Spraya Microferm i stall och på dass mot dålig lukt: Den effektivare nedbrytningen begränsar bildningen av ammoniak, minskar dålig lukt och antalet flugor i stall och på gödselstacken.
  5. Städa ditt stall, växthus eller hönshus med Mikroferm – det blir både rent och du ger de goda bakterierna en chans att konkurrera ut dåliga bakterier.
  6. Microferm kan användas som förberedning av jorden före sådd, blötläggning av fröer och för att sprayas på växande plantor.
  7. Gör eget, syrligt doftande, nässelvatten, och slipp den förfärliga stanken! Recept finns här!

Microferm (samt EM-1 och tillbehör) hittar du i vår webshop här: https://www.bokashi.se/sv/artiklar/em/index.html

Några av effekterna av ökat mikroliv i jorden:

Gör näringsämnen i jorden mer lättilgängliga.
Bidrar till aktiv samverkan med växten i rotzonen och aktiverar rotutveckling, groning, fruktsättning och mognad.
Ökar växternas fotosyntesförmåga.
Stärker växtens försvar och härdighet.
Upptar snabbt organiskt material och skapar friska odlingssystem genom att konkurrera med patogena (sjukdomsframkallande) bakterier.
Fixerar genom fotosyntesbakterierna både kväve och koldioxid som är viktiga näringsämnen i ekosystemet i jorden.
Ger förbättrad humifiering som påverkar jordens kemiska, fysiska och biologiska egenskaper.
Bygger långsiktigt upp biomassan i jorden.
Ger en högre biomassa vilket skapar en jord med bättre struktur som kan hålla mer näring, vatten och luft – en mer motståndskraftig jord som bättre klarar extremt väder.

Jord med högre biomassa binder klimatgaser i jorden – bara en sån sak!

Vi har förstås genom åren skrivit mycket om bakteriernas nytta i trädgården . Här nedan kan du läsa mer om:

Mikroberna

https://blogg.bokashi.se/vilka-mikrober-finns-i-bokashi-och-em/

https://blogg.bokashi.se/de-aktiva-mikroberna-i-em-bokashi/

https://blogg.bokashi.se/vetenskap-em-mikroferm-mikrobiell-teknik-pa-friland/

Behandling av buxbomssot och bladmögel

https://blogg.bokashi.se/behandling-buxbomsot-med-em/

https://blogg.bokashi.se/buxbom-en-losning-i-sikt/

https://blogg.bokashi.se/bokashi-och-bladmogel/

Bokashi, hönor och bin

https://blogg.bokashi.se/bokashi-och-honor/

https://blogg.bokashi.se/em-framjar-halsan-inom-biodling/

Bokashi-lerbollar

https://www.emrojapan.com/docs/download/leaflet04-mudball.pdf

Sköt om din bokashihink!

Alla hinkar från bokashi.se är gjorda av livsmedelsgodkänd plast – antingen återvunnen från Europa eller ny från Sverige.

När hinken är tömd kan man antingen diska den eller inte. De flesta av våra hinkar kan till och med diskas i diskmaskin. Oftast så räcker det bra att bara skölja ur hinken efter tömning, och så är det bara att använda igen. Då är hinken också riktigt ”inpyrd” av bokashibakterier, och det är bra för fermenterings-processen. Och slitaget på plasten i hinken blir minimalt, och du kan se fram emot att använda hinken länge, länge. Och det är ju det vi vill – att kunna använda våra saker länge istället för att köpa nytt efter kanske bara något år.

Hjälp, min hink luktar illa!
Men – ibland händer det ju att man känner att det nog skulle vara på sin plats med en ordentlig rengöring – efter en tids användning kan hinken ibland börja lukta allt annat än mumma… Om du vill göra din hink som ny igen, ger vi dig här vårt recept på fyra steg i hur du bäst rengör din hink med fantastiskt resultat!

Så här gör du:

  1. Skölj och skrubba hinken i kallt vatten. I en hink som inte luktar så gott har förmodligen lukten fäst sig i plastytans porer, och det är därför den sitter kvar. När du sköljer med kallt vatten så förhindrar du att det som luktar sätter sig ytterligare och du ”stänger till” plastytan. Se till att alla matrester sköljs bort ordentligt!
  2. Skölj och skrubba med riktigt varmt vatten! När allt som potentiellt kan lukta dåligt är bortsköljt, värmer vi plasten och ”öppnar” ytan lite igen.
  3. Skölj och skrubba med ättika! När vi fermenterar i hinken så bildas just tex ättikssyra, det kan vi ju känna igen på lukten . Ättikan hjälper till med rengöringen av plasten, utan att för den skull förändra bakteriefloran – som till exempel diskmedel kan göra. Du kan hälla i några deciliter av ättikan i botten och sedan skrubba runt den överallt med en diskborste. Låt sedan torka ordentligt.
  4. Och till sist – smörj in hela insidan med en matolja, tex raps- eller solrosolja. Plast innehåller olja, så på det här sättet mättar du ytan med ny olja, och stänger in ev kvarvarande lukter.

    Klart! Nu känns hinken fräsch och fin igen, och du kan använda den under lång tid framöver. Passa även på att ge utsidan av hinken en ordentlig avtorkning så blir den som ny igen!

Tips: Rengöringsmedlet Wipe & clean innehåller samma bakterier som bokashi, och är mycket effektiv mot både smuts och lukt! Du kan läsa mer om det här:

BIOKOL – DET SVARTA GULDET

Kombinationen av bokashi och biokol är magisk! Bottna din bokashihink med ett lager biokol så laddar du biokolen med näring och mikrober som gör nytta i jorden länge. Du kan också ladda biokol med bokashivätskan som du tappar ut din bokashihink. Biokolen fungerar då som närings­reserv som håller jorden i bra skick hela säsongen och många år framåt. Men vänta, vi börjar från början.

Vad är biokol?

Biokol framställs via pyrolys – en process där ett organiskt ämne upphettas till en hög temperatur i en syrefri miljö, så att det sönderfaller utan att förbränning sker. Alltså förkolnar utan att ge ifrån sig gas. I gamla tiders kolmilor staplade man veden så att man kunde tända på den, och när den väl brann så täckte man över med mossa och annat material så att syretillförseln ströps – och kvar blev en glöd som kunde glöda under flera veckors tid tills all ved förkolnats. Dagens process är i princip densamma, men har med tiden förbättrats ytterligare så att den ännu effektivare bibehåller koldioxiden i kolet, och mindre mängd gas avges.

Biokol får kallas för biokol när förbränningsprocessen varit tillräckligt syrefattig och ingen koldioxid har bildats.

Visste du att – 1 kg biokol i jorden motsvarar 3,6 kg koldioxid i atmosfären!

Varför ladda biokolen?

