Tag Archives: matrester

Bokashi i odlingsbäddar

p5270056

Bokashi är något man inte kan vara utan i odlingsbäddarna!

Verkligen. Det är natt och dag mellan de bäddar som har fått en rejält Bokashi behandling och de som väntar. Maskarna är oerhört glada i Bokashijord, växterna stortrivs och jorden är liksom fetare, håller vatten bättre, blir aldrig  grå och trist.

Enklast är att gräva ner all Bokashikompost direkt från köket i bäddarna. Men det funkar bara några korta veckor på våren, sedan finns det ingen plats mer.

Det vi har kommit fram till är allra bäst, är att reservera en bit av en odlingslåda till “jordfabrik”. Våra är ganska stora (5m x 1,2m) så det var bara att låna den sista metern på en låda. Varje Bokashihink grävs ner på samma plats, när du behöver lite Bokashijord någonstans så plockar du bara ut det du behöver. Enklare kan det inte bli.

Men det som har överraskat mig är hur fort det går. Hur lång tid det tar för Bokashi atgt bli till jord varierar kraftigt beroende på temperaturen i jorden — ett par-tre veckor mitt på sommaren, 5-6 under våren, en evighet under vinter. Men nu när jag alltid använder samma plats går det otroligt snabbt. Jorden i “jordfabriken” har blivit så levande att den tar hand om Bokashikompasten direkt, de två senaste hinkarna har tagit bara lite över en vecka att bli till jord. Då är det lätt att hålla produktionen i gång.

Men en sak var lite skrämmande: Sista batchen var 40 l med vanligt hushållsmatavfall men med 5-6 hela, oätna äpplen. Allt  blev borta i marken som det ska – utom äpplerna. De är fortfarande nästan fina nog att ligga tillbaka på köksbordet. Förklaringen? Den ända jag kommer på är att de är så besprutade att inget kommer åt dem. Igenom giftiga, helt enkelt.

Det blir nog bara ekologiska äpplen i framtiden. Men de ska nog ätas och inte grävas ner!!

Vem äger soporna — egentligen?

Foto: www.skovde.se

Jag har länge undrat hur det hela kunde ha gått så långt. Att kommunerna liksom “äger” våra sopor. Ta hand om det själv? Nej, det får man definitivt inte göra känns det som.

Men det börjar ljusna. Kanske. Miljödepartementet har nu föreslagit att restauranger skulle kunna hitta egna lösningar när det gäller sophanteringen. Lösningar som mer miljövänliga och kostnadseffektiva för restaurangarna själva. Och dessutom bra för miljön kan vi hoppas.

En sådan “frihet” krånglar nog till det för kommunerna som få svårt att räkna på hur mycket matavfall de kommer att “äga”. Matavfall börjar blir värdefullt nu för tiden — alla vill ha så mycket som möjligt till sina biogasfabriker. Matas jättarna inte jämt och ständigt så faller hela investeringen!

Men förhoppningsvis (om förslaget går igenom alltså) blir det ett startskott för en ny era. En era där man kan vara entreprenör i allt som har med ens egen rörelse att göra. Även hur man slänger det som inte blir uppätet och hur man kan göra det som är bäst för miljön.

Tänk om man nu kunde göra små lokala “jordfabriker” baserat på matavfall som slängs av restaurangerna i närområdet. Skapa lokala kretslopp på riktigt, kretslopp där allt som en gång var jord (läs: matavfall!) återigen blir jord. Utan att fraktas kors och tvärs över landet. Utan att den dyrbara kolen går förlorad och utan växthusgaser. Biogas i all ära men vi behöver den goda jorden minst lika mycket. Framtiden hänger på det!

Tänk om vi kunde börja hjälpas åt på rätt sätt! Vi behöver inte vänta på kommunala lösningar. Den goda entreprenörskapet skulle också kunna räcka till våra sophantering.

Alla vinner vi på att ta hand om vår odlingsjord. Vi måste lära våra barn att odling är det naturligaste som finns, att det är ett kretslopp där kol, mineraler och vitaminer går tillbaks till jorden och blir ny mat istället för ut i luften där det bara skapar problem.

Och restaurangerna själva? De kommer nog inte klaga så högt. Att återvinna matavfall lokalt så det blir till jord skulle kunna avlasta företagets kostnader lika mycket som det avlastar miljön.

Källa: recyclingnet.se

Gör Bokashi av matresterna istället!!

Foto: Jenny Harlen

Nu är det mycket om biogas. Våra matrester ska sparas, hämtas, köras, krossas och tydligen också blandas med alkohol innan det hela blir en härlig gegga som producerar just — biogas.

Tack och lov. Mycket hellre det än att någon regnskog bränns ner till marken för att kunna producera något helt fel bränsle till våra bilar och bussar.

Men ändå. Om man tänker om. Behöver jag skickar iväg just mina matrester till något stor industri kryss och tvärs över landet för att kunna bidra till miljön? Tänk om man skulle kunna ta hand om det på ett småskaligt sätt. Lite som närproducerat mat, fast tvärtom.

