Kycklingben – funkar dom i bokashihinken? Japp, det gör dom. Har du tid och energi, koka gärna upp en buljong av kycklingresterna, men annars kan du slänga dom direkt i hinken. Lite extra strö bara om det är mycket kycklingben och fett.
Alla ben tar lite tid att blir till jord, små ben som kycklingben försvinner efter några månader, större ben som kotlettben tar mycket längre, till och med några år. Fördelen är att dom blir väldigt rena och porösa av bokashiprocesen och när man väl hittar dom igen i landet är dom bleka och lätt att krossa. Gör som du tycker är bäst: plocka ut dom då och släng dom, stoppa dom längre ned i jorden, eller tar fram en hammare och krossa dom till benmjöl. Det blir så bra så!
/Jenny på bokashi.se
Alla inlägg av JennyH
Hur ska jag skölja ut min bokashihink?
På sommaren är det enkelt att skölja ur bokashihinken direkt i landet. Man är ändå ute och gräver ner innehållet, det tar bara ett par minuter extra att ta fram vattenslangen och skölja ur den direkt.
Oftast behövs inget mer: lite vatten, kanske någon borste eller annat man har till hands, och ett ställe att tömma vattnet. Ingen såpa! Eller jo, lite grönsåpa går bra – grejen är att man inte vill förstöra de mikrober som är kvar i hinken, med kemikalier. Tycker du det är kladdigt i hinken kan du testa att stryka på lite matolja. Och tycker du det luktar (för det gör det oftast ;)) kan du låta hinken torka utomhus. Har du EM hemma (Wipe & Clean, Mikroferm, EM-A) kan du spraya lite i hinken, det hjälper!
Mycket näring och mikrober i sköljvattnet!
Ett bra tips är att hälla ut sköljvattnet på några växter som behöver näring. Rabarber, till exempel, några bärbuskar. Eller egentligen var som helst!
Se här en liten film om hur Malin gjorde i somras:
Nu när jag skriver detta är det september och det är inte mycket som vill ha extranäring. Jag har några nya bäddar med flis men inga växter, där tömmer jag gärna lite extra näring i form av lakvatten eller sköljvatten. Den håller sig kvar till våren och mikroberna jobbar nog på en del nu under hösten.
Ladda inför våren!
Men tulpaner och narcisser! De behöver faktiskt näring nu. De laddar inför vårens stora show och ju mer näring de får nu, ju bättre kommer de orka med till våren.
Nu ser jag verkligen fram emot att se alla dess blommor till våren! Kommer bli sååå glad då!
Laddat med näring och mikroliv
Hur fungerar bokashi i jorden?
Följande text är ett kapitel från boken ”Bokashi: Kjøkkenkompost för alle” av Anette Hjerde, översatt till svenska. Boken finns bara på norska än så länge, men snart får vi hoppas att den finns även på svenska. Kapitlet här, om hur bokashi fungerar i jorden, har jag skrivit. Ett annan kapitel, om hur bokashi fungerar i köksträdgården, har skrivits av Sara Bäckmo.
En riktig bra bok, alltså. Finns på AdLibris om du vill köpa hem den. Men läs gärna texten här, det är otroligt intressant, allt som händer i jorden!
/Jenny Harlen
Visst kan vi bokashianvändare se (och känna på lukten..) att mikroorganismerna i bokashin jobbar på. Men vad gör de egentligen där nere i bokashihinken? Och vad går deras jobb i jorden egentligen ut på?
Ända sedan vi fick vår allra första bokashihink här hemma, har jag varit så nyfiken på vad som egentligen sker där nere i hinken.
Det kan nästa låta som rena rama magin: vi kan ha fisk och kött ståendes i rumstemperatur i köket veckovis, utan att det ruttnar eller ens luktar minsta lilla. Och så snabbt det blir jord av det sen! Men det finns ingen hokus-pokus i naturen. Ingen magi här inte!
Bokashi är faktiskt bara helt vanlig vardagsbiologi som plötsligt uppenbarar sig för oss här hemma; det är en del av naturen som vi annars inte lägger märke till. Matavfallet blir till jord – vilket såklart är bra! Men vad är det som sker egentligen, rent biologiskt?
I bokashihinken
Jag minns så väl första gången jag öppnade locket på en bokashihink efter två veckors jäsning/fermentering). Inget hade hänt! Allt matavfall såg ut precis som jag hade lämnat det för två veckor sedan. Eller ja, lite mjukare var det kanske.. Annars, ingen skillnad alls. Det hade varken ruttnat eller blivit det minsta slemmigt. Så något var det ju som försiggick där nere. Just det, det var bokashimikrober som var igång för fullt i hinken!
Så fort bokashimikrober kommer i kontakt med det fuktiga matavfallet, startar de Effektiva Mikroorganismerna (EM) som finns i bokashiströet en jäsnings- och syrningsprocess; alltså en fermenteringsprocess.
De olika mikrogrupperna i EM samarbetar. Bokashiströ innehåller en speciell jordsvamp (Saccharomyces cerevisiae) som tar ansvar för jäsningsprocessen, och även två bakteriearter (Lactobacillus plantarum och Lactobacillus casei) som står för syrningen. Dessutom finns det också två väldigt viktiga fotosyntesbakterier (Rhodopseudomonas palustris och Rhodospirillum rubrum).