När kolet sedan kommer i jorden så tar det lång tid för det att brytas ner. Biokol är mycket stabilt i jorden, och man räknar med att halveringstiden ligger nånstans mellan 1500-5000 år! Men – om du gräver ner biokol i sin rena form, dvs oladdad, i jorden så kommer den att se till att ladda sig själv med den näring den hittar i sin omgivning. Och under tiden som den laddar upp sig så stjäl den näring från sin omgivning tills den är mättad.

Därför väljer vi att ladda biokolen innan vi gräver ner den. När den sen väl är laddad så kan biokolen släppa ifrån sig av sin lagrade näring i långsam hastighet, så att den bidrar med extra näring under lång tid. Kolet i sig innehåller ingen näring, men dess porösa struktur är mumma för mikrober som gärna bosätter sig i kolets ytor. Efter som kolet just är så poröst, fullt av håligheter, så blir ytan inuti till och med en ganska liten kolbit mycket stor – en massa yta för både mikrober och näring! Det blir en riktig bördighetsbooster i våra odlingar!

VI VILL HA KOLET I JORDEN- INTE I LUFTEN! BOKASHIJORD TILL HÖGER.

Hur laddar man biokol?

Det finns flera fungerande sätt att ladda sin biokol. Det handlar om att mätta biokolen med något näringsrikt. Det enklaste sättet är kanske att lägga den i botten av din bokashihink – lakvätskan från matavfallet rinner sedan igenom kolen under fermenteringsprocessen – och vips är kolen laddad och full av fina mikrober! Du kan också ladda biokolen separat: lägg biokolen i valfri behållare, tex plastbalja eller hink. Häll på bokashivätska blandat med vatten, eller tex utspädd mikroferm. Ett av de äldsta tricken är faktiskt att helt enkelt kissa på den! Du märker när kolen är mättad och inte orkar suga upp mer. Låt stå en vecka eller två, sen kan du gräva ner den.

Resultatet blir en fantastisk jord – väldigt mörk och oerhört näringsrik, med den laddade biokolen som en näringsdepå för en lång tid framöver.

Visste du att – biokol förbättrar strukturen i jorden, håller fukten bättre och ökar skörden.

Fler fördelar med biokol

Om du laddar biokolen i din hink så får du fler fördelar – kolen kommer till exempel att kunna motverka lukt i hinken. Den verkar också uppsugande om hinken skulle råka vara lite för fuktig. Om man tänkt förvara sin fermenterade bokashi under en lite längre tidsperiod, så kan det vara bra att lägga lite extra biokol i botten.

Biokolen har egenskapen att den kan skapa och förändra strukturen i jorden. Till exempel lerjord blir mer lucker och lättarbetad medan sandjord ökar sin förmåga att binda vatten och näring. Mikrolivet i jorden får större utrymme och bättre förutsättningar – precis det vi vill! Växternas rötter får mer syre, och kolet hjälper till att hålla både näring och fukt i marken. Dessutom minskar risken för näringsläckage och övergödning av tex vattendrag.

Om du har ett härligt, gammaldags utedass – då kan du med stor fördel blanda biokol i ströet som du använder till dasset. Lukten minskar och kolet följer sen med i förmultningsprocessen, och bidrar även här till finfin jord!

Ur klimatsynpunkt är biokol att betrakta som en kolsänka – och sedan 2018 är det klassat som en Negative Emission Technology av IPCC!

Varför ska man lägga biokolen i botten av sin hink?

Fermenteringsprocessen är som tidigare nämnts en process som är och ska vara ganska sur. Det sura pH-värdet hämmar tillväxten av sjukdomsframkallande, patogena bakterier. Men den som minns något från biologilektionerna i skolan vet, att kol har ett högre pH-värde(basiskt). Så genom att lägga biokolen endast i botten av hinken så stör vi inte den surare processen hos matavfallet, men kan ändå dra nytta av att lakvattnet rinner igenom kolen. Smart, va?

Visste du att – kolsänkor är motsatsen till koldioxidutsläpp!

Måste man köpa biokol?

Nej, det måste man inte. Du kan i princip använda vilken grillkol som helst. Dock är det några saker man bör tänka på : Krossa kolen, många små bitar är bättre än stora. Ta reda på om kolen innehåller tillsatser eller tungmetaller – då kanske man inte vill ha den i sin matjord. Briketter har ofta just tillsatser och är därför inte lämpligt att använda i detta fall. Skölj också av eventuell aska. Aska är också basiskt och passar inte i varken bokashihinken eller jordfabriken. Den kan du istället strö ut direkt i landet; till exempel bärbuskar mår jättebra av lite aska!

Kolsänkor i verkligheten

Terra Preta – den svarta odlingsmarken vid Amazonfloden i amerikanska regnskogen – är det största exemplet hittills på bördig odlingsjord med hjälp av biokol. Det benämns också ”Indianernas svarta jord” och byggdes upp av ursprungsbefolkningen i området långt innan Européerna kom till Amerika. Markstudier av området från 1980-90 talen visar att jorden innehöll en mycket hög andel markbundet kol, upp till 8 gånger högre än den omgivande regnskogsjorden. Man tror att biokolen i jorden uppstod när ursprungsbefolkningen frilade regnskogsmark för odling, man använde en teknik som liknar svedjebruk och fick då en mer lågintensiv, kontrollerad förkolning snarare än förbränning. I vanlig regnskogsjord sker nedbrytningen av organiskt material och urlakningen av näringsämnen snabbt, och jorden blir olämplig för odling. Men den svarta jorden – den med biokol – var oerhört bördig och passade bra för odling, och det tog många hundra år för forskarna att lista ut, att det faktiskt var framförallt biokolet som var orsaken!

Här kan man få veta mer om Terra Preta och legenden om El Dorado i en liten film hos brittiska BBC.

Visste du att – biokol i jorden minskar läckaget av näringsämnen som göder våra vatten.

Mer om biokol

Bokashi och biokol – Malin på bokashi.se pratar om biokol

Så här laddar du din biokol! – med lakvätska från din bokashi

Stefan Sundström – biokol, bokashi och bakterier – en film där Stefan besöker oss på bokashi.se

Stefans lilla svarta – biokol, bokashi och bakterier – Stefans mycket läsvärda bok

Stora boken om bokashi – vår egen handbok!

Bokashipodden om biokol – avsnitt 6

Källor: Biokolhandboken, Stefans lilla svarta – biokol, bokashi och bakterier, Stora boken om bokashi, Naturvårdsverket, biokol.se, envinnbiokol.se.

GÅRDSFÖRENINGEN LILJAN I GÖTEBORG

I stadsdelen Lunden i centrala Göteborg har hyresgästerna startat en egen gårdsförening för sin gata. Målsättningen var att de själva skulle få sköta om och planera många av gårdens rabatter och buskplanteringar. Tidigare sköttes de av en firma‚ som tog hand om det nödvändigaste, men inte så mycket mer, berättar Maria, som är en av initiativtagarna och ansvariga för föreningen.

