Nu när hela världen följer med spänning det som händer i Washington, så kommer vi med en helt annan typ nyhet därifrån. Japp, kompostering i Washington!
Phuong Le på Dailypress.com skriver om ett nytt och grönare liv backom murarna:
Helt otroligt att man ska betala för att sopsortera!!
Nu blir jag upprörd igen.. Medborgarna i Karlstad uppmanas att vara duktig och sortera matavfall – det är ju självklart bra för miljön. MEN! Sedan visar det sig att projektet blir en dundersuccé. ALLA vill vara med.
Då tänkte kommunen till – oj då, detta blir lite väl dyrt. Grubblar lite till. Hur fixar vi detta? Hmm, får väl höja soptaxan, inte kan vi göra något gratis när det finns pengar att tjäna.
Läste häromdagen hur det gick till i Karlstad: ”Matsopor ger dyrare hämtning” skrev de i rubriken, tyvärr är det inte upplagt på nätet. Men så här lät det…
Nästan alla villor i Karlstad vill vara med och sortera sitt matavfall.
Därför blir sophämtningen dyrare.
Och mer i NWT: ”Stor ökning av soptaxan föreslås” Här skriver de att ”Enligt förslaget skulle höjningen för hushåll med varmkompost öka med hela 22 procent.” Finns det en mening i detta?
Precis som det gick till i Stockholm för några månader sedan. ”Konstigt att betala för insats för miljön” skrev DN. Och visst kan man hålla med, konstigt är det minst man kan säga.
Kanske billigare och mer effektiv att ta hand om det själv. Bokashi anyone?
Sista skörden var på gång när jag gick en rundvandring i Slottsträdgården i Malmö för några veckor sedan. Som tur var fick jag en pratstund med John Taylor, trädgårdsmästaren på Slottsträdgården sedan några år tillbaka. Här odlas allt ekologiskt — och gissa om han och kollegarna var stolt över de fina komposthögarna de hade precis byggt. En stor limpa i varje ”åker”, hur varmt som helst om man bara stoppar handen mitt i och drar ut en näve nästan-jord kryllande med maskar.
Pratade lite med John Taylor om Bokashi, ett nytt koncept till och med för en trädgårdsmästare med sin rötter i England. Visste vore det roligt, tyckte han, om fler människor fick en möjlighet att inse att det finns en koppling mellan den mat vi äter och den jord den kommer från. Och om fler kunde återföra det de inte kan ätea själv – tillbaka till jorden.
Slottsträdgården är hur fin som helst, men lite speciellt är det också i att mycket byggs på lokalt samarbete — det hela började som en trädgård för dem som bor i lägenhet utan egen plätt att odla på. De första spadtagen togs i 1997 — och då var det inte lättgrävt. Mycket kompost har det varit under åren alltså!
A while ago I wrote about Cradle to Cradle by William McDonough and Michael Braungart, a book about remaking the way we make things. Thinking differently about how waste can be seen in a new light, as a valuable raw material for the next process rather than something we should simply get away from.
Here’s what they have to say about closing the loop and looking at all products, biological or otherwise, from a cradle-to-cradle perspective rather than the traditional, and hopelessly unsustainable, cradle-to-grave approach. The world we live in has two essential elements: mass (the Earth) and energy (the sun).
Otherwise, for our practical purposes, the system is closed, and its basic elements are valuable and finite. Whatever is naturally here is all we have. Whatever humans make does not go ”away”.
Go on throwing away our valuable resources they say, and our world will literally become a grave.
If humans are truly going to prosper, we will have to learn to imitate nature’s highly effective cradle-to-cradle system of nutrient flow and metabolism, in which the very concept of waste does not exist. To eliminate the concept of waste means to design things — products, packaging, and systems — from the very beginning on the understanding that waste does not exist.
They divide products up into those that should stay in closed-loop biological cycles (such as food) and those that should stay in closed-loop technical cycles (such as electronics).
Things that go into the organic metabolism must not containe mutagens, carcinogens, persistent toxins, or other substances that accumulate in natural systems to damaging effect.
