Javisst! Principen är precis den samma som hemma fast i större skala. Lufttät behållare, jäsning, gräva ner. Typ.
Så rent teoretiskt är det inga konstigheter alls. Men ingen har gjort det på riktigt än i Sverige. Inte på cafe-skola-restaurang-äldreboende i alla fall. Men många förskolor är på gång, superbra jobbat av allihoppa!
Vad är det som gör det krångligt?
Logistik, för det mesta. Att hitta en bra flöde med hinkar, jäsning, eventuell förvaring och nergrävning. Var ska hinkarna stå? Vem ska ta hand om dem sedan? Var finns odlingen? Hur gör man på sommarn? På vintern?
Precis samma frågor som man har hemma, egentligen.
Just nu finns det flera projekt som står i startgroparna runtom i landet. Ett vandrarhem med storkök och odling (kul!) och ett produktionskök mitt i stan som ska samarbeta med en lokal odlingsgrupp. Bokashin ska cyklas från det ena stället till det andra på en speciell lastcykel!
Båda projekt har bra förutsättningar, de kommer nog att lyckas. Till sommaren vet vi mer om hur det har gått, då kommer vi med bilder och berättelser. Tills dess testar vi oss fram!
Men under våra diskussioner har vi kommit fram till att dessa punkter är viktiga:
1. Någon måste ha ansvar för det hela. Bokashi är inte ett process som sköter sig själv, det krävs en plan och någon som ser till att det flyttar på.
2. Logistiken är viktigt. Var finns odlingen och hur får man dit bokashin? Vad slags hinkar/påsar/tunnor passar bäst och var ska de står under jäsningstiden? Hur ska man göra på de olika årstiderna? Finns det plats och funkar det att rulla/bära tunnorna/hinkarna dit de ska?
3. Utbildning. Förstår kökspersonalen processen och är de med på noterna?
Egentligen är det samma funderingar man har hemma innan man kör igång fast på större skala.
Det vi har kommit fram till är att desto enklare desto bättre. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Känns det oklart hur man ska gå till väga, börja lite smått. Några hinkar bara och ser hur det går. Sedan några till och några till tills allt matavfall är med i bokashi-loopen.
När det gäller hinkar och tunnor tror vi mest på vanliga hinkar för att samla matresterna i. Använd befintliga hinkar om de finns. Med eller utan biopåsar.
Jäsningen kan ske helt och hållit i hinkarna om man har plats, annars kan de tömmas i tunnor för jäsning och/eller förvaring. Vi har en stor tunna i butiken på bokashi.se men vi tycker själv den är onödigt dyr och att det är onödigt krångligt med tappkran. Ett bättre början är nog helt vanliga tunnor (soptunnor från kommunen) med biokol i botten för att ta upp vätskan och en plastsäck eller gummilist under locket för att täta till den. Någon form av lås eller gummiband för att hålla locket tätt.
Sedan behövs bara en odling och en odlingsmästare för att se till att allt blir till jord sedan.
Och förhoppningsvis så kan denna jorden så småningom ge fin närodlad mat som sedan kan serveras i skolköket eller på kafét!
En sak till. Samspelet med kommunen är viktig. Ta med dem i processen så tidigt som möjligt så de känner sig delaktiga. Tvekar de, kan man kanske få lov att göra ett testprojekt i mindre skala. Det är ju en viktig miljögärning det här och faller den väl ut (vilket det absolut skulle kunna göra) kommer även de att glänsa 🙂
Det är lätt att stirra sig blind på allt detta, frågorna hopar sig. Det finns ingen master plan som man kan kopiera, man får komma fram till ett tillvägagångssätt som passar just er.
Men går du och funderar på ett sådant projekt, ring gärna och bolla med oss. Vi kommer nog fram till något vettig tillsammans!
Denna vecka har vi fått flera frågor angående ”dåliga” bakterier och svampar. Alltså de man verkligen inte vill ha i jorden eller komposten. Salmonella, e-coli och botulism. Svampsjuka höstlöv och äpplen.
Hur ska man tänka runt allt detta?
Vi tog hjälp av EM-kunniga biologer i Sverige och USA. Och det verkar som det är lugnt. EM/Bokashi skapar en fientligt miljö för fientliga mikroorganismer. Så vi vinner och inte de.
Kör på alltså. Det är lugnt.
Första artikeln (på engelska) från Dr Larry Green, Bokashi Cyckle i USA handlar om just E. coli och Salmonella. (Längre ner finns det mer på svenska.)
Acidic Anaerobic Fermenting Eliminates Pathogens:
One of the concerns with an enriched food waste feedstock is the potential for pathogens like E. coli and Salmonella to proliferate and contaminate compost.
