Jag röstade för denna. Vilken tycker du vi ska ha? Rösta här!
Från och med nästa sommar kommer en grön EU logo (denna eller en av de andra två) stämplas på alla ekologiska produkterna som uppfyller samtliga krav. Inte färska potatis kanske men allt paketerad som produceras i en av de 27 EU-länderna.
Jag ser fram emot det — vilken logo det nu blir!
Är du sugen på att testa Bokashi men vet inte om det passar dig? Eller om det är värt att lägga ner pengar på dyrare kranhinkarna?
Då tycker vi att du ska testa vår Svenska Budgethink-lösning!
Grundprincipen är ju precis samma som med kranhinkarna. Men istället för att tappa av vätskan med en kran använder du kol eller tidningspapper att suga upp den med. Enkelt och effektivt. Men det här med vätskan är viktigt – blir det för blött i hinken kommer mikroberna att säga upp sig!
Det du behöver är ett par hinkar med tätslutande lock. Den blåa här funkar bra och liknande finns i de flesta svenska hem, märket är Nordiska Plast. Locket måste vara tätt, inte ett sådant som bara ligger löst på. Pizzerior har utmärkta majonnäshinkar de brukar slänga, det är bara att fråga!
Du behöver också bokashiströ eller bokashispray — det är ju bakterierna som gör jobbet. En påse kostar 90:- i webbshoppen och räcker i 2-4 månader.
Hur många hinkar behöver man? Tja, det beror förstås på… Börja med två och lägg till fler efter behov. I ett litet hushåll producerar man runt 10 liter matrester i veckan. Sedan trycker man ihop innehållet i hinken efter hand, så det får plats lite mer än man tror. Eftersom hinkarna behöver stå och jäsa i två veckor efter fyllning kommer du att behöva minst två hinkar. 
Du kan ladda ner en bruksanvisning nedan, men i princip går det till så här:
1. Bottna med ett lager kol, 1-2 cm eller riv en dagstidning i två och lägg i botten av hinken. Minst 1 cm tjock.
2. Strö på 1-2 msk bokashiströ eller 1-2 duschar med bokasiströ.
3. Töm dagens matrestar, oftast runt 1 liter. Strö på 1-2 matsked Bokashiströ per liter.
4. Fyll på varje dag med mat och strö/spray, och lägg gärna i servetter, hushållspapper — de hjälper till att suga upp vätskan.
5. Tryck ner för att komprimera med jämna mellanrum. Och lägg på en tidning på toppen när hinken är full.
6. Ställ åt sidan i inomhusvärmen i två veckor, mikroberna förökar sig och spjälkar upp maten.
7. Klart!
Innehållet ser ut precis som det gjorde när du la i det. Nu är det dags för det roliga – att gräva ner det i landet eller göra jord på något sätt. Det finns många alternativ, sök på ”jordfabrik” här i bloggen, och välj alternativ som passar just dig!
Ett par saker till.
Du kan, om du vill, använda en biopåse i hinken. Det behövs inte men ibland kan det känns bra att ha en påse att knyta. Biopåsar finns lite här och där att köpa, men de vi använder finns i webbshoppen. De tar ganska lång tid att bryta ner i komposten/jorden men å andra sidan behöver vi inte ha så bråttom jämt. Gör som du vill.
Skölj ur hinken med vatten när du har tömt den, det tar bara ett par sekunder under slangen.
En kreativ lösning om man bor i lägenhet utan odlingsmöjligheter är att samarbeta med en vän/kollega/någon som vill ha din bokashi att använda i trädgården. Lämna över den fyllda hinken och ta en fräsch (nytvättad!) hink hem med dig! De flesta som håller på med odling kan inte producera bokashi nog själva och blir jätteglada att få mer.
Och. Om du råkar få en hink som blir för blöt det är lika bra att veta att det kommer lukta illa. För många gurkor och för lite papper så blir det snabbt blött. Ge inte upp utan använd mer kol eller papper nästa gång! Den luktande hinken kan du gräva ner i ett hörn i trädgården. Det blir också jord, det tar bara längre tid.
