Tag Archives: bokashi.se

BOKASHI I MYANMAR DEL 2

Har du inte läst första delen av Myanmarberättelsen så finns den här – Bokashi i Myanmar del 1!

Vid det här laget vet ni att vi håller på med ett bokashiprojekt i Myanmar! Vi kommer att fortsätta att berätta mer om det här otroligt spännande projektet, och här kommer del 2:

Hur kom vi igång här?
Av en slump, råkade jag (Jenny) träffa två fina tjejer som nu är delaktiga i projektet här. Diana, från Tyskland, som är utbildad filmskapare och har pluggat språket Myanmar i Berlin (något som typ INGEN gör!!). Och Steffi, från Belgien, som är farmacist, är van att driva företag i andra branscher, håller på nu att starta upp bokashi i Belgien och är, som Diana och jag, fullständigt lockad av Myanmar. Tillsammans pratar vi sju språk. 

Ursprungliga Myanmar-gänget – Steffi, Jenny, Diana & Inda

Här i Myanmar är det Inda och Aye som är kärngänget just nu. Inda råkade jag träffa när jag var här med min dotter för ett år sedan.

Inda pratar bra engelska och var när vi träffades munk. Munkar får prata med folk, men märkligt nog gör han inte det jämt — vi hade bara tur att vi kände båda två att det viktigt att prata med varann, den där dagen på tempeltrapporna. Vi höll kontakt i många månader, engelskträning för honom och jag fick lära mig mycket om allt möjligt. Han är en superhärlig kille med så mycket potential.

Inda, Jenny & Stina på tempeltrapporna

Under tiden gick jag och funderade om inte jag skulle starta ett Bokashiprojekt i Myanmar, att jobba med Bokashi utomlands är något jag har velat göra sedan många år tillbaka och nu var ju Malin anställd hemma i Sverige, min dotter hade flyttat hemifrån och hag hade avslutat en lång relation. Ett bra tillfälle, med andra ord.

Sedan ändrades läget över en natt. Det visade sig att Inda hade lärt sig koreanska i smyg, för att kunna lämna munklivet och skaffa jobb i Korea. Ett så-kallad 3D-jobb, dangerous, dirty and demanding. Det finns en lång, lång historia bakom detta, men det var den enda utvägen, det förstår jag nu efter många långa diskussioner. Jag var lite chockad, han är alldeles för smart och utbildad för att kasta sig in i denna tuffa och farliga värld. Så jag “kom ut” med mina Bokashiplaner, skulle han kunna tänka sig vara med på detta istället? Med en riktig lön och allt som hör till. Det kunde han, och gärna! Det visade sig att han hade en flickvän sedan många år tillbaka (munkar är inte alltid vad man tror!), och i hans fall var detta med att vara munk ytterst ofrivilligt. Han hade varit munk sedan han var 6 år, utan att kunna välja själv, och utan att kunna hitta en utväg. Finns det inga pengar i familjen har man inte många val i livet här.

Små munkar Bokashi Myanmar

Det var en jättechansning för mig, och för honom med, vi kände inte varann egentligen. Men ibland leds man rätt rent instinktivt, och just denna gång var det så. Jag, Diana och Steffi kunde inte ha hittat en bättre kille att göra detta med. Och han trivs lika bra med oss, det är inte ett dugg komplicerat.

Och flickvännen? Det är ju Aye. De förlovade sig offentligt för två veckor sedan efter alla dessa år, en stor sak här och något som de nästan inte trodde själv på längre då de hade kämpat så länge för att få livet att funka för dem. Det är otroligt härligt att få vara med på denna resan med dem (och igen, allt hänger på att man har lite, bara lite pengar att komma igång med).

Bokashi Myanmar
Inda & Aye

Vad vill vi göra?
Vi har ju andra som vill vara med här i Yangon, många förstår att detta med Bokashi och EM är framtiden och att vi kommer lyckas. De vill vara med, om de kan. Just nu fokusera vi på att etablera organisationen här, att komma igång med vår “Bokashi yard” där vi kan köra demos och utbildningar, och visa rent praktiskt hur man gör med allting.

Ströproduktion och begynnande trädgård på Bokashi Myanmars bakgård

Vi har en rad riktiga projekt som är startklara, jag ska berätta mer om dem sedan. Men helst vill vi ha lite mer struktur i det vi gör, ha en fungerande produktion  av Bokashiströ och andra produkter och tillräckligt med egen erfarenhet för att kunna säga “gör så här, inte så här”. Och vi är så väldigt glada att ha ett hus vid vår “yard” , det hade inte gått annars i det här monsundränkta landet.

Monsun Bokashi Myanmar
Monsunsäsong i Myanmar

Livet i Myanmar
Länge var vi inte säkra på var vi skulle ha vår bas, men det blev klart och tydligt efter ett tag att mest miljöintresse och flest potentiella samarbetspartners fanns i Yangon (Rangoon). De flesta organisationer har sin bas här – det är en mångmiljonstad med allt kaos som hör till, och det är många som vill och kan göra skillnad på olika sätt. Samtidigt är det en väldig utsatt stad, med en ständigt växande befolkning, ett allt större gap mellan de som har och de som inte har, och stora områden som vi lätt skulle kunna kalla för slum. 

