Dahlior blev fina i murbruksbaljor

Sorgligt nog är det nu dags att plocka ut dahliorknölarna, frosten gör sitt och den underbara sommaren är, suck, snart till ända.

Jag hade frösått massa med dahlior i våras och de hamnade lite varstans i landet. Men även i stora murbruksbaljor på grusgången. Jättefina blev dem, en bra lösning som jag kommer att köra i många år till.

Murbruksbaljor har jag skrivit om tidigare, de fungerar otroligt bra. Dessutom är de mycket billigare än krukor!

Lecakulor, lite “fuljord”, en hink med Bokashi, en säck med köpjord, fixat! Dräneringshålet borrar jag på sidan, vid ungefär samma nivå som lecakulorna så man får en slags underbevattningssystem. Näringen rinner inte bort och baljorna behöver man sällan vattna. Perfekt om man ska åka bort under sommaren.

På vintern nu kommer jag lämna de på plats, plasten verkar tålig och jag orkar inte flyttar dem. Men annars är de stapelbara, om man vill flytta undan dem. Jag brukar täcka med lite granris för att göra de vintertrevliga.

Men snart är det vår igen och dahliornas återkomst!

 Mer om murbruksbaljor finns att läsa här>>

Foto: Jenny Harlen

Stor skillnad i växthusgaser mellan Bokashi och traditionell kompostering

Länge har vi önskat oss lite riktig research om skillnaden mellan traditionell kompostering och Bokashi.  Nu har vi precis fått tag i en ny forskningsrapport från Nederländerna som undersöker hur de två metoderna ser ut från ett miljöperspektiv. Hur mycket av kompostmaterialet blir till jordförbättring och hur mycket försvinner bort som växthusgaser.

Forskningen är baserat på en storskalig metod som inte riktigt går att jämföra med våra hinkar i köket, men principen är trots allt precis likadan.  I experimentet radade de upp två stora högar med växtavfall på cementgolv, täckt den första och gjorde Bokashi medan den andra var behandlad precis som man brukar göra med kompost — öppet och luftigt.

Vill du som jag går rakt på resultatern, så blev det så här:

Näringen blir kvar. En hel del försvinner med traditionell kompostering, näringen blev för det mesta kvar i Bokashihögen.

Mindre jobb. Den traditionell komposthögen måste luftas mekaniskt, medan den övertäckta Bokashihögen inte behöver bearbetas.

Mindre svinn. Den traditionella komposten vägde 60,2% mindre efter sex veckor, alltså mer än hälften försvann på grund av förbränningen. Bokashihögen vägde bara 3,2% mindre än den gjorde från början eftersom processen är i princip kall. Experimentet var inomhus på cementgolv.

Mycket lägre carbon footprint. Antal kilo CO2-equivalenter per ton kompost: 669 kilo för traditionell kompost mot bara 25 för Bokashi. Det som försvann från den traditionella högen var mest kol (C) vilket blev till CO2 (koldioxid) och CO4 (metan), alltså kol i luften istället för i marken.

Nästa steg är så klart att testa hur själva jorden blir när man använder dessa två typer av jordförbättringar. Nu jämför vi bara själva jordförbättringsmaterialet, men det ger ett klart tecken att fermentering/Bokashi är en mycket mer effektiv metod både ur miljö- och ekonomisksynpunkt.

Klart att vi  skulle behöva göra någon liknande test i Sverige med svenska förhållande och referenser. Ju fler studier desto bättre, det finns ju många aspekter att ta upp och jäsning/syrning i samband med jordbruk och matavfallshantering är något som ingen egentligen har fokuserat på förut. Hoppas det blir ändring på det och det blir ett forskningsämne lite varstans.

Men det glädjer mig verkligen att vi nu har fått svart på vitt att det är oerhört klok med Bokashikompostering. Både hemma hos mig och dig i köket och även lite mer storskaligt ute på landsbygden och i industriens värld.

En carbon footprint på 25 kilo/ton istället för 669 är dramatisk. Och det är ju dramatiska förändringar vi behöver nu, snart, om vi ska få bo kvar.

Vill du läsa hela rapporten, så finns den här på engelska som PDF. Vill du har det på ursprungsspråket, nederländska, hör av dig.
Klicka här>>

Dagens Nyheter: “Så väljer du rätt kompost”

En journalist ringde för några dagar sedan för att prata kompost. Det gör vi gärna!

Resultatet blev det här stora komposttesten som publiceras nu under veckan i DN och en rad andra svenska tidningar. Företaget som gör jämförelsen är oberoende, Testfakta heter de, och tidningarna abonnerar helt enkelt till de olika testar de gör.

