Artikelserie om EM/Bokashi i engelska tidningen ”Kitchen Garden”

EM…what on earth?

Healthier plants, bigger yields and all by harnessing natural bacteria. That’s the claim, but will it work? Andrew Seall intends to find out in this new series.

It is a tad cold on my allotment at the moment, and probably is on yours as well, but at least I can comfort myself in the knowledge that many summer pests are being killed off. I am up here to start to plan where to feed my soil with EM without promoting too many pests and weeds along the way.

‘EM…what’s that?’ I hear you say. It stands for effective micro- organisms and is used all over the rest of the world, with claims of great beneficial effects upon plants and vegetable growth and cropping. All over the world, that is, except in the UK, and so this treatment of the soil with EM – and the results – are what I am going to be writing about for the next 12 months. Let’s just see if it can give us the excellent results seen elsewhere.

Kitchen Garden, February 2005

Nu har jag samlat ihop hela artikelserien och gjort om till PDF:er, bara att klicka och läsa på. 11 artiklar totalt, ganska raka och ärliga känns det som. Serien är från 2005 men de är lite före oss i England med EM och Bokashi så det kanske passar bra nu här ändå. Lite laddning är det i alla fall inför sommarsäsongen här!

1. EM_allotment_trial_1_What_on_Earth_is_EM

2. EM_allotment_trial_1_continued

3. EM_allotment_trial_2_More_roots_mean_stronger_healthier_plants

4. EM_allotment_trial_2_continued

5. EM_allotment_trial_3_Hotbeds_and_a_bean_wheel

6. EM_allotment_trial_3_continued

7. EM_allotment_trial_4_Going_like_a_rocket

8. EM_allotment_trial_5_Good companions

9. EM_allotment_trial_6_Making_light_work

10. EM_allotment_trial_7_Roots_of_sucess

11. EM_allotment_trial_7_continued

Hur man gör eget Bokashiströ

Många har frågat och vi har inget emot att dela med oss hur man gör eget Bokashiströ.

Bokashiströ är inte svårt att göra egentligen, tar lite tid som allt annat här i livet men om man har användning för större kvantiteter så är det absolut värt att testa. Kanske något man kan göra tillsammans med vänner eller odlingsgrannar? Framtida julklappar??!!

Har man hållit på med Bokashi ett tag så vet man hur ströet ska se ut och hur hela processen fungerar. Det gör det lättare att köra igång själv och göra eget strö. Som nybörjare är det värt det att köpa färdigt Bokashiströ i början tills man vet lite mer hur det ska fungera. Ungefär som när man börjar baka surdegsbröd, det är ju enklare om man har redan hållit på med vanligt bröd ett tag.

Detta behöver du:
Det man behöver är vetekli, vatten, EM-1 och melass. Och tid – även detta är en jäsningsprocess och tar 4-6 veckor att bli klart.

Vetekli: Ska vara grovt och helst ekologiskt (men det är inte nödvändigt). Konsistensen i kruskakli är vad man är ut efter. Har du en kvarn i närheten kan du prata med dem, annars kan du höra på olika ekologiska affärer om de kan skaffa något. På Granngården kan man köpa vetekli som hästfoder och det har vi testat men vi tror inte riktigt på det. Orsaken är att det är en blandning av grovt och fint och det fina vetekliet ställer till problem, det är mjöligt och klumpar sig i processen och risken är att det lätt börjar mögla. Man kan sila bort det fina om man vill, problemet kvarstår men det blir kanske bra ändå om man är noga och inte har tänkt förvara Bokashiströet allt för länge. Testa kan man ju alltid göra.

Har du ett annat typ av kli kan du alltid testa det. Själv har vi testat med rågkli men tycker inte det blir som vi vill, men vet inte riktigt varför. Något jag har länge tänkt testa och inte fått till är sågspån/pellets, det blir troligen bra men man får nog testa sig fram lite grann.

Vatten: Ska vara bra kvalitet, men det är det ju nästan jämt i Sverige. Bor du på landet och har ”riktigt” vatten från egen brunn så är det en plus, har du klorinerat vatten kan du låta det stå en dag innan. Det ska användas ljummet i receptet, ha gärna tillgång till en termometer eftersom det är viktigt att temperaturen inte överstiger 40 grader (helst inte 35). Men lite värme behövs för att köra igång mikroberna.

EM-1: Detta är koncentratet som innehåller alla mikroberna som behövs för att göra Bokashiströ. Köps av oss (på bokashi.se) i 1-liters eller 250 ml flaskor. En mindre flaska räcker långt om man ska göra Bokashiströ. Ska man även använda EM i trädgården är det kanske bättre att köpa en 1-liters flaska. Hållbarhet är ett år, men det ska helst användas så fort som möjligt. Inom 3 månader om man är noga men vi tycker det räcker om man använder det inom 6 månader från öppningsdatum. Förvaras svalt (får inte frysa) och lufttät.