Det är kanske bra att veta att det är inte bråttom att göra jord av din hink. Efter den har fått sin två veckors vilotid inomhus kan du förvara den ute så länge du vill. Spelar ingen roll om den fryser. Tänk bara på att ha gott om uppsugande material i hinken om den ska stå länge eftersom maten fortsätta att sjunka ihop.
Vill du komma åt vätskan kan du göra en dubbel hink – ta två hinkar och borra hål i den övre och stoppa den i den andra, se till bara att de är täta . Bokashivätskan samlas i den nedre – töm den regelbundet och använd i trädgården!
Annars är det mesta som det är för bokashi i övrigt. Det finns en massa information på bloggen här, på den engelska bloggen intill och på bokashi.se. Eller hör av dig om du funderar över något!
Bruksanvisningen kan laddas ner här >>
Eldflugan är en härlig nystartat förskola i Säffle som satsar helhjärtat på ekologiskt mat. De sa från första början att de skulle satsa på kompostering och egen odling, men mitt på vinter i Sverige är det lite svårt att se hur det ska gå till.
Men nu har de löst det och sedan ett par månader sedan kör nu med Bokashi kökskompostering i förskolan. Barnen är med och skrapar sina oätna köttbullar och morötter i hinken och de är också med när den färdiga hinken blands med jord. De kan titta själv i den transparent ”jordfabriken” och ser vad som händer. Det tar några veckor men jord blir det till slut.
När det blir mer och mer jord i lådan och mindre och mindre mat kan de se på första hand att det finns faktiskt en samband. Att mat kommer från jorden och återgå till jorden, bara den få en chans.
Nu är det inte meningen att all kompostering ska ske i lekrummet men lite går väl bra för att visa barnen. Peter, som håller i matlagningen på Eldflugan, har gjort i ordning en ”jordfabrik” på lite större skala i en förråd. De har redan gjort i ordning pallkragar ute och får barnen bestämma blir det pumpaodling till våren. Halloween ska firas nästa år med egna pumpor odlat i egna köttbullar!!
Skönt med nya, fräscha idéer ibland. Visst är det lätt att säga ifrån direkt: för krångligt, för dyrt, för naiv, skulle aldrig kunna funka… Men varför inte? Varje ny idé sår ett frö, man börjar tänka i nya banor. Visst behover vi inte tänker som vi aaaallltid har gjort. Eller hur?
Klass 71 DF på St Iliansskolan i Västerås har kommit med en fräsch ny idé, vilken uppmärksamades med 15 000 kronor i ungdomsstipendium på Västmanlands klimatkonvent under veckan.
VLT skriver:
Vad sägs om en gratis bussbiljett för att du sorterar dina sopor?
Högstadieelevernas förslag är att västeråsarna ska kunna väga och registrera sin kompost. De som är duktiga och når en viss nivå kompenseras med bussbiljetter att användas på stadens biogasbussar.
Nya tider = nya grepp. Återvinning har alltid varit den smutsiga baksidan av glansig konsumtion. Men nu tänker ett köpcentrum i Nacka kommun om. Det är kanske så att återvinning ska locka konsumenterna istället?
För första gången i Sverige ska det undersökas om en återvinningsstation kan locka fler kunder till närliggande butiker. Testerna ska ske vid Orminge centrum i Nacka kommun
Det är återvinningsföretaget Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, som ska undersöka om en nyöppnad återvinningsstation i Orminge centrum lockar fler kunder till en intilliggande Lidl-butik.
– VI TROR ATT EN BUTIK där kunderna kan källsortera samtidigt som de handlar kan öka kundtillströmningen. I så fall är det bra argument för oss för få etablera fler återvinningsstationer vid butiker och köpcentra.
Källa: dagenshandel.se
En ny Vi i Villa damp ner idag. Med alla de vanliga färgglada tipsen om hur man skulle kunna göra det trendigare hemma.MEN denna gång också med en mycket bra krönika om kompostering — ”Grön soptipp”.