It is well known and established in composting operations that piles do not everywhere achieve sufficient temperatures to destroy these pathogens. Many pathogens survive composting temperatures. This is a major concern as the chances of pathogens ending up in the final product (compost) are improved as more and more food waste enters into the composting process.
Bokashi (Acidic anaerobic) fermenting results in the accumulation of numerous carboxylic acids including butyric, valproic and caproic acids, and these metabolites are highly lethal to pathogens. Fermenting is done by excluding oxygen. The pH shifts into the range 3.5 to 5.5 and the end points in fermenting are typically observed near pH 4.0.
Many tests with 3M petri film and laboratory cultures reveal coliforms including Salmonella do not survive in this fermenting environment and pathogens are rapidly destroyed. The process is so efficient that it is even used to destroy pathogens in pet waste.
Many reports in the literature confirm that pathogens are rapidly destroyed in a low pH environment in the presence of butyric and caproic acids.
Fukishi et. al showed that Salmonella spp are completely eliminated in less than 2 days in the presence of these acids when the pH is less than or equal to 5.5.
E. coli O157 does not do well with organic acids at low pH and with the addition of metabolites forming in the fermenting do not survive. Acids produced in bokashi fermenting all had profound killing impact on E. coli O157.
Even acid resistant rare forms fall off rapidly by the hour in acid media. Note that adding additional factors like anaerobic conditions, competing organisms (non-pathogens) multiplying rapidly in the acidic anaerobic environment, natural antibiotics secreted and expressed by fungi further have lethal impact on pathogens.
Zhao revealed even with highly selected adapted organisms, the killing is abundant and evident.
E. coli are killed very effectively by butyric acid (one of the metabolites observed as fermentation progresses in both pet waste and food waste). This is also very effective at killing Salmonella and other pathogens and is used in preventing pathogen growth on meat products.
Fecal contaminated drinking water containing E. coli O157 and other E. coli spp. was also shown to be efficiently treated with carboxylic acid metabolites found in the ferment.
It is the combination of acids (butyric, caproic, etc.) at low pH, lack of oxygen, natural antibiotics formed by fungi growing in the fermentation process, and likely nitrite derivatives formed in the reducing environment all contributing to effective elimination of pathogens that accounts for this efficient pathogen eliminating capacity. The real evidence is of course in the actual testing where none of the coliforms survive 24 hours in pet waste processing with fermenting.
These efficient pathogen killing mechanisms appeared active in an early pilot study in Armstrong BC in a study monitored by the BC Ministry of the Environment. In this study no pathogens were detected in the fermented end products and when that material was mixed with soil, the native coliforms in the soil were further reduced by 50%.
Läs hela artikeln här: https://static1.squarespace.com/static/51c225a5e4b094d93e41f980/t/51f55723e4b083675be314b5/1375033123670/Coliforms_03026013.pdf
En annan artikel på sciencedirekt.com bekräftar sammafattningen att Bokashikompostering (syrlig anaerobisk fermentering) är ett effektivt sätt att eliminera patogener.
Så här skiver de:
The presence of pathogenic microorganisms in municipal waste sludge may create a serious outbreak of water borne diseases if the sludge is used for agricultural purpose. An attempt to decrease the number of pathogenic microorganisms, Salmonella spp. using a simulated acid-phase anaerobic digester was tested in a laboratory-scale batch experiment. Reduction of Salmonella spp. was demonstrated in a mixture of sludge and organic acid, simulating an acid digester of a two-phase anaerobic digestion process. A high concentration of organic acid at a pH value of 5.5–6.0 prevents a decrease in Salmonella spp. concentration. Almost complete destruction of Salmonella spp. is observed within two days if the pH value is maintained below 5.5.
Det kom även en fråga om botulism denna vecka. Bokashivän Gita Thorström kollade med Dr Larry Green från BokashiCycle i USA (han som skrev den första artikeln ovan). Vi fick följande svar:
As you probably know, acidity works against botulism. The illness is related to toxins produced by these organisms and it is prevented in an acidic environment as the microbes responsible for the proliferation and formation of toxins don’t produce in acidic environment. Bokashi fermenting drops the pH to around 4.0 and it won’t work above pH 6.0. So you can see the risk is virtually nil. The other factor which may be interesting is the potential for bokashi fermenting to metabolize the toxins produced by the microbe. The toxin is a protein and that will be degraded and consumed by other microbes in the fermenting process as it is high value nutrient for competitors.
I hope that provides you with some answers.
Very Best Regards, Larry Green Bokashicycle LLC
Sedan blev det faktiskt en till fråga!