Kenneth och Maria i gårdsföreningen Liljan pustar ut efter trädgårdsarbetet

Så sagt och gjort, för fyra år sedan bildades den ideella gårdsföreningen Liljan, som numera ansvarar för en stor del av skötseln av gårdens blommor och växter. De har en årlig budget som hyresvärden bidrar med, men de försöker också hitta sätt att övervintra en del blommor, ta frön och sticklingar, för att inte behöva köpa allt nytt varje år. De har också försökt satsa lite på perenner, som ska stå sig på längre sikt.

EM-bakterierna i aktiv form – Mikroferm

Ytterligare en av gårdens innevånare, Charlotta (som till vardags delvis föreläser för och arbetar i kundsupporten på bokashi.se), såg möjligheten att kunna hjälpa till och också introducera lite nytänk i handhavandet. Tidigare klippte man och rensade bort ogräs och sådant som vissnat, sedan bar man bort det till den närliggande skogen där man slängde alltihop. På Charlottas inrådan började man istället ta vara på det, att slänga in allt under buskarna igen, som en sorts täckodling, för att dels skydda den befintliga jorden från uttorkning och vädrets makter, och låta det bortrensade återgå till jorden som näring och biomassa. Sedan har man sprayat EMbakterier, antingen som Mikroferm eller bokashivätska, över materialet för att hjälpa till med nedbrytning och omvandling.

Allt ogräs och trädgårdsskräp under buskarna, i olika stadier av omvandling till jord. EM-bakterierna hjälper till!
Fint hjälpmedel i trädgården! Aquamix – fyll bara på med tex microferm eller bokashivätska, ställ in blandningen på 1:100 och koppla vattenslangen – enkelt och praktiskt!

Charlotta fermenterar hela sin familjs matrester, hon tar också hand om ytterligare en god väns och hennes stora familjs rester. Största delen av det fermenterade avfallet får följa med till familjens gård i Värmland, men Charlotta försöker ha en jordfabrik eller två igång i sin lägenhet för att kunna fylla på sin del av balkongrabatten, sina murarbaljor och sina krukväxter inom- och utomhus. Det stora målet vore såklart att kunna ta vara på matavfallet från – om inte alla så i alla fall en del av gårdens innevånare, men det är en ganska stor process på flera olika sätt. För att ta hand om matavfallet i större skala skulle krävas lämpligt utrymme någonstans i fastigheten att först fermentera, och sedan göra jordfabriker inomhus, och det kräver nog både noga eftertanke och förhandling med hyresvärden, förhoppningsvis kan det bli av någongång i framtiden. Men det är inte omöjligt!

Charlotta samlar in matrester från fler familjer.

För några somrar sedan gjorde Charlotta ett experiment – hon använde bokashijord i rabatten tillhörande sin lägenhets balkong-utsida. Hon forslade tom dit lite brunnen hästskit (i resväskan!) från sin gård – något som roade övriga hyresgäster oerhört! Sedan planterade hon ner det hon försått på sin balkong under våren, gav noggranna instruktioner till välvilliga grannar om vattning med bokashivätska varje vecka och reste sen till landet för sommarlov. Framåt juli började hon få fantastiska bilder och meddelanden från grannarna i stan, som berättade att hennes balkongodling stod i full blom och hade vuxit helt fantastiskt. Så till den grad, att folk ofta stannade till för att titta och kommentera. Det gick inte att jämföra övriga gårdens växtlighet med Charlottas balkonglåda, den slog allt med hästlängder. 

Grannens balkong…
… och Charlottas balkong i mitten av juli förra året

Året efter var grannarna i gårdsföreningen inspirerade, och nu prunkar gårdens växtlighet rikligt och frodigt! Än har vi en bit kvar, framförallt där jorddjupet är som grundast i ingången till gården och buskarna har börjat växa till sig men har fortfarande kala partier,  säger Maria. Men vi har ändå kommit en bra bit på väg.

Årets version av Charlottas balkong i juli. Luktärter och tagetes blommar fint, rosenskära har enstaka blommor, zinnia, dahlia och tobaksblomma har en bit kvar. Nästan alla blommor är sådda av fröer som tagits från förra årets skörd.
En av portarna på gården – socker- och luktärtor, präktiga zinnior, tomatplanta full med gröna tomater, dill, pelargoner – både Mårbackor och uppstammade dr Westerlund.
Praktfullt! Andra året i rad med bokashijord i denna rabatt!
Tobaksblomman tar fart – doftar underbart i sommarkvällen!

Att gräva ner fermenterad bokashi rakt ner i de ganska grunda rabatterna och  buskodlingarna är inte att tänka på i nuläget, säger Charlotta. Det finns ett uttryck som säger, att man i en storstad aldrig är längre ifrån en råtta än fyra meter, så man skulle verkligen behöva vara noga med att skadedjurssäkra rabatterna – något som inte är möjligt idag. Gården har ett fint och noga tillslutet återvinningshus, och man har lagt ner mycket arbete på att det inte ska finnas mat åt råttorna på gården. Rabatternas och buskagens jord är fulla av rötter, har princip inte gått att gräva i alls eller att överhuvudtaget kunna komma ner i mer än några centimeter, det går inte att skadedjurssäkra på ett bra sätt. Dessutom, säger Charlotta, så vill hon inte riskera att nån skulle se en råtta på gården och kanske dra den (felaktiga) slutsatsen att det beror på bokashi och stoppa projektet, utan tänker att man långsamt ska kunna jobba framåt med målet i sikte – att göra jord av matresterna, även i en hyresfastighet centralt i en storstad!

Årets försådder i Charlottas fönster och balkong – visst få det plats liiiite till?

I sin egen rabatt gräver hon ner helt färdig och noga kontrollerad bokashijord (dvs inget kvar för ev djur att äta), men hon kan inte tillverka jord till hela gården i sin lägenhet. Kanske när mina tre tonåringar flyttat ut, då kanske det finns plats, skojar hon. 

Vi får bitvis nöja oss med bakterierna, säger Charlotta. Men det fina är, att vi faktiskt gjort stor skillnad redan bara med de åtgärder vi kunnat genomföra! Att låta ogräs och visset gå tillbaka till jorden – de får mycket god hjälp av em-bakterierna – gör skillnad, och att vi bygger upp den befintliga jordens mikroliv till det otroligt mycket bättre, det känns bra. Vi tillför även näring i form av kogödsel och bokashivätska, och när föreningen köper jord försöker vi hitta jord med så lite torv som möjligt, så att det ska vara ett bättre val. Och nästa år, då är målet att ladda så mycket biokol vi har råd med och får tag i, för att ytterligare förbättra jordens struktur, öka jordens förmåga att hålla vatten och skapa en näringsdepå i bäddarna som kan släppa ut näring under längre tid.

