En trevlig kille från TV4 var på besök hos oss i fredags för att ta reda på allt om Bokashi. Resultat visas på nyheterna på TV4 Värmland idag. Så här blev det!
Japanska frön gör susen tv4nyheterna.se: Snart är det dags för vårsådd i trädgårdar och i blomlådor. I Säffle tas nu helt nya steg för att kompostera matrester för att få fram ny matjord. Metoden som är luktfri heter Bokashi och kommer från Japan. >>
Vad roligt att Bokashi nu debuterat på TV och fler har fått chansen att se vad det är för något. Inte något hocus pocus men en Riktigt Bra Grej som kan hjälpa oss ta bättre hand om vår jord, sakta men säkert.
Maskar är bra att ha. I en kompost eller var som helst. Men sniglar vill man helst vara utan. Speciellt i komposten! Att bygga bo åt sniglar är det sista man tänker på när man kör igång med kompost, man producerar ju jord som ska spridas över hela trädgården. Och då vill man självklart inte sprida snigel kolonier.
Här på Kolonilivet har dom haft en bra debatt om sniglarna i komposten. Läs speciellt Lena Israelsson’s inlägg — hon är grönsaksodlings drottning i Sverige och har skrivit mycket och väl om hur man lyckas i grönsakslandet.
Sniglarna i komposten ska dödas. Äckligt hur man än gör: klipper sönder, dränk i såpvatten eller lättöl. Men de ska borta, annars kan man lika väl lägga ner hela trädgårdsprojektet.
Det finns ett inlägg på kolonilivet.se om Bokashi, men än så länge har de inte kopplat ihop de två koncepten till en: Snigelfri kompostering. Man blir inte av med snigelproblemet i komposten om man kör med Bokashi, men gräver man istället ner Bokashikomposten direkt i marken har man tagit en väldig fin och snigelfri, genväg.
Maskar finns det gott om under jorden att ta hand om din Bokashikompost. Men mördarsniglara hitter inte dit!
Ett sjukhus som gör något vettigt med sitt matavfall!! Skicka hela högen till en lokal bonde som tar hand om det, blandar med gödsel och andra härligheter. Äntligen slutar vi slösa, tänkte jag, och äntligen börjar vi tillföra vår gammal mat tillbaka till jorden så det kan så småningom blir ny mat.
Men nej, inte riktigt. Tanken är förstås att det ska skickas vidare för att bli biogas. Och då är vi där igen. Ja, vi behöver biogas, ja vi behöver något annat än bensin att köra på, ja det är bra att återvinna maten… MEN ska vi verkligen stjäla från vårt matjordsförråd för att åstadkomma detta?
Lasarettsmat blir kompost i Bro
Visby lasarett slänger fem till sexhundra liter mat varje vecka. De resterna skickas till Halner gård i Bro, som komposterar dem med hästgödsel och sedan använder dem på ägorna. Anders Stumle på Halner gård hoppas kunna leverera avfallet till ett biogasverk från och med nästa vinter.
Heather Gorringe är en härlig kvinna från England som har lyckats göra något lite udda — att göra kompost, matåtervinning och maskar till en kul grej.
Inte bara det, hon har gjort det på sitt eget speciellt sätt — med mycket skratt och verkligen rakt på sak. Först gången jag lyssnade till henne för ett par år sedan var i en intervju på någon amerikansk podcast och sedan började jag följa hennes lite egensinniga podcasts. Hon pratar om allt smått och gott som händer på gården där hon bor och jobbar men sin man, Farmer Phil. Och där de har utvecklat en blomstrande e-business med olika naturnära produkter (kolla här!)
Men det som är verkligen kul är att hon har mobiliserat så många i England att hålla på med kompostering och ta hand om sin egen skräp, om det nu är med maskar (vermikultur) eller Bokashi eller traditionell kompost. Och gjort det med hjälp av alla e-verktyg som finns: e-butik, podcast, bloggar, facebook, allt för att kunna skapa ”communities” på olika sätt.
Nu har de också gjort en liten film om Bokashi. Kolla gärna!
Det babblas väldigt fort på engelska (ingen svensk textning!) men häng med och se vad de har att säga. En vackert dag ska vi självklart också gjöra en film på svenska om Bokashi och hur man gör. Men under tiden är det här inte så dumt!
Att ”kompostera” med Bokashi innebär inte att man behöver en varmkompost – det går utmärkt att gräva ner bokashi-hinkarna direkt i jorden eller på vintern, förvara det i lufttäta hinkar i garaget. Men har man plats och intresse så är det inte alls dumt att kombinera med en kompost – varm eller kall.
En varmkompost är isolerad och skadedjurssäker och det gör att den uppfyller renhållningsförordningens krav att komposten ska inte ställa till det för allmänheten. I en vanlig trädgårdskompost får man inte lägga i icke-vegetabilisk mat som kött och ägg men det är helt ok att slänga allt grönt – potatisskal, tepåsar, äppelskruttar och vanligt trädgårdsavfall förstås.