Jag undrar om du vet hur det är med svampsjukdomar som träd har, t.ex fläcksjukan på lönnlöv och Bokashi. Kan man kompostera det utan att sprida svampsjukdomar vidare eller ska man bränna de löven? Eller äpplen med prickar som antyder på en svampsjukdom på trädet. Kan man kompostera med Bokashi utan att sprida vidare???
Vi kollade med Jan Röed, vår EM biolog (botanic-culture.se) och svaret var att det är lugnt, kör på med bokashi/EM komposteringen.
Dom svampar du frågor om och även generellt finns alltid i luften och om man komposterar eller inte har ingen som helst betydelse på framtida angrepp. Men med det vi vet idag så är många patogena svampar känsliga för och tål inte EM kulturen, t.ex Fusarium, Cylindrocladium buxicola (Buxbomsot ), Gaeumannomyces graminis (Rotdödaren ), Botrytis cinerea (Gråmögel) m.fl. Det skiljer sig i fall från fall hur patogenerna påverkas. I vissa fall blir de utkonurrerade av EM eftersom de probiotiska mikroberna snabbt besätter och konsumerar dött organiskt material som patogenerna är beroende av i sin livscykel. I fallet med Buxbomsot så bryter EM ned cellulosaskalet på sporerna ochi fallet med Gråmögel så tål inte patogenen mjölksyran som EM mikroberna producerar.Jag skulle inte oroa mig för att kompostera angripna blad ….. snarare tväremot se bokashikomposten som en hygieniseringsmetod som i många fall är mer effektiv än en varmkompost. Se t.ex artikeln jag skickade tidigare som visar att EM fullständigt slår ut Salmonella & E. coli.
Det gäller ju samtidigt att bestämma sig för varför man använder bokashi istället för en traditionell kompost som bryter ned med syre ….. vad är syftet och vad vill man uppnå ?
Med bokashikomposten kan var och en vara med och påverka klimatproblematiken eftersom en fermentationskompost släpper ut en bråkdel av klimatgaser jämfört med den traditionella komposten, 3,2 % för bokashi och 62,2 % för traditionell kompost. Samtidigt får man ett gödsel med mycket högre kvalité eftersom all den energi som finns bunden i bokashin blir tillgänglig för det mikrobiella livet i jorden och därmed får man en fertilare jord. Också viktigt att komma ihåg att bokashin binder avsevärt mer kväve i komposten och att NPK balansen därför blir överlägsen den traditionella metoden.
Se den holländska rapporten från Feed Innovation Services (ett oberoende vetenskapligt institut som bildats genom spinn off från Wageningen University):
Hoppas detta hjälper dig om du är orolig över hur det går till i landet när patogener är i omlopp. Och även om du är bara nyfiken hur det funkar ner i jorden med bokashi och EM.
Tack Larry och Jan för all hjälp, alla har vi lärt oss något här!
En fråga vi får ofta är ”vad är det för skillnad mellan traditionell kompostering och bokashi?”
Svaret: ganska mycket!
Bokashi är egentligen inte ”kompostering”, inte förmultning heller. Vi borde egentligen inte kalla Bokashi för kompostering alls, men i bemärkelsen ”att göra jord” så är det ett användbart begrepp.
”Vanlig” kompostering är en förmultningsprocess. Allt läggs på hög och allt eftersom blir det mull ut av det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen använder sig av syre och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.
Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en kall anaerobisk process, luft och värme vill den inte ha. Allra helst ska man gräva ner sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt. Bokashiströet innehåller mjölksyrebakterier, en jästsvamp och fototrofa bakterier som samarbetar oerhört bra tillsammans.
Två helt olika tillvägagångssätt alltså. Men de blir ju båda till jord i slutändan, så vad spelar det för roll?
Den stora skillnaden är denna: det blir mycket växthusgaser från en vanlig komposthög. Det blir mycket lite växthusgaser från Bokashi som grävs ner i jorden.
Är det bara du och jag som komposterar så spelar det inte så stor roll, men skulle hela världen börja kompostera skulle det bli oändligt mycket växthusgaser ut av det. Sådant har vi helt enkelt råd med, globalt sett.
Varje bokashihink som grävs ner i backen fungerar som en mini-kolsänka. Alltså ett sätt att förvara kol i marken istället för i luften. Kol i marken är i princip mull/humus; kol i luften är koldioxid och metan – växthusgaser som vi inte vill ha.
Här finns en ordentligt granskad vetenskaplig rapport från 2016 om skillnaden på vanlig kompostering och fermentering av gräs genom Bokashi-metoden.
