Bio-organisk gödsling med EM ger bättre plantutveckling och skörd, växtkvalitet och fruktsamhet, ökning av fettsyror i plantor och frön mm i medicinal och kryddväxtodling enligt en vetenskaplig rapport.
Rapporten har publicerats i Research Journal of Agricultural and Biological Sciences 2006.
En av slutsatserna som dras är att ”biofertilisers” som EM, gett strategiska möjligheter att höja skördarna till en rimlig kostnad för odlare och bönder och på samma gång når en förbättring av markernas kondition.
Fältförsöken var baserade på två bevattningar per odlingsomgång med EM, samma mikrobiella bas som finns i bokashi strö. Försöken gjordes vid det nationell forskningscentret i Egypten 2003-2005 med en växt som heter Plantago afra vilken har en lång historia som medicinal växt i USA, Europa, Indien och Kina som botemedel mot allt från förkylningar till cancer och hepatit.
Källa: Research Journal of Agricultural and Biological Sciences 2006
Nu lyfter jag detta från bokrecensionen på AdLibris, lite latt får man väl lov att vara ibland…:-) Jag har precis tagit hem boken, den ser lagom tråkig ut men ämnen är ju viktigt. Ska ta tag i den efter nytt år — men just nu vill jag helst forsätta att vara lite lat och kolla No 1 Ladies Detective Agency och sådant istället!
Men läs den, jag tror detkommer att bli bra!
Prima mat i soppåsen!
100 kilo fullt ätbar mat! Det är vad ett genomsnittligt svenskt hushåll slänger bort varje år. Samtidigt klagar vi över matpriserna och hur jobbigt det är att släpa hem alla kassar från affären.
Nu har vi lärt oss att sortera tomma förpackningar och lämna dem till återvinningsstationen. Men innehållet är vi sämre på att ta hand om. Ändå har produktionen av maten oftast en större påverkan på miljön än emballaget.
Varför kastar vi då bort så mycket mat? Det finns enligt författaren fyra huvudsakliga anledningar till det:
* vi har svårt att bedöma hur mycket som går åt
* vi tror att maten kan ha blivit dålig
* bäst före datumet har gått ut
* vi vet inte vad vi ska göra med resterna
Botemedlen stavas kunskap, information och upplysning. Denna kunskap hade tidigare generationer. De visste hur maten skulle hanteras och förvaras för att inte förfaras. Det var fult att inte äta upp det man hade lagt för sig på tallriken, hellre fick man lägga på lite mindre men ta om flera gånger. Innan bäst före slog igenom tvingades folk använda och lita till sina egna sinnen. De lärde sig också att ta tillvara varenda matrest och förvandla den till nya rätter.
I den här boken väcker Birgitta Rasmusson liv i den delvis bortglömda kunskapen. Efter 25 år som chef för Ica Provkök har hon fått tusentals frågor om mat, de flesta om matens kvalitet. Rädslan för att bli sjuka av det vi äter verkar sitta djupt i människors medvetande och har säkert en gång i tiden varit avgörande för vår överlevnad.
Några av de vanligaste frågorna får här sina svar, men författarens syfte är framför allt att lära ut grunderna och uppmuntra läsarna att använda sig av det sunda förnuftet.
Det här med ”indoor gardening” är en rolig grej, det finns säkert otroligt många människor sprängfyllda med odlingslust som inte har en egen trädgård. Men som håller på ändå!
”Picky vegan” är en sådan, odlar för fullt inomhus någonstans i USA. Hon blev förtjust i Bokashi för ett tag sedan och har skrivit om det under året här. Många detaljer om hur hon har funderat och testat och hittat lösningar som passar just henne.
Kul att läsa och som tur är kan man även i Sverige odla året om i värmen inomhus! Om man nu vill…
För ett år sedan min mor fick ett par Bokashi hinkar från mig i posten. Hon bor i Australien, i Sydney, så det var ingen idé att skicka de härifrån jag beställde dem lokalt, de är ganska likt våra.
Nej, det var ingen succé. Hon vill egentligen inte testa FAST hon är jätteintresserad av sin trädgård och FAST hon har urdålig jord i sin lilla täppa, bara sand. Och ingen kompost heller. Det blev ursäkta efter ursäkta: du vet jag ska åka bort några dagar snart, jag ska få besök nästa vecka det är ingen idé att börja, vad kommer grannarna att säga om det luktar…
Till slut slutade jag att tjata, motvilligt. Men hon var här i somras och fick se det själv hemma hos oss. Oj då, det var väl inte så besvärligt, det kan inte vara så farligt, visst ska jag köra igång så snart jag kommer hem. Till min förvåning gjorde hon faktiskt det, och hon har till och med börjat tjata på grannerna att de skulle också ta lite hänsyn till kommande generationer och värna lite mer om miljön…
Fick idag några ord från henne som jag vill dela med mig. Ingenting märkvärdigt i för sig, men kul att det har blivit så bra när det hela började så motvilligt!
