Tag Archives: EM-1

EM-1, EM-A, Mikroferm — vad är det för skillnad, egentligen?

Foto: Jenny Harlen

Ibland blir man helt förvirrad.

Folk pratar om bokashivätska, lakvatten, EM, Mikroferm, aktiverade EM och utspäd EM.

Vad handlar allt detta om? Och måste det vara så krångligt?

Att det är krångligt kan jag hålla med om. Så var det för mig när jag hittade till EM för många år sedan. Man surfar och läser och snurrar ihop sig och till slut kommer man fram till att inte alla är lika insatta som de vill verka vara. Och att det finns en del olika begrepp.

Men efter några år har jag lärt mig. Och så här är det…

Det finns bara EN grundprodukt i hela EM världen och det är EM koncentratet, som brukar heta EM-1. Ettan för att den är grunden.

EM-1 innehåller fem olika mikrobgrupper (läs mer om det här) och brukar säljas i plastflaskor till konsumenter och stora dunkar till jordbruk och industri. För att använda EM-1 måste man aktivera det genom att jäsa med socker, innan dess är mikroberna i vilande form och inte särskilt effektiva.

Det går att aktivera EM-1 på tre olika sätt.

Det första är att göra bokashiströ (och det är det vi gör här på bokashi.se). Man blandar EM-1 med melass, vatten  och vetekli och jäser det i några veckor (så här går det till). Bokashiströ är då redo att jobba så fort det kommer i kontakt med lite fuktigt matavfall.

Den andra är att göra aktiverade EM, vilket kallas för EM-A (“A” som i Active). Då blandar man EM-1, melass och vatten och låt jäsa i en vecka i värmen (så här gör man). Vätskan är brunaktig, ofta med ett fluffigt vitt mögel på toppen, och klar för att använda i hemmet och i trädgården. Vanlig utspädning är 1:100 .

Den tredje är färdig-aktiverade EM, som man kan köpa i en bag-in-box förpackning under namnet Mikroferm.  Enklare, eftersom all jobb är gjort och behändigt eftersom man behöver bara skvätta ut det man behöver till sprayflaskan. Mikroferm är i princip precis samma grej som EM-A och används på samma sätt. Skillnaden är egentligen hållbarheten: den hemmagjorda EM-A ska helst användas inom en månad mens den vakuumpackade Mikroferm håller minst ett år.

Bokashivätska, bokashi lakvatten, bokashijuice som den även kallas, är en annan grej. Den är vätskan som tappas av från bokashihinken och, eftersom ingen av oss har precis samma saker i våra hinkar, kan variera ganska mycket. Det blir liksom vad köket erbjuder.

Men i bokashivätskan finns EM mikrober som har följt med fuktigheten ned till kranen och flyttande matrester från det som finns i hinken. Antagligen även några andra mikrober som har funnits på matresterna från början.

Och som vi vet, är bokashivätskan en utmärkt gödning för växter inne och ute. Även om den brukar inte lukta hallon precis.

Vilken ska man satsa på då?

Ha man en mindre trädgård kommer man långt med bokashivätskan.  Vill man spraya en större odling med EM för att göra den mer levande är det bra med EM-A (som du själv gör från köpt EM-1) eller Mikroferm. Det funkar allra bäst då med täckodling eller liknande så mikroberna får gott om mat att kalasa på.

Vill man även testa andra applikationer, som att städa hemma, är det igen EM-A eller Mikroferm. Det kommer en ny produkt snart som är en ljusare Mikroferm anpassat till städning. Samma vanliga mikrober fast gjort med en ljus socker som gör färgen klar istället för brun. Lite trevligare i kök och bad. (Och mycket effektivt).

Så där, känns det enklare nu? Hoppas det. Det var inte meningen att göra det ännu krångligare! Men tänk på att grunden är alltid det samma, det finns egentligen bara en produkt här i lite olika utformningar för att passa olika situationer.

Och som alltid med Bokashi och EM är det att börja lite försiktigt och testa sig fram. Man kommer snart fram till vad som passar bäst just hemma hos dig.

EM — vad är det, egentligen?

Många är nyfikna om detta med EM. Vad är det, egentligen? Och var kommer det ifrån?