Mikroorganismerna i bokashi reproducerar sig var tjugonde minut. Ett par matskedar bokashiströ innehåller mer mikrober än det finns människor på jorden. Och efter två veckor i bokashihinken så är det helt obegripligt många där! Och som de jobbar…
Matavfallet som vi kastar i hinken, är egentligen stora klumpar av näring och energi. Matavfallet består av bland annat proteiner, cellulosa, stärkelse och fett. Var och en av dessa näringsämnen består av många, mycket mindre “byggstenar”, som bland annat aminosyror och sockerarter. Mikroorganismerna i bokashihinken delar klumparna – alltså proteinet, cellulosan, stärkelsen och allt det andra – till de mindre byggstenarna som sedan blir mycket mer värdefulla i jorden.
Byggstenarna bidrar till att det viktiga mikrolivet i jorden kan växa så otroligt snabbt. Och cellulosa och stärkelse som brutits ned till sockerarter, är som ren energi för livet i jorden.
Efter två veckor är innehållet i hinken stabilt; det har fermenterats klart. Bokashimikroberna har jobbat sig igenom allt matavfall. De har tagit hand om allt protein och fett, all cellulosa och stärkelse och omvandlat det till enklare (och nyttigare) småkomponenter.
Nu är det aminosyror, sockerarter, enzymer, vitaminer och antioxidanter i hinken. Dessutom finns en bra portion färdigmineraliserad näring och energi!
Det är också mycket fler aktiva bokashimikrober i hinken nu än vad det var för några veckor sen. Den är helt full av dem! Mikroberna har gjort att matavfallet inte ruttnat, genom att konservera det i ett tillstånd där näringsinnehållet är på topp.
Det samma gäller kväve och energi: ingenting går till spillo. Allt finns kvar – bara i mycket mer värdefulla former än då det endast var matavfall på köksbänken.
När de två fermenterings-/jäsningsveckorna har gått, så kanske du tar med dig din bokashihink och spade ut och gräver en grop i jorden eller pallkragen. Det luktar sötsurt (lukten är starkare om det varit fuktigt i hinken). Men innehållet ser ut ungefär som då du lade i det.
Så det är bara att blanda bokashin rikligt med jord, och se till att det är ett bra lager med jord på toppen. Ge det sedan ett par veckor i jorden, så att pH-värdet stabiliserar sig, så är det bara att börja plantera!
Att gräva ned bokashi i jorden på detta vis ger en fantastiskt bra punktförbättring av växtjorden, precis där det behövs som bäst. Det är en bra laddning av näring och – sist men inte minst – energi. Precis så som växterna vill ha det!
Men vad är det som händer i jorden nu då? För mikroberna, de ligger ju inte direkt på latsidan i jorden heller.. Där får de nya uppgifter, och nya kollegor i form av jordbakterier. Så nu kan det lagas jord! Då sker ett samarbete med de andra bakteriearterna och mikroorganismerna som redan finns i jorden.
Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna, alltså växtrötterna – beställer den näring de vill ha.
Rötternas kypare
En rad olika “aktörer” drar nytta av alla mikroskopiska näringspartiklar i den nedgrävda bokashin – hinken var ju full av aminosyror, enzymer, vitaminer, antioxidanter och mineraliserad näring och energi.
För det första så vill plantväxterna ha sin del. Det är växtrötterna som har ansvaret för provianteringen, och den uppgiften löser de tillsammans med mikroorganismerna. Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna – alltså växtrötterna – beställer den näring de vill ha av en väntande mikroorganism, som snabbt springer och hämtar beställningen, Lite kväve, kanske? Eller magnesium? Eller hur vore det med lite fosfor? Växterna vet precis vad de vill ha, så det är bara för dem att hoppas att det finns på menyn. Som betalning får den lilla kyparen lite socker av växten. Det har växten tillräckligt av, då växter producerar socker genom fotosyntesen.
Hämtning och servering av maten försiggår extremt lokalt, just runt växtrötterna, i den så kallade rhizosfären. Mikroberna behöver inte springa långt. Mycket av detta arbetet hade växterna tekniskt sätt kunnat göra själv. I värsta fall kan ju en restauranggäst gå ut i köket och laga sin egen mat…
Men det är ju mycket enklare att få maten serverad till sig, det är mindre jobb och mycket trevligare. Och gästerna blir mycket gladare. Om en växt kan spara på sin energi och bara beställa middag, så gör den det.
Jordens plankton
Samspelet i jorden är ett ekosystem, det går som i en cirkel och mikroberna är själva basen för ekosystemet i jorden. Mikroberna motsvarar plankton i havet. Hela näringskedjan är baserad på att mikroorganismerna finns.
Genom en process som kallas mineralisering bryter mikroberna, i samarbete med resten av ekosystemet, ned organisk material och frigör näringsämnen från jorden. Mineraliseringsprocessen är en viktig grundpelare för att kunna skapa en rik och produktiv jord.
Mikroberna behöver själva också näring, såklart. De tar det de behöver från området runt om sig, och omvandlar det till mineraler inuti sig själva. Mikroberna reproducerar sig, jobbar, och dör. Kanske blir de uppätna medan de lever, kanske när de är döda; i en levande jord finns det alltid något som är lite större än en själv. En mikrokropp brukar vara proppfull av mineraler och energi, och är därför extremt värdefull för den som äter mikrober.
Precis som daggmaskens bajs, är också mikrobernas restprodukter nyttiga i jorden: det de bajsar ut är mer värdefullt än det de tog in. Desto mer mikrober du har i jorden i ditt trädgårdsland, desto mer resurser tillför du i form av levande och döda mikrokroppar och probiotiska aktiva ämnen (eller mikrobbajs).
Jord som har ett aktivt mikroliv, ger ett ekosystem med hög biomassa. Denna jord är väldigt bra på att behålla vatten, luft och näringsämnen. Näring lagras i det biologiska livet i jorden, och läcker därför inte ut. Tänk dig en svamp till exempel. Svampjord kan lagra luft, vatten och näringsämnen väldigt länge.
Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden. Och vi har redan gjort oss av med hälften.
Energi och jordens ABC: Always Be Charging
Om det är mikrolivet som är basen i jordens ekosystem, så är det energin som är katalysatorn som sätter igång allting. Mer energi jorden, i form av energirika kolföreningar, är precis det vi vill ha! Allt som är eller har varit levande, består ju av kolföreningar.
Vilket då alltså mikrokropparna i bokashijorden också gör. Kol finns i många olika former, i bokashi finns det mycket kolväte (kemiska föreningar som endast består av kol och väte).
Tänk dig ett batteri – det måste laddas för att systemet ska fungera. Du behöver alltså både ett batteri och något att ladda det med. Batteriet är biomassan – allt biologiskt liv som finns i jorden. Energiladdningen, den kan då komma till exempel i form av kolväten och näringsämnen i bokashi.
Så länge batteriet laddas, så kommer biomassan att ta till sig energi och binda den. Utan biomassa lagras inte energi i jorden.
Sedan vi började använda handelsgödsel eller industriellt framställt gödsel i lantbruken, så har vi tömt batteriet genom att endast tillföra näring i form av salter, och allt för lite energirikt organiskt material. På grund av detta så har vi alltså reducerat biomassan i jorden.
För endast 60 år sedan hade vi dubbelt så mycket biomassa i världen än vad vi har idag. Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden; och vi har redan gjort oss av med halvparten.
Resultatet blir att vi har mindre lagringskapacitet i jorden, och att mycket energi då går till spillo. Kolen släpps istället ut i atmosfären som klimatgaser från lantbruken. En betydlig del av klimatproblematiken är direkt kopplad till det moderna industrijordbruket, som inte har tagit hänsyn till det biologiska livet i jorden.
Men det sker förändringar. I Holland och Belgien har konventionella bönder börjat använda sig av bokashimetoden för att ge näring och energi tillbaka till jorden. Genom att fermentera organiskt restmaterial med Effektiva Mikroorganismer blir både näringsämnena och energin (kolbindningarna) bevarade och kan föras tillbaka till jorden där de kommer till nytta. Det blir mindre resursslöseri och mindre utsläpp av växthusgaser. Kolkretsloppet sluts, och jordbruket blir mer hållbart.
Det lilla kolkretsloppet som du och jag skapar hemma i köket och i trädgårdslandet kanske inte gör en stor skillnad för jordklotet. Men det ger oss en stor glädje att se hur det påverkar vår odlingsjord och allt som växer i den; och summan av kardemumman är densamma:
Varje bokashihink du gräver ned skapar som ett litet lager av kol, ett hållbart sätt att binda energi i jorden på. Bokashi ger både batterier och energiladdning på samma gång, allt i en liten hink.
/Jenny Harlen, bokashi.se
Hur blir det med ben i bokashijord?
Många funderar över det här med ben.
Ska man slänga dem i bokashihinken eller inte?
Gör som du vill, helt enkelt. Många slänger i alla ben i hinken, andra väljer att bara lägga i de mindre, typ kycklingben, i bokashikomposten. Andra skickar det mesta till kommunen via sophinken eller mat-avfallsinsamlingen.
Ben tar väldigt lång tid att bryta ner och bli jord, speciellt de stora. Kycklingben försvinner oftast under några månader i jorden. De stora som syns i bilden hittade jag nyligen. Jag har ingen aning vilken historia de har, om de har legat i jorden ett år eller fem. Det kan vara länge.
Det jag brukar göra när jag hittar sådana ben är att banka sönder dem med en hammare eller stor sten. De är oftast väldigt porösa och lätta att krossa. Och vilken skatt! En hög med benmjöl som är hur nyttig som helst i landet.
Andra gånger, orkar jag inte med dem. Och då stoppar jag bara ner dem lite djupare i landet. Syns de inte så finns de ju inte 😉 Men jag har gott om plats i min odling så jag störs inte av det. Andra, som har mindre odlingar eller bor i radhus, tycker det ser ut som en gravplats om det blir för många ben. Och det kan jag förstå!
Sedan beror det lite på hur mycket kött man faktiskt äter. Här hemma blir det mindre och mindre, som för många andra. Det är inte så ofta vi har stora ben längre. Så det blir ingen stor fråga i landet heller. Äter man mycket kött med ben (jag tänker t.ex. på alla jägare runtom i landet!) så blir det lite mer att ta hänsyn till.
En annan faktor är hur man har det med sophämtning. Här har vi i princip ingen sophämtning (två gånger om året) och ingen matavfallsinsamling heller. Så jag har helt enkelt ingenting annat att göra med mina ben än att de får följa med i bokashin. I hinken blir de rena i alla fall. Och trivs jag inte med dem i landet sedan, kan jag samla upp de rena benen och göra något annat med dem.
Så — ben i bokashi eller inte? Helt upp till dig.
Som så mycket annat med bokashi, gör det som känns rätt, testa dig fram, hitta en lösning som passar din logistik hemma.
Det blir så bra så.
Gör jord som dina morötter och potatisar kommer älska!
Nu i helgen tog jag upp några potatisar och morötter.
Något jag kom att tänka på var detta med sandjord. ”Alla” säger ju att morötter vill ha sandjord. Varför? Det är ju jobbigt att vattna och tufft att få näring att stanna kvar. Men morötterna blir ju raka och fina i sandjord, det är kanske mest därför.
Men nu när vi allt oftare odlar i pallkragar här i Sverige är man inte begränsad till just den jord som finns på åkern. Istället kan man fixa en jordblandning som är precis som man själv vill ha den.
