Tag Archives: bokashivätska

Det luktar i min bokashihink, vad ska jag göra?

Luktar det när du öppnar din bokashihink?

Lugnt. Det går att lösa!

När du öppnar din bokashihink ska den lukta lite surt, det är normalt då innehållet håller på att fermenteras.

Men det ska inte lukta ruttet eller otrevligt när du öppnar hinken. Gör det så kan du oftast rätta till problemet.

Är det för blött i hinken?

En blöt bokashihink luktar, så är det bara. Kolla undersidan av locket, ser du kondens? Då kan det vara problemet, oavsett om det är en kranhink eller en vanlig hink utan kran.

Lösningen är att absorbera fukten så fort det går. Lägg en tidning överst, byt den om det fortfarande är fuktigt efter ett tag. Eller något annat torrt, beroende på vad du har till hands. Äggkartong kanske, torrt bröd, pasta eller liknande som ska slängas, en näve träpellets eller lite eko-kattströ.

Om du använder en hink utan kran behöver du nog använda mer absorberande material från början. Bottna med papper, biokol, träpellets eller vad du nu har och varva med annat torrt när du fyller hinken. Efter ett par hinkar har du lärt dig hur det ska balanseras.

Har du en kranhink ska du egentligen inte behöva papper i den. Behöver du lägga en tidning överst för att ta upp kondens kan du plocka bort den efter ett tag. Mesta delen av fukten rinner ju ner och kommer ut som lakvatten men ibland fastnar en del som kondens och då kan det börja lukta.

Kolla i så fall dräneringen. Är det blockerat runt kranen? Svårt att se när man har en full hink men kolla när du tömmer den. Ibland är det bra med en bit hushållspapper, fiberduk eller något över dräneringsplattan.

Har du packat hinken för hårt? I så fall kan det vara svårt för lakvattnet att rinna av, innehållet blir då lätt för blött. Ta en kniv, pinne eller något och luckra upp lite i hinken så vätskan får en chans. Och packa lite mer “lagom” i nästa hink!

Har du tappat av lakvattnet?

Bokashi-lakvatten är underbart som gödning. Men det luktar inte hallon direkt. Inte mycket att göra åt, man vänjer sig.

Men det är viktigt att tappa av lakvattnet minst ett par gånger i veckan. Om hinken luktar kan det vara en orsak.

Tycker du det är svårt att få ut allt lakvatten kan du testa att “pumpa” ut det. Sätt på locket, öppna kranen, luta hinken framåt och pressa på locket. Finns det lakvatten kvar i hinken kommer det oftast ut när man gör så här.

Har du mycket proteinrik mat i hinken?

Vissa typer av mat är svårare än andra för bokashimikroberna att ta itu med. Proteinrik mat, som ost, kött, fisk, ägg, kan skapa problem.

Lösningen? Hacka upp större bitar ost, kött etc. i mindre bitar och blanda med annat matavfall. Strö på lite extra bokashiströ på de delar du misstänker kan börja lukta, då kan bokashimikroberna kommer igång direkt och jobba.

Lite socker är faktiskt aldrig fel! Det är ju snabbmat för mikrober, och ett bra sätt att få lite turbohjälp.

Har du börjat hinken med något “svårt”?

Det går att slänga det mesta i en bokashihink. Men processen fungerar som bäst när den får en bra start. Börja varje ny hink med “vanligt” matavfall om du kan, inte något svårt som rutten mat eller en hög med fiskrens.

Har du något som är lite krångligare är det bäst att lägga det i mitten någonstans. Uppdelat och blandat med annat om du kan. Processen har en mycket bättre chans då.

Räkor, krabbor och kräftor. Hur ska jag göra?

Vi har haft många diskussioner om just detta under åren. För de allra flesta funkar det helt ok med skaldjur.

Några tips är att låta resterna rinna av och torka upp lite innan de går ned i hinken. Då luktar de mindre. Har du mycket är det absolut värt att blanda upp med annat. Stora delar (som krabbor) kan du dela om du vill. Lite socker är aldrig fel. Lite extra strö är alltid bra.