Materials and products that are designed to return to the biological cycle they call biological nutrients, things that can be consumed by microorganisms in the soil and by other animals. By thinking new products could be designed from the beginning so they could safely remain in this loop.
Worry-free packaging could safely decompose or be gathered and used as fertilizer, bringing nutrients back to the soil. Shoe soles could degrade to enrich the environment. Soaps and other liquid cleaning products could be designed as biological nutrients as well; that way, when they wash down the drain, pass through a wetland, and end up in a lake or river, they support the balance of the ecosystem.
Wouldn’t it be fun if this sort of smart design could help take the guilt out of much of our everyday life. As they say, throwing something away can be fun — and giving a guilt-free gift to the natural world is an incomparable pleasure.
Klosterträdgårdar är fascinerande och som tur är så finns det rätt många nygamla medeltida örtagårdar runt omkring i Sverige, kul att kika på.
Lena Israelsson har nyligen skrivit en vacker bok om gamla odlingstraditioner i klosterträdgårdar. Hon är en känd trädgårdsförfattare och här skriver hon om de munkar och nunnor som har lagt ner så mycket energi för att hålla liv i denna odlingstradition . Boken, som heter Klosterträdgårdar: himmelska platser på jorden, förklarar hon hur klostren stod för kunskap och utvecklingen i trädgårdsarkitektur, botanik och örtlära för 500 år sedan. Av ren nyfikenhet har Lena Israelsson åkt runt till ett tjugotal kloster i Sverige och utomlands för att se hur man gör idag. Hur ser det ut innanför murarna, odlar man med samma skicklighet och lust?
Men jag har en fundering till: Hur de skötte de sina komposter för 500 år sedan? Vi kommer nog aldrig att veta, men det var kanske inte så annorlunda mot hur vi gör idag? Man lägger väl bara trädgårdsavfall på hög och väntar…
En väldigt fin örtagård är den vid Vadstena kloster och som nästan allt annat i Vadstena har den anor från den heliga Birgittas tid. Vi råkade vara där i somras och jag tog chansen att kolla och gick nyfiken genom hela den fina örtagården. Förbi alla de fina matlagningsörterna, förbi de doftande blommor och de dödliga giftväxterna. Och där fanns den. Komposten. Hur enkelt som helst med en fin mull på gång längst ner i högen. Bara man väntar…
Gunilla Skog skriver i Göteborgs-Posten om en kraftfull höjning av soptaxor i Göteborg. Skillnaden mellan de som sopsortera fullt ut — med hjälp av Bokashi eller kompostering — är hela 2354 kr.
Soptaxan höjs med nio procent. Kostnaden för en del villaägare blir 2 788 kronor, men den som sorterar väl slipper undan med 434 kronor per år.
Höjningen införs den 1 januari 2009 och motsvarar cirka 30 öre per dag för villaägare som sorterar sitt avfall. Den som behöver tömning varannan vecka ska betala 889 kronor per år. Lägsta årsavgiften 434 kronor gäller bara dem som har egen kompost, sopsorterar väl, nöjer sig med litet kärl och får sophämtning var fjärde vecka.
Stora barnfamiljer och andra med stora kärl som kräver tömning varje vecka betalar den högsta avgiften på 2 788 kronor. Beslutet har fattats av kommunfullmäktige och beror till stor del på höjda transportkostnader…
Den mat som svenska hushåll slänger ger varje år ett utsläpp på 1,9 miljoner ton koldioxid, lika mycket som 700 000 bilar eller 460 000 oljeeldade villor avger. Det visar en ny studie som Konsumentföreningen Stockholm, KfS, låtit göra.
Det är främst frukt och grönsaker som slängs, och matavfall ger upphov till 1,9 miljoner ton CO2.
100 kilo mat per år och svensk slängs varje år, totalt 900 000 ton. Siffran gäller fullt ätlig mat. Skal, ben, och liknande ingår inte. På sin väg från åkern till slaskhinken har maten gett upphov till cirka 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter, helt i onödan.