EM™, eller Effektiva Mikroorganismer som det heter på riktigt, är en unik blandning av goda bakterier och jästsvampar. Varje mikrob är nyttig på sitt sätt, men tillsammans blir de mycket mer. De hjälper till att skapa en miljö som är hälsosamt — vare sig i jorden, i magen eller i en vattendrag.

Det finns bara en moderkultur i allt som har med EM att göra. Från detta koncentrat, som heter EM-1™, gör vi vårt bokashiströ. Man kan göra sitt eget strö med hjälp av EM-1, och även göra en EM spray genom att brygga med melass — det blir ungefär som bokashiströ fast i flyttande form. Och då heter det EM-A — A:et står för aktiverade. Redo att jobba, vill säga.

EM-1 (koncentratet i flaskan) kan man inte göra så mycket med direkt — det är när man aktiverar det med hjälp av melass och värme att EM mikroberna väcks till  liv och kan börja jobba.

För mikroberna själva spelar det ingen roll om de placeras i en hink med matrester, i en pöl med grumligt vatten, i en jordhög utan maskar och annat liv. De tillför liv direkt och gör miljön de hamnar i mer levande och mer hälsosam.

Och sedan då? Bara de får något att äta (organiskt material som finns i jorden eller vattnet) och lite värme mår de bra och förökar sig snällt. Varje 20:e minut kommer en ny runda med mikrobbebisar. Därför kan en liten dos EM-1 gör så stor skillnad.

Mikroberna i EM är inte så märkvärdiga i sig, men det är just kombinationen som gör de så nyttiga. Otroligt många kombinationer var testade innan just denna blandning blev till. Och det är precis denna blandning som är så märkvärdigt.

Eftersom Bokashi är en slags mjölksyrejäsningsprocess undrar många om de inte kan fixa det själv, som vilka som helst mjölksyrade grönsaker.

Svaret är egentligen nej. Man kan mjölksyra vad man vill i livet men det blir inte EM för det. Det som händer i köket med fermentering i hinken är bara en del av Bokashiprocessen. Det som händer i jorden är bra mycket viktigare. Och det är därför man har just den här blandning av mikrober till hands — för att skapa ett bra mikroliv i jorden. Och detta med att fixa jorden är mycket mer komplex än att ta hand om några matrester i en hink så de inte ruttnar.

När EM var i sin barndom fanns inte Bokashi. Meningen med EM var att det skulle kunna vara ett nytt sätt att skapa ett levande jordbruk — och nu är det på god väg att hända i många olika länder.

Att man kunde slänga matrester i en hink och konservera dem var mer av en lycklig slump, ett suveränt sätt att lösa två vardagsproblem  — matavfall i hemmet och dålig jord i trädgården — med en och samma lösning: Bokashi.

Det som är allra viktigast med Bokashi är vad EM mikroberna tillför i jorden. Att det blir sunt, levande och hållbart där nere. Att de gör livet lite enklare i köket är en bonus, egentligen.

Kan man göra egna EM mikrober då? Nej. Man kan brygga EM-A från en flaska koncentrat eller gör eget bokashiströ från samma flaska. Men att själv gör koncentratet går inte. Om man inte är mikrobiolog med tillgång till all teknik som finns i labbet, vill säga.

Det finns olika recept till hoppkok på nätet. Och visst kan det vara kul att testa. Precis som man kan mjölksyra grönsaker hemma kan man lika gärna mölksyra matavfallet. Men det blir inte EM för det. Den mikrobiella effekten i jorden uteblir då. Man har inte kontroll över processen hela vägen, helt enkelt.

Det kan lätt låta som jag skriver detta för att sälja fler flaskor med EM, men ett sådant företag är vi inte. Vi hejar gärna på och är glada för att så många vill fixa sina egna hinkar och testa att göra sitt eget bokashiströ. Vårt mål är att så många som möjlighet ska kunna komma igång med Bokashi på sitt sätt. Och vi vet att det funkar att göra så.

Lite mer respekt har vi dock för själva EM koncentratet. Det är en fantastisk, och mycket värdefull, produkt. Något som faktiskt har så stora möjligheter att göra skillnad att vi har inte ens anat potentialen än.