Nu tänker jag Bokashi självklart. Då kan man gör matrester till bränsle — men bränsle till själva jorden istället för till bilar. Bränsle för att kunna odla mer växter och producerar mer mat. Utan kemikalier forstås. Enkelt och billigt att göra; hushållsnära; mycket miljövänligt. Och man slipper hälla på rödvin (se DN artikel 2008-11-25, inte lagt ut på nätet).

Biogas i all ära, och självklart är det mycket bättre än deponering eller förbränning, men tänk lite på vad som händer. Matrester är organisk material, de består mest av kol. Ruttnar de så släpps ut en massa kol i luften, i form av koldioxid eller metan. Samlar man allt sådant får man biogas + gödsel. Men mycket mindre gödsel än det var matrester, för en hel del av kolet är ju borta som gas. Och visst låter det bra med gödsel, så länge kvaliteten är verkligen det bönderna vill har. 

Så vad händer om man gör Bokashi kökskompost istället? Matresterna jäser i sin hink och producerar ytterst lite koldioxid. Alltså, all kol är kvar. De jästa matresterna (=kol) grävs ner i landet eller i en traditionell utekompost. Bokashi mikroberna ser till att det blir ingen ruttnelse och ingen ruttnelse betyder ingen koldioxid/metan. De jästa matresterna blir snabbt omvandlat till jord och vips, en massa ny kol tillförs tillbaka till jorden där den hör hemma. Ingen biogas produceras, men däremot det behövs ingen bil att frakta maten över landet heller. 

Viktigast av allt: kol förblir kol. Biomassan försvinner inte. Allt som en gång kom från matjorden får gå tillbaka till matjorden. Kretsloppen funkar!

Slit och släng — även med mat

Sopor i överflod

Vi var nog många som var chockade när vi läste denna artikel för ett tag sedan. Ofattbart att nästan hälften av all mat bara slängs bort till ingen nytta. Och inte nog med det, det verkar som kastad mat också ökar koldioxidutsläppen.
Upp emot hälften av all mat som produceras kastas i hushållssoporna eller slängs redan innan de når kunderna. Slit och slängattityden gäller nu tydligen även livsmedel. Bortkastad mat kan enligt svenska experter vara ett större problem för miljön och hushållens ekonomi än vad som varit känt….
Läs hela artikel i Svenska Dagbladet>>

Nu öppnar vi bokashi.se!

Idag öppnar vi vår nya webbsida bokashi.se !

Idén kläckts för ett tag sedan när vi började förstå hur mycket mat vi faktisk slänger bort här i västvärlden. Mer än 100 kilo per person och år i Sverige – kan det verkligen vara sant?
Nu när vi källsorterar allt annat – glas, plast, metall, papper – så ser vi att det som finns kvar i soptunnan är matrester. Äckliga matrester som vi vill bara blir av med som fort som möjligt…

Men det måste väl finnas ett bättre sätt? Hur gör vi för att återvinna mat? Precis som glasflaskor ska blir nya glasflaskor och gamla plastpåsar ska blir ny plast skulle inte vår överblivna mat på något sätt kunna blir mat igen?

Kompost kan vara svaret, i alla fall för de som har villa. Men vem orkar springer ut till komposthögen ett par gånger om dagen? Och tänk om det luktar illa och grannarna klagar! Och visst vill jag göra rätt för mig, men det får ju inte vara allt för jobbigt! Lukt och flugor är inget kul och inte heller att springer ut till komposten mitt på vinter. Så hur gör man?

Hemma på besök i Nya Zeeland fick vi oss något nytt och spännande! Bokashi är svaret!! Man stoppar ner alla matrester i en speciell hink, toppar med lite Bokashi strö och vips – ingen lukt, resterna jäser under köksbänken tills hinken är full. Gräv sen ner direkt i kökslandet eller töm i komposten!

Låter för bra för att vara sant men detta är faktiskt en lösning som fungerar och är baserad på naturens egna principer – det är nämligen mikroorganismer som gör jobbet. Man har använt Bokashi i Nya Zeeland (och många andra länder) sedan mitten av 90-talet och det har blivit en del av vardagen för många, en enkel och bra lösning som sponsras av många kommuner.

Slutsatsen: det här måste vi ta med oss till Sverige! Det är en superbra lösning till allt – att blir av med matresterna, att göra något bra för jorden, och inte minst för att hjälpa trädgården mår mycket bättre.
Så nu har vi gjort det. Vi har forskat och grejat och gjort en webbsajt för att kunna dela det här med oss. Nu kan du också vara med om du vill – besök http://www.bokashi.se/ !

PS. Många svenska kommuner har börjat med olika insamlingssystem för att ta hand om matavfall. I Sverige finns ett nationellt mål att 35 procent av matavfall ska behandlas biologisk innan 2010. Vi är nu upp vid 16 procent så vi har en bit kvar. Många olika system finns, men matresterna ruttnar och äts upp av larver! Med Bokashi så slipper man det bekymret!