– Det är inte rimligt att vi producerar, förädlar och transporterar så mycket mat, för att sedan slänga den. Det är bra att vi nu har lyckats få fram en siffra på hur omfattande den här onödiga miljöpåfrestningen är, även om siffran är en grov uppskattning, säger Louise Ungerth, chef för konsumentfrågor vid KfS. Det behövs mer forskning om matavfallssituationen i Sverige.
KfS studie ”Klimatavtryck från hushållens matavfall”, som utförts av institutet för Livsmedel och bioteknik, Sik, är inte en detaljerad analys utan ger snarare en översiktlig bild av situationen. Den brittiska studie som KfS studie till stor del bygger på ”The food we waste”, utförd av Waste & Resources Action Programme, WRAP, visar att det som slängs mest är grönsaker, frukt och bröd och att den äldre generationen slänger lika mycket mat som den yngre.
– Glädjande är dock att hushållens matavfall är ett problem med stor förbättringspotential, där alla kan bidra. Vi köper hem för mycket mat, vi lagar till för stora portioner, vi slänger bra mat bara för att bäst-före-datumet har gått ut och vi förvarar maten på fel sätt. Planering och kunskap kan minska mängden slängd mat avsevärt, menar Ungerth.
På Konsumentföreningen Stockholms hemsida kan ni hitta nya foldern ”Släng inte maten”.
Jag får nog erkänna: jag blir ganska nyfiken varje gång vi är ute och tittar på något fin trädgård, örtagård eller park. Blommor i all ära men hur gör de med sina komposter? Så på tema kompostturism tänker jag då och då komma med en titt bakom scenerna!
Vi kom till Brunstorps gård strax utanför Husqvarna, en urgammal gård som nästan hänger i luften på berget med utsikt över hela Vättern. Där har man samlat gamla äppelsorter, det har blivit en levande genbank. In i mellan finns det en mängd olika perenner, alla namngivna. Dessutom: ett härligt café i gammal miljö för alla som är lika kaffesugna som vi var just då.
I alla fall, så här gör man på Brunstorps gård när det gäller kompost. Enkelt och praktiskt, inga krusiduller. Ett mysigt staket och ett par högar med trädgårdsavfall, sedan är det bara in och hämta med skottkärran när allt har blivit till jord.
Det finns väl många fler turistkomposter runt omkring i landet. Vi får leta reda på dom!!
Visst vet vi alla att konstgödning kan vara fel. Det visste farfar redan när han satt vid köksbordet på 50-talet och skakade huvudet åt det nya sättet att sköta gården. Bara att ösa på lite konstgödning. Och sedan lite mer. Vad han kände och vi nu vet var att då matas växterna i stället för jorden.
Bo Rappne från Äntligen hemma drog en lans för komposten.
”Jorden betyder allt. Börjar man där kommer resten av sig själv”.
Bo som var en av föreläsarna på Trädgårdsmässan i Örebro, erbjöd inga genvägar till en vacker rabatt.
”Det används alldeles för mycket konstgödning. Då matas växterna i stället för jorden”, sa mannen som driver Ulriksdals slottsträdgård och är trädgårdsexpert i tv-programmet Äntligen hemma tillsammans med Martin Timell.
Lösenordet är i stället kompost. Där kan naturen ha sin gång och allt bli jord igen, fast i en hög för sig, så att trädgården kan vara krattad och fin samtidigt.
Så här ska ett vårbruk i rabatten gå till enligt Bo Rappne:
Städa bort vissnade växter på våren då har de skyddat och gjort nytta under vintern. När perennerna börjar växa så att man ser var de är ska du lägga på ett lager tvåtre centimeter kompost ovanpå jorden. Klart.
När man har matat familjen, då kan man mata trädgården! Så här går det till i köket hos Keith Floyd, den berömde och smått excentriska Engelska kocken. Nu gör han kompost med sina fina råvaror!
Klicka på länken nedan om du vill titta själv på YouTube…
Floyd lagar kompost…