Har man däremot tillgång till varmkompost så är det mycket praktiskt att tömma Bokashi-hinkarna där under vintern när det går inte att gräva. Inte minst är det skönt att man bara behöver göra en eller två turer i månaden ut till komposten – det är väl ingen av oss som tycker det är roligt att springa ut och in med sopor ett par gånger om dagen. Dessutom är en varmkompost med Bokashi betydligt snabbare än en varmkompost utan Bokashi. Du märker skillnaden ganska fort.
Men att köpa en varmkompost kostar pengar, oftast runt 1500:- för en som är tillräckligt bra och stor för familjanvändning, men då har man den å andra sidan i många år. De flesta kommuner i Sverige subventionar hemkompostering och de som bor i villa får rejäla rabatter på sophämtning, oftast upp emot ett tusenlapp om året. Då tjänar du in komposteringsutgifterna med råge.
Kan man bygga själv? Jo, visst. Här kan du läsa en bra artikel publicerat på dinbyggare.se som beskriver hur man gör:
Det är ännu enklare att sköta en varmkompost när man använder sig av Bokashi eftersom du oroa dig för att det tillförs tillräckligt med syre. Du slipper röra om! Tänk på det när du läser denna skötselbeskrivning från Nelson Garden – Varmkompost Nelson Garden.
Härligt med jul men ganske skönt nu att städa ut det ändå. Slussar allt tingletangle in i jullådorna och stoppa in i förrådet tills nästa år.
Och julgranen! Det ska få ett nytt liv. Julgranskvistar är det bästa man kan få till rhododendronslandet. Av med allt glitter och fram med sekatörarna. Ut med hela den stora högen av barriga granris i famnen. Allt ska under rhododendronsbuskarna, runt magnolia, liljor och funkior, allt som vill helst har jord som är lite på den sura siden.
Och varför just detta? Dels för att skydda växterna under vintern, dels för att risen komposteras ner så småningom och hjälpa sänker pH nivåen där det behovs som mest. Skänker lite näring till växterna och ger maskerna något att jobba med. Och som bonus får man en gratis skydd mot vårens ogräs. Lite grann i alla fall.
Och inte minst för att det är ett härligt sätt att avsluta julen och gör en först lilla välkomst till våren. Är det mycket julgran under buskarna då måste våren vara närmare. Eller hur?
För ett år sedan min mor fick ett par Bokashi hinkar från mig i posten. Hon bor i Australien, i Sydney, så det var ingen idé att skicka de härifrån jag beställde dem lokalt, de är ganska likt våra.
Nej, det var ingen succé. Hon vill egentligen inte testa FAST hon är jätteintresserad av sin trädgård och FAST hon har urdålig jord i sin lilla täppa, bara sand. Och ingen kompost heller. Det blev ursäkta efter ursäkta: du vet jag ska åka bort några dagar snart, jag ska få besök nästa vecka det är ingen idé att börja, vad kommer grannarna att säga om det luktar…
Till slut slutade jag att tjata, motvilligt. Men hon var här i somras och fick se det själv hemma hos oss. Oj då, det var väl inte så besvärligt, det kan inte vara så farligt, visst ska jag köra igång så snart jag kommer hem. Till min förvåning gjorde hon faktiskt det, och hon har till och med börjat tjata på grannerna att de skulle också ta lite hänsyn till kommande generationer och värna lite mer om miljön…
Fick idag några ord från henne som jag vill dela med mig. Ingenting märkvärdigt i för sig, men kul att det har blivit så bra när det hela började så motvilligt!
My Bokashi going well and I am very pleased with it. I am about to fish through my papers to find the email address of the agent here from whom you arranged the set up for me. I am very near the end of the meal mixture. Tomorrow, I need to dig another hole .. I used the original one twice and am amazed how well it is all forming into soil. And proof that it doesn’t smell at all .. the possums have made no attempt to dig there! Nor the ducks who sometimes come to visit if I forget to shut the courtyard gate !
Och några veckor senare….
I am just so thrilled with my Bokashi pit … I dug it up tonight to put another bucket in and as well as all looking so good – only a few egg shells (even though I squash them) that had not quite disintegrated and a huge avocado seed which should not, of course, ever have been there, all these great fat healthy worms appeared ! I was quite excited as this sandy soil, devoid of top soil which was removed at the time the place was built, has not produced many healthy worms in the past despite many bags of cow poo, etc. I must start keeping a diary so I know how long it takes for a bucket load to compost.
Nu är det bara att se hur många grannar där nere som hoppar på Bokashitåget! Jag återkommer.
Instinktivt vet vi att odling ska vara så naturnära som möjligt, att det är ett ställe där industrialismens alla principer inte riktigt hör hemma. Men jag visst inte att denna ”känsla” hade ett namn, det är faktiskt en del av ett helt synsätt på odling som heter permakultur. Så här beskrivs det i Wikipedia. Det är bara att nicka och hålla med, sunt förnuft helt enkelt…
Permakultur (perma=permanent, bestående; kultur=odling) är ett väl planerat, livsmedelsproducerande odlingssystem med naturens växtsätt och mångfald som förebild.
Ett odlingssätt där man blir självförsörjande genom att träd, buskar, örter och smådjur, exempelvis höns, samverkar och drar fördel av varandra. Motsatsen är den vanliga monokulturodlingen, systemet som genom sitt ensidiga näringsupptag utarmar jorden och förorsakar s k jordtrötthet. Träden skapar ett för de flesta lägre växter gynnsamt mikroklimat genom att de mildrar effekterna av kraftiga regn, stark sol och vind och höjer luftfuktigheten när lövverket avdunstar en del av sitt vatteninnehåll.
I permakultur används perenna och självsående växter så mycket som möjligt och man planterar fruktträd, vinbärsbuskar och örter tillsammans. Man utnyttjar därmed växternas olika höjder.
En annan viktig del i permakulturer är åtgärder för att fördröja regnvattnets avrinning och ta det tillvara för växternas och djurens behov. Ett sätt är att göra vattendammar. En damm påverkar odlingens mikroklimat genom att öka luftfuktigheten och kan dessutom mildra de första frostnätterna på hösten genom sin värmebuffrande förmåga. I en damm finns livsrum för många olika arter. Förutom att kunna föda fiskar, salamandrar, grodor mm, kan den bli ett vattenhål för olika insekter, sländor och fjärilar, men även vilda som tama fåglar. Detta vatten är dessutom ofta lämpligare än det kallare renade kranvattnet att använda till bevattning då det innehåller små mängder näring, mineraler och organiska ämnen som buffrar vattnets pH.
En permakulturodling ska helst ligga i direkt anslutning till bostaden. Man odlar effektivt på småytor med täckodling – dvs jorden ska aldrig ligga bar utan täcks med gräsklipp, löv eller råkompost beroende på säsong – och man drar fördel av växternas olika höjder, rotsystem, kvävefixerande förmåga osv. Täckodlingen medför mindre ogräsrensning och bevattning = mindre arbete.
Permakulturodling syftar inte till självförsörjning av mat, men kan göra oss mindre beroende av det komplexa och sårbara industri- och teknologisamhälle som vi lever i.
Den kan också ge glädjen och tillfredsställelsen av att kunna äta egen odlad mat som är obesprutad, och som inte fraktats långa vägar med energiförbrukning och föroreningar som följd. Den industriella produktionen av en matvara gör av med 10 gånger mer energi än vad själva matvaran ger konsumenten vid förtäringen. Förpackningar, konserveringsmedel och inköp slipper vi också, och får istället färsk mat med högt närings- och vitamininnehåll.
Nu när hela världen följer med spänning det som händer i Washington, så kommer vi med en helt annan typ nyhet därifrån. Japp, kompostering i Washington!
Phuong Le på Dailypress.com skriver om ett nytt och grönare liv backom murarna:
Of all the things convicted murderer Robert Knowles has been called during his 13 years behind bars, recycler hasn’t been one of them.
But there he was one morning, pitchfork in hand, composting food scraps from the main chow line and coffee grounds from prison headquarters — doing his part to ”green” the prison.
”It’s nice to be out in the elements,” said Knowles, 42, stirring dark, rich compost that will amend the soil at the small farm where he and fellow inmates of the Cedar Creek Corrections Center grew 8,000 pounds of organic vegetables this year.
Inmates of the minimum-security facility, 25 miles from Olympia, the state capital, raise bees, grow organic tomatoes and lettuce, compost 100 percent of food waste and even recycle shoe scraps that are made into playground turf. Läs hela artikeln på Dailypress.com >>
Bokashi är här för att stanna! Och det kan vi gläda oss åt! Inte minst för att detta futuristiska koncept lyfter fram det som är viktigt här i livet — gemenskap och hållbarhet. Detta är inte bara gadgets-for-the-sake-of-gadgets, det ligger ett mer modern tankesätt bakom som satsa på att göra livet lite roligare, lite mjukare och vänligare, och lite mer hållbart.
Just nu så finns det inget Bokashi lösning så som Philips har gjort här men det är inte alls otänkbart att det bli av. I grund och botten det vi gör här och nu är samma sak som detta — de EM Effektiva Microorganismer i Bokashiströ fermentera maten och denna används sedan i trädgården. Som jag förstår det, det som händer här är att matresterna ”försvinner” i ett hål i bordet. Någonstans under bordet malas maten och blandas med Bokashi, dräneras och komprimeras på något sätt. Den färdiga produkten är en tablett som är fullt fermenterad och mycket komprimerat — men är i princip samma sak som vi får ut av våra hinker idag. Tabletten kan stoppas in i jorden direkt där det omvandlas till bra gödning, precis som vi är vana med.
Jag kan tänker mig det kommer att bli många spännande lösningar i framtiden som bygger på Bokashi grundpelaren. Det ska vara spännande att se vart det ta vägen, bara fantastin får flöda. Vi är — här och nu — i pionärfasen av en framtids utveckling som verkar går hand i handske med det som behövs för en ecovänlig framtid. Våra hinker är inte lika sexiga som Philips bord men resultatet är ju precis samma — vi får maten tillbaka till jorden där det hör hemma. Och hurrah för detta!!
