Tag Archives: dålig ensilage

Gammal ensilage + Bokashi = lycka!

Gammal ensilage är något av det bästa som finns!

Som tur är bor vi på landet med en jättetrevlig bonde som tar hand om de flesta åkrarna runt om kring. Gamla, dåliga ensilage balar finns det gott om — de blir mest i vägen för bönderna. Han skrattar gott åt mig när jag berättar att det är precis en sådan där jättesunkig bal jag vill så gärna ha, nu igen. Kom du bara förbi med kärran då efter vårsådden är klar så fixar vi en till dig säger han. Inget som helst problem. Det är ju bara att lyfta upp den på kärran med traktorn så är det klart.

Tur att det finns sådana grannar!

Nu är balen hemma och jag håller på att sprida ut det gamla höet lite varstans i kökstrådgården. Det blir perfekt till täckodling, allra helst med lite Bokashi under.

Rabarberlådan var först att få lite påfyllning. Jordnivåen har sänkt sig lite väl mycket. Ut med en hink Bokashi (direkt på marken under bladerna) och på med en tjock lager hö. Tidigare har jag haft problem med sniglar i rabarberlådan, bara vanliga tack och lov och inte mördarsniglar. Vinterns täckning tog jag bort ganska tidigt och marken har varit bar sedan dess mens snigelrensning pågick. Känns ok nu att täcka på igen med lite snigel pellets på.

Det är skönt att slippa gräva ner Bokashi jämt. Det går ju så fort när man kan bara sprida ut smeten och sedan sprider ut täcket.

Hela våren har vi haft problem med kråkor så jag la på lite extra hö denna gången, rabarberbladerna hjälper också till att göra ytan lite oåtkomligt. Ska hålla ett öga på det, i värsta fall blir det bärnät ett tag. Eller så flyttar kråkfamiljen…

Men snygg blev det i alla fall!

Foto: Jenny Harlen

En bekymmer med täckodling kan vara att en kolrik täckmaterial som denna kan stjäla kväve från växterna. Oftast tycker jag det har gått bra eftersom det finns gott om kväve i Bokashin. Men jag ska hålla ett öga på det också, det kanske behövs vattning med lite snabbmat: Bokashivätska, nässelvatten, guldvatten.

Vi har kört med gammal ensilage i flera år nu och lärt oss lite grann. För det första, att man måste få hjälp av bonden att lasta kärran! En bal väger runt 500 kilo och är helt omöjligt att hantera själv. Första året försökte vi att packa ut balen själv på gärdet och lasta kärran med en högaffel. Det tog en halvdag per bal, man kan inte tro hur krångligt det är att lossna det hoppsnurrade höet. Största nackdelen var dock att höet blir så löst att man behöver en kärra med sidor för att få plats med allt, inte en vanlig kärra som vi har.

Väl hemma kan man skära upp balen med kniv och låter regnen hjälper till att lossna snurren. Då kan man köra ut den en skottkärra om gången i sin egen takt… Det luktar bondgård ett tag, vilket känns otroligt härligt.

Jag har länge tänkt spraya balens innehållet med EM när den väl står hemma. Tanken är att låta våra goda mikroberna jobbar sig in i ensilagen och förökar sig som en enda stor Bokashi hink. Har inte fått det till helt enkelt, men tror ändå att det är värt att göra. Kanske till hösten?

Det finns många tillvägagångssätt med Bokashi och EM och det är ju alltid kul att testa. Men har du möjlighet att skaffa dig traktens sunkigaste ensilagebalen tycker jag du ska göra det!