Och mina morötter här hemma, vad får de då för jord? Ja, precis samma jord som allt annat i köksträdgården här hemma: kraftig jord med JÄTTE-mycket mull i. Bokashi, självklart, men även annat. Jag täckodlar så mycket jag kan, fyller på i mina lådor under höst och vår med löv, ensilage, med flis och spån och kvistar ibland fallfrukt. Allt som råkar finnas till hands.
Jord som skapas så här blir porös som bara den. Då blir morötterna raka och fina för att de inte kämpar med stenar och lerklumpar på väg ner i mullen. Näring stannar kvar länge för att det är så det fungerar i en bra jord.
Alltså, det skapar inget extra jobb, en bra jord sköter sig själv.
En annan sak. En sådan här torrsommar är det MYCKET enklare att hålla jorden fuktig om den är mullrik. Ju mer man har blandat ner i den och lagt ovanpå den, ju mer mull finns i jorden.
Mull i jorden fungerar som en svamp. Det gör att en jord med mycket mull i behåller väldigt mycket fukt. Vatten, om det nu är från regn eller trädgårdsslangen, susar inte bara rakt igenom odlingslådan utan stannar kvar ett bra tag. Det fastnar i masktunnlar, det sugs upp i mullpartiklar och en del behålls nog även i diverse småkryp.
Täckodling hjälper också till, förstås, det gör att fukten som finns i jorden inte dunstar bort så lätt. Täckmaterialet fungerar som en fukt-reservoar och skapar en fuktig och skyddad miljö där maskar och hjälpinsekter kan hålla på och jobba. De får mycket mera gjort under täcket än de hade annars, vilket gör att jorden blir bättre och bättre över tid.
Fukt i jord är även bra för mikrober. Precis som maskar vill de ha det lagom fuktigt för att jobba som bäst. För torrt och de stannar upp. Så allt man gör för att behålla fuktigheten i jorden är bra för växterna OCH mikrolivet. Och ju mer mikrober och andra småkryp som kan få jobba på i fred, ju bättre miljö skapas för växterna.
Allt hänger ihop ju.
Vilken typ av jord är bäst?
Vet inte hur det var för dig, men jag blev helt snurrig i början när jag började läsa om odling. Vissa växter, läser man, vill ha sandjord. Andra vill ha lerjord. Andra vill ha mullhaltig. Högt pH, lågt pH. Ditten och dattan.
Hur ska man kunna komma ihåg allt det här? Och hur ska man kunna kombinera detta i några odlingslådor på en villatomt?
Det slutade med att jag förenklade det hela. Sedan många år tillbaka fokuserar jag bara på att göra bra jord. Åt ALLA mina växter. Jord som är näringsrik och fullproppad med mull, jord som har en härlig struktur och som känns och doftar som jord ska. Och oftast är den även full med maskar också.
Och det funkar ju! Allt växer som bara den. Jag är ingen expertodlare men jag gör så gott jag kan. Det mesta blir friskt och fint, mer tack vara den fina jorden än mina odlingskunskaper.
Odla i lådor och odla tätt
Som så många andra, odlar jag i lådor. Och därför vill jag odla tätt.
Mest för att jag tycker det ser så härligt och frodigt ut! Men även för att maxa skörden. För det mesta, struntar jag nu i radavstånd och sådant utan planterar på bara. (Växtföljd har jag, men det är en annan sak).
Jag vet precis vilken jord jag har i mina lådor, det är ju summan av allt jag har lagt i under åren. Lådorna är hemsnickrade (5m x 1,2m) men fungerar annars som pallkragar — och där har jag byggd jord under många år nu.
Jag har haft allt möjligt i dem, mest organiskt material som finns till hands men även en tillskott av stenmjöl eller liknande ibland för att få med några ”riktiga” mineraler. Varje år får de en laddning till; har jag inte så det räcker brukar jag satsa på de lådor som står i tur att få de mest näringskrävande växterna.
Men det funkar ju. Den jord som finns i lådorna nu är kraftig och porös: mullrik, näringsrik, maskrik och härlig. Även en torr sommar som denna har det gått utmärkt att odla mycket i varje låda.
Friska, fina grönsaker som man bara blir glad av!
En av de mest mångsidiga bakterierna i världen
För ett tag sedan hade vi en intressant diskussion med Jan Röed, EM-biolog i Sverige, om hur det fungerar med en av våra bakterier i bokashihinken. Nämligen den vi brukar kalla för ”urbakterien” som verkar kunna göra allt. En märklig bakterie som har varit med på planeten sedan 3,8 miljarder år tillbaka. En tager-vad-man-haver bakterie som kan överleva på vadhelst som finns till hands.
Bakterien heter Rhodopseudomonas palustris. Den är en så kallad fotosyntesbakterier och är en viktig del av det som gör EM/bokashi så bra för själva jorden. Den gör nytta på många sätt.
Jag tycker det är otroligt fascinerande. Men ändå svårt att förstå. Så klart blir det många funderingar…
Varför har vi den i EM/bokashi blandningen? Vad är den bra för? Och är det inte lite märkligt att en bakterie är så, vad ska man säger, konstigt? Och kan allt?
Här kommer en gedigen rapport på engelska för er som kan tugga i sig detta. Men lite kortfattad har Jan förklarat det så här för oss:
Vi: Varför är dessa bakterier så unika?
Jan: Fotosyntesbakterierna är unika eftersom de med fotosyntes kan producera sockerarter. Eftersom de har fyra olika strategier att driva fotosyntesen blir de enormt anpassningsbara och kan leva och föröka sig i miljöer där andra mikrober har det mycket svårt. De klarar sig gott och väl utan ljus.