Värdegrunden bakom prissättningen av EM globalt är fin: det ska inte kosta mer än vad fattiga människor har råd att betala. Nu pratar vi inte Sverige, inget är gratis här och vi har ju moms och frakt och allt, men tänk dig alla de drabbade utvecklingsländerna i världen. De har tillgång till EM för att det finns ingen girighet i kalkylen bakom.

Människorna där har tillgång till EM för att många hjälper till att jobba med det, sprider sin kunskap, delar med sig av sina erfarenheter, flyttar tunnor och vänder högar. Priset är överkomligt. Bara man får hem det riktiga koncentratet i stora dunkar så kan resten göras av de som bor i bygden, de som brukar jorden och de som behöver rent vatten från dammen.

Det är oerhört viktigt att de får rätt EM product så allt annat blir bra. Det är lika viktigt att de får lära sig hur man gör på rätt sätt. Svårt är det inte att hålla på med Bokashi och EM men hjälp till självhjälp måste vara rätt från början.

Här hemma kan inte vi lösa hela världens problem.  Men något väldigt fint gör vi här i bokashistugorna runtom i landet: vi sprider kunskap. Vi hjälpas åt så fler kan komma igång. Och vi hjälper till att skapa en bättre värld åt våra ungar.

Det kommer går vägen det här!

Mycket mer kan man läsa om EM här på EMRO hemsidan. http://www.emrojapan.com/about-em/about-em.html

 

 

Hur man gör eget Bokashiströp

Många har frågat och vi har inget emot att dela med oss hur man gör eget.

Bokashiströ är inte svårt att göra egentligen, tar lite tid som allt annat här i livet men om man har användning för större kvantiteter så är det absolut värt att testa. Kanske något man kan göra tillsammans med vänner eller odlingsgrannar? Framtida julklappar??!!

Har man hållit på med Bokashi ett tag så vet man hur ströet ska se ut och hur hela processen fungerar. Det gör det lättare att köra igång själv och göra eget strö. Som nybörjare är det nog värt det att köpa “färdig” Bokashiströ i början tills man vet lite mer vad man är ut efter. Ungefär som när man börjar baka surdegsbröd, det är ju enklare om man har redan hållit på med vanligt bröd ett tag.

Detta behöver du:

Det man behöver är vetekli, vatten, EM-1 och melass. Och tid — även detta är en jäsningsprocess och tar 4-6 veckor att bli klart.

Vetekli: Ska vara grovt och helst ekologiskt (men det är inte nödvändigt). Konsistensen i kruskakli är vad man är ut efter. Har du en kvarn i närheten pratar med dem, annars kan du höra på olika ekologiska affärer om de kan skaffa något. På Granngården kan man köpa vetekli som hästfoder och det har vi testat men vi tror inte riktigt på det. Orsaken är att det är en blandning av grovt och fint och det fina vetekliet ställer till problem, det är mjöligt och klumpar sig i processen och risken är att det börja mögla då. Man kan sålla bort det fina om man vill, problemet kvarstår men det blir kanske bra ändå om man är noga och har inte tänkt förvara Bokashiströet allt för länge. Men testar kan man ju alltid göra.

Har du ett annat typ av kli kan du alltid testa det. Själv har vi testat med rågkli men tycker inte det blir som vi vill, vet inte riktigt varför. Något jag har länge tänkt testa och inte fått till är sågspån/pellets, det blir troligen bra men man får nog testa sig fram lite grann.
Vatten: Ska vara bra kvalitet, men det är det ju nästan jämt i Sverige. Bor du på landet och har “riktigt” vatten från egen brunn så är det en plus, har du klorinerat vatten kan du låta den stå en dag innan. Det ska används ljummen i processen, tar fram en termometer eftersom det är viktigt att temperaturen inte överstiger 40 grader (helst inte 35). Men lite värme behövs för att kör igång mikroberna.
EM-1: Detta är koncentratet som innehåller alla mikroberna som behövs för att göra Bokashiströ. Köps av oss (på bokashi.se) i 1-liters eller 250 ml flaskor (ursprungsland är Holland). En mindre flaska räcker långt om man ska göra Bokashiströ, ska man även använder EM i trädgården är det kanske bättre att köpa en liter flaska. Hållbarhet är ett år, men det ska helst användas så fort som möjligt. Inom 3 månader om man är noga men vi tycker det räcker om man använder det inom 6 månader från öppningsdatum. Förvaras svalt (får inte frysa) och lufttät.