Rörsockermelass: Sockret i melassen tillför mat till mikroberna, det är nödvändigt för jäsningsprocessen och för att de ska ha något att överleva på under tiden i ströpåsen. Även om du har melass hemma tycker vi det är värt att använda just denna, inte för att vi vill hålla på att sälja melass utan att vi har testat lite olika och av någon anledning fungerar just den här bäst.

Förvaringskärl: Du behöver ett lufttätt kärl med lock, en hink, tunna eller liknande för att jäsa Bokashiströet i. Inte för stor, det ska vara så lite luft som möjligt i tunnan när den är full.


Så här gör man:
10 liter vetekli
1 liter ljummet vatten (ca 20-30 grader)
0,3 dl EM-1
0,3 dl melass

 

Blanda alltihop ordentligt. Konsistensen ska vara fuktigt men inte blöt. Kli varierar i fuktighet från olika kvarnar så man får testa sig fram lite här, tillsätt mer vatten om det känns torrt men kanske inte första gången du gör detta.

Lägg allt i tunnan/lådan där det ska jäsas, hårt packat. Stäng locket ordentligt. Låt stå i minst 4 veckor, spelar ingen roll om det är längre. Minst 15 grader, helst närmare 20 men man får ta vad man har för värme. Är det på den kalla sidan kan du ställa tunnan nära ett element (och rotera ibland), ställ upp den på en lastpall (istället för ett kallt golv) och så vidare. Kolla då och då att processen är på gång och för att lätta trycket i behållaren. Det kommer lukta rätt skarpt och syrligt! Processen är klart när pH:t är nere vid 3,5-4, om man vill kan man testa med lackmu papper i en lösning. Men har det luktat skarpt i 4-6 veckor så kan man vara säker på att är det klart.

Färgen på nyjäst Bokashiströ är rätt ljus. Ströet blir mörkare och mörkare under tiden, och luktar syrligare. Med bra förvaring ska det hålla sig ett år, troligen längre än så. Packa i mindre lådor, påsar eller liknande, så luftfritt som möjligt, för förvaring.

Klumpar. Det vi har lärt oss är att man får se upp för småklumpar! Särskilt de som är lite hårda (orsakas av mjöl i kliet). Vi silar allt strö innan vi packar det och har du tänkt förvara ditt strö ett tag kan det vara värt att också göra det. Annars är det risk att de fuktiga klumparna börjar mögla, vitt i början men sedan vad som helst, och det är inte roligt.

Att torka Bokashiströ: Det gör man i många andra länder, det blir då mycket enklare med förvaring och hållbarheten är längre. Gör man Bokashiströ själv i mindre skala kan man testa att torka hemma i köket, se bara till att det blir ordenligt torrt innan man packa iväg det. Annars är risken att ströet kommer in i en ny jäsningsfas och då tar det slut på sig själv (blir grått och dammigt).

Hos oss kommer vi inte börja med torkning, det är för dyrt och energiintensivt här i Sverige, det är ju en annan kalkyl om man bor på Hawaii.

Har du alldeles för mycket Bokashiströ kan du med fördel sprida ut det i trädgården. Speciellt i perennrabatter eller under buskar där du har kanske inte kunnat gräva ner Bokashi från köket. Kombinerar du med något organiskt (täckbark, gödsel, gräsklipp, kaffesump) får ströet något att jobba med och ett process kommer igång på plats.

Och har du lust vore det kanske roligt att dela med sig lite strö till grannar och kollegor. Ett enkelt sätt att köra igång fler i köket därhemma.

Lycka till!

Hoppas detta hjälper till att förklara hur man gör. Har jag missat något skriv bara en kommentar där nere så kan vi ta upp det. Men som allt annat med Bokashi och EM – testa gärna och dela med dig! Man har inget att förlora och kanske man kan även upptäcka nya sätt som kan hjälpa oss alla.

/Jenny

Nytt kök! Men hur gör man med Bokashihinken?

Många har frågat oss under åren hur man ska få plats med en Bokashihink under diskbänken — när det redan finns så mycket där! Och visst är det så för oss alla, fullt upp med allt möjligt under bänken och sedan ska man stoppa i ännu en hink….

Det finns nog lika många svar som det finns kök. Det beror helt och hållit på hur man själv vill ha det. En hel del få plats med hinken under diskbänken, andra har det stående på golvet någonstans, andra har den i tvättstugan eller grovkök. Själv har vi haft våra hinkar på golvet bredvid hundskålarna i alla år, det har funkat bra för oss.

Men då hade vi en gammal och krånglig kök med ett skåp under diskbänken som var fullt med en massa rör och en inte-så-himla-optimal återvinningssystem.