Vi: Och varför är det bra att ha dem med i EM?
Jan: När de dör blir den energi de producerat tillgängliga för de andra mikroberna i EM och hela blandningen kan klara sig i en ogästvänlig miljö.
Det är bakgrunden till att bokashibollar används med framgång i sjöar med ruttnande och syrefritt slam. I det fallet använder fotosyntesbakterierna svavelvätet som energikälla.
Vi: Vad händer när man får ett gäng av dessa bakterier i odlingslandet när man gräver ner en hink bokashi?
Jan: EM-mikroberna i sin aktiva form gör mycket stor nytta i jorden. När man gräver ner bokashi, fungerar det som en startpunkt varifrån EM-mikroberna kan sprida sig.
I artiklen (som finns att läsa här) finns i informationen på första sidan bra och gedigen fakta om en av fotosyntesbakterierna i EM, den som heter Rhodopseudomonas palustris. Artikeln är publicerad i den världsledande vetenskapliga tidskriften Nature Biotechnology.
Ett citat:Rhodopseudomonas palustris is among the most metabolically versatile bacteria known. It uses light, inorganic compounds, or organic compounds, for energy. It acquires carbon from many types of green plant–derived compounds or by carbon dioxide fixation, and it fixes nitrogen.
R. palustris is a purple photosynthetic bacterium that belongs to the alpha proteobacteria and is widely distributed in nature as indicated by its isolation from sources as diverse as swine waste lagoons, earthworm droppings, marine coastal sediments and pond water. It has extraordinary metabolic versatility and grows by any one of the four modes of metabolism that support life: photoautotrophic or photosynthetic (energy from light and carbon from carbon dioxide), photoheterotrophic (energy from light and carbon from organic compounds), chemoheterotrophic (carbon and energy from organic compounds) and chemoautotrophic (energy from inorganic compounds and carbon from carbon dioxide) (Fig. 1). R. palustris enjoys exceptional
flexibility within each of these modes of metabolism. It grows with or without oxygen and uses many alternative forms of inorganic electron donors, carbon and nitrogen. It degrades plant biomass and chlorinated pollutants and it generates hydrogen as a product of nitrogen fixation1, 2.
Varför det är så himla viktigt med matjord.
Varför pratar ingen om jord?
Alla tjatar jämt om vatten, om energi, om utrotningshotade djur, om luft. Och så ska det vara. Men jord då?
Det har blivit så tyst.
Nu har den stora globala organisation Food and Agriculture Organisation (FAO) kommit igång med några riktigt bra filmer. På engelska, visst, men det kommer kanske översättningar sedan.
Soil organic carbon heter den första här nere, organiskt kol i jorden –”Skatten under våra fötter”. En riktig bra rubrik som sätter fingret på just det som är så viktigt: att en av de viktigaste skatter vi har är precis det som finns i marken. Brun och osynlig, liksom.
Att tillföra kol tillbaka till jorden är en av de viktigaste saker vi kan göra på planeten nu. Ordet ”kol” representerar ju allt som har varit levande, om det nu är matrester, skörderester, naturlig gödsel, gröngödsel. Whatever. Bara vi ger tillbaka minst lika mycket som vi tar. Och börjar att ge tillbaka lite till, vi har ju skördat och förstört ofattbart mycket jord de senaste åren utan att ens tänka på det.
Att ge tillbaka. Varenda bokashihink vi gräver ner i backen är faktiskt ett steg i rätt riktning. Det gör skillnad.
Det är precis det som FAO uppmanar oss till — att ta hand om skatten under våra fötter.
Det räcker inte, förstås. Men ju fler vi är som håller på med bokashi, som uppmanar våra grannar, kollegor och släkt att komma igång, ju större skillnad gör vi. Och oftast blir man också mer uppmärksam på allt matspill när man väl börjar med bokashi, det blir så påtagligt när man behöver slänga något som skulle kunna har ätits upp.
Kolla gärna dessa filmer. Har du möjlighet att visa upp någon av dem på skolan, i någon förening, i en studiecirkel, på jobbet: gör gärna det. Det är dags att våga prata om jord!
Många bäckar små. Men vi är i alla fall på rätt spår. Lite grann, i alla fall.
Om skatten under våra fötter — matjord, helt enkelt.
Om varför matjord är så himla viktigt.
Om matjord och vart den tar vägen. Tror inte vi fattar hur mycket som går förlorad precis hela tiden.
Om matspill globalt. Det är så ofattbart mycket som går förlorad. Vad ska man göra?
Träflis. Perfekt kombo med bokashi.
Träflis är underbart! Tycker vi 🙂
Vi har testat lite försiktigt med träflis i några år nu och skalat upp det ordentligt de två senast åren. Eftersom det funkar. Och passar oss perfekt.
Vi har träflis i perennrabatten, träflis runt träd och buskar, träflis på ställen som vi har tänkt göra rabatter i framtiden och träflis som grund i nya odlingslådor.
Vi började så här för några år sedan, med en himla massa ris, en kompostkvarn och en längtar-ut-för-att-det-är-vår känsla i kroppen.
Så här höll vi på i några år. Högar med träflis blev det (eftersom vi har oändliga mängder med ris här hemma). Det var jätteroligt — ett tag. Men sedan insåg vi att vi har för mycket av allt för att orka med. Kompostkvarnen var för liten. Rishögarna för stora.
Nu köper vi hem träflis en lastbil om året från samma företag som hämtar upp ved hos oss (vi har ju ingen gård direkt men det är alltid något som ska kapas frivilligt eller ej).