Fattigt område i Rangoon, Myanmar

Fast nu, när jag har rört mig här ett tag, känner en del folk, och blivit lite hemtam i några av dessa områden, skulle jag inte använda ordet slum. Det har någon innebörd som inte riktigt passar, folk har ju sina liv och sin värdighet; sina familjer och sina affärer, deras liv är lika nyanserat som våra, bara lite enklare. Efter ett tag ser man det inte längre, det är som det är. Men inofficiella områden finns det gott om, shantytowns som har vuxit upp bredvid tågspåren, floden och industriområdena. Inte mycket är reglerat här, fast det som är reglerat är så otroligt byråkratiskt det går inte att fatta ändå. 

Hur folk lever här har jag börjat förstå så smått, men det som stör mig varenda minut av varenda dag när jag är ut och rör på mig är alla sopor. Det här landet drunknar i plast, precis som alla andra. 

Plast, matavfall, djurmat?

Vad kan man göra åt skräpet?
Det finns många organisationer och andra krafter som är med och försöker göra skillnad, de flesta vill att vi ska samarbeta mer med dem så fort det går. Vi har varit med på några cleanup days, men så oändligt mycket mer behövs. Och i ett land som detta, där det inte ens finns el till ens hälften av invånarna och något så enkelt som trottoarer inte funkar, kan man inte förlita sig på att “någon” ska fixa det.  “Någon” är ju vi! Och medan hela världen pratar om plast helt plötsligt (bra! bra! bra!), ser jag som vanligt bara allt organiskt avfall. 

Här i Yangon gör staden faktist en rimligt bra insats att samla upp soporna och köra dem till de överfulla deponier. Ute på landet är det något annat, det finns ingen sophämtning överhuvudtaget.

Ihopsamlat skräp – mest plast och matavfall

Soporna bränns, eller grävs ner, eller ligger bara på marken.
Det är ju ingen idé att skylla på folk, bakgrunden i ett sådant här land är inte som vi är vana med. Folk förstår inte. De kämpar med så mycket annat. Det skulle behövas en jätteinsats med utbildning för att ändra sopsituationen här. Men samtidigt, behövs det ju en jätteinsats för nästan allt möjligt, så varför ska vi tro att just detta ska prioriteras?

Skillnaden mellan skräp och skräp

Organiskt avfall är inte skräp!

Grundproblemet, som jag ser det, är att ingen förstår skillnaden mellan organiskt och icke-organiskt avfall. Mellan plast och frukt/grönt och matrester. Helt ofattbart för oss nu kanske, men tänk tillbaka. Det var inte så länge sedan vi gjorde samma dumheter själva. Så där någonstans får vi börja. Vårt slagord är att “Organic waste is not trash”.
Genom att jobba ihop med de andra “avfalls”-organisationerna, kan vi komma in i detta. Vi kan ju inte stå för en massiv utbildningskampanj, men andra kan. Däremot så har vi en fantastiskt enkel och fin metod som kan vara som en pusselbit i lösningen. Bokashi vill vi lära ut till så många vi kan!

Vill du stötta Bokashi Myanmar? Vi använder det vi tjänar på Bokashi.se för att sponsra projektet i Myanmar. Du kan stötta projektet direkt genom att skänka en slant här!

Följ oss på Facebook i gruppen Bokashi Myanmar och på bloggen (på engelska).

Hälsningar från Jenny i Myanmar!

Närproducerat bokashiströ

Häromdagen besökte Malin vår lokala producent av bokashi-strö. Nils-Erik och Gunnar på Assareby kvarn heter herrarna som maler vetekliet i sin kvarn, fermenterar det i många veckor och packar det till sist i påsar.

Knappt en timme från oss – det kan man kalla närproducerat!! Och vilka omgivningar dom har, helt otroligt vackert!

En gång i månaden hämtar vi sedan ströet, och denna gången passade Malin på att praoa lite och lära sig hur allt går till. Besöken avslutas alltid med att man bjuds på kaffe! Hur mysigt som helst!

Glad prao-elev

Vi ska öka vår egen svenska produktion av bokashiströ här på bokashi.se, inte minst för att slippa de långa transporterna samband med import från andra länder. Och eftersom Jenny och Bertil sedan starten för 10 år sedan själva har tillverkat strö vet vi precis hur man gör! När företaget växte hanns det inte med att tillverka allt själva och därför köper vi en del från Holland. Nu har vi större möjligheter igen att göra mera strö själva, och det ska vi!

EM-1 och melass är vi noga med att alltid köpa från certifierade EMRO-leverantörer eftersom vi vill ha den patenterade mikrobblandningen och inte någon av alla de kopior som finns hos andra leverantörer.

Kvarnentrén

Tack för titten!

/Malin & Jenny på bokashi.se

Kål + bokashi = sant

Det är första året jag odlar kål. Jag började med att låta mina plantor nästan torka ut i tunneln (inte med mening förstås!). Och hade alltså litet hopp om att dessa krävande plantor skulle klara sig.

Jag planterade ut dom i min bästa pallkrage där jag grävt ner bokashi i flera år, där jag odlade ärtor förra året, och för att ge dom ännu större chans grävde jag innan planteringen ner två kranhinkar med färdigjäst bokashi. Det såg ut så här:

Åh vad ynkliga dom små kålplantorna såg ut när dom äntligen fick komma ut… Detta var den 13 maj:

Efter 10 dagar:

Och nu, efter 1,5 månad (utan gödsling):

Häftigt, eller hur!

