”Hello gardeners! Please take some coffee grounds for your garden!”
Tänk om man gjorde så oftare. Enklare än så kan det inte vara — en korg med dagens kaffesump och en trevlig skylt till förbipasserande odlare. Ta gärna en påse kaffesump hem med dig till trädgården!
Kaffesump innehåller mycket näring som växter uppskattar. Som med allt annat finns det plus och minus med det (ska lägga upp några länkar) men hur man än gör är det bra att ta hand om det på ett bra sätt.
En gång i tiden växte alla dessa kaffebönor på en buske i Colombia eller Kenya eller någon annan stans, och näring har tagits från marken för att de skulle odlas. De har fraktats långt innan de kom till en kaffekopp nära dig, miljökostnaden har alltså varit rätt så hög. Klart vi inte kan skicka sumpen tillbaka till den exotiska marken den kom ifrån men vi kan i alla fall sluta kretsloppet hos oss. Så det som en gång var jord kommer tillbaka till jorden igen.
Även om man inte komposterar fullt ut kan man kaffekompostera!
Ta hem kaffesump från jobbet, från ditt lokala café, från en granne. Lägg den i bokashihinken eller strö ut direkt på rabatten. Det spelar ingen roll, bara den kommer ut på landet.
Har du ingen trädgård kan du kanske smyg-kaffekompostera under buskar och träd i närheten?
Allra bäst är om man kombinerar bokashimikroberna med kaffesumpen på något sätt. Finns det inte plats i bokashihinken i köket kunde man kanske göra en separat bokashihink till just kaffesump i all enkelhet. Kolla bara dräneringen (eller lägg lite biokol eller papper i hinken först).
Annars funkar det lika bra att lägga ut sumpen direkt och vattna då och då med bokashivätskan. Mikroberna blir lika pigga och glada av kaffe som oss!
Kaffe i odlingen då.
Fördelar: kvävet förstås. Rätt mycket! Plus en del andra bra-att-ha näringsämnen.
Kaffet kan funka som en snigelbarriär (har dock inte testat själv).
Det jag tycker själv är mest praktiskt med kaffesump är att den är brun från början, smälter in i jorden direkt. Plus att det kostar inget.
Nackdelar: det brukar finnas tungmetaller i kaffesump och det får man ta ställning till. Dricker man mycket kaffe borde man egentligen ta ställning till detta innan man fikar och får det i sig, men det gör inte jag heller.
Men fundera lite över hur du vill göra.
Finns det mer kaffesump i närheten som du kunde ta hand om? Om du visade bilden här till din lokala barista, vad skulle de säga? Kanske vore det något de kunde tänka sig börja med?
Det här med kaffesump löser förstås inte världens alla problem men lite vettigt är det i alla fall. Många bäckar små…
Som en vän sa här om dagen – det går bra för mikroberna nu!
Våra bokashimikrober håller på att bli kändisar. De senaste veckorna har de synts i flera nationella tidningar, i några mindre tidningar och snart kommer de även ”höras” på radion.
Lite smått och gott från mikrobernas värld:
Först ut i April var Koloni Trädgårdmed en artikel om Källtorps Trädgård i Stockholm där Sanne och gänget har länge hållit på med Bokashi och EM. Läs här>>
Lite senare, ett tips i Hemträdgården (tidningen som går ut till alla medlemmar i trädgårdsföreningar runtom i Sverige) om vår bokashi blogg. Man tackar! (Har ingen länk till texten men du kanske har tidningen hemma?)
En riktig fin artikel kom sedan i april i Allt om Trädgård. Lena Israelsson skrev mycket om vad bokashi är för något, hur den kan användas och vad man får se upp för. ”Det är ett suveränt sätt att förbättra jordkvaliteten”, var slutsatsen.
Även branschtidningen Viola skrev om EM i sitt vårnummer, om hur EM används i tomatodlingar och på golfbanor här i Sverige.
Artikelförfattaren Marie Hansson, Hushållningssällskapet, är en i branschen respekterad och seriös rådgivare. Lars-Erik Lennartsson på Mölnebo Odlingar är en av Sveriges mer innovativa EKO-bönder. Läs här>>
Några lokala