Kompostkvarnen gav vi bort till någon som har en vanlig villa tomt. Och där passar den perfekt!
Vad vi har lärt oss?
- Att grenar funkar som bäst i kvarnen när de inte är för torra och inte för gröna. Har man båda och så är det bra att ta några av varje tillsammans i varje laddning.
- Ha inte bråttom. Det här tar TID. Och stoppar man in för mycket ris på en och samma gång blir det bara stopp. Och frustration. Det kan man visst lösa med en kaffepaus men det blir väldigt många kaffepauser till slut…
- Det blir en väldig oväsen. Något på öronen är bra. Svårt att lyssna till musik eller något då det blir så mycket ljud. Ingen fara här ute på landet men känslig om man har grannar på stan som vill vara i fred.
Det finns delade meningar om man ska köpa en kvarn med knivar som skär upp grenarna, eller en med rullar som krossar dem. Vi hade en med kross, tycker det funkade bra men ibland får man långa strimlor med nästan-avklippte grenar. Se lite konstigt ut ett tag i landet men inte så farligt.
En blandning med alla slags ris är bra. Om man kan få till det. Smala och tjocka, olika vedtyper. Fräsch och gammal.
Hur passar det här ihop med bokashi?
Jo, utmärkt. Av tre anledningar.
- Mikroberna i EM/bokashi tycker om lignin. Lignin är en slags lim i trä som annars tar väldig lång tid att brytas ner. Bokashimikroberna snabbar på processen så näringen och annat i träet kommer ner i jorden och gör nytta.
- När du täcker en rabatt/land med träflis så är det första som händer att fliset tar hjälp av kväve från jorden för att brytas ner. Helt ok om du har tillräckligt med kväve i jorden; katastrof om inte. Har du mycket bokashi i jorden har du antagligen kväve så det räcker till båda växterna och fliset. Har du inte — ja, då stjäls kväve från växterna och det kan inte sluta bra. En quick-fix är att övergödsla på något annat sätt: hönsgödsel, bokashivätska, nässelvatten etc. Så fliset får sitt eget kväve och växterna kan få växa i fred. (Sedan ner fliset har blivit till jord får växterna återbetalning därifrån. Men det kan ta lite tid.)
- EM/bokashmikroberna sprider sig lätt in i själva fliset. De hjälper till att föra över näringen, energin (kolet) och fibrer in i jorden. Och de förökar sig frivilligt: bra i odlingssammang eftersom allt blir mer levande.
Det var ju tre saker som är bra med kombinationen bokashi + träflis.
Utöver det finns det alla de traditionella argumenten varför träflis är bra — bara man sköter det där med potentiell kväveförlust.
Träflis är en superbra form av marktäckning. Det hjälper att hålla fuktigheten på en bra nivå och minskar risken för ogräs.
- Om det regnar mycket: fliset förhindrar jorden från att spolas bort. Det absorberar en del av vattnet för senare användning.
- Om det regnar lite: fliset förhindrar jorden från att torka ut. Eventuellt fukt i själva fliset kan absorberas av jorden.
- Om det flyger ogräsfrö i luften: fliset gör det svårare för dem att ta fäste i jorden. Sparar mycket ogräsrensning sedan!
- Om det finns mycket rotogräs: fliset hjälper (lite grann i alla fall) att sakta ner framfarten. Ogräset får mindre ljus och får kämpa mer för att komma upp till ytan. Då är det enklare att dra upp än när det sitter fast och växer fritt i barjord.
- Näringen och energin från nedbruten träflis kommer jorden (och växterna) till godo allt eftersom. Ju längre man håller på ju bättre jorden blir. Strukturen i jorden förbättras märkbart då det blir fort mycket mer mull i jorden.
Som med allt annat finns det plus och minus med flis. Många pratar om terpentin och skulle aldrig har träflis i sin trädgård. Att det blir surt (jag testar nu med aska för att plussar på pH:t). Andra tycker barjord ser bättre ut och vill inte har ”skräpiga” bäddar med en massa flis i. Detta med kväve är en stor diskussionsämne.
Men trots allt, så tycker jag att det funkar utmärkt för oss med flis. Jag har läst på om vad ”alla andra” tycker och tänker och bestämde mig för att testa och experimentera själv. Jag kan inte säga att jag är någon slags expert på detta, tvärtom, vi är helt vanliga hemmaodlare som gör lika många misstag som alla andra.
Men jag tycker det är kul att testa. Och detta med träflis tycker jag verkligen är bra. Bara man testar sig fram och har lite koll på vad som är bra och vad som är mindre bra.
Om inte annat, så är det fantastisk roligt att stå ute i solen en vacker vårdag med snö på marken och hålla på med detta.
Och även skönare att kunna använda de resurserna som finns till hands. Inte ska man bränna upp värdefullt ris eller köra det till tippen! Allt som kan bli till jord är värt att ta hand om!
Det luktar i min bokashihink, vad ska jag göra?
Luktar det när du öppnar din bokashihink?
Lugnt. Det går att lösa!
När du öppnar din bokashihink ska den lukta lite surt, det är normalt då innehållet håller på att fermenteras.
Men det ska inte lukta ruttet eller otrevligt när du öppnar hinken. Gör det så kan du oftast rätta till problemet.
Är det för blött i hinken?
En blöt bokashihink luktar, så är det bara. Kolla undersidan av locket, ser du kondens? Då kan det vara problemet, oavsett om det är en kranhink eller en vanlig hink utan kran.
Lösningen är att absorbera fukten så fort det går. Lägg en tidning överst, byt den om det fortfarande är fuktigt efter ett tag. Eller något annat torrt, beroende på vad du har till hands. Äggkartong kanske, torrt bröd, pasta eller liknande som ska slängas, en näve träpellets eller lite eko-kattströ.