Charlottas balkong till höger – vildvinet är fortfarande grönt och det blommar fortfarande trots att bilden är tagen i slutet av september – tack vare bokashijorden som håller näring och fukt länge, länge! Till vänster en grannbalkong – utan bokashijord.

Efter två år av hyresgästernas kärlek och omsorg berättar Maria att det för första gången nu faktiskt går att gräva i jorden under buskarna , och att man kunnat höja nivåerna av jord i planteringarna så att det nu faktiskt är fullt upp till kanten med fin, näringsrik jord. För att inte tala om vilken skillnad det har blivit på växtligheten! Förut var buskarna glesa och fula, nu frodas det och buskplanteringarna har blivit de gröna insyns- och bullerskydd som var meningen från början. 

Gårdsföreningen vattnar regelbundet med Mikroferm vår och höst. Däremellan vattnar föreningen då och då med bokashivätska  – och det märks! 🙂

Vi får jättemycket komplimanger för att vi har det så fint på vår gård, berättar Maria. Vi har förutom buskplanteringar och rabatter även stora krukor utanför varje trappuppgång, där vi byter växtlighet med säsongen. Det är roligt att se att vårt arbete har gett resultat, och att det har blivit så otroligt bra!

Reportaget ovan gjordes under 2022 – så snart kan vi få en helt aktuell uppdatering från Gårdsföreningen!

Så trevligt att komma hem till sådan blomsterprakt – mitt i centrala Göteborg!

Foto: Charlotta Sairio, Maria Inghammar

Svenskt strö

När Jenny startade Bokashiverksamheten år 2008 gjorde hon och Bertil bokashiströ i sitt garage! Vetekli från en närliggande kvarn, original-EM® och rörsockermelass från Agriton i Holland.

Jenny & Bertil i början av Bokashi-resan

Det blev för tungt till slut, Jenny gjorde illa sin axel och produktionen fördes över till Nils-Erik och hans bror i Assareby kvarn, som både malde vetekliet och tog över packningen av Bokashiströt. Det som de inte hann producera importerades från Holland.

Nils-Erik och hans bror i Assareby kvarn
Vackra Assarebyn

När Nils-Erik gick bort på hösten 2019 tog vi tillbaka produktionen till Säffle och har sedan dess kämpat för att få upp helt egen, 100 %-ig svensk produktion. Svenska bönder odlar mycket vete och det känns helt logiskt att slippa importera råvaran från andra länder i Europa när det finns i överflöd nära oss! Två mjölnare från Västra Götaland – Tommy och Christoffer mal vårt vetekli . Bertil har nu lärt både Malin och Frezghi den ädla konsten att tillverka strö – och det är verkligen inte bara! 12 år av erfarenhet och finjusteringar har vi i bagaget. Och packar ströt gör Emma och Tina, och det är inte heller bara!

Nu har vi 100% svenskt Bokashiströ – närproducerat och effektivt

Så till hela Bokashi-Sverige vill vi säga: – ”Importera inte – köp svenskt!” Eller för all del, gör själv! Receptet finns här.

Hälsningar Jenny, Bertil, Nils-Erik, Lennart, Lennart, Malin, Tommy, Christoffer, Emma, Frezghi, Tina, Linda (och Dejen, Lotta, Isak, Melker, Emmy, Moa och Noomianna som hjälper till när det behövs)!

Att gräva ner eller inte gräva ner?

Ibland blir det så många alternativ med Bokashi att man kan känna sig vilsen. Hur ska man göra med hinken nu igen när den har jäst färdig?

Allra bäst, om man kan och vill, är att gräva ner innehållet direkt. Inga krusidullar, bara gräv en grop, töm hinken, kratta över lite jord och gå därifrån. Om två veckor kan du plantera.

Det tar några minuter bara och då har man fixat näring som räcker länge till de växterna du ska plantera.

Varför är det så bra att gräva ner?

– Näringen kommer direkt på plats där växterna behöver det. Man punktförbättrar jorden precis som man vill ha det.

– Du kan välja hur djup du vill att näringen ska vara. Gräv djupt om du ska plantera något med långa rötter. Sprida bokashin ganska yttligt om du ska ha något med korta rötter.

– Du kan anpassa näringen efter hur du ska plantera. Till ett potatisland kan du blanda bokashin in i jorden, till ett bönränna kan du gräva en dike som du fylla med bokashi, till ett pumpa kan du ta hela hinken i en och samma hål: pumpan vill ha det gott under sommaren.

– Du kan gödsla så det passar växtföljden. Ibland räcker det att gödsla bara en del av landet om året, eller en av dina odlingslådor — den som kommer ha de mest krävande växter i. Nästa år när allt flyttas fram ett steg gödslar du där istället. Enkelt att hålla reda på.

Så blir det bra för växterna.

Läs mer:
Vad händer i jorden med bokashi?

Men det finns två stora argument till: det ska även vara bra för oss och bra för miljön.

För oss är det skönt att slippa jobba i onödan. Gräv ner en gång för alla så är det gjort. Ingen kompost som ska vändas, flyttas, pysslas om. Gräv ner så sköter jorden och maskarna resten av processen.

För miljön är det väldigt viktigt att stoppa ner så mycket organisk material som möjligt direkt i marken. Då blir det till kol i marken och inte kol i luften. Kol i marken är ju jord (humus, mull). Kol i luften är koldioxid och metan, växthusgaser vi behöver inte mer av.

Det finns dock ett argument varför man inte ska gräva. Att jorden jobbar bäst ostörd: maskar, mikrober och allt annat smått och gott under ytan mår bra av lugn och ro. Det är just detta som är så bra med täckodling: att man bygga jord och matar dem kontinuerligt överifrån. Utan att störa.

Man kan kombinera bokashi och täckodling genom att peta under ett lager bokashi under en täcke halm eller annan marktäckning (har du problem med grävlingar, råttor eller annat kan du täcka ett par veckor med armeringsjärn, hönsnät mm)

Det går även bra att göra i ordning en bottenlös tunna eller hink direkt på plats i odlingen — man fyller den då och då med bokashi och lite jord och låt jobbet pågår underifrån. Näringen sipprar ut i jorden under med hjälp av maskar och mikrober och ingen blir störd. Allt eftersom omvandlas det hela till näringsrik jord och kan krattas ut.

Läs mer:
Så här gör man en bottenlös tunna

Återigen så finns det inget rätt eller fel med hur man gör. Välj det som känns rätt för just dig, eller ännu hellre testa lite olika metoder tills du hittar ett arbetssätt som passar dig. Oftast är det lite olika på olika säsong.

Hur man än gör blir det inte fel. Och inte finns det mycket att förlora om man inte hitta rätt direkt — trädgården får näring hur man än gör och du kommer säkert ha roligt under tiden med dina olika experiment.