Det jag lärt mig till nästa kålplantering är att inte sätta plantorna så tätt, att allt som jag sätter bredvid (sallat, dill, morot) kommer att bli antingen utträngt eller fullständigt överskuggat… Och att göra precis så med jorden som jag gjort! Proppa i bokashi!! 😊

Hur gör du med din kål? Vad samplanterar du med? Hur gödslar du?

/Malin

Tio år sedan vi introducerade bokashi i Sverige!

Idag är det tio år sedan vi startade med bokashi.se. Helt otrolig — TIO ÅR!

De har gått fort. Och mycket har hänt under dessa tio åren. Jag kommer fortfarande ihåg de febrila dagar när vi startade, Bertil och jag. Det var mycket som var nytt för oss: att starta e-butik, att blogga, att producera bokashiströ, att köpa hem hinkar, att skicka ut paket hit och dit när folk skulle beställa.

OM de nu skulle beställa. Vi var helt säkert att det här med bokashi var rätt väg att gå så vi brydde oss inte så mycket om hur vi skulle få till en hög med kunder. De skulle nog komma, trodde vi, och det hade vi rätt om.

Bertil hade drivit företag i alla år (inom elektronikbranschen visst men han var duktig på allt det här med företagande och logistik) och jag hade jobbat med marknadsföring i olika branscher, och även drivit företag i några år (översättning, affärsplanering mm, precis inget att göra med bokashi eller trädgård).

Så lite koll hade vi om det här att köra igång något nytt, och att driva företag. Att det kommer ta tid, det har vi alltid förstått. Att det skulle gå bra, det har vi alltid trott. För bokashi är ju en fantastisk fin grej. Rätt lösning i rätt tid, precis vad världen behöver här och nu.

Perfekt timing med sociala medier
Något vi har haft världens tur med är att vårt bokashi äventyr har sammanträffat med sociala mediers uppgång. När jag började blogga för tio år sedan var det inte alls vanligt att blogga (och att det var så roligt visst jag inte heller innan) och Facebook var inte än en vardagsgrej om den nu fanns.  Någon större marknadsbudget har vi aldrig haft, för det mesta har det handlat om en nollbudget. Så att blogga oss ut i världen var den enda möjligheten vi hade.

Läs mer: Hur kom det sig att ni startade bokashi i Sverige?

Utöver det vi gjorde på nätet körde vi massor med kurser, workshops, föreläsningar, och presentationer. För det mesta har jag inte tagit betalt för dem; jag har kört med ren vilja för att få fram bokashibudskapet överallt där jag kunde. (Några år jobbade jag dubbelt för att få lön, men det var det värt)

Under de första 5-6 åren var vi även med på en massa marknader, trädgårdsdagar, mässor och you name it. Allt det här tog väldigt mycket tid och energi (och en ledig lördag fanns inte under många somrar) men det gjorde skillnad. Allt eftersom började folk känner att det här med bokashi kunde vara något att ha. Även om grannen och maken är lite väl skeptiska kunde jag testa, sa de.

Ett beslut tog vi ganska tidigt: att få in bokashi i det svenska samhället på ett bottom-up sätt. Inte top-down som de flesta miljögrejer, utan att göra bokashi till en folkrörelse. Att försöka lobba på kommunnivå är inte min grej, och dessutom tror jag inte att vi hade lyckats den vägen. Hellre försöker motivera allmänheten tyckte vi, och det har nog visat sig vara rätt.

Något som jag kan erkänna har varit lite kämpigt är att jag har inte svenska som modersmål. Jag är uppvuxen på Nya Zeeland, och pratar engelska egentligen. Jag flyttade till Sverige för snart 20 år sedan, så visst har jag lärt mig något under tiden, men då jag är självlärd blir det aldrig helt rätt. Men good enough, och det får jag leva med.

Å andra sidan, tycker jag om att skriva på engelska, så i samma veva som vi körde igång bokashi här i Sverige startade jag även en blogg på engelska, Bokashiworld heter den. Kollade precis, och den har haft nästan 160,000 besök under åren. Roligt!

Ett år var jag även med i Änglamarks fina miljötävling. Det gick bra!

 

Det rullar ju på
Men utvecklingen i Sverige då, hur har det gått?

Jag kommer ihåg när vi först började att det var nästan en chock när vi fick en order. “VI FICK EN ORDER!!!” skrek jag och sprang runt här hemma tills jag hittade någon (ja, oftast min stackars dotter ;-)) som kunde ta emot glädjen. Haha, de dagarna var fina på sitt sätt, om än lite kaotiska.

Vi hade då ströproduktionen i en uppvärmd garage här hemma, det lilla lagret av hinkar hade vi även där. Var det mitt på vinter fick vi frakta “leveranserna” en och en på en pulka fram till bilen. In i bilen med det (i början var det sällan mer än ett paket) och in till stan där vi lämnade in det på Handlar’n.

Allt var manuellt och småskaligt, men alla har ju börjat någonstans.

Allt eftersom har vi flyttat lagret in “till stan”, vi bor i Säffle. Vi har fått hjälp av två underbara “killar” (ska rätt vara rätt så är de 65-plussare och de båda heter Lennart) som sköter alla våra leveranser. Produktionen hade vi hemma i workshopen i många år men sedan 3-4 år tillbaka producerar vi allt strö direkt på plats på kvarnen i Dalsland. Logistiken är enklare totaltsätt och vi är väldigt nöjd. För oss känns det viktigt att kunna producera så mycket bokashiströ vi kan lokalt. Men lokala råvaror och så lite transport som möjligt. Och i framtiden har vi faktiskt planer att utöka det vi gör så mycket det går.