Experimentet utfördes genom att gräsklipp lades i tjocka strängar (eng. windrows) och hälften behandlades med Bokashi-metoden, och hälften med traditionell komposteringsmetod. Bland annat temperatur och näringsinnehåll mättes i regelbundet i båda strängarna. Informationen användes för att räkna ut förlust av organiskt material, kol- och kväveförluster.
Här kommer några viktiga utdrag ur rapporten.
Tabellen nedan visar det beräknade koldioxidavtrycket för Bokashi och den traditionella kompostprocessen (i kg koldioxid-ekvivalenter).
En sammanfattning av resultaten i rapporten visar att Bokashi jämfört med traditionell kompostering resulterar i: – Lägre näringsförlust – Betydligt lägre utsläpp av växthusgaser (koldioxid, metan, och kvävedioxid) – Per enhet av slutprodukt, ett 27 gånger lägre koldioxidavtryck – Mindre arbete krävs eftersom den inte behöver blandas om regelbundet.
En annan vetenskaplig rapport som undersökte jordens egenskaper vid tillsats av organiskt material och EM-mikrober kom fram till att införlivandet av en blandning av EM intensifierade den biologiska markaktiviteten och förbättrade fysikaliska och kemiska markegenskaper, vilket bidrog till en snabb humifiering av färskt organiskt material. Rapporten finns att ladda ner här:
Förutom dessa vetenskapliga rapporter, så finns det många andra som har undersökt andra aspekter av användningen av EM – Effektiva Mikroorganismer. Några hittar ni i ett av våra blogginlägg här! Och på vår hemsida under rubriken Vetenskap här!
Men tillbaka till grunden. Allt levande är ju kol. Vi är gjorda utav kol, allt som växer (eller har växt) är i princip kol: djur, träd, människor, blommor, papper, grönsaker, matavfall. När något växer är allt väl. När ett träd omvandlas till ett trähus är allt väl (kolet ”förvaras” i huset). När matavfall ligger under jorden och omvandlas till mull är allt väl. Men när levande kol-grejer ”dör”, alltså börjar multna, då omvandlas kolet till något annat. När det gäller matavfall och växtrester som ligger på hög så är det koldioxid och metan man får.
Detta kan undvikas genom att göra något anaeorobiskt ut av det hela. Men en vanlig kompost som är anaerobisk vill man inte ha, den luktar och behöver skötas om, och ändå omvandlas hälften av energin till växthusgaser. Genom att lägga ditt matavfall i en bokashihink, syra det, sedan stoppa ner det i jorden så skapar du en anaerobisk process som är faktiskt sund. Mängder med bioaktiva ämnen bildas av Bokashimikroberna vilket gör att andra nedbrytare i jorden får tillgång till lättillgänglig näring och en hälsosam miljö utan de skadliga bakterier som kan bildas vid förruttnelse.
Väldigt lite koldioxid/metan släpps från hinken när du öppnar den för påfyllning (annars hade den blivit till en ballong under tiden). Och mycket lite släpps ut när Bokashin grävs ner. Väl i jorden sköter kväve- och kolfixerande bakterier i Bokashiströt om att dessa ämnen binds fast i jorden. Även kol och kväve från atmosfären binds till jorden då det finns ett fungerande mikroliv!
Dessutom får du mycket mer jord från det hela eftersom ingenting slösas bort.
So far so good, men man får väl bra jord från en vanlig kompost?
Visst gör man det, har man hållit på länge med kompostering blir man överlycklig över skatten man får varje gång man sprider ut den färdiga komposten.
Men något som är lite sorgligt (utöver kolförlusterna) är att man även förlorar en hel del av den näring som finns i växt- och köksrester när man komposterar på hög (oavsett om komposten är varm eller kall).
En trädgårdskompost har inte så mycket näring från början men en traditionell kökskompost har däremot ganska mycket näring på grund av matresterna. Men mycket av den näring som finns sipprar ut pö om pö. Den hamnar i marken under komposten, oftast till ingen nytta eftersom inget kommer att växa där.
Men även om all näring skulle sippra ut från komposten (vilket den inte gör) blir det bra ändå: den fina mullen man får från komposten är fantastisk fin jordförbättring, oavsett om den har mycket näring eller lite. Den gör jorden där den hamnar mer mullrik, lättare och skönare att hantera, trevligare för växterna och mikrolivet.
Med Bokashi å andra sidan kan du punktförbättra landet direkt. Om du, till exempel, gräver ner en hink med Bokashi i en pallkrage där du ska odla squash till våren vet du att precis all näring kommer tillgodo. Inget sipprar ut (även om den står några månader), och den fina mikrovärld som skapas på plats av mikroberna, maskarna och deras kollegor blir inte störd. Får de jobba i fred med sina tunnlar, vätska, mineralskapande med mera, får vi en bättre jordstruktur. Allt sådant gynnar våra växter.