Och nu har vi ett nytt kök efter en månads slit över jul och nyttår, fräscht och modernt och — äntligen! — med ett riktigt återvinningssystem under diskbänken. Plast till vänster, pappersskräp därfram i mitten och metall därbak i mitten. Till höger — ett Bokashitest i en helt vanlig ”Rationell” hink.

 

Inte för att vi har något emot våra ”vanliga” Bokashihinkar men storleksmässigt passar de inte in i detta system och då blev vi nyfikna. Går det att göra Bokashi i Ikeas återvinningshinkar?

Vi har testat något liknande för några år sedan och det blev inte bra. Men nu tror vi att det funkar faktiskt.

Locket på dessa lådor (”Rationell”) sitter hyfsat tät på hinken. Använder man en biopåse i hinken får man lite extra tätning under locket, tillräckligt mycket om man fyller hinken ganska snabbt, en vecka eller så. Man kör precis som man gör med gröna hinkar för övrigt — papperskräp, bokashiströ och avrunnen matavfall lager för lager.

Vi har inte hunnit testa i mer än några veckor nu men vi tycker det är tillräckligt bra att rekommendera andra att testa. Hemligheten, som alltid, är att hålla det någorlunda torrt i hinken. Vi råkar ha en hink med papperskräp vid sidan om Bokashihinken, där hittar man oftast någon servett, hushållspapper eller äggkartong som är bra att ha i Bokashihinken när man har fyllt på med matavfall.

Jag vet att vi säger jämt man ska inte öppna och stänga locket på sin Bokashihink i onödan, och har man det här som lösning så blir det en hel del öppning och stängning under dagen. Men det känns som det funkar ändå, se till bara att locket sitter som det ska och se till att påsen fylls ganska snabbt. Om det tar dig längre än en vecka att fylla påsen så är risken nog att processen kommer av sig.

Kommer ihåg att det nu är vinter när vi testar detta, hur det är mitt på sommaren vet vi inte än men det är ju bara att testa.

En annan ändring med detta blev att vi inte har någon insamlingsburk på diskbänken längre. All matavfall går direkt ner i hinken. MEN vi låter den rinner av så gott det går innan, det är alltid enklare att bli av med vätska i diskhon än i själva hinken!

En sak som krånglar till för oss är att vi oftast dricker kaffe från presskannor (prezzo), en gammal vana för mig som jag håller fast vid :-). Kaffesumpen häller vi över i en nylonfilter så den kan rinna av innan vi lägger den i hinken. Samma filter kan man använda till annat småskräp, tepåsar och sådant. Har man mer kan man använda en vanlig sil eller skaffa något annat som fungerar bra vid diskbänken.

Biopåsarna lyfter jag bara ut när de är fyllda. Knyt ihop och förvarar någorlunda varmt ett par veckor så mikroberna kan få göra sitt jobb. Det kan vara lite blöt i botten av påsen om man inte har lagt i tillräckligt mycket papper längst ner, är man sugen kan man klippa ett lite hål (tejpa över sedan) och ta vara på vätskan till blomvattning annars är det bara att vara lite försiktigt när man bära den bort. Själv har jag kommit fram till att det är lika bra att ta med hela hinken ut till förvaringsstället (hos oss, i glasverandan) och lyfter över påsen till en balja med några tidningar i för säkerhetsskal. Så märkvärdigt är det inte.

Hur vi kommer att göra i framtiden har vi inte bestämt oss, troligen en kombination av svarta hinkar (för vätskans skuld) och dessa biopåsar under diskbänken. Det är ju ingen rätt eller fel med allt det här, har man hållit på ett tag med Bokashi så känner man ganska väl hur processen fungerar och då kan man våga testa båda den ena och den andra. Blir det fel är det bara att gå tillbaka till det som var bra.

En rolig grej bara: Trött och nöjd efter all köksbygge kom Bertil till mig ett par veckor efter vi hade kört igång matlagning i köket.

— Hur var det nu igen, var har vi sopporna?

— Soporna? Ja, vad menar du då?

— Ja, om man vill slänga en sådan här grej som inte kan återvinnas?

Så brast vi i skratt. Just det, soporna. Det hade vi faktiskt glömt. Och inte saknat det heller i två veckor…

Men nu har vi en sådan liten tunn plastpåse man får till grönsaker och frukt och det räcker gott och väl till soporna. Otroligt egentligen att världen har ändrat sig så mycket att vi behöver, nästan, inte slänger sopor längre.

Fast det blev en HEL DEL skräp från själva bygget. Och det åkte vi till tippen med häromdagen. Något zero waste samhälle har vi nog inte än…

Funderar du på att testa något sådant här hemma hos dig skulle vi väldig gärna höra hur det går. Är det ett koncept vi ska sprida? Vad tycker du?

Ha det gott! Snart är det vår…

Jenny

Nyfiken på hur det blev i köket för övrigt? Vit och snygg och oerhört praktiskt. Vi är jättenöjda!