Om du använder en hink utan kran behöver du nog använda mer absorberande material från början. Bottna med papper, biokol, träpellets eller vad du nu har och varva med annat torrt när du fyller hinken. Efter ett par hinkar har du lärt dig hur det ska balanseras.
Har du en kranhink ska du egentligen inte behöva papper i den. Behöver du lägga en tidning överst för att ta upp kondens kan du plocka bort den efter ett tag. Mesta delen av fukten rinner ju ner och kommer ut som lakvatten men ibland fastnar en del som kondens och då kan det börja lukta.
Kolla i så fall dräneringen. Är det blockerat runt kranen? Svårt att se när man har en full hink men kolla när du tömmer den. Ibland är det bra med en bit hushållspapper, fiberduk eller något över dräneringsplattan.
Har du packat hinken för hårt? I så fall kan det vara svårt för lakvattnet att rinna av, innehållet blir då lätt för blött. Ta en kniv, pinne eller något och luckra upp lite i hinken så vätskan får en chans. Och packa lite mer ”lagom” i nästa hink!
Har du tappat av lakvattnet?
Bokashi-lakvatten är underbart som gödning. Men det luktar inte hallon direkt. Inte mycket att göra åt, man vänjer sig.
Men det är viktigt att tappa av lakvattnet minst ett par gånger i veckan. Om hinken luktar kan det vara en orsak.
Tycker du det är svårt att få ut allt lakvatten kan du testa att ”pumpa” ut det. Sätt på locket, öppna kranen, luta hinken framåt och pressa på locket. Finns det lakvatten kvar i hinken kommer det oftast ut när man gör så här.
Har du mycket proteinrik mat i hinken?
Vissa typer av mat är svårare än andra för bokashimikroberna att ta itu med. Proteinrik mat, som ost, kött, fisk, ägg, kan skapa problem.
Lösningen? Hacka upp större bitar ost, kött etc. i mindre bitar och blanda med annat matavfall. Strö på lite extra bokashiströ på de delar du misstänker kan börja lukta, då kan bokashimikroberna kommer igång direkt och jobba.
Lite socker är faktiskt aldrig fel! Det är ju snabbmat för mikrober, och ett bra sätt att få lite turbohjälp.
Har du börjat hinken med något ”svårt”?
Det går att slänga det mesta i en bokashihink. Men processen fungerar som bäst när den får en bra start. Börja varje ny hink med ”vanligt” matavfall om du kan, inte något svårt som rutten mat eller en hög med fiskrens.
Har du något som är lite krångligare är det bäst att lägga det i mitten någonstans. Uppdelat och blandat med annat om du kan. Processen har en mycket bättre chans då.
Räkor, krabbor och kräftor. Hur ska jag göra?
Vi har haft många diskussioner om just detta under åren. För de allra flesta funkar det helt ok med skaldjur.
Några tips är att låta resterna rinna av och torka upp lite innan de går ned i hinken. Då luktar de mindre. Har du mycket är det absolut värt att blanda upp med annat. Stora delar (som krabbor) kan du dela om du vill. Lite socker är aldrig fel. Lite extra strö är alltid bra.
Och täck gärna över direkt med något annat ”normalt”, spelar ingen roll vad det är för något. Har du inget på gång, lägg en tidning över. Tidningen tar upp fukten direkt, det är nästan alltid fukten som skapar problem. Dagen därpå kan du slänga tidningen om du vill och ersätta med dagens matavfall.
Är hinken lufttät?
En bokashihink måste vara lufttät. Så är det bara.
För mycket syre och matavfallet kommer ruttna lite, inte den processen vi vill ha i hinken. Rutten mat luktar och det är inte heller enkelt för bokashimikroberna att göra det som ska göras.
Kolla hinkarna en gång till. Är det en hink du har köpt av oss på bokashi.se så ska den självklart vara tät. Om inte så hör av dig till oss!
Har du två hinkar som sitter i varandra kan det vara ett problem med syreinsläpp mellan hinkväggarna. Bytt till en annan hinklösning i så fall. Har du en vanlig hink med lock, kolla att locket sitter tätt. Har du fixat en egen kran, kolla även att den sitter tätt. Om inte prova med silikonlim det är oftast allt som behövs.
Är ströet ok?
Bokashiströ från oss (bokashi.se) håller minst ett år i obruten förpackning om den har förvarats i en normal temperatur borta från direkt soljus. Oftast håller det lika långt i ett öppnat paket, bara det har förslutits noga.
Bokashiströ blir mörkare och syrligare över tid. Är ditt strö några månader gammalt kommer du att se det på färgen och lukten. Ingen fara! Luktar det bokashi så är det fortfarande aktivt!
Men om ditt bokashiströ ser grått och dammigt ut då är det nog ganska livlöst. Du kan försöka öka doseringen men annars är det bara att sprida ut det i rabatten och skaffa nytt. (Är det ett förhållandevis nytt paket, ta kontakt med oss.)
Viktigast med förvaring av bokashiströ är att undvika direkt soljus (aldrig i ett fönster!), att undvika syre (lufttät påse eller behållare utan för mycket luft i), och att undvika höga eller låga temperaturer. Se upp för varmvattensrören under diskbänken, det kan bli varmare än man tror om ströaren hamnar på rören. Du kan ha ströet i kylskåpet men det är inte nödvändigt, ett vanligt skåp är helt ok.
Och förvara inte ströet ute i kylan. Detta för att det är begränsat med ”mat” för bokashimikroberna i påsen (melass), tar de stryk har de svårt att komma igen. Till skillnad från en hink med färdigjäst bokashi som KAN förvaras i kyla; i en bokashihink finns det obegränsad med mikrobmat så det klarar sig.