Går vi ner på molekylnivå finns det även skillnader. Det som händer när ett bananskal, till exempel, förmultnar på komposten är att proteinstrukturen förstörs. Det blir ju till mull allt eftersom men utan lättillgängliga munsbitar som mikroberna kan tugga i sig. Det som händer i en Bokashihink är att proteinerna i bananskalen spälkas upp i sina aminosyror. Dessa är värdefulla för mikroberna både i hinken och i jorden sedan eftersom det är något de kan tillägna sig direkt.
Och det är just detta som gör att Bokashiprocessen går så snabbt. Inget hokus-pokus alls, utan att man skapar ett väldigt fint och effektivt matbord av matresterna för småkrypen som gör resten av jobbet.
När mikroberna i jorden stoppar i sig allt gott från Bokashihinken som du har grävt ner åt dem, så förvaras en hel del av näringen i deras kroppar. De lever inte särskilt länge (och det kommer en ny generation mikrober var 20:e minut ungefär). Alla dessa ”döda” mikrober är fantastiskt nyttiga för jorden. De blir finfin mat åt maskar och andra småkryp och nedbrytare. De som inte äts upp fungerar som långtidsförvaring av näring i mineralform (processen heter mineralisering) och det betyder att näringen inte sipprar bort från jorden utan stannar på plats.
En bättre hantering är svår att hitta egentligen.
Det är mycket som händer som vi omöjligt kan se. Däremot kan vi se när våra växter mår bra, och det gör vi alla som har hållit på med Bokashi ett tag.
Så nästa gång någon frågar dig vad det är för skillnad mellan kompostering och Bokashi kan du förhoppningsvis svara. Inte är det nödvändigt att ta upp allt på molekylnivå med grannen, men det kan vara intressant att känna till (hoppas jag!).
Dra gärna det där med växthusgaser. Och att det är oftast enklare i vardagen att slippa fylla på, vända och gräva ut en kompost som tar två-tre år att bli klar och blir inte så näringsrik som man tror.
Men även detta att man tar näringen i princip direkt från matbordet i köket till nästa års squash och morötter! Då blir det kanske busenkelt att förstå.
Det senaste numret av EM Journal (på tyska) har en intressant artikel om biodling. Om hur man kan använda EM inom biodling för att främja bi-hälsa och skydda mot svampangrepp.
Stort tack till Désirée König som har läst artikeln på tyska och gjort en sammandrag för oss. För er som kan tyska har jag länkat PDF:n nedan.
– EM inom biodling används i Europa nästan lika länge som EM har funnits här.
– EM skyddar mot svampangrepp och kvalster
– EM stärker immunförsvaret
– EM främjar putsningsdriften hos bin
– EM gör bina lugnare emot biodlaren
Friedrich Blase arbetade med EM i sin trädgård och sitt växthus i ca 10 år och minskat svampangrepp väsentligt. Då beslöt han att testa EM i ett bisamhälle som hade drabbats av en sjukdom orsakad av svampangrepp.
Han sprayade noga in hela bikupan. När sedan bina går genom EM-vattnet förhindras spridningen av sporer. Efter flera experiment kom han fram till en lösning av örter i alkohol, blandat med EM, som han droppade in i bisamhället och då blev han av med kvalsterna. Tyvärr tar detta endast död på kvalsterna som finns på bina.
Genom att tillsätta EM i dricksvattnet och i sockerlösningen stärks binas immunförsvar och på det sättet kan många sjukdomar undvikas. Dessutom främjas putsningsdriften hos bina, vilket håller hela bisamhället friskt. Många biodlare har berättat att en liten andel EM (1:50) i dricksvattnet gör att bina föredrar det vattnet.
Själva är vi inte biodlare men har många omkring oss som är engagerade så förhoppningsvis kan vi hjälpas åt. Tydligen har man kommit ganska långt med EM användning i båda Tyskland och England och vi har tagit reda på vilka produkter de använder. I England används en produkt som heter Bee-Wellness som vi funderar på att ta hem för att testa, läs mer om den här om du vill. Den finns som sprayflaska i två storlekar. EM Mikroferm, som i princip är samma produkt, finns i två-liter bag-in-box hos oss.
Det vi skulle vilja göra är att sätta ihop en grupp med biodlare som är nyfikna att testa EM i detta sammanhang. Vi står självklart för produkterna men vi skulle väldigt gärna vilja få igång en diskussion inom testgruppen om vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra.