Så gräv på! Eller hur du nu vill göra. Och säg gärna till om du hittar på något som andra kunde kanske ha glädje av.

Läs mer:
Vintertips när det inte går att gräva

/Jenny och Malin på bokashi.se

Lekplatser istället för sophögar! Bokashi Myanmar — del 10

BOKASHI MYANMAR DEL 10

Downtown alley.

Vi på bokashi.se driver ett projekt i Myanmar (Burma) där vi hjälper folk kommer igång med bokashi i sina lokalområden. Vårt motto är “Organic waste is not trash”. Det kommer ta tid men det kommer göra skillnad.

Har du inte läst de första delarna av Myanmarberättelsen så finns de här – Bokashi Myanmar berättelser

Vi jobbar på många olika fronter här i Myanmar och för att vara helt ärlig känns det ibland som vi inte kommer någon vart.

Men då och då tar jag ett steg tillbaka, tittar på vad som sker och inser att något otroligt håller på att hända. Vi håller på att lyckas!

Inte så att vi förändrar världen, men att folk börjar lyssna på oss. De kommer till oss med projekt som de vill genomföra. De fattar att det här med bokashi är en riktig bra grej. Och att det är dags att GÖRA NÅGOT.

Tiden för att bara prata är över.

Tomater i varje gatuhörn

Vi jobbar mot en vision: Att det ska odlas tomater i varje gatuhörn.

Det låter väl mysigt, men nej, det är inte det som är det vktiga.

Myanmar är en av de länder i världen som är mest utsatt för klimatförändringen. Det är fattigt här, det är redan fruktansvärt varmt året om, det är vanligt med naturkatastrofer. Landet är helt beroende av jordbruk men matjorden funkar inte längre och i stora delar av landet regnar det så mycket att det inte går att odla, eller så lite att det inte går att odla.

Vårt fokus är på städerna och vi börjar med Yangon, f.d. Rangoon. En jättestad med 7-8 miljoner människor, några få är hur rika som helst och i princip alla andra är fattiga. Sophantering funkar inte, de deponier som finns är primitiva och överfulla och ingen har en aning om hur det ska lösas. 75 procent av allt avfall är organiskt. Så du kan tänka dig hur siffrorna ser ut.

Inte kan vi lösa detta själva.

Men det vi kan är att visa att det faktiskt går att göra något helt osannolikt bra med matavfallet, inte skicka det till deponi. Vi kan visa att man kan göra jord och sedan odla i den jord man själv har gjort. Man behöver inte vänta tills “någon annan” fixar det utan detta är något man själv kan göra här i staden.

Men Myanmar är inte ett europeiskt land där folk är självgående. Människorna här har varit nedtryckta i decennier, de har för det mesta ingen vettig utbildning och har inte kommit i kontakt med nya idéer förut. Internet har funnits bara i typ fem år.

Och de är lite rädda att ta initiativ, eller lägga sig i saker. Man vet aldrig om det är helt risktfritt.

Ett tufft utgångsläge för att säga det milt.

Läs mer:
Yangon residents dissatisfied with municipal services
No time to waste dealing with Yangon’s trash problem


Jo. Det är sant. (Foto: irrawaddy.com)

Bokashi downtown Yangon

Ett projekt vi just nu håller på med är mitt i downtown Yangon. Det är en tät-tät-tätbefolkad del av staden som är svår att beskriva i ord — kolla bilderna så får du se!

Mer av en utmaning får man nog inte men det skulle kunna bli banbrytande om det går vägen.

Mellan varje par av gator finns det en smal bakgata – en ”alley”. Traditionellt har dessa använts som soptippar, med sophögar upp till en meter djupa.

Varför? Ja det har det inte funnit så mycket annat man kunde göra med skräpet…

Vi jobbar nu tillsammans med en fantastisk organisation som heter Doh Eain som renoverar dessa bakgator, den ena efter den andra. Tillsammans med kommunen gräver de ut allt skräp, fixar de värsta sanitetsproblemen och försöker skapa en trevlig miljö för människor som bor där.

Det som kallas för renoverat här i Yangon skulle kallas för slum hemma i Sverige, men det är ändå en fantastisk förbättring med tanke på utgångsläget. Och helt otroligt fint när folk börjar umgås i dessa alleys, det finns pop-up tea shops, barn leker och det görs tappra försök med odlingar.

Men som alltid här, det finns ingen jord att få tag på någonstans. Bara en äcklig blandning av sand och aska. Egentligen är det helt otroligt att något växer över huvud taget. Tänk om de kunde bara få lite bra jord att odla i…

Matavfall från hundratals hushåll

Grönt och fint. Men än finns det mycket att göra.

Och tänk om allt matavfall från de hundratals hushåll som kantar varje alley skulle kunna göras om till bokashi. Råttorna skulle ha det betydligt tuffare men växterna desto bättre!

Det är just detta vi håller på att göra just nu.

Vi har börjat med ett pilot-projekt med 80 hushåll i två olika alleys. Doh Eain strukturerar upp det hela och vi står för bokashi-delen. Projektet sponsras av en organisation som heter Building Markets, bakom den står Coca Cola.

Men tro inte att vi bli rika på detta, så funkar det verkligen inte. Som vanligt jobbar vi mest som volontärer.

För mig är detta precis varför jag kom till Myanmar och körde igång Bokashi här. För att man blir så himla frustrerad av att se stora samhälls- och miljöproblem enkelt skulle kunna lösas med samma grej. Att göra jord av matresterna är så enkelt och logiskt — varför har det inte alltid varit så? Varför gör ingen annan det?

Så nu testar vi!

Doh Eain har gjort ett väldigt bra jobb att få dessa försökshushåll engagerade. Jag tycker de familjer som vill vara med på något så okänt och annorlunda är modiga! Vårt jobb är att se till att allt funkar — att vi löser alla problem och eventuella missförstånd så inte projektet spårar ur.

Läs mer:
NGO launches new effort to make Yangon cleaner

En kille har kommit ned med familjens matrester. Vår fina Station Manager till höger tar emot och packa tunnan.

Så här funkar det:

Doh Eain har byggt en skåpmodul i varje alley som heter “waste station”, en till varje alley. Egentligen är det bara en snygg förvaring för våra bokashitunnor, med förklarande grafik på utsidan. De har anställt en ”waste station manager”för varje, unga killar som ska vara på plats mellan kl. 14 och 17 varje dag. Varje hushåll har fått en hink för att samla sina matrester i under dagen, som de då ska komma ner och tömma varje eller varannan dag.

Våra waste station managers, som har fått väldigt grundlig träning hos oss, ska kolla att allt är som det ska med matavfallet och tömmer det sedan i bokashitunnan. De doserar bokashiströ och lämnar tillbaka hinken till den som kom med den.

Än så länge går det faktiskt bra och vi hoppas bara att det håller i sig.