Och täck gärna över direkt med något annat “normalt”, spelar ingen roll vad det är för något. Har du inget på gång, lägg en tidning över. Tidningen tar upp fukten direkt, det är nästan alltid fukten som skapar problem. Dagen därpå kan du slänga tidningen om du vill och ersätta med dagens matavfall.

Är hinken lufttät?

En bokashihink måste vara lufttät. Så är det bara.

För mycket syre och matavfallet kommer ruttna lite, inte den processen vi vill ha i hinken. Rutten mat luktar och det är inte heller enkelt för bokashimikroberna att göra det som ska göras.

Kolla hinkarna en gång till. Är det en hink du har köpt av oss på bokashi.se så ska den självklart vara tät. Om inte så hör av dig till oss!

Har du två hinkar som sitter i varandra kan det vara ett problem med syreinsläpp mellan hinkväggarna. Bytt till en annan hinklösning i så fall. Har du en vanlig hink med lock, kolla att locket sitter tätt. Har du fixat en egen kran, kolla även att den sitter tätt. Om inte prova med silikonlim det är oftast allt som behövs.

Är ströet ok?

Bokashiströ från oss (bokashi.se) håller minst ett år i obruten förpackning om den har förvarats i en normal temperatur borta från direkt soljus. Oftast håller det lika långt i ett öppnat paket, bara det har förslutits noga.

Bokashiströ blir mörkare och syrligare över tid. Är ditt strö några månader gammalt kommer du att se det på färgen och lukten. Ingen fara! Luktar det bokashi så är det fortfarande aktivt!

Men om ditt bokashiströ ser grått och dammigt ut då är det nog ganska livlöst. Du kan försöka öka doseringen men annars är det bara att sprida ut det i rabatten och skaffa nytt. (Är det ett förhållandevis nytt paket, ta kontakt med oss.)

Viktigast med förvaring av bokashiströ är att undvika direkt soljus (aldrig i ett fönster!), att undvika syre (lufttät påse eller behållare utan för mycket luft i), och att undvika höga eller låga temperaturer. Se upp för varmvattensrören under diskbänken, det kan bli varmare än man tror om ströaren hamnar på rören. Du kan ha ströet i kylskåpet men det är inte nödvändigt, ett vanligt skåp är helt ok.

Och förvara inte ströet ute i kylan. Detta för att det är begränsat med “mat” för bokashimikroberna i påsen (melass), tar de stryk har de svårt att komma igen. Till skillnad från en hink med färdigjäst bokashi som KAN förvaras i kyla; i en bokashihink finns det obegränsad med mikrobmat så det klarar sig.

Fortfarande ett problem?

Stämmer allt det här och du fortfarande har problem med din bokashihink får vi hoppas att det är bara en engångsgrej. Gräv ner hinkens innehåll så fort det går. Kolla hur blött innehållet är när du tömmer den så kommer du kanske fram till något.

Men jord blir det. Oavsett. En bokashihink som luktar illa är inte trevlig, men kan du få den ner i jorden blir det bra ändå.

Skölj ur hinken och börja på nytt igen. Antagligen går det mycket bättre nästa gång! Ibland går det inte att förklara allt…

Bokashi lakvatten på vintern


Bokashivätska — guldvärt under sommaren och våren. Men nästan lite jobbigt på vintern. Här kommer några tips om hur man kan göra!

Hur mycket lakvatten man får från en kranhink varierar från familj till familj. Oftast blir det mer på sommaren än på vintern då man brukar äta mer frukt och grönt, som är ju är lite vattnigt. En kvart till en halvliter vätska i veckan kanske, om man fyller en hink på en och en halv, till två veckor.

På sommaren och våren är det lätt att använda all lakvatten i odlingen: på balkongen, krukväxter, grönsakslandet, koloni, rabatter, gräsmattan. De flesta växter mår bra av det. Men några, som änglatrumpeter, verkar inte trivas längden och då kan man turas om med något annat.