Fortfarande ett problem?
Stämmer allt det här och du fortfarande har problem med din bokashihink får vi hoppas att det är bara en engångsgrej. Gräv ner hinkens innehåll så fort det går. Kolla hur blött innehållet är när du tömmer den så kommer du kanske fram till något.
Men jord blir det. Oavsett. En bokashihink som luktar illa är inte trevlig, men kan du få den ner i jorden blir det bra ändå.
Skölj ur hinken och börja på nytt igen. Antagligen går det mycket bättre nästa gång! Ibland går det inte att förklara allt…
Gör en jordfabrik utomhus
Många undrar hur de ska kunna gräva ner sin bokashi i sina perennrabatter. Det finns oftast inte plats mellan alla blommor och buskar för att gräva ner bokashi utan att störa växterna.
Hur gör man då?
En enkel lösning är att fixa en jordfabrik utomhus, ett särskilt ställe där man gör jord och inget annat. Det behöver inte vara något märkvärdigt — ett hörn i rabatten eller landet, ett pallkrage, en murbruksbalja, vad som nu är mest praktiskt.
Där gräver du ner hink efter hink med bokashi. Allt eftersom det blir till jord kan du hämta det du behöver och sprida ut på dina perennrabatter.
Jorden blir piggare direkt.
Och enklare kan inte det vara!
Så här kan du bygga en jordfabrik:
STEG ETT.
Skaffa en pallkrage och hitta en bra plats till den. (Egentligen är platsen här i bilden inte helt perfekt då trädrötterna kommer att söka sig in. Men eftersom jag ville bygga ut rabatten här var det praktiskt ändå.)
Samla några hinkar bokashi och några hinkar ”fuljord”. Fuljord kan vara jord som har gjort sitt (hinkarna på bilden har haft tomater och är full med rötter), jord från misslyckad sådd eller säckjord som du har över. Du kan lika gärna ta ogräsfri jord från en rabatt eller odlingslåda.
STEG TVÅ.
Bottna pallkragen med tidningspapper eller kartong. Snåla inte! Pappret kommer att hålla bort ogräset i några månader tills både papper och ogräs ruttnat bort. Jag brukar lägga papper lite utanför pallkragen för att underlätta med gräsklippningen. Grus eller täckbark över papperskanterna gör det snyggare och hjälper även håller bort ogräs.
Trycksvärta (på svenska dagstidningar) är helt ofarlig nu för tiden. Tänker du använda kartong är det bättre med ofärgade. Riv bort så mycket packtejp du kan från kartongen, annars blir plasten kvar i jorden när kartongen har förmultnat.) Undvik helst färgglada kartonger och veckotidningar då man inte vet vilka kemikalier de innehåller.
STEG TRE.
Fyll på med jord och bokashi, blanda så mycket du kan. I en jordfabrik kan du ha vilka proportioner som helst, du kommer antagligen att gräva ner många fler hinkar i framtiden så det gör inget om du har mer jord än bokashi i början. Men ha lite koll på ungefär vilka ”recept” du har, det är bra att veta när du använder din jord sedan. Om jorden i jordfabriken är väldigt stark kan du använda den lite försiktigt som gödsel eller späda ut med annat: höstlöv, papper, sågspån, halm, fuljord eller vad du nu har.
50/50 bokashi och jord är en bra grundrecept i jordfabriken. Till planteringsjord är 30/70 bokashi-jord ett bra utgångspunkt. Men detta får man fort en känsla för, så krångligt är det inte.
STEG FYRA.
Snygga till det hela med ett lager jord överst. Dels för att bokashin inte skall oxidera (exponeras till luft) men även för att förhindra nyfikna katter, hundar och fåglar från att gräva runt.
STEG FEM.
Lägg gärna på ett kompostgaller eller någon form av enkelt lock för att hålla bort nyfikna djur. Är du orolig för möss, råttor eller sork kan du lika gärna bottna pallkragen med ett finmaskigt nät och lägga något tätt på toppen.
Eftersom vi har väldigt många björkar hemma brukar jag har en presenning (eller markduk) över mina jordfabriker, speciellt under tiden då alla frön svävar runt i luften.
STEG SEX.
Vänta några veckor så har du färdig jord!
Behöver du finjord till ett odlingsprojekt eller till att gödsla en perennrabatt eller buskar, är det bara att gå förbi med skottkärran eller några hinkar och hämta det du behöver.
Jag brukar gräva ner nya hinkar i den ena änden och hämta jord från den andra ett tag, sedan byta plats. Annars kan det vara praktiskt att gräva ut en hink eller två med färdig jord och använda hålen till att tömma nästa hink. Gör det som är enklast för dig och som passar dina odlingsprojekt.
PÅ VINTERN
På vintern kan du fortfarande använda din jordfabrik om du vill. En idé är att gräva några färdiga groper som du kan fylla på med bokashihinkar även om marken är frusen. Se till att ha en säck med upptinade höstlöv, fuljord eller annat som du kan toppa med. Annars kan du breda ut innehållet i bokashihinken i jordfabriken och toppa med annat efteråt. Precis som om man skulle göra en lasagne…
Det kommer inte att hända särskilt mycket under vintern när det är kallt men till våren kommer det snabbt igång. Maskarna brukar hitta dit själva och stortrivs så fort det blir lite varmare i jorden.
Det tar lite tid att fixa en jordfabrik men det är det värt. Det är otroligt lyxigt att alltid ha tillgång till fin jord — och ännu roligare att kunna göra den själv!