Jag har tänkt ta kontakt med våra EM kollegor i England för att höra mer om detta, antagligen kan vi komma i kontakt med biodlare där som är duktiga på EM och kunde prata direkt med en eller flera biodlare i testgruppen.
Ett steg i taget! Men det känns så oerhört viktigt med våra bin att vi vill gärna hjälpa till om vi kan med EM.
Eftersom jag ska vara med på Honungsfestival i Kristinehamn nu i helgen (för min del ska jag prata om jord och kompostering :)) kommer jag träffa många biodlare. Förhoppningsvis vill några börja testa med EM så jag har skapat en facebook grupp där vi kan ”träffas”. Har du lust att vara med och eventuellt ta del i en testprojekt är du välkommen att hoppa in och se vart det leder oss.
Jag vet, det ska heta ”på” Nya Zeeland. Men för mig är Nya Zeeland ett land och inte en ö så det får bli ”i”. Jag har växt upp i Nya Zeeland, ett helt underbart land precis som de flesta tror! Men väldigt långt bort från allt annat i världen. Nyfikenheten växer och växer och till slut måste man bara ut och utforskar världen.
Men denna film från Nya Zeeland gjorde mig till en ”proud kiwi”, stolt och nöjd att så många i detta lilla land har bestämt sig för att göra skillnad. I all enkelhet — som vi brukar göra det mesta downunder. Och med hjärta och vilja — som är också rätt typiskt.
Visst har de ett helt annat klimat i Nya Zeeland, man kan odla året runt på nordön och det finns väldigt många vinodlingar . Tropiskt är det inte men att göra Bokashi utomhus är inte svårt, vilket underlättar väldigt.
Här i Sverige har vi helt andra förutsättningar med klimatet vilket gör att vi måste ha en varm plats till bokashitunnor inomhus för att fixa storköks-bokashi. Men vill man så går det; det är något vi får börja ta tag i och testa olika tillvägagångssätt. För det är ju ett hållbart sätt att ta hand om matavfall, även om det för oss här och nu är det ovant i ett större sammanhang.
Små-bokashi kan man lätt komma igång med på vilken arbetsplats som helst. Det var härligt att se att folk går hem från jobbet med en bokashihink som om det var lika normalt som en ipad. Det är kanske där man ska börja? Att hjälpas åt småskaligt?
För att testa möjliga logistiklösningar i gruppodlingar och storkök/restaurang miljöer har vi tagit hem några stortunnor för test. De är i princip stora soptunnor med bottenplatta, kran och lufttät lock. Precis som vanliga kranhinkar fast de rymmer 120 liter. Den första test gör Farbror Grön och gänget i deras stadsodling i Västerås — exakt hur de kommer att göra få vi se sedan. Det är nog logistiken som blir svårt — vart man skall ställa den så det blir enkelt för folk att tömma sin bokashi, tillräckligt varmt och lagom enkelt att rulla fram till odlingen.
Självklart kan man även fixa en egen stortunna om man är lagom händig. Kommunen eller det kommunala sopbolaget har oftast tunnor över som man kan modifiera.
Allra viktigast är att vi börjar tänka nytt, på var sitt håll. Det blir nog inte perfekt första gången, men allt eftersom kommer det landa i något som känns självklart och naturligt.
Men det vore ändå kul med en studiebesök till vingården där på Waiheke Island utanför Auckland för att se precis hur man gör?!
Du vet nog hur det är: man sparar något för att den måste väl vara bra att ha. Till något. En dag. Och plötsligt händer det — man vet precis vad man ska ha det till.
En jordfabrik!
Känner du någon som håller på med biodling kan du kanske få tag i en bikupa, ny eller pre-loved. De har olika delar, man staplar dem på varandra och sätter på locket. Det finns även en plastgaller i systemet som kan vara bra att ha mot marken.
Eftersom bikupan var ny och vi höll på att måla garaget slängde jag på lite rödfärg. Gör inte det! Färgen fastnar inte riktigt, vanlig färg är nog mycket bättre.
Men trots den ojämna färgen kommer bikupan att vara toppen som jordfabrik. I all enkelhet.
Nu står den utanför vedskjulen på en unken markbit som en vacker dag ska omvandlas till rosrabatt. Under sommaren har jag dumpat en massa grenar och löv från trädgården där och tanken är att flytta bikupan några decimeter då och då så det kan kör igång hela landet.
En sådan bikupa är faktiskt ganska stor, det var inget problem att dumpa två bokashihinkar i den och gott om plats kvar. Här har jag täckt över bokashin med en del uppklippta grenar för att ge maskarna något mer att jobba med. Slängde även i en hink gammal jord som nog hjälper till. Gick förbi igår med en hink helt vanlig trädgårdsrens och lastade in det. Som en minikompost helt enkelt.
