Etikettarkiv: storkök

Bokashi i lite större skala

Kan man göra bokashi på ett storskaligt sätt?

Javisst! Principen är precis den samma som hemma fast i större skala. Lufttät behållare, jäsning, gräva ner. Typ.

Så rent teoretiskt är det inga konstigheter  alls. Men ingen har gjort det på riktigt än i Sverige. Inte på cafe-skola-restaurang-äldreboende i alla fall. Men många förskolor är på gång, superbra jobbat av allihoppa!

Vad är det som gör det krångligt?

Logistik, för det mesta. Att hitta en bra flöde med hinkar, jäsning, eventuell förvaring och nergrävning.  Var ska hinkarna stå? Vem ska ta hand om dem sedan? Var finns odlingen? Hur gör man på sommarn? På vintern?

Precis samma frågor som man har hemma, egentligen.

Just nu finns det flera projekt som står i startgroparna runtom i landet. Ett vandrarhem med storkök och odling (kul!) och ett produktionskök mitt i stan som ska samarbeta med en lokal odlingsgrupp. Bokashin ska cyklas från det ena stället till det andra på en speciell lastcykel!

Båda projekt har bra förutsättningar, de kommer nog att lyckas. Till sommaren vet vi mer om hur det har gått, då kommer vi med bilder och berättelser. Tills dess testar vi oss fram!

Men under våra diskussioner har vi kommit fram till att dessa punkter är viktiga:

1. Någon måste ha ansvar för det hela. Bokashi är inte ett process som sköter sig själv, det krävs en plan och någon som ser till att det flyttar på.

2. Logistiken är viktigt. Var finns odlingen och hur får man dit bokashin? Vad slags hinkar/påsar/tunnor passar bäst och var ska de står under jäsningstiden? Hur ska man göra på de olika årstiderna? Finns det plats och funkar det att rulla/bära tunnorna/hinkarna dit de ska?

3. Utbildning. Förstår kökspersonalen processen och är de med på noterna?

Egentligen är det samma funderingar man har hemma innan man kör igång fast på större skala.

Det vi har kommit fram till är att desto enklare desto bättre. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Känns det oklart hur man ska gå till väga, börja lite smått. Några hinkar bara och ser hur det går. Sedan några till och några till tills allt matavfall är med i bokashi-loopen.

När det gäller hinkar och tunnor tror vi mest på vanliga hinkar för att samla matresterna i. Använd befintliga hinkar om de finns. Med eller utan biopåsar.

Jäsningen kan ske helt och hållit i hinkarna om man har plats, annars kan de tömmas i tunnor för jäsning och/eller förvaring. Vi har en stor tunna i butiken på bokashi.se men vi tycker själv den är onödigt dyr och att det är onödigt krångligt med tappkran. Ett bättre början är nog helt vanliga tunnor (soptunnor från kommunen) med biokol i botten för att ta upp vätskan och en plastsäck eller gummilist under locket för att täta till den. Någon form av lås eller gummiband för att hålla locket tätt.

Sedan behövs bara en odling och en odlingsmästare för att se till att allt blir till jord sedan.

Och förhoppningsvis så kan denna jorden så småningom ge fin närodlad mat som sedan kan serveras i skolköket eller på kafét!

En sak till. Samspelet med kommunen är viktig. Ta med dem i processen så tidigt som möjligt så de känner sig delaktiga. Tvekar de, kan man kanske få lov att göra ett testprojekt i mindre skala. Det är ju en viktig miljögärning det här och faller den väl ut (vilket det absolut skulle kunna göra) kommer även de att glänsa 🙂

Det är lätt att stirra sig blind på allt detta, frågorna hopar sig. Det finns ingen master plan som man kan kopiera, man får komma fram till ett tillvägagångssätt som passar just er.

Men går du och funderar på ett sådant projekt, ring gärna och bolla med oss. Vi kommer nog fram till något vettig tillsammans!

 

Bokashi i Nya Zeeland

Jag vet, det ska heta ”på” Nya Zeeland. Men för mig är Nya Zeeland ett land och inte en ö så det får bli ”i”. Jag har växt upp i Nya Zeeland, ett helt underbart land precis som de flesta tror! Men väldigt långt bort från allt annat i världen. Nyfikenheten växer och växer och till slut måste man bara ut och utforskar världen.

Men denna film från Nya Zeeland gjorde mig till en ”proud kiwi”, stolt och nöjd att så många i detta lilla land har bestämt sig för att göra skillnad. I all enkelhet — som vi brukar göra det mesta downunder. Och med hjärta och vilja — som är också rätt typiskt.

Visst har de ett helt annat klimat i Nya Zeeland, man kan odla året runt på nordön och det finns väldigt många vinodlingar . Tropiskt är det inte men att göra Bokashi utomhus är inte svårt, vilket underlättar väldigt.