My Bokashi going well and I am very pleased with it. I am about to fish through my papers to find the email address of the agent here from whom you arranged the set up for me. I am very near the end of the meal mixture. Tomorrow, I need to dig another hole .. I used the original one twice and am amazed how well it is all forming into soil. And proof that it doesn’t smell at all .. the possums have made no attempt to dig there! Nor the ducks who sometimes come to visit if I forget to shut the courtyard gate !
Och några veckor senare….
I am just so thrilled with my Bokashi pit … I dug it up tonight to put another bucket in and as well as all looking so good – only a few egg shells (even though I squash them) that had not quite disintegrated and a huge avocado seed which should not, of course, ever have been there, all these great fat healthy worms appeared ! I was quite excited as this sandy soil, devoid of top soil which was removed at the time the place was built, has not produced many healthy worms in the past despite many bags of cow poo, etc. I must start keeping a diary so I know how long it takes for a bucket load to compost.
Nu är det bara att se hur många grannar där nere som hoppar på Bokashitåget! Jag återkommer.
Instinktivt vet vi att odling ska vara så naturnära som möjligt, att det är ett ställe där industrialismens alla principer inte riktigt hör hemma. Men jag visst inte att denna ”känsla” hade ett namn, det är faktiskt en del av ett helt synsätt på odling som heter permakultur. Så här beskrivs det i Wikipedia. Det är bara att nicka och hålla med, sunt förnuft helt enkelt…
Permakultur (perma=permanent, bestående; kultur=odling) är ett väl planerat, livsmedelsproducerande odlingssystem med naturens växtsätt och mångfald som förebild.
Ett odlingssätt där man blir självförsörjande genom att träd, buskar, örter och smådjur, exempelvis höns, samverkar och drar fördel av varandra. Motsatsen är den vanliga monokulturodlingen, systemet som genom sitt ensidiga näringsupptag utarmar jorden och förorsakar s k jordtrötthet. Träden skapar ett för de flesta lägre växter gynnsamt mikroklimat genom att de mildrar effekterna av kraftiga regn, stark sol och vind och höjer luftfuktigheten när lövverket avdunstar en del av sitt vatteninnehåll.
I permakultur används perenna och självsående växter så mycket som möjligt och man planterar fruktträd, vinbärsbuskar och örter tillsammans. Man utnyttjar därmed växternas olika höjder.
En annan viktig del i permakulturer är åtgärder för att fördröja regnvattnets avrinning och ta det tillvara för växternas och djurens behov. Ett sätt är att göra vattendammar. En damm påverkar odlingens mikroklimat genom att öka luftfuktigheten och kan dessutom mildra de första frostnätterna på hösten genom sin värmebuffrande förmåga. I en damm finns livsrum för många olika arter. Förutom att kunna föda fiskar, salamandrar, grodor mm, kan den bli ett vattenhål för olika insekter, sländor och fjärilar, men även vilda som tama fåglar. Detta vatten är dessutom ofta lämpligare än det kallare renade kranvattnet att använda till bevattning då det innehåller små mängder näring, mineraler och organiska ämnen som buffrar vattnets pH.
En permakulturodling ska helst ligga i direkt anslutning till bostaden. Man odlar effektivt på småytor med täckodling – dvs jorden ska aldrig ligga bar utan täcks med gräsklipp, löv eller råkompost beroende på säsong – och man drar fördel av växternas olika höjder, rotsystem, kvävefixerande förmåga osv. Täckodlingen medför mindre ogräsrensning och bevattning = mindre arbete.
Permakulturodling syftar inte till självförsörjning av mat, men kan göra oss mindre beroende av det komplexa och sårbara industri- och teknologisamhälle som vi lever i.
Den kan också ge glädjen och tillfredsställelsen av att kunna äta egen odlad mat som är obesprutad, och som inte fraktats långa vägar med energiförbrukning och föroreningar som följd. Den industriella produktionen av en matvara gör av med 10 gånger mer energi än vad själva matvaran ger konsumenten vid förtäringen. Förpackningar, konserveringsmedel och inköp slipper vi också, och får istället färsk mat med högt närings- och vitamininnehåll.
Tidningarna börjar ta reda på vad Bokashi är för något och sprida budskapet. Senast var det Vi i Villa som har en sida om Bokashi på Vi i Villas webbsida.
Recyclingnet har också publicerat en artikel om Bokashi och Avfallsforum.se har också skrivit om Bokashi som ett nytt sätt att återvinna hushålls matrester. Det finns också som produktnytt på Miljö & Utveckling.
I våras gick jag en lång pilgrimsvandring i norra Spanien. Underbart! Men en bild som har etsat sig fast är inte alls kul. Gift.
I flera dagar gick vi genom åker efter åker av vinodlingar. Druvor så långt man kunde se. Skulle har varit härligt, men istället blev det riktigt deprimerande.
Vi såg gamla gummor i blommiga kjolar som gick med metallpumpar på sina ryggar, de gick men en slang i handen och sprutade och sprutade. Vi såg de lokala gubbarna i sina rostiga lastbilar med stora metalltunnor på flackar, de gick också med var sin slang i handen, större, men de hade i alla fall handskar och mask på sig. På tunnorna var mängde med röda trekantssymboler, utropstecken överallt. Riktig gift alltså.