I höstas köpte jag ut Bertil ur företaget; han kände att han hade gjort sitt och vill pensionera sig och det var dags för en uppgradering av företaget i samma veve. Då blev det naturligt att flytta kontoret in till stan (samma hus som lagret, där vi sitter mitt i en flock med 30 programmerare som jobbar hos e-handels företaget Askås. Perfekt!).

Malin börjar!
Nu är Malin Sairio anställt sedan nyår och vilket lyx det är, att ha en ny och kunnig medarbetare. Vi delar upp arbetet så mycket det går emellan oss, men hon sköter det mesta nu då det har blivit mycket mer administration att sköta de senaste åren. Så skönt att ha en så härlig kollega!

Läs mer: Om oss på bokashi.se

Vi har även haft en annan utveckling nu i år, och det är att vi, bokashi.se, är med och driver ett bokashi projekt i Myanmar. Den för detta Burma. Ett land med otaliga problem med fantastiska människor, och där vi känner att vi kan göra nytta genom att dela med oss av vår bokashikompetens. Så det gör vi. Är du nyfiken kan du följa oss på Facebook, Bokashi Myanmar, eller kolla vår hemsida www.bokashimyanmar.com.

Framtiden då? Ja — klart vi vill växa! Mest för att visionen vi skapade från första början håller fortfarande. Vi vill att hela Sverige ska sluta slänga mat. Och då får vi sälja många, många fler bokashihinkar och ströpåsar de kommande åren.

Vi utökar och växer
Vi utökar produktionskapaciteten, vi expanderar lagret, vi gör så mycket vi kan med vårt hemsida, e-butik och i våra sociala media kanaler. Men något som har alltid varit viktigt för oss är att vara personligt. Förr var det Bertil och Jenny, nu är det Malin och Jenny, men det är egentligen samma sak. Vi är ju inget storföretag, och jag tror de flesta som har haft anledningen att prata med oss förstår det. Vi är ju vi. Hemmaodlare som er, företagare som många av er, föräldrar och vardagsmänniskor precis som de flesta av er.

Vi vill gärna tro att vi gör ett bra jobb. Men självklart ska du tipsa oss om saker vi kan göra bättre, det behöver alla vi småföretagare hjälp med. Vi satsar nu klart och tydligt på att göra bokashi en grej i Sverige, något som de flesta känner till och tycker är bra, är viktigt, och är värt att satsa på.

Bra jord, det behöver vi
Bra jord tjatar vi om ju jämt, men jag tror faktist det är nu att det händer. Att folk börjar fatta. Att det är viktigt, att lösningen är att få ner mer kol i marken, och att bokashi är en bra väg dit. Som är tillgängligt och enkelt, och absolut värt att satsa på inför framtiden.

Men det största tack av alla vill jag ge er. Våra kunder. Ni som har varit med under den här resan och kommer vara med i framtiden. Ni som har gjort allt jobb värt det, ni som har stöttat och hjälpt oss under de här första tio åren på så många olika sätt.

TACK!! NI ÄR BÄST!

Och vi ser fram emot många bra år till med er!

/Med de allra bästa hälsningar från Jenny och Malin.

 

 

Här kan du läsa vårt allra först blogginlägg “Nu öppnar vi bokashi.se!”

Eller får ett svar till frågan: “Hur kom det sig att ni startade bokashi.se?”

Läs lite mer om vem vi är på “Om oss på bokashi.se”

Många tidningsartiklar har det varit om oss under åren, här kan du läsa dem.

 

Hur fungerar bokashi i jorden?

Följande text är ett kapitel från boken “Bokashi: Kjøkkenkompost för alle” av Anette Hjerde, översatt till svenska. Boken finns bara på norska än så länge, men snart får vi hoppas att den finns även på svenska. Kapitlet här, om hur bokashi fungerar i jorden, har jag skrivit. Ett annan kapitel, om hur bokashi fungerar i köksträdgården, har skrivits av Sara Bäckmo.

En riktig bra bok, alltså. Finns på AdLibris om du vill köpa hem den. Men läs gärna texten här, det är otroligt intressant, allt som händer i jorden!

/Jenny Harlen

Visst kan vi bokashianvändare se (och känna på lukten..) att mikroorganismerna i bokashin jobbar på. Men vad gör de egentligen där nere i bokashihinken? Och vad går deras jobb i jorden egentligen ut på? 

Ända sedan vi fick vår allra första bokashihink här hemma, har jag varit så nyfiken på vad som egentligen sker där nere i hinken.

Det kan nästa låta som rena rama magin: vi kan ha fisk och kött ståendes i rumstemperatur i köket veckovis, utan att det ruttnar eller ens luktar minsta lilla.  Och så snabbt det blir jord av det sen! Men det finns ingen hokus-pokus i naturen. Ingen magi här inte!

Bokashi är faktiskt bara helt vanlig vardagsbiologi som plötsligt uppenbarar sig för oss här hemma; det är en del av naturen som vi annars inte lägger märke till. Matavfallet blir till jord – vilket såklart är bra! Men vad är det som sker egentligen, rent biologiskt?