Johan Tell, som skriver om miljö, föreläser om miljö, verkar för miljö i allmänhet skriver nu i Vi i Villa om kompostering. Han knyter ihop säcken: varför ska vi frakta bort fina råvaror från våra trädgårdar för att någon annan ska ta hand om dem? När de skulle kunna bli till ny jord hemma. Som han säger:
Rödbetor blir jord som blir till nya rödbetor. Liv blir mull, mull blir liv.
Aha! Säger vi. Såklart! Så kommer smällen…
Är traditionell kompostering det absolut bästa för miljön?
Tyvärr inte.
Orsaken heter metan, den gas som bildas när organiskt material bryts ner i syrefattiga miljöer. Metan kallas även sumpgas och kan driva min bil framåt.
I en kompost bildas således gaser som läcker ut och stiger till väders. Istället för att driva en bil spär denna läckande metan på den globala uppvärmningen eftersom den är en växthusgas, dessutom 21 gånger kraftigare än koldioxid.
Vad ska vi nu göra? Använd allt det här metanet till biogas, menar Johan Tell. Och biogas behövs, det som finns räcker inte till. Man skulle kunna göra det med hjälp av avfallskvarnar — matrester körs till en soppa som tas om hand på reningsverket förklarar han. Av allt detta blir biogas. Men matjord blir det inte.
Och det är just det här med matjord vi tycker är allra viktigaste: att rödbetor blir jord som blir till nya rödbetor.
Självklart så kan Bokashi kompostering vara en del av lösningen. Det kom japanerna på för 30 år sedan och det fungerar hur bra som helst för dem. Visst låter det low-tech i våra öron, men det finns knappast något som är lika avancerat som de mikroskopiska bakterier som i 4 miljarder år skapat jorden åt oss. De kan lika gärna få fortsätta så behåller vi jorden lite längre till som vårt hem.
Matjord vill vi ha. Och med hjälp av de goda bakterierna skulle vi kunna få hur många nya rödbetor som helst.
Här och nu!
Förra veckan var vi i Stockholm — solen sken, det var hur varmt som helst, och Rosendals trädgård var i närheten.
Grinden till grönsakslandet var öppet och vi undrade om vi fick gå in, hunden och jag — och visst gick det bra. Härligt att gå runt och kolla hur de gör, hur långt allt har kommit jämfört med mina växter hemma. Det såg väldigt fint ut, fin sallad utan snigelhål, fin kål också helt hålfri (undrar hur de gör?!) Ingen marktäckning alls som jag var lite förvånad över men det är kanske för att landet är så stor. Eller för att undvika sniglar kanske? Men mycket var det, en härlig blandning av allt man skulle vilja ha själv.
Komposten då. Det var en ända stor hög. Flera egentligen. Mycket hästgödsel på den ena, en hel hög med fräscha gröna rester på den andra, hötäckning över det mesta. Detta (i bilden) är nog bara en hög med hö men visst ser det fint ut med slottet (orangeriet?) i bakgrunden.
för ett par år sedan var jag på Rosendals trädgård tidigt på våren och då var det full fart med komposten. Så här i högsommaren är det inte kompost som står i centrum, det fylls på bara. Sakta men säkert. Den tysta hjärtat av hela systemet…
En hel rundvandring blev det, och i växthuset såg det jättefint ut:
…och butiken var frestande. Som vanligt! Ser fram emot en tur till snart. På hösten nästa gången?
Som det växer nu i trädgårdslandet! Kombinationen värme-regn-värme-regn-Bokashi har verkligen gjort sitt. Jag var ut igår för att plocka lite örter och ruccola till lunch och helt plötsligt hade mina mangold växt till en mindre skog. Hjälp! Har aldrig odlat mangold förut och hade ingen aning hur jag skulle göra med de stora, fina bladern. Men så goda de såg ut!
Plockade så många som fick plats i armarna och tog fram den lojala rutiga kokboken. Spenatsoppa fick det bli. Jätte enkelt. Jätte gott. Lite för mycket chili (min egen uppfinning, inte kokbokens fel) och lite för mycket salt. Men det lär inte blir länge innan ett nytt soppkok är på gång, nu när det blir regn-sol-regn igen och det finns hur mycket mangold som helst kvar i landet.
Och de minsta bladen, de hamnade i salladen direkt, perfekt tillsammans med ruccola. Och en näve pyttesmå rödbetsblad!
Sol och regn i all ära, men det märks vilken jord som har fått en riktig Bokashi tillsats under våren. Växterna stortrivs. Samma sak i växthusen där tomaterna växer i Bokashijord — plantorna är redan upp vid taket och de första solmogna tomaterna ska plockas idag. Och det ser jag fram emot!
—- Förresten, Coop har givit ut en brochyr med en massa idéer till odlingssäsongen: Högsommar i svenska trädgårdar. ”Njut av allt gott från trädgården!” önskar de oss. Precis vad som behövs! Sidan 4 är det Mangoldsallad med zucchini, päron och peccorino. Kanske blir det det nästa gång?
Hemma hos oss har det varit mycket kompost de senaste veckorna. Stora mängder Bokashi som vi hade bunkrat under hela vintern gick åt i en nafs. Det mesta har redan blivit till fin jord kryllande med masker. Nu är det bara att stoppa i de små fina grönsaksplantorna som väntar i växthuset: mangold, spenat, kålrot, rödbetor, några örter. En massa annat har redan kommit in i landet: sockerärtor, bönor, luktärtor, jordärskockar, brysselkål, potatis och lök såklart. Piplök och gräslök hade hunnit bli fin långt innan, så skönt att ha något klippgrönt igen — äntligen!
Men det är himla roligt att komma igång i landet, och oerhört mycket roligare när jorden är bra.
När vi först försökte att gräva ett köksland för flera år sedan så gick det inte alls. Våren hade redan gått och jorden hade hunnit blir stenhård. Jag fick inte ens spaden in i leran. Men vill så gärna…
Jordförbättring var den enda lösningen och det har vi hållit på med sedan dess. År efter år har vi staplat precis allting på det blivande grönsakslandet: kvistar och grenar från äppelträdet, höstlöv, gräsklipp, säckbark, säckgödsel, kompost, hö. Det har blivit riktigt bra till slut. Men det var inte förrän vi kom igång med Bokashi som vi fick riktig fart i jorden.
Enklast är det att sprida ut Bokashikomposten direkt från hinken och skyffla över lite jord. Som tur är har vi en massa hö just nu, det är ju bra att kunna sprida ut ett tjockt lager på toppen. Har man hund eller rådjur (och vi har både och..) är det bra att täcka över lite extra! De tycker verkligen om Bokashi (det är ingen fara för djuran men jag vill hellre att växterna får det). Däremot tycker inte råttor och mus ett dugg om Bokashi. Vet inte riktigt varför, den är nog lite för sur och dom undviker det hela.
Nu har vi ett superfint trädgårdsland och vårbruket handlade bara om att kratta till ytan och plantera. Maskarna hade mycket jobb under vintern, allt var förberett och klart. Bara att stoppa i småplantorna! Och tack vara höet blir det inte så mycket ogräs heller.
Men vad gör vi nu då medan de växer till sig? Frågan är om vi ska börja med ett land till… Det vore väldigt fint att kunna plocka en massa mera grönsaker under sommaren!
Foto: PepsiCo.
Nu får jag min chans att skriva om två saker jag har svårt att leva utan: chips och kompost. Nej, nej — inte tillsammans!
Jo, jag vet, det är definitivt inte politiskt korrekt att sträcka efter närmaste chipspåse så fort man är lite småhungrig och inte har hunnit göra middag. Men så är det iallafall för mig. Men nu börjar man producera chipspåsen i bioplast som man kan stoppa i komposten. Det blir inget bättre för kroppen så men samvetet mår iallafall lite bättre!