När tunnorna är fulla ska de transporteras till vår bokashi-gård i norra Yangon. Det är just nu bara en temporär lösning, egentligen vill vi att det ska skapas någon form av stadsodling där all bokashi kan hamna. Men vi tar det steg för steg.

Vi har gjort en jordfabrik för att kunna visa hur det hänger ihop med matavfall och jord. Lite gradvis kan vi utöka, vi får känna oss fram och försöker nu få folk intresserade. Vi behöver bli helt säkra på att det inte attraherar råttor (som du kan tänka dig är de stora som små katter här…)

Det som är det allra svåraste är den mänskliga biten, att få till en metod som går hem och som motiverar folk.

Om ett par månader ska vi utvärdera pilotprojektet tillsammans och löser vi det har vi skapat något väldigt värdefullt!

Vi trodde de skulle bli mer skeptiska, men Doh Eain har gjort ett bra jobb att förankra projektet med båda boende och kommunen.

Sponsring

Varför sponsrar Coca Cola detta? Jo, för att de vill få tillbaka så många rena flaskor som möjligt till återvinning. Lär man folk hur de ska sopsortera blir det bättre återvinningssiffror.

Själv är jag lika skeptisk som alla andra till storföretags greenwashing men väljer att fokusera på den fina visionen vi har: Att odla tomater i varje gathörn. Detta är ett fantastiskt steg i rätt riktning om vi kan få till det!

Något som var oväntat för Building Markets and Doh Eain när vi började prata bokashi med dem var hur enkelt det faktiskt är.

De fick tänka till ganska rejält – deras världsbild har alltid varit fokuserad på att få ut rena PET-flaskor från avfallsflödet. De har liksom inte sett organiskt avfall som deras problem.

Vi förklarade att så ser världen inte ut för oss.

Det vi ser först och främst är den organiska delen av avfallet. Sorterar man bort det från början så får man en ren och prydlig hög av plast och annat som kan återvinnas. Ta först hand om matavfallet så får du sedan enklare återvinning av allt annat – för då bli det så mycket renare.

Alla är vi spända på hur detta kommer att gå. Vi vet att det KAN funka rent praktiskt, men att det hela hänger på hur det funkar socialt, om vi kan få till tillräckligt bra ledarskap helt enkelt.

Men klarar vi av att fixa en bra lösning, har vi skapat något som kan kopieras och skalas upp. Kostnaden är överkomlig, det är i princip ingen investering och de gröna miljöer som bokashi skulle kunna bidra till blir bara mer och mer värdefulla.

Hoppas hoppas att det går vägen!

Men vi återkommer, om det är något vi är så är det ärliga!

Tänk dig en värld där meterdjupa högar med sopor (och råttor, och lukt, och sjukdomar) omvandlas till hyfsat hygieniska bakgårdar med blommor och bin och lekande barn.

Håll tummarna!

/Jenny och gänget på Bokashi Myanmar

Läs mer:
Bokashi Myanmar Del 9
Bokashi Myanmar Del 8
Bokashi Myanmar Del 7
Bokashi Myanmar Del 6
Bokashi Myanmar Del 5
Bokashi Myanmar Del 4
Bokashi Myanmar Del 3
Bokashi Myanmar Del 2
Bokashi Myanmar Del 1

Nu är vi igång! Sex hushåll har redan lämnat in sina hinkar — det funkar!
Isca och Moh Moh från Doh Eain

Vi pratar, vi filmar, vi skriver! Bokashi Myanmar — del 9

BOKASHI MYANMAR DEL 9

Vi på bokashi.se driver ett projekt i Myanmar (Burma) där vi hjälper folk kommer igång med bokashi i sina lokalområden. Vårt motto är “Organic waste is not trash”. Det kommer ta tid men det kommer göra skillnad.

Har du inte läst de första delarna av Myanmarberättelsen så finns de här – Bokashi Myanmar berättelser

Nästan varannan dag händer det något spännande för oss här på Bokashi Myanmar. Otroligt egentligen att så många är nyfikna om bokashi — att de känner till oss, vill träffas, vill lära sig mer. Vi tackar ja till det mesta, det är inspirerande med alla dessa möten. Vi lär oss mycket — och delar med oss av allt vi kan.

Det betyder inte att vi tjänar pengar på något än. Det är frustrerande för att säga det milt, vi försöker hitta en income stream från det vi gör och det vi kan, men det tar tid. Men viktigast är kanske ändå att sprida budskapet, att göra bokashi till en grej. En vacker dag kommer folk att boka sig in på våra betalda utbildningar, köpa våran bokashikompost, abonnera till bokashiströ och hämttjänster på matavfall. Alla är eniga om att detta är viktigt – men ingen vill betala än så länge. Och något som är viktigt för oss är att vi gör detta till ett hållbart företag som kan leva sitt eget liv sedan. Ett lokalt företag som tjänar sina egna pengar och inspirerar andra till att starta företag i detta helt nytt men så oerhört spännande avfallssektor.

Under tiden är det vi som får vara uthålliga!

Vill du vara med och träffa några av de som vi har träffat under juli här i monsunstaden Yangon?

En regnig lördagseftermiddag fick vi besök av en hel buss australiensare som är här i Myanmar för att lära sig mer om hållbarhet i Asien. De fattade grejen direkt — att enkelt är oftast bäst. Storskaliga lösningar har sin plats, men enkla, jordnära lösningar så som vi håller på att utveckla kan lösa så mycket om de lönar sig och idéerna kan spridas. Fantastisk härligt att få träffa det här gänget! Och som du ser, vi är numera proffs på group photos Asian-style 😉

I downtown Yangon bor folk så täta som det går i gamla hus med förfallna bakgårdar. Och där håller den fantastiska organisationen Doh Eain till — de hjälper till att renovera hus och skapa ordning i de avfallsfyllda bakgårdar. Rensar, fixar, bygger lekplatser – och förhoppningsvis snart kommer det även finnas lite stadsodling med hjälp av bokashi. Här pratar vi med några av de som bor i området om hur vi kan bäst få till en hållbar förändring. Många vill det men ännu fler fattar inte riktigt grejen. Så det blir nog en långsam process. Men någonstans får man börja, och det är just det vi gör nu.

Här har vi ett gäng hotellägare och trädgårdsmästare som hade åkt ned från Inte Lake för att besöka oss och lära sig mer om bokashi. Området däruppe är en naturpärla som håller på att förstöras — de gör allt de kan för att fixa det som staten vägrar hjälpa till med. Kan vi hjälpa till så gör vi det. Den mindre gruppen till vänster kommer från samma området — de driver en hästgård med ridturer i en ekomiljö. Och där behövs allt från avlopp, kompostering och hjälp med djurhållning. Vi hade mycket att prata om – som vanligt!