Jag tror det kommer bli toppen, speciellt på vintern när man ibland står med en bokashihink i handen och ingen plats att bli av med det.
Misstänker dock att locket kommer blåsa bort i den första höststormen så ska leta fram en passande sten att ha på toppen.
Förra sommaren fick vi besök av ett mycket härligt tysk par som bor i grannkommunen på sommrarna. De är ”EM fantaster” och tog med sig några kopior av den tyska EM Journalen som vi inte kände till.
På jakt efter något annat idag hittade jag dem igen, lika besviken som förr att jag inte kan läsa tyska, men fick plötsligt idén att dela några bilder här i fall någon annan kan — och vill! — läsa dem åt oss här i bokashi Sverige.
Tidningen verkar otroligt intressant, den kommer ut fyra gånger om året och har artiklar om hälsa, trädgård, djur, miljö — allt med en EM inriktning och tips och råd om hur man kan gå till väga.
Mer än så förstår jag tyvärr inte av innehållet.
Så min fråga är: finns det någon tyskläsande här i gruppen som har lust att gästblogga på svenska på bokashi.se (och eventuellt även på engelska på bokashiworld?) om godbitarna från tidningen?
Vi betalar gärna en prenumeration åt dig i så fall. Hör av dig till mig, Jenny, på info@bokashi.se i så fall. Tackar i förväg!
Det skulle känns skönt att kunna sprida mer kunskap och väcka nyfikenhet om alla möjligheter i EM världen. Det finns så oändligt mycket potential i allt detta, och vi är så få som känner till det.
Men med lite språkhjälp kommer vi nå mycket längre!
Länk till den tyska sidan: https://www.emev.de/?q=journal
Vi fick nyss tag i en studie om EM som på ett vetenskapligt sätt förklarar hur det fungerar med mineralisering av organisk material med hjälp av EM. Det är ju inte bara att läsa sådana rapporter men har du en vetenskaplig utbildning (eller vill bara läsa på så gott det går :)) så finns den här.
I all enkelhet, visar forskningen att den biologiska aktiviteten i jorden intensifierades mer i samband med EM än med andra alternativ. Som följd, blir omvandlingen av fräscha organiska material till humus snabbare.
Vi som håller på med bokashi vet det ju redan. Men det är skönt att ha det bekräftat av de som kan det här!
Här kan du ladda ner rapporten som PDF. Funderar du över något, hör av dig så kan vi koppla dig till experterna i området.
Rapporten heter ”Assessment of soil properties by organic matter and EM-Microorganism incorporation”
En sak vi är nog alla överens om är att vi vill inte ha så många kemikalier i våra liv. Inte hemma, inte på jobbet, inte på barnens dagis och inte på skolan.
Tack och lov har vi grönsåpa här i Sverige, något som inte finns i de flesta andra länder. Kika man i städskåpet hos vänner i England, USA eller Australien hittar man oftast många fler kemiflaskor än man gör hemma hos oss i Sverige. Olika sprayflaskor till precis allt, antagligen med mer eller mindre samma innehåll under de färgglada etiketterna.
Men kemiföretagen har mycket makt, de har marknadsbudgeter utöver det rimliga, och de köper oss ganska lätt ändå.
I en vacker framtid skulle vi kunna använda biologi istället för kemi. Det är ju grundtanken med EM och Bokashi, att man ta hjälp av levande mikroorganismer för att göra det som naturen gör bäst: att hitta en naturlig balans.
Länge har man använt EM (i sprayform) som städhjälp i de länder som var tidigt ut att börja med Bokashi. Här har vi inte pratat så mycket om det, det har varit lite svårt eftersom det har inte funnits något forskning som är förankrat i den Europeiska miljön.
Men nu har det kommit båda forskning och en färdig produkt. Inte en tjusig sprayflaska med en millionbudget bakom sig men ett oansenlig bag-in-box koncentrat som man helt enkelt späder ut själv i en sprayflaska och använder till att rengöra det mesta hemma.
Forskning är viktigt eftersom hygien är inte något vi vill gärna tycka och känna om; vi vill ju veta. Är detta bra? Blir vi av med äckelbakterier på toasitsen? Kommer vi slippa vara sjuka?
I Belgien har de nu testat denna ny EM produkt, som heter Wipe & Clean, på riktigt. Det var faktiskt staden Ghent som beställde testet — de ville byta ut städkemikalierna i offentliga miljöer i staden under ett par månaders tid för att se om det var möjligt att ställa om.
Testrapporten har jag lagt in som pdf längre ner, läs gärna. Den förklarar hur man gjorde och hur resultatet blev.
