Jo, nu är det mycket politik här i landet.
Och det är bra att se sopsortering hamna ganska högt upp på agendan – trots allt. Särskilt detta med matavfall.
I DN för ett par dagar sedan kunde man läsa vad Folkpartiet har att säga om saken. ”Nej till sopsortering — ja till matkvarnar”
Det finns ingen anledning att våra matrester ska packas i soppåsar och transporteras med bil på våra gator och torg, vilket de rödgröna partierna föreslår. Det finns ett bättre alternativ – att soporna enkelt mals sönder, spolas ner i avloppsrören och kommer ut som bränsle till bussar och bilar, skriver Karin Karlsbro (FP).
Jag håller med mycket i det de säger — att matavfall är en värdefull resurs, att det är slöseri att frakta det kors och tvärs över landet och att hanteringen i köket kan vara krångligt.
MEN jag håller inte med lösningen. Att mala upp all matresterna i köket är visst bekvämt, och det låter logiskt att låta reningsverket ta hand om det hela och gör biogas. För biogas behöver vi väl?
Fullständigt bortglömt är dock detta med matjord. All matrester har någon gång varit jord och den ända rätt ställe för de att hamna är i jorden. Annars blir det ingen kretslopp. Matjord är något vi har svårt att verkligen se, det är väl en oändlig resurs- eller??
Samma syn hade vi på luft och vatten för många år sedan. Nu vet vi bättre. Dags att börja se ”jorden”!
Två saker: Ut från en biogasfabrik kommer en visst mängd jord som finns kvar efter gasproduktionen. Denna skickas ut till jordbruk vilket i och för sig är bra. Men om jordmassan innehåller en massa medicin- och kemirester från reningsverket då? Är det något en bonde vill ha? Låter inte Krav märkt.
Och två: Biogasproduktion är alltid bättre än deponering och förbränning. Vi får ut något vi vill ha. Men glöm inte att det är i princip matjord vi kokar upp till gas i fabriken. Det som körs ut till åkrarna är långt mindre än det som en gång var jord. Så på så sätt ta vi från kapitalet. Den goda matjorden försvinner, bit för bit.
Jag säger inte att allt detta är fel. Bara att ingenting är lika svart och vitt som man tror.
I en perfekt värld skall mycket som möjligt återvinnas, så nära som möjligt. Och det gäller jord med.
Näråtervinning är ett koncept vi måste börja prata om. För att inte säga återvinning av jord!
(Undrar förresten om Karin Karlsbro har tänkt på vad som händer med det svenska avloppssystemet om man försöker trycka igenom 1 miljon ton (1000 000 000 kg) slemmigt matavfall per år!)