Varje lördag är vi på Yangon Farmers Market, en otroligt fint ekologiskt marknad i downtown Yangon. Det har varit i gång ett år nu, allt är ekologiskt och syftet är att även vara plastfri — men det tar sin lilla tid. Vi visar upp vår kompost, säljer det i balkongstorlekar, och tar beställningar för leveranser. Än går det mycket sakta men det är trots allt mitt i monsunsäsongen. Att prata med våra kunder varje lördag är inspirerande!

Trash Hero är en fantastisk organisation som samlar voluntär över hela Asien för att plocka skräp. Här i Myanmar har de gjort stor skillnad att engagera och motivera — och det behövs, verkligen. Som de allra flesta länder i Asien går Myanmar under av allt skräp. Sophämtning fungerar dåligt, det finns ingen offentlig återvinning, och en mycket stor andel hamnar i floden och sedan ut i havet. Här har vi en inspirerande besök av Trash Hero gänget hos oss – de vill hjälpa till att sprida bokashi budskapet här i landet. De tog med ett gäng filmare för att göra en mini dokumentär. Skönt med teamwork!

Vi hjälper till att bygga en stadsodling! Här, mitt i stan, bakom den franska institutet, intill en av Yangons mysigast caféer, ska det odlas örter och mikrogrönt. Komposten är från oss – vi är stolta och nöjda!

Här är vi inbjuden till en av de finare golf resorts/residential estates här i Yangon för att prata matavfall och kompost. Äntligen någon som vill fixa en hållbar lösning — hoppas att det går vägen. Det finns många restauranger, caféer och kantiner här på Pun Hlaing Estate, men vi satsar på att göra en pilotprojekt för att se hur vi kan bäst få till en vettig sortering av matavfallet i alla kök, och samarbetar med trädgårdspersonalen för att göra en bokashikompost ut av det hela.

Och en filmteam till! AnyRevMedia är en stor online media kanal, de tycker vi gör ett fantastisk jobb och har en kul attityd — vi är inte rädd för något, och vi har roligt hur vi än gör. Vi pratar jord, och girlpower, och hur vi kan skapa en ny mindset i Myanmar runt matavfall — att det inte är skräp utan är en av de mest värdefulla resurser vi har. Låter allvarligt och det är det, men vi hade jätteroligt under den här filmdagen i regnet. Måste säger jag är så oerhört stolt över vårt team här — ingen av dem har professionella bakgrunder men de kan sin sak nu när det gäller bokashi. Och de filmar som proffs. Som om de aldrig hade gjort något annat. Helt fantastiskt att se så mycket personlig utveckling på toppen av allt annat!

Så ser en helt vanlig juli ut hos Bokashi Myanmar! Och det var inte allt – vi hade många fler besök och diskussioner, stora som små. Folk är verkligen nyfiken och intresserade. Det här kommer gå vägen.

/Jenny på Bokashi Myanmar och bokashi.se

Nu kör vi på riktigt! Bokashi Myanmar — del 7

BOKASHI MYANMAR DEL 7

Vi på bokashi.se driver ett projekt i Myanmar (Burma) där vi hjälper folk kommer igång med bokashi i sina lokalområden. Vårt motto är “Organic waste is not trash”. Det kommer ta tid men det kommer göra skillnad.

Har du inte läst de första delarna av Myanmarberättelsen så finns de här – Bokashi Myanmar berättelser

Oftast mer än 40 grader på dagen, och knappast svalare på nätterna.

Yangon i april och maj är varmt. Riktigt, riktigt varmt.

Dammigt, svettigt och bullrigt — det här är en storstad med nästan 5 miljoner invånare. Gatorna är en kaos av bilar, människor, hundar, grönsaker och gatumat. Olidlig luft och inte ett droppe regn i ett halvt år. Men på något sätt, mitt i röran, bor de mest genuina och charmiga människor jag har någonsin träffat. 

Och här, på utkanten av Yangon, har vi byggt en kompostfarm. Vi gör bokashi — storskaligt.

Vi har ju hållit på i Myanmar ett tag, och nu har vi skaffat oss en större bit mark där vi kan gör jord på riktigt. Den är 60 feet gånger 80 feet (typ 20m x 25m), lika med två normala villatomter härnere, och där komposterar vi för fullt.

Vi hämtar in matavfall från de närliggande gatumarknaden, och från skolor och restauranger i stan. Vi samlar in bruna löv från gatan, från skolor och från privata människor. Och vi gör jord ut av det hela. 

Vår allra först bokashijord!

Fantastisk bra bokashikompost, den bästa jorden som finns i hela Yangon. 

Fast inte så många känner till detta än.

Ett år med konstant utveckling

Det har tagit oss ett år, men vi har kommit fram till ett riktigt bra sätt att göra bokashikompost. Nu vet vi precis hur det ska gå till varje dag, och vi har börjat träna upp andra som vill komma igång med något liknande. Som vision har vi att reducera mängden av matavfall i Myanmar som just nu hamnar på tippen. Food waste is not trash, säger vi jämt, matavfall är inte sopor.

Att det är verkligen inte ok att organiskt avfall dumpas på landfill är det få som känner till här. De flesta tror att det är en bra lösning; staden blir städat och “problemet” med soporna försvinner.

Det är få som fattar vad metan är för något, och vad som händer när metertjocka högar med organiskt material stapplas på varandra på soptippen.

Även när en av stadens soptippar börjar brinna, och hela staden blir sjuk, är det få som fattar sambandet med allt organiskt som har skyfflats dit. 

Och det kan jag förstå, för att det här är ett land som har saknat vettig utbildning i sju decennier, och även nu saknar det mesta som hör ett ordnat samhälle till. Det skulle kunna bli deprimerande, men istället ser vi det som en gedigen utmaning. När inget funkar så finns det oändligt med möjligheter.

Att göra jord

Vi hämtar hem tonvis med marknadsavfall

Det vi ser är en jättemöjlighet att göra jord ut av allt det organiska skräp som finns i överflod. För att det är egentligen inte bara matavfall som är grejen.

Det finns ofattbara mängder med torra löv som eldas upp jämt, högar med kokosskal lite varstans, pyramider med fiberrik sockerrör som har gjort sitt som juice och ses nu som sopor. Allt detta är en rikedom sett med bokashi glasögonen! Så mycket härlig jord man skulle kunna göra!

Att göra jord ut av matavfall och annat biologiskt skräp: det har vi bestämt oss för att göra. Det som ingen annan ser, det som ingen annan gör, ska vi försöka komma igång med. Bokashi kan jag ju från förr, och för det fina gänget som vi håller på att skapa i Myanmar är “kan inte” två ord som inte finns. 

Så vi har fixat en yard, vi har byggt en kompostfarm, och vi har hyrt det gamla trähuset som står bredvid för att ha någonstans att samla oss och jobba när det är för varmt, för regnigt, för stormigt. Vi har som mål att göra en ton kompost om dagen här, och det är vi på god väg med.