I bokashihinken

Jag minns så väl första gången jag öppnade locket på en bokashihink efter två veckors jäsning/fermentering). Inget hade hänt! Allt matavfall såg ut precis som jag hade lämnat det för två veckor sedan. Eller ja, lite mjukare var det kanske.. Annars, ingen skillnad alls. Det hade varken ruttnat eller blivit det minsta slemmigt. Så något var det ju som försiggick där nere. Just det, det var bokashimikrober som var igång för fullt i hinken!

Så fort bokashimikrober kommer i kontakt med det fuktiga matavfallet, startar de Effektiva Mikroorganismerna (EM) som finns i bokashiströet en jäsnings- och syrningsprocess; alltså en fermenteringsprocess.

De olika mikrogrupperna i EM samarbetar.  Bokashiströ innehåller en speciell jordsvamp (Saccharomyces cerevisiae) som tar ansvar för jäsningsprocessen, och även två bakteriearter (Lactobacillus plantarum och Lactobacillus casei) som står för syrningen. Dessutom finns det också två väldigt viktiga fotosyntesbakterier (Rhodopseudomonas palustris och Rhodospirillum rubrum). 

Mikroorganismerna i bokashi reproducerar sig var tjugonde minut. Ett par matskedar bokashiströ innehåller mer mikrober än det finns människor på jorden. Och efter två veckor i bokashihinken så är det helt obegripligt många där! Och som de jobbar…

Matavfallet som vi kastar i hinken, är egentligen stora klumpar av näring och energi. Matavfallet består av bland annat proteiner, cellulosa, stärkelse och fett. Var och en av dessa  näringsämnen består av många, mycket mindre “byggstenar”, som bland annat aminosyror och sockerarter. Mikroorganismerna i bokashihinken delar klumparna  – alltså proteinet, cellulosan, stärkelsen och allt det andra – till de mindre byggstenarna som sedan blir mycket mer värdefulla i jorden.

Byggstenarna bidrar till att det viktiga mikrolivet i jorden kan växa så otroligt snabbt. Och cellulosa och stärkelse som brutits ned till sockerarter, är som ren energi för livet i jorden.

Efter två veckor är innehållet i hinken stabilt; det har fermenterats klart. Bokashimikroberna har jobbat sig igenom allt matavfall. De har tagit hand om allt protein och fett, all cellulosa och stärkelse och omvandlat det till enklare (och nyttigare) småkomponenter.

Nu är det aminosyror, sockerarter, enzymer, vitaminer och antioxidanter i hinken. Dessutom finns en bra portion färdigmineraliserad näring och energi!

Det är också mycket fler aktiva bokashimikrober i hinken nu än vad det var för några veckor sen. Den är helt full av dem! Mikroberna har gjort att matavfallet inte ruttnat, genom att konservera det i ett tillstånd där näringsinnehållet är på topp.

Det samma gäller kväve och energi: ingenting går till spillo. Allt finns kvar – bara i mycket mer värdefulla former än då det endast var matavfall på köksbänken.

När de två fermenterings-/jäsningsveckorna har gått, så kanske du tar med dig din bokashihink och spade ut och gräver en grop i jorden eller pallkragen. Det luktar sötsurt (lukten är starkare om det varit fuktigt i hinken). Men innehållet ser ut ungefär som då du lade i det.

Så det är bara att blanda bokashin rikligt med jord, och se till att det är ett bra lager med jord på toppen. Ge det sedan ett par veckor i jorden, så att pH-värdet stabiliserar sig, så är det bara att börja plantera!

Att gräva ned bokashi i jorden på detta vis ger en fantastiskt bra punktförbättring av växtjorden, precis där det behövs som bäst. Det är en bra laddning av näring och – sist men inte minst – energi. Precis så som växterna vill ha det!

Men vad är det som händer i jorden nu då? För mikroberna, de ligger ju inte direkt på latsidan i jorden heller.. Där får de nya uppgifter, och nya kollegor i form av jordbakterier. Så nu kan det lagas jord! Då sker ett samarbete med de andra bakteriearterna och mikroorganismerna som redan finns i jorden.

Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna, alltså växtrötterna  – beställer den näring de vill ha. 

Rötternas kypare

En rad olika “aktörer” drar nytta av alla mikroskopiska näringspartiklar i den nedgrävda bokashin – hinken var ju full av aminosyror, enzymer, vitaminer, antioxidanter och mineraliserad näring och energi.

För det första så vill plantväxterna ha sin del. Det är växtrötterna som har ansvaret för provianteringen, och den uppgiften löser de tillsammans med mikroorganismerna. Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna – alltså växtrötterna  – beställer den näring de vill ha av en väntande mikroorganism, som snabbt springer och hämtar beställningen, Lite kväve, kanske? Eller magnesium? Eller hur vore det med lite fosfor? Växterna vet precis vad de vill ha, så det är bara för dem att hoppas att det finns på menyn. Som betalning får den lilla kyparen lite socker av växten. Det har växten tillräckligt av, då växter producerar socker genom fotosyntesen.

Hämtning och servering av maten försiggår extremt lokalt, just runt växtrötterna, i den så kallade rhizosfären. Mikroberna behöver inte springa långt. Mycket av detta arbetet hade växterna tekniskt sätt kunnat göra själv. I värsta fall kan ju en restauranggäst gå ut i köket och laga sin egen mat…

Men det är ju mycket enklare att få maten serverad till sig, det är mindre jobb och mycket trevligare. Och gästerna blir mycket gladare. Om en växt kan spara på sin energi och bara beställa middag, så gör den det.