Men på vintern har man ju inte lika mycket växter att ge lakvattnet till, vilket gör att man får en hel del över. Några tips på vad man istället kan göra med det:

  • Samla lakvattnet i mindre PET-flaskor och frys in dem. Etikett rekommenderas!
  • Gör isbitar av lakvattnet i istärningspåsar eller isbrickor. Det passar perfekt att stoppa en eller två i en vattenkanna med vatten sedan.
  • Ladda gammal jord med lakvatten så den får ny energi till våren. Tänk gamla krukväxter, misslyckade frösådd, påsjord med låg kvalitet. Samla din “fuljord” i en säck, låda, kruka eller liknande och dosera ut lakvattnet under vintern. Det finns inget recept, håll bara lite koll på hur stark du har gjort blandningen. Om du övergödslar din fuljord kan du nog använda den som femstjärnig gödsel sedan, eller blanda ut med något svagare.
  • Ladda biokol med lakvatten. Biokol är en ett superbra tillägg till de flesta jordar men en sak är viktig att känna till: det ska laddas med kväve innan det grävs ner i jorden. Annars kommer det att ta kväve från landet istället och det uppskattas nog inte av dina växter. Biokol suger åt sig väldigt mycket vätska, en säck kan absorbera mycket lakvatten under en vinter. Se till att det är lagom krossad så det är lättare att ladda (och fungerar bättre i landet sedan).
  • Ladda annat smått och gott med lakvattnet; organiska material som du kan tänka dig berika din odling med till våren. Tänk säckar med löv (helst torra), träflis, gammal kompost, hö, halm, vad du nu än har helt enkelt. Täck till om möjligt för att förbättra processen. Desto mer näring och mikroliv man kan stoppa in i diverse organiska grejer nu, desto mer värdefullt de blir sedan.
  • Pigga till en trög kompost med lakvatten. Det tillför näring och mikrober och skyndar på processen så fort värmen räcker till.

Ska man späda ut lakvattnet eller inte? Egentligen behöver du inte späda ut det om inte något växer, så gör det som känns praktiskt för dig. Å andra sidan kan det vara värt att vattna ut med en kanna om man vill få en större spridningsyta, typ köra igång en kompost eller en större hög med löv, flis eller liknande. Tänk på att slutresultatet ska inte vara för torrt  eller för blött, det berömde lagom är alltid bäst.

Känns det som överkurs att hålla på med sådant är det inget som helst problem att hälla lakvattnet rätt ner i vasken. Mikroberna gör oftast nytta på vägen ner i rören, de hjälper till att ta hand om fettansamlingar och annat äckligt som sitter fast där. Men tänk på att inte spola med varmvatten direkt (då dör dem). Då vätskan ofta luktar ganska illa kan det vara bra att hälla ner den sent på kvällen så det kan vila i avloppet under natten utan att någon störs.

Om man bor på landet är det faktiskt väldigt värt att få ner en del bokashivätska i avloppet under året, mikrober jobbar sig genom processen och stannar oftast kvar i trekammerbrunnen sedan och gör avloppet lite friskare och trevligare. Inte för att man är där och luktar precis men det känns bra att veta att det är lite hälsosammare än det kunde annars har varit.

På sommaren och våren är det oftast inget problem att använda upp allt lakvatten som finns,  då det oftast är en bristvara hur man än gör om man har en större trädgård. Då är det bra att kunna ta fram lite till från frysen och känna att man inte behövt slösa bort vinterns lakvatten.

Under åren har förvånansvärt många sagt till oss att de har bokashivätska som en lite annorlunda gå-bort present. Uppskattas nog inte av alla men vi odlare är ju en helt annan sak!

 

 

EM-1, EM-A, Mikroferm — vad är det för skillnad, egentligen?

Foto: Jenny Harlen

Ibland blir man helt förvirrad.

Folk pratar om bokashivätska, lakvatten, EM, Mikroferm, aktiverade EM och utspäd EM.

Vad handlar allt detta om? Och måste det vara så krångligt?