Här i Sverige har vi helt andra förutsättningar med klimatet vilket gör att vi måste ha en varm plats till bokashitunnor inomhus för att fixa storköks-bokashi. Men vill man så går det; det är något vi får börja ta tag i och testa olika tillvägagångssätt. För det är ju ett hållbart sätt att ta hand om matavfall, även om det för oss här och nu är det ovant i ett större sammanhang.

Små-bokashi kan man lätt komma igång med på vilken arbetsplats som helst. Det var härligt att se att folk går hem från jobbet med en bokashihink som om det var lika normalt som en ipad. Det är kanske där man ska börja? Att hjälpas åt småskaligt?

För att testa möjliga logistiklösningar i gruppodlingar och storkök/restaurang miljöer har vi tagit hem några stortunnor för test. De är i princip stora soptunnor med bottenplatta, kran och lufttät lock. Precis som vanliga kranhinkar fast de rymmer 120 liter. Den första test gör Farbror Grön och gänget i deras stadsodling i Västerås — exakt hur de kommer att göra få vi se sedan. Det är nog logistiken som blir svårt — vart man skall ställa den så det blir enkelt för folk att tömma sin bokashi, tillräckligt varmt och lagom enkelt att rulla fram till odlingen.

Foto: Jenny Harlen

Självklart kan man även fixa en egen stortunna om man är lagom händig. Kommunen eller det kommunala sopbolaget har oftast tunnor över som man kan modifiera.

Allra viktigast är att vi börjar tänka nytt, på var sitt håll. Det blir nog inte perfekt första gången, men allt eftersom kommer det landa i något som känns självklart och naturligt.

Men det vore ändå kul med en studiebesök till vingården där på Waiheke Island utanför Auckland för att se precis hur man gör?!

images-3

Striden om matsoporna…

Foto: www.stockholm.se
Foto: www.stockholm.se

Nu börjar det. Tydlingen…

Läste i DN att politiken även har kommit in i soprummet. Frågan är om man ska satsa på individerna eller storkök. Vilket förbluffar mig lite. Varför inte både och?

Allt matavfall är matavfall. Om det kommer från ett stort kök eller ett litet spelar väl ingen roll i slutändan, miljön vinner för varje kilo vi ta hand om på rätt sätt.

Men visst är det helt olika politik i detta. Frågan är om vi verkligen behöver vänta tills politikerna har bestämt allt, matresterna är något vi skapar själva — hela tiden — och vill man göra en miljöinsats kan man komma långt själv. Här och nu.

Power to the people! Ta hand om ditt eget matavfall — näråtervinn! Odla jord! Slut kretsloppet hemma hos dig och dina!

Det går.

Läs artikel>>

Vem äger soporna — egentligen?

Foto: www.skovde.se

Jag har länge undrat hur det hela kunde ha gått så långt. Att kommunerna liksom ”äger” våra sopor. Ta hand om det själv? Nej, det får man definitivt inte göra känns det som.

Men det börjar ljusna. Kanske. Miljödepartementet har nu föreslagit att restauranger skulle kunna hitta egna lösningar när det gäller sophanteringen. Lösningar som mer miljövänliga och kostnadseffektiva för restaurangarna själva. Och dessutom bra för miljön kan vi hoppas.

En sådan ”frihet” krånglar nog till det för kommunerna som få svårt att räkna på hur mycket matavfall de kommer att ”äga”. Matavfall börjar blir värdefullt nu för tiden — alla vill ha så mycket som möjligt till sina biogasfabriker. Matas jättarna inte jämt och ständigt så faller hela investeringen!

Men förhoppningsvis (om förslaget går igenom alltså) blir det ett startskott för en ny era. En era där man kan vara entreprenör i allt som har med ens egen rörelse att göra. Även hur man slänger det som inte blir uppätet och hur man kan göra det som är bäst för miljön.

Tänk om man nu kunde göra små lokala ”jordfabriker” baserat på matavfall som slängs av restaurangerna i närområdet. Skapa lokala kretslopp på riktigt, kretslopp där allt som en gång var jord (läs: matavfall!) återigen blir jord. Utan att fraktas kors och tvärs över landet. Utan att den dyrbara kolen går förlorad och utan växthusgaser. Biogas i all ära men vi behöver den goda jorden minst lika mycket. Framtiden hänger på det!

Tänk om vi kunde börja hjälpas åt på rätt sätt! Vi behöver inte vänta på kommunala lösningar. Den goda entreprenörskapet skulle också kunna räcka till våra sophantering.

Alla vinner vi på att ta hand om vår odlingsjord. Vi måste lära våra barn att odling är det naturligaste som finns, att det är ett kretslopp där kol, mineraler och vitaminer går tillbaks till jorden och blir ny mat istället för ut i luften där det bara skapar problem.

Och restaurangerna själva? De kommer nog inte klaga så högt. Att återvinna matavfall lokalt så det blir till jord skulle kunna avlasta företagets kostnader lika mycket som det avlastar miljön.

Källa: recyclingnet.se