Jordens plankton

Samspelet i jorden är ett ekosystem, det går som i en cirkel och mikroberna är själva basen för ekosystemet i jorden. Mikroberna motsvarar plankton i havet. Hela näringskedjan är baserad på att mikroorganismerna finns.

Genom en process som kallas mineralisering bryter mikroberna, i samarbete med resten av ekosystemet, ned organisk material och frigör näringsämnen från jorden. Mineraliseringsprocessen är en viktig grundpelare för att kunna skapa en rik och produktiv jord.

Mikroberna behöver själva också näring, såklart. De tar det de behöver från området runt om sig, och omvandlar det till mineraler inuti sig själva. Mikroberna reproducerar sig, jobbar, och dör. Kanske blir de uppätna medan de lever, kanske när de är döda; i en levande jord finns det alltid något som är lite större än en själv. En mikrokropp brukar vara proppfull av mineraler och energi, och är därför extremt värdefull för den som äter mikrober.

Precis som daggmaskens bajs, är också mikrobernas restprodukter nyttiga i jorden: det de bajsar ut är mer värdefullt än det de tog in. Desto mer mikrober du har i jorden i ditt trädgårdsland, desto mer resurser tillför du i form av levande och döda mikrokroppar och probiotiska aktiva ämnen (eller mikrobbajs).

Jord som har ett aktivt mikroliv, ger ett ekosystem med hög biomassa. Denna jord är väldigt bra på att behålla vatten, luft och näringsämnen. Näring lagras i det biologiska livet i jorden, och läcker därför inte ut. Tänk dig en svamp till exempel. Svampjord kan lagra luft, vatten och näringsämnen väldigt länge.

Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden. Och vi har redan gjort oss av med hälften. 

Energi och jordens ABC: Always Be Charging

Om det är mikrolivet som är basen i jordens ekosystem, så är det energin som är katalysatorn som sätter igång allting. Mer energi jorden, i form av energirika kolföreningar, är precis det vi vill ha! Allt som är eller har varit levande, består ju av kolföreningar.

Vilket då alltså mikrokropparna i bokashijorden också gör. Kol finns i många olika former, i bokashi finns det mycket kolväte (kemiska föreningar som endast består av kol och väte).

Tänk dig ett batteri – det måste laddas för att systemet ska fungera. Du behöver alltså både ett batteri och något att ladda det med. Batteriet är biomassan – allt biologiskt liv som finns i jorden. Energiladdningen, den kan då komma till exempel i form av kolväten och näringsämnen i bokashi.

Så länge batteriet laddas, så kommer biomassan att ta till sig energi och binda den. Utan biomassa lagras inte energi i jorden.

Sedan vi började använda handelsgödsel eller industriellt framställt gödsel i lantbruken, så har vi tömt batteriet genom att endast tillföra näring i form av salter, och allt för lite energirikt organiskt material. På grund av detta så har vi alltså reducerat biomassan i jorden.

För endast 60 år sedan hade vi dubbelt så mycket biomassa i världen än vad vi har idag. Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden; och vi har redan gjort oss av med halvparten.

Resultatet blir att vi har mindre lagringskapacitet i jorden, och att mycket energi då går till spillo. Kolen släpps istället ut i atmosfären som klimatgaser från lantbruken. En betydlig del av klimatproblematiken är direkt kopplad till det moderna industrijordbruket, som inte har tagit hänsyn till det biologiska livet i jorden.

Men det sker förändringar. I Holland och Belgien har konventionella bönder börjat använda sig av bokashimetoden för att ge näring och energi tillbaka till jorden. Genom att fermentera organiskt restmaterial med Effektiva Mikroorganismer blir både näringsämnena och energin (kolbindningarna) bevarade och kan föras tillbaka till jorden där de kommer till nytta. Det blir mindre resursslöseri och mindre utsläpp av växthusgaser. Kolkretsloppet sluts, och jordbruket blir mer hållbart.

Det lilla kolkretsloppet som du och jag skapar hemma i köket och i trädgårdslandet kanske inte gör en stor skillnad för jordklotet. Men det ger oss en stor glädje att se hur det påverkar vår odlingsjord och allt som växer i den; och summan av kardemumman är densamma:

Varje bokashihink du gräver ned skapar som ett litet lager av kol, ett hållbart sätt att binda energi i jorden på. Bokashi ger både batterier och energiladdning på samma gång, allt i en liten hink.

/Jenny Harlen, bokashi.se

Hur kom det sig att ni startade bokashi i Sverige?

Många frågor har det varit under åren: Hur kom ni på idén att börja med Bokashi?  Hur gjorde ni?

Jag tänkte nu i helgen att jag har faktiskt inte skrivit något om “the back story” med bokashi, den långa resan som har involverat många fler än oss under de senaste 8-9 åren. Och som nu, tack och lov, håller på att bli en mindre folkrörelse.

“Så här kan vi inte hålla på!”

Förtvivlan. Panik. Desperation. För tio år sedan kändes det som klimatkrisen växte för varje dag och alla var vi maktlösa.

Matavfall är bara en av de många pusselbitarna. Matjord är en annan. Kanske en av de viktigaste? Och den man pratar minst om.