Att det är krångligt kan jag hålla med om. Så var det för mig när jag hittade till EM för många år sedan. Man surfar och läser och snurrar ihop sig och till slut kommer man fram till att inte alla är lika insatta som de vill verka vara. Och att det finns en del olika begrepp.

Men efter några år har jag lärt mig. Och så här är det…

Det finns bara EN grundprodukt i hela EM världen och det är EM koncentratet, som brukar heta EM-1. Ettan för att den är grunden.

EM-1 innehåller fem olika mikrobgrupper (läs mer om det här) och brukar säljas i plastflaskor till konsumenter och stora dunkar till jordbruk och industri. För att använda EM-1 måste man aktivera det genom att jäsa med socker, innan dess är mikroberna i vilande form och inte särskilt effektiva.

Det går att aktivera EM-1 på tre olika sätt.

Det första är att göra bokashiströ (och det är det vi gör här på bokashi.se). Man blandar EM-1 med melass, vatten  och vetekli och jäser det i några veckor (så här går det till). Bokashiströ är då redo att jobba så fort det kommer i kontakt med lite fuktigt matavfall.

Den andra är att göra aktiverade EM, vilket kallas för EM-A (“A” som i Active). Då blandar man EM-1, melass och vatten och låt jäsa i en vecka i värmen (så här gör man). Vätskan är brunaktig, ofta med ett fluffigt vitt mögel på toppen, och klar för att använda i hemmet och i trädgården. Vanlig utspädning är 1:100 .

Den tredje är färdig-aktiverade EM, som man kan köpa i en bag-in-box förpackning under namnet Mikroferm.  Enklare, eftersom all jobb är gjort och behändigt eftersom man behöver bara skvätta ut det man behöver till sprayflaskan. Mikroferm är i princip precis samma grej som EM-A och används på samma sätt. Skillnaden är egentligen hållbarheten: den hemmagjorda EM-A ska helst användas inom en månad mens den vakuumpackade Mikroferm håller minst ett år.

Bokashivätska, bokashi lakvatten, bokashijuice som den även kallas, är en annan grej. Den är vätskan som tappas av från bokashihinken och, eftersom ingen av oss har precis samma saker i våra hinkar, kan variera ganska mycket. Det blir liksom vad köket erbjuder.

Men i bokashivätskan finns EM mikrober som har följt med fuktigheten ned till kranen och flyttande matrester från det som finns i hinken. Antagligen även några andra mikrober som har funnits på matresterna från början.

Och som vi vet, är bokashivätskan en utmärkt gödning för växter inne och ute. Även om den brukar inte lukta hallon precis.

Vilken ska man satsa på då?

Ha man en mindre trädgård kommer man långt med bokashivätskan.  Vill man spraya en större odling med EM för att göra den mer levande är det bra med EM-A (som du själv gör från köpt EM-1) eller Mikroferm. Det funkar allra bäst då med täckodling eller liknande så mikroberna får gott om mat att kalasa på.

Vill man även testa andra applikationer, som att städa hemma, är det igen EM-A eller Mikroferm. Det kommer en ny produkt snart som är en ljusare Mikroferm anpassat till städning. Samma vanliga mikrober fast gjort med en ljus socker som gör färgen klar istället för brun. Lite trevligare i kök och bad. (Och mycket effektivt).

Så där, känns det enklare nu? Hoppas det. Det var inte meningen att göra det ännu krångligare! Men tänk på att grunden är alltid det samma, det finns egentligen bara en produkt här i lite olika utformningar för att passa olika situationer.

Och som alltid med Bokashi och EM är det att börja lite försiktigt och testa sig fram. Man kommer snart fram till vad som passar bäst just hemma hos dig.

När kommer min vätska?

Foto: Jenny Harlen

 

En av de vanligaste frågor just nu är just denna: “När kommer min vätska?”

Man har packat upp Bokashihinken, fyllt den med omsorg och packat ner innehållet så gott det går. En vecka har gått, kanske två och hinken är full, redo för jäsning. Men ingen vätska kommer när man vrider på kranen!