Bokashigänget — ibland fikar vi också!

Hur har det här gått till? Och vem är vi?

Detta med Bokashi Myanmar har vi startat själv. Jag, Jenny, som driver projektet har hållit på med bokashi i över 11 år i Sverige. Jag startade bokashi.se i 2008 med en vision att hela Sverige skulle sluta slänga mat.

Och det är vi nu på god väg med!

Nu tar Malin Sairio hand om det dagliga här i Sverige tillsammans med vårt fantastiska team i Säffle, och jag är för det mesta i Myanmar och jobbar med bokashiprojektet där.  

Och varför? Jag tycker väldigt mycket om Myanmar ju, men detta projekt skulle vi egentligen kunna ha kört igång precis var som helst i Asien eller Afrika. Men det blev Myanmar och det är jag glad för – det är ett härligt land med människor som har haft otur med det mesta under många år och nu har en chans att göra om och göra rätt. 

Projektet startade vi för nästan ett år sedan och nu har vi startat ett lokalt företag i Myanmar som heter just Bokashi Myanmar. Detta är alltså inget hjälpprojekt sponsrat av SIDA eller någon utan ett företag på riktigt.

Det vi vill visa, om det går, är att matavfall är så pass värdefullt att det går att leva på, bara man gör det på ett smart sätt. Men för att komma igång, har det taget så klart en del pengar från våran sida, några hundratusenlappar.

Det har taget ett år av utveckling — vi har ju byggt ett team, testat och lärt oss väldigt mycket, skrattat, gråtit och löst otaliga problem – men nu har vi vår första “bokashi yard”. Och vi är egentligen rätt stolt över den!

Vi har planterat bananträd runt hela tomten för att det ska se grönt och frodigt ut — det var det första vi gjorde. Gissa om bananer tycker om bokashi! Innan vi hyrde den hade tomten stått oanvänt under 20 år och såg ut som en jungle. 

Vi har byggt 40st komposter från lastpallar — funkar fint!

Vi har testat det mesta nu med bokashi och jord och odling men kommit fram till att vanliga lastpallar i trä blir den enklaste och bäste grundstomme för våra komposter. Men till skillnad från Sverige är de är inte alls lätt att få tag i och faktiskt kostar de en del att köpa här. Men vi hittar dem och köper alla vi kommer över. 

Vi binder ihop lastpallarna, i fyrkanter, med rep gjort av kokosfiber. Varje compost stack, som vi kallar dem, är precis en kubik och vi får plats med en ton kompost i varje. Vi bygger dem i grupper med 10 stycken, två radar om fem, ihopknyttade. 

Snart är vi klara med detta — det blir 40 sådana stacks hos oss, och de ser snygga och ordnade ut.

Och över dem, bygger vi höga bambusställningar där vi kan odla pumpor och gourds, för skuggans och matens skull. 

Snabbt i värmen

Vi ska odla pumpor och gourds ”på taket”

Processen tar 6-8 veckor, att göra jord ut av stora mängder matavfall och löv går fort här i värmen. Precis hur man gör kan du läsa om här, men i all enkelhet fyller vi våra stacks lager på lager med fermenterade bokashi, torra löv, och koskit och/eller kompost. Alltså grönt-brunt-svart , green-brown-black, som vi tjatar om jämt och ständigt. Grönt är kväve (bokashi), brunt är kol (löv) och svart är jord (koskit, kompost). Kolla loggan: där ser du den! Ett enkelt recept som egentligen är genialisk. 

Varje lager med löv trampas ner (vi kallar det för elephant walk!), och vi sprayar varje lager löv och kompost med EMA som vi gör själv i stora dunkor. Varje hög är hårdpackad, och en compost stack väger runt en ton när den är klar.

Ungefär en tredjedel av volymen (eller lite mer) är bokashi, alltså fermenterade matavfall, en tredjedel är löv, och resten är kompost och vatten. Eftersom blandningen är så pass balanserad, förlorar vi väldig lite i volym under de knappt två månader det tar för högen att bli till finkompost.

Blåa tunnor med bokashi

Allra bäst är att vi behöver inte göra något med högen. Inget alls! Vi vänder den inte, vi grejar inte med den: den enda vi gör är att vattna lite med EM för att hålla den fuktig och levande.

Under monsun halvåret täcker vi över komposten, men sidorna är alltid exponerade till luften genom pallarna.

Detta är en mellanting mellan att göra en traditionell kompost och att gräva ner bokashi i marken. 

Men det är INGEN traditionell kompost. En traditionell kompost är aerobiskt. Det här är en hybrid, en mellanting, den är inte lufttät men inte heller luftig. Att det är möjligt över huvudtaget är tack vara att våra bokashi/EM mikrober kan jobba båda aerobiskt och anaerobiskt när de bygger jord. 

Komposten brukar bli ganska varm under processen, inte konstigt heller när lufttemperaturen är uppemot 50 grader, och för att kompensera att vi förlorar en del mikrober, vattnar vi in nya mikrober när den kallnar. EMA alltså.

Var får vi tag i all bokashi?

Marknaderna finns i varje kvarter

Vi hämtar marknadsavfall varje dag från en lokal marknad — vi har två stora på vår egen gata, en morgonmarknad och en kvällsmarknad — så det är inte svårt. Fyller en handsvetsat metallkärra med 300-400 kilo om gången. Tung! 

Detta kör vi då i våran nyinköpt kokoskrossare för att finfördela det, och sedan fyller vi våra 60-liters tunnor med massan. Med kokosfiber som absorptionsmaterial. Bokashiströ som vanligt, en kilo per tunna. Fermentering en vecka i värmen sedan in i komposten.

Vi får även leveranser av färdiga bokashitunnor från skolor och hotell, en lastbil eller två i veckan, och de använder vi direkt i komposthögarna enligt vårt system. Sedan tvättar vi tunnorna för hand, redo för hämtning igen. Ett fint system. 

Allt är handgjort alltså, så det blir en hel del jobb. Men detta är Myanmar, det finns gott om folk, och det är ju en härlig känsla på toppen av allt annat att vi faktiskt skapar enkla, lokala jobb. 

Komposten vi får ut är helt underbar, som du kan tänka dig! Men det finns ingen marknad än, den får vi skapa. En hel ny utmaning! Och något jag ska berätta mer om nästa gång…

Under tiden gör vi så mycket kompost vi bara kan! Vi vill vara de bästa kompostmakare i sydöst asien! 

/Jenny på Bokashi Myanmar och bokashi.se

Följa oss dag för dag om du vill på facebook och Instagram. Sök på ”Bokashi Myanmar”!

Bokashi kontoret
Vi dricker te i värmen, Myanmar te är rökigt och oerhört gott.
Green-brown-black. Kväve-kol-jord. We love our Bokashi Myanmar logo!