Bokashi upptäckte vi i Nya Zeeland och helt plötsligt blev det solklart för oss. Detta är för bra att inte finnas i Sverige! Märkligt att ingen verkar ha upptäckt detta. Är det för bra för att vara sant? Eller helt enkelt så att ingen har orkat göra något?

Vi bestämde oss över en natt att i så fall skall vi dra vårt strå till stacken och se till att lära oss allt som finns att kunna om bokashi och samtidigt försöka sprida budskapet över landet.

Inte kunde vi någonting om bokashi i början. Vi läste oss till kunskap, testade allt vi kom på och hade många diskussioner över köksbordet. Skulle man kunna göra bokashi i vanliga hinkar utan kran, kan man göra bokashi inomhus i någon slags jordfabrik, hur gör man under våra kalla vintrar här uppe i Sverige?

Samtidigt lärde vi oss producera bokashiströ från vetekli och EM och startade en webbutik för att göra det möjligt att få ut bokashi till alla vi kunde övertala. Sociala medier var en ny grej, vi fick lära oss blogga, facebooka, och länka kors och tvärs — inget märkvärdigt nu med nytt för oss då 2008!

Ungefär samtidigt började Anja Vogt och Kaj Westling med EM i Ljusdal. De hade kontakt med en av de två europeiska EM fabrikerna i Nederländerna (den andra är i Tyskland) och utvecklade ett gemensamt företag: Greenfoot HB.

Det passade oss bra. Vi vill hålla på med bokashi och inget annat. De hade som uppgift att utveckla andra EM applikationer i Sverige, se till att all information var tillgängligt på svenska och att pilotprojekt skulle startas i olika nyckelområden. Och ni som känner till EM vet att det finns många områden med stora potential!

Vi träffades regelbundet, stötte varandra och hjälptes åt med marknadsföring och idéer. Kai och Anja gjorde en jätteinsats under många år men som det brukar vara med pionjärarbete tar det mycket längre tid och kraft än man tror.

I januari förra året tog Ingegerd Clementsson över nätbutiken greenfoot.se från Kaj och Anja och fokuserar på försäljning av EM för hästar. Hon har inte deltagit i företagets utveckling men namnet var något deras kunder kände till och det valde hon att fortsätta med. Hästar har fantastisk nytta av EM har det visat sig över många år, en bra maghälsa påverkar många faktorer, inte minst att hålla bort fång.

Nu är det inte så att allt som heter EM är faktiskt EM. EM-1 eller Effective Microorganisms, är ett varumärke som tillhör EMRO Japan, företaget som grundade EM och bokashi.

Originalprodukten är alltså den som produceras i någon av EMROS 56 licenserade fabriker i världen. Två av dessa finns i Europa (Agriton i Holland och Emiko i Tyskland).
Vi använder bara original EM-1 för att producera vårt bokashiströ som säljs på bokashi.se.

Just nu i Sverige finns det två alternativa produkter på marknaden, de som säljs av wexthuset.se och de som säljs av Mikrojord. Hinkarna som Wexthuset säljer är producerade i Australien och de som Mikrojord säljer är gjorda i samma fabrik som våra hinkar, alltså Organiko i Slovenien. Men detta handlar bara om plast.

Sprayet som följer med Wexthus-hinkarna produceras också i Australien. Det bygger på samma teknik som EM (alltså en mikrob-blandning dock med fermenterade frukt) och ska fungera någorlunda OK i bokashihinken. Hur det fungerar i jorden sedan är oklart eftersom all forskning byggs på den ursprungliga japanska original-receptet som alltså är något helt annat.

Ströet som följer med Mikrojords hinkar är producerat i regi av Multikraft i Österrike. Ett etablerat företag som har länge hållit på med olika mikrobiella blandningar. Långt tillbaka i tid var de samarbetspartner till EMRO men det skar sig och de hittade på en egen lösning. Syftet med det de gör är bra, de vill miljön väl, men äkta EM är det inte. Att varumärket används på sina produkter kan man ifrågasätta, det kommer nog stoppas i slutändan.

Bokashi är ju ett generellt ord som alla kan använda. EM är inte det.

Bland våra första beslut var att företaget (eller rättare sagt, e-butiken) skulle hetta just bokashi.se. “Bokashi” för att vi vill introducera ordet i Sverige, ett konstigt ord som inte alls är svenskt, men som används av resten av världen. Vi valde att även kalla det för kökskompostering, inte för att bokashi är kompostering egentligen, men det gör konceptet lättare att förstå.

Och “.se” för att vi håller hus på nätet. Mycket har hänt med e-handel de senast tio åren, men vi vill visa att vi finns på nätet, vi säljer bokashi, och här kan man komma för att få tips och idéer och ta reda på vad bokashi är för något.

Nuläget?

Åtta år är det nu. Det har tagit tid men vi har trott på idén jämt och kämpat på (oekonomiskt som det har varit!) för att vi tror att bokashi är värdefullt och viktigt. Att det är ett förvånansvärt enkelt och effektivt sätt att göra skillnad i vardagen.

Något som var och en av oss kan göra här och nu. Något som visar våra barn att vi menar det vi säger: att vi vill hjälpas åt att skapa en framtid som är värd att leva i.

En jord som går att odla i, en mat som går att äta, och en vision att bättre än så kan vi göra med våra resurser.