Dessa är familjägda gårdar, de producerar mängde med vindruvor som slukas upp in den lokala produktionen. Och fraktas hit i fina flaskor. Men hur försvinner gift från en vindruva?
Inte vet jag. Nu dricker jag bara ekologiska vin. Och hoppas att de gummorna får gå med bra hälsa lite längre till.
Nu är det mycket om biogas. Våra matrester ska sparas, hämtas, köras, krossas och tydligen också blandas med alkohol innan det hela blir en härlig gegga som producerar just — biogas.
Tack och lov. Mycket hellre det än att någon regnskog bränns ner till marken för att kunna producera något helt fel bränsle till våra bilar och bussar.
Men ändå. Om man tänker om. Behöver jag skickar iväg just mina matrester till något stor industri kryss och tvärs över landet för att kunna bidra till miljön? Tänk om man skulle kunna ta hand om det på ett småskaligt sätt. Lite som närproducerat mat, fast tvärtom.
Nu tänker jag Bokashi självklart. Då kan man gör matrester till bränsle — men bränsle till själva jorden istället för till bilar. Bränsle för att kunna odla mer växter och producerar mer mat. Utan kemikalier forstås. Enkelt och billigt att göra; hushållsnära; mycket miljövänligt. Och man slipper hälla på rödvin (se DN artikel 2008-11-25, inte lagt ut på nätet).
Biogas i all ära, och självklart är det mycket bättre än deponering eller förbränning, men tänk lite på vad som händer. Matrester är organisk material, de består mest av kol. Ruttnar de så släpps ut en massa kol i luften, i form av koldioxid eller metan. Samlar man allt sådant får man biogas + gödsel. Men mycket mindre gödsel än det var matrester, för en hel del av kolet är ju borta som gas. Och visst låter det bra med gödsel, så länge kvaliteten är verkligen det bönderna vill har.
Så vad händer om man gör Bokashi kökskompost istället? Matresterna jäser i sin hink och producerar ytterst lite koldioxid. Alltså, all kol är kvar. De jästa matresterna (=kol) grävs ner i landet eller i en traditionell utekompost. Bokashi mikroberna ser till att det blir ingen ruttnelse och ingen ruttnelse betyder ingen koldioxid/metan. De jästa matresterna blir snabbt omvandlat till jord och vips, en massa ny kol tillförs tillbaka till jorden där den hör hemma. Ingen biogas produceras, men däremot det behövs ingen bil att frakta maten över landet heller.
Viktigast av allt: kol förblir kol. Biomassan försvinner inte. Allt som en gång kom från matjorden får gå tillbaka till matjorden. Kretsloppen funkar!
Kan man odla tomater i lägenheten? Inte visste jag, men det var vart ett försök. Gissa min förvåning när det gick aldeles utmärkt! Mina vännor såg lite bekymrad ut när de hittade mig mitt upp i planteringsfasen med jord och krukor utspridda över hela golvet, men min dotter tyckte att det var kul att kunna plocka tomatgodis direkt från fönstret utan att missa ett sekund av Bollibompa.
Nu bor vi inte i lägenhet längre och lycka är verkligen att ha eget växthus och ett stort soligt tomt på landet! Men det är kul att läsa Parkettodlarn, en blogg skriven av en annan inbiten inomhus odlare.
Men hur matar man alla de här grönsakerna i en parkettodling? Här diskuterer hon det — och har kommit fram till att bokashi är nog en bra lösning till och med för en ”indoor gardener”! (Läs bloggen här)
Gräver man ner en hink med Bokashi i landet hemma ser man rätt så snabbt att det gör en stor skillnad. Växterna blir lite högre och lite stadigare, de ser ut att trivas. Men hur kan man förklara detta för andra? Det räcker oftast att det känns rätt, men nu är det bekräftat på riktigt.
Jordbruksdepartement i USA, the US Agricultural Research Service, har nyligen genomfört ett forskningsprojekt och publicerat en artikel som bekräfter att EM höjer ämnesomsättningen i markerna. Och det är ju EM som är basen i Bokashi — EM står för Effective Microorganisms och är en mycket speciell blandning av mikrober som finns i naturen, en blandning som har visat sig att fungera uttmärkt ihop i många olika applikationer.
Bakgrunden är den utarmning av organiskt material i jordarna som orsakats av det intensiva moderna jordbruket. Forskarna vill testa olika biologiska gödslingsmetoder och ta reda på det bästa sättet att tillföra organiska material tillbaka till jorden. Och varför är detta viktigt? För att markernas organiska material är växternas näringskälla. Mikroorganismer bereder och distribuerar detta samt skapar en jordstruktur som gynnar vatten-luft kretsloppet i jorden.
Studien bekräfter att EM höjer ämnesomsättningen i organiska material. Det vill säger, EM mikroberna hjälper växterna ta upp näring på ett mer effektivt sätt från den organiska material som tillförs.