Som tur är kommer det ordnar sig, det gör det jämt. Alla hinkar beter sig olika, vissa börjar producera vätska efter några få dagar, andra tar ett par-tre veckor. Ibland får man ingen vätska alls, men nio gånger ut av tio får man ut en bra mängd.

Runt 1dl var tredje dag är ganska typiskt för en vanlig hink med vanligt matavfall i en vanlig familj. Räknar man med utspädning 1:100 räcker det till en 10-liters kanna ett par gånger i veckan. Man hinner göda en hel del krukor med det.

Vad är det som gör att vätskan tar tid att komma? Mest beror det på vad man har för matavfall, torra grejer eller blöta. Mycket bröd och ris eller mest gurka och frukt. Oftast blir det mer vätska på sommaren när vi äter mer frukt och sallad, på vintern är det vanligt med torrare rester som tar upp fukten i hinken. Det gör inget egentlige vad man har för en blandning, men när det gäller vätskan blir det skillnad.

Frågan kommer oftast när man håller på med sin första hink. Efter man har gjort ett par stycken blir det en rullande produktion av vätska, det finns alltid en hink med en skvätt att ge.

Vill du försöka tvinga fram vätska gör så här: press ner innehållet i hinken så gott det går, lägg något rent överst att pressa ner på (tex en servett) eller ta en plastpåse över händerna. Det är bara bra för processen om matresterna blir så kompakta som möjligt och man får mer plats i hinken på köpet.

Sätt på locket och öppna kranen med en PET flaska under pipen. Tryck på locket för att skapa tryck i hinken. Lyft hinkens “bakben” så eventuell vätska kan rinna fram till kranen. Kommer det något nu?

Mer en så kan man inte göra, det är bara att vänta ut hinken och se vad den vill. Har du haft papper i den, typ hushållspapper och servetter, kan man kanske skippa det nästa gången. Det är ju viktigt att det blir torrt i hinken, men det handlar mest om kondens — en tidning överst är bra om du ser kondens på undersidan av locket. En sådan fukttidning kan man lyfta ut när man fylla på och lägg tillbaka överst igen, det behöver inte blandas in i resterna utan kan ligga jämt på toppen. Byt ut den om den blir för blöt.

Hur torrt du vill ha det i hinken är egentligen upp till dig — processen funkar även när det är rätt blöt i hinken. Men kondens luktar, så vill du ha en luktfri upplevelse se till att ta upp fukten överst i hinken.

Många har frågat om man kan “vattna” hinken. Visst kan man det. Gör helst inte det tills du har gjort ett par hinkar och känner dig varm i kläderna, sedan kan man testa att hälla lite vatten i en halv- eller full hink och på det sättet producerar mer bokashivätska.

Allt detta gäller ju bara kranhinkar, har du en vanlig “grön” eller pizzeria hink så gäller det att ta upp all vätska i hinken eftersom det går inte att tappa av det. För mycket fukt = för mycket lukt, så det är värt att ha koll.

Men så himla märkvärdigt är det inte med den här vätskan, när du har gjort ett par-tre hinkar är du expert. Du kommer att ha bokashivätska så det räcker långt, även om du inte curlar hinken.

En annan fråga som ofta kommer upp: kan man frysa bokashivätska på vintern? Man behöver nästan inget till växterna då och det kan vara bra att bunkra en del till våren. Några fryser i istärningar, andra fyller på en PET-flaska som ligger i frysen och tycker det funkar bra. Troligtvis blir inte mikrolivet i den fryste flaskan lika stark som det var innan men tillräckligt bra ändå. Och all näring blir du kvar i vätskan. Så det kan vara något att testa kanske?

Men snart kommer våren och snart blir det vattningdags igen. Skönt att ha din egen gödning då, att veta att dina växter kommer att få precis lika bra mat som du hade hemma hos dig på köksbordet. De ser nog fram till det redan!

Lycka till!
/Jenny

Foto: Jenny Harlen