Melass: Sockret i melassen tillför mat till mikroberna, det är nödvändigt för jäsningsprocessen och för att de ska ha något att överleva på under tiden i ströpåsen. Även om du har melass hemma tycker vi det är värt att använda just denna, inte för att vi vill hålla på att sälja melass utan att vi har testat lite olika och av någon anledning fungerar just den här bäst.

Förvaringskärl: Du behöver en lufttät låda med lock, tunna eller liknande för att jäsa Bokashiströet i. Inte för stort, det ska vara så lite luft som möjligt i tunnan när den är full.


Så här gör man:
50 liter vetekli
5 liter vatten, ljummen (20-30 grader)
0,5 dl EM-1
0,5 dl melass

Det går bra att räkna om det här till andra mängder.

Blanda alltihop ordentligt. Konsistensen ska vara fuktigt men inte blöt. Kli varierar i fuktighet från olika kvarnar så man får testa sig fram lite här, tillsätt mer vatten om det känns torrt men kanske inte första gången du gör detta.

Lägg allt i tunnan/lådan där det ska jäsas, hårtpackat. Stäng locket ordentligt. Låt stå i minst 4 veckor, spelar ingen roll om det är längre. Minst 15 grader, helst närmare 20 men man får ta vad man har för värmen. Är det på den kalla sidan kan du ställa tunnan nära ett element (och rotera ibland), ställ upp den på en lastpall (istället för ett kallt golv) och så vidare. Kolla då och då att processen är på gång och för att lätta trycket i behållaren. Det kommer lukta rätt skarpt och syrligt! Processen är klart när pH et är ned vid 3,5-4, om man vill kan man testa med litmus papper (eller vad det nu heter på svenska!) i en lösning. Men har det luktat skarpt i 4-6 veckor så kan man vara lugn att är det klart.

Färgen på nyjäst Bokashiströ är rätt ljus. Ströet blir mörkare och mörkare under tiden, och luktar syrligare. Med bra förvaring ska det hålla sig ett år, troligen längre än så. Packar i mindre lådor, påsar eller liknande, så luftfritt som möjligt, för förvaring.

Klumpar. Det vi har lärt oss är att man får se upp för småklumpar! Särskilt de som är lite hårda (orsakas av mjöl i kliet). Vi sållar allt strö innan vi packar det och har du tänkt förvara ditt strö ett tag kan det vara värt att också göra det. Annars är det risk att de fuktiga klumparna börjar mögla, vit i början men sedan vad som helst, och det är inte roligt.

Att torka Bokashiströ: Det gör man i många andra länder, det blir då mycket enklare med förvaring och hållbarheten är längre. Gör man Bokashiströ själv i mindre skala kan man testa att torka hemma i köket, se bara till att det blir ordenligt torrt innan man packa iväg det. Annars är risken att ströet kommer in i en ny jäsningsfas och då tar det slut på sig själv (blir grått och dammigt).

Hos oss kommer vi inte börja med torkning, det är för dyrt och energiintensivt här i Sverige, det är ju en annan kalkyl om man bor på Hawaii.
Har du alldeles för mycket Bokashiströ kan du med fördel sprida ut det i trädgården. Speciellt i perennrabatter eller under buskar där du har kanske inte kunnat gräva ner Bokashi från köket. Kombinerar du med något organiskt (täckbark, gödsel, gräsklipp, kaffesump) får ströet något att jobba med och ett process kommer igång på plats.
Och har du lust vore det kanske roligt att dela med sig lite strö till grannar och kollegor. Ett enkelt sätt att köra igång fler i köket därhemma.

Lycka till!

Hoppas detta hjälpa till att förklara hur man gör. Har jag missat något skriv bara en kommentar där nere så kan vi ta upp det. Men som allt annat med Bokashi och EM — testa gärna och dela med dig! Man har inget att förlora och kanske man kan även upptäcka nya öppningar som kan hjälpa oss alla.
/Jenny