Detta är första gången Bokashi har varit med i en kompostjämförelse. Äntligen! Det stora plusset för Bokashi var att hinkarna kan används inomhus. Minusen var att det “kräver tillgång till jordlott att blanda ner den jästa massan i”.

Bokashi är ju ett helt annan koncept än traditionella komposteringslösningar. Passar många men säkert inte alla, så det är skönt med en sådan jämförelse som gör det enklare för folk att komma igång.

Sidan publicerades i DN på de privata ekonomisidorna. Orsaken är att det går att spara rätt mycket pengar om man tar hand om sitt eget matavfall. Av de cirka 250 kilo hushållssopor som genomsnittsvenskan bär ut till soptunnan varje år är runt 40 procent fullt möjligt att kompostera, skriver tidningen. Nu ska sortering av matavfall införas i Stockholm så det är mycket fokus på hur var och en ska göra. Visst kommer det att finnas kommunala lösningar (hämtning/biogas) men många har tillgång till trädgård eller kolonilott och skulle kunna köra igång lite “näråtervinning” själv.

Men att många vill komma igång är klart, och då gäller det att välja ett sätt som passar dig bäst där hemma. Bara man gör något vettigt.

Som Bertil sa till journalisten, “våra kunder är framför allt odlare, men även de som mest intresserar sig för mijöaspekten av vår sophantering har börjat få upp ögonen för Bokashi”.

Artikeln finns att ladda ner här på bokashi.se>>

Äppelmust!

Foto: Jenny Harlen

Jag vet att vi är många här i landet som tycker det är sorgligt med alla äppleträd som dignar med fin frukt — och som ingen av oss kan ta hand om ordentligt.

Inte är det lätt heller, man gör ett par äppelpajer, kör lite äppelmust till farfar och sedan, ja, vad gör man då?

För ett par år sedan funderade vi mycket på det här. Sedan slog vi till och köpte ett litet hemma-musteri. Egentligen är den en vinpress, kommer från Ungern där de fortfarande vet hur man gör saker och ting på riktigt. Vi köpt den från ett företag i Österlen, kommer inte ihåg vilket, men den blev bra.

Och nu gör vi egen äppelmust varje höst! SÅ himla lyxigt att ta en flaska “sommar” till frukost när det är kallt och eländigt ute, och nog är det en bra vitaminkick.

Men nu när vi har kört ett par säsonger och fått lite ordning i våra rutiner tycker vi att det är väldigt roligt när äppelveckorna kommer. Vi har bara ett par äppelträd själv men Bertil har tre enorma gamla träd på sitt föräldrargård och vi får även plocka hur många äpplen vi vill från hans sons trädgård. De är alla ganska tidiga så för oss är det tidig september som gäller.

Det vi har kommit fram till är att det är lika bra att plocka äpplen i papperskassar och köra dem i pressen så fort som möjligt, typ nästa dag. Annars börjar de lätt ruttna. Vi gör inget större väsen av att tvätta äpplerna och tar bara bort de allra värsta ruttna delarna. Musten är ju till hemmabruk och vi tycker det funkar bra så.

Med sådan utrustning som vi har är mustningen en tvåstegsprocess. Första steget är krossning. In med äpplerna, helst delade om de är stora. Snurra på veven och så fylls träkorgen med äppelkross, den oxideras fort och blir brun men så är det bara.

Foto: Jenny Harlen

Sedan lyfter man bort krossen och sätter på pressplattan. Den skruvar man längre och längre ner med hjälp av ett  handtag. Rätt enkelt och inte alls tungt att göra. Snart börjar den första äppelmusten sippra fram!

Foto: Jenny Harlen

 

Foto: Jenny Harlen

 

Foto: Jenny Harlen

Musten smakar helt otroligt! Visst är den brun och inte så klar som den man köper i affärarna men smaken går inte att jämföra!

Foto: Jenny Harlen

Och visst blir det mycket över till komposten! Vi brukar lägga den direkt i odlingslådorna där vi nu har skördat färdigt, sedan täcker vi över med ett tjockt lager ensilage. Maskparadis kan jag lova.

Foto: Jenny Harlen

Hinkarna (med lock) kan stå i kylskåpet ett par dagar. Då blir man av med en del sediment, men vi brukar ändå sila genom en vanlig kökssil innan vi fyller flaskorna. Flaskorna har vi gott om, vi bunkrar under året — lättölsflaskor från Lidl!

Eftersom jag har inte satt mig in i hur man pastöriserar de färdiga flaskorna kör vi lite enkelt än så länge med Atamon, 1 tesked till 1,5 liter must. Har fungerat bra hittils i alla fall.

För att gör det lite roligare mustade vi varje äppelsort för sig i år. Och visst har de olika smaker!

Men nu har vi något gott att se fram emot till vintern. Och det behöver vi visst!

Foto: Jenny Harlen