Så heja alla som håller på med bokashi! Ni är pionjärer och ni visar vägen.

 

 

 

 

 

God fortsättning!

…önskar vi dig från oss här på bokashi.se, hoppas det blir ett riktigt bra år för er alla!

Som så många andra satt vi en stund i helgen och försökte summera ihop året som gått. Och ta sats inför det nya! Som antagligen går lika snabbt som det förra..

På bokashifronten var det ett riktigt bra år. Inte för att det har blivit så stort eller märkvärdigt men för att det känns som detta var året vi kom igång på riktigt. Budskapet börjar sprida sig, fler och fler börjar prata om Bokashi över fikabord eller med grannar och många vågar sakta men säkert börja testa. Nu vet vi att det här kommer gå vägen. Och det känns skönt.

Vi känner oss priviligerade att få jobba med Bokashi, att kunna vara med och hjälpa det nå ut i Sverige. Roligast av allt är egentligen att det hela är ett stort samarbete. Visst gör vi grovjobbet (utveckla, testa, producera, skriva, packa, skicka…) men att sprida budskapet är något vi alla gör tillsammans. Utan det hade det inte gått.

Så först och främst vill vi ge en jättestor och hjärtligt kram och TACK till alla er som är med och talar om Bokashi. Tillsammans kan vi visa att det går. Att vi var och en kan göra en liten sak som faktiskt gör en stor skillnad i slutänden. Och så svårt är det väl inte!

Året som kommer då? Då ska vi fortsätter mer eller mindre som vi gör nu. Vår e-butik bokashi.se fungerar  mycket väl och är rätt väg att gå med tanke på att våra kunder är utspridda över hela landet. Men det ska nog skrivas om en del, mindre text och fler bilder vore nog bra. Vi har också börjat sakta men säkert med några återförsäljare och det vill vi gärna utveckla. Det är ju logiskt att köpa Bokashi lokalt. Viktigast för oss är att jobba med människor som är engagerade och vill vara med och sprida budskapet, hellre än en anonym butikskedja. Vi ska även vara med på en del marknader och mässor främst här i Värmland och har en hel del kurser och föreläsningar inbokade. Än så länge har vi inte bestämt oss för att vara med några av de riktigt stora trädgårdsmässorna, det kostar ju fruktansvärt mycket och så långt har vi inte kommit än. Men vi tar det som det kommer.

Vi vill gärna vara med och utveckla Bokashi lösningar för olika sammanhang. De flesta av våra kunder är privatpersoner, men det är fler och fler andra som vill komma igång som förskolor, äldreboende, butiker, skolor och kontor. Och här är det inte alltid självklart hur man ska göra för att det ska bli enkelt i vardagen. Vi har jobbat ett tag med pilotprojekt i förskolor och på kontor. Och visst går det! Men man får tänka lite nytt med praktiska lösningar, oftast hänger det återigen på samarbete, någon som kan hämta och använda all Bokashi som produceras och se till att det hamnar i en odling. Vi kommer nog lära oss mycket under resans gång och det ska vi självklart dela med oss.

Men ju fler vi är som testar  desto bättre — tillsammans hittar vi säkert framtidens sätt att använda Bokashi. För det här är egentligen bara början. Men det känns som en riktigt bra sådan!

Ha det så bra nu under vintern och hör bara av dig om du har något du vill dela med dig!

Tack för allt ni gör.
/Jenny och Bertil

COOPs Änglamarkspris — vi är med som finalist!

Tack vara våra fina kunder som har nominerat oss har vi kommit in som finalist i COOPs Änglamarkspris.

Det känns helt underbart att kunna få vara med och får en så fin chans att sprida vår Bokashi budskap till så många fler.

“Den Stora Dagen” för Änglamarkspriset är 9:e juni. Under maj ska vinnaren röstas fram på webben. Här kan du gå in och rösta för Bokashi! (Och du får gärna be dina vänner att hjälpa till!)

COOP skriver “Temat för Änglamarkspriset 2011 är resurshushållning. Vi har plockat ut nio finalister, som alla jobbar hårt för att minska slöseriet och skapa långsiktig hållbarhet. Var med och rösta fram din favorit till seger.”

Vi kommer att berätta om vad som planeras — och hur det går sedan!  Men stort TACK återigen för att ni har varit med och nominerat oss. Och för att ni röstar för Bokashi :-)!!

Närproducerat — på riktigt!

Vi var iväg idag och hämtade kli från vår “egen” mjölnare Nils-Erik. Det är inte mycket han inte kan om yrket efter alla år. Kvarnen är en skatt, gammaldags och “på riktigt” men det är ordning och reda som gäller.

Kliet är närodlat i Dalsland av bönderna i närheten. Nils-Erik mal det precis som vi vill ha det, och det hela känns mycket trevligare så. Att kunna komma bort från hela den industriella världen och få tag i precis det vi vill ha när vi behöver det till vettiga priser känns som en otrolig lyx. Vi tar med oss de tomma säckarna varje gång och de återanvänds. Inget märkvärdigt det, det är bara en naturlig del av vardagen.

Men allra bäst är den trevliga pratstunden vi får varje gång med Nils-Erik och hans bror som driver kvarnen tillsammans. De bryr sig, på riktigt.

Och nu vet du var din bokashikli kommer ifrån. En härlig farbror i Dalsland!