Tre ställen kom under mikroskopet: offentliga toaletter i en historisk byggnad som används som dansskola; allmänytor på ett dagis i Ghent; och offentliga toaletter i en uppmärksammad saluhall som drivs i ett mycket gammalt bibliotek på stortorget. Riktiga objekt alltså.
Slutsatsen var att Wipe & Clean visade sig vara mycket effektiv. Minst lika bra som de ”offentliga” kemikalier som hade används annars. Resultaten på e-coli och de andra bakterier-man-verkligen-inte-vill-ha blev vad man hade hoppats.
Den stora skillnaden, som inte syns i testet, var dock att ett mikrobiellt medel som WIpe & Clean är miljövänligt på ett helt annat sätt än alternativet. Naturen används för att ta hand om naturliga problem. Man sprider inte mikroskopiska kemipartiklar som skapar onaturliga problem, som allergier och hudproblem.
Och som vi vet, bakterier blir man aldrig riktigt av med, hur man än torkar och städer. Man riskerar till och med att skapa resistenta bakterier som skrattar åt våra kemikalier. Ett smartare sätt är att använda ”goda” bakterier för att kämpa emot ”onda”. Inte så att den ena bakterie är starkare än den andra, men har man en mycket större armé med de goda, så får de dåliga inte en särskild bra chans att överleva. Till skillnad från kemikalier som bara verkar när de sprayas ut, så stannar bakterierna kvar och jobbar — även när vi har gått hem för dagen. Mycket mer logiskt, egentligen, att ta hjälp av en osynlig arbetskraft än att kämpa förgäves själv.
Så nu är det kanske dags att tänka om och börja städa på ett nytt sätt även här i Sverige. Med ett produkt som i all enkelhet används till allt. Vi har tänkt ta hjälp av en testpanel för att utvärdera om hur EM Wipe & Clean skulle kunna används i vanliga svenska hushåll och andra miljön; faller den väl ut så kan vi börja ta hem produkten och sälja den på bokashi.se.
Rent praktiskt används den precis som EM Mikroferm, man späder 1:100 som vanligt och spraya på. Grunden är EM-1, alltså samma mikrobiellt bas som finns i Bokashi, EM-A och Mikroferm. Skillnaden är att Wipe & Clean är neutral i färgen, ett ljussocker har använts istället för melass, så man slipper den bruna färgen och melasslukten vilka inte passar riktigt till städning. Priset kommer att vara som Mikroferm. I England har de valt att kalla produkten för ”Eden” av någon anledning, själv tycker vi Wipe&Clean är bättre. Bestämmer vi oss för att ta hem produkten på riktigt så ska vi fixa en svenskt etikett med instruktioner. Men just nu vill vi se vad ni tycker om konceptet.
RAPPORT SAMMANSTÄLLNING
En utdrag från rapporten (som finns i sin helhet i PDF format lite längre ned):
Report on the efficiency of a biological cleaning product from Agriton when applied in three sites in Ghent.
Aim of the tests: Agriton has a biological cleaning product ”Wipe and Clean ” on the market of household cleaning. The City of Ghent is looking for sustainable cleaning products for public buildings and has three candidates, including Agriton, selected for testing. These tests were started on February 1, 2013 and ran for a period of 2 months. The the effects tests have to showth effects of the biological cleaning product by comparing the situation before and after the application of the cleaning agent.
In general, the results of the total measurement show that the application of the biological cleaning product of Agriton in the hygienic area gave good results in comparison with the prior cleaning product used. There was no significant increase in indicator and/or pathogenic microorganisms detected in the samples from the different sites. The hygienogram completed on the basis of the indicator and/or pathogenic microorganisms always gave good to very good results during the test period with the Agriton cleaning product.
By the use of a biological product, which in itself is composed of, among other components, bacteria and yeasts, there is an increase in the total number of germs to be measured. However, they are harmless bacteria that also help to suppress the growth of pathogens. Thus, the standard class rating system and the associated layout of a hygienogram can not be fully applied here and was therefore only used for the indicaioof pathogenic microorganisms.
Wipe&Clean förpackningen från Belgien. Den är bag-in-box precis som Mikroferm, tappkranen finns på andra sidan.
Samma produkt fast i England marknadsförs den under namnet ”Eden” av någon anledning. 1 tesked räcker till denna sprayflaska från Ikea med utspädning 1:100. Men visst kan man använda en starkare blandning om man vill, det är bara att testa sig fram.
Vi betalar gärna en prenumeration åt dig i så fall. Hör av dig till mig, Jenny, på info@bokashi.se i så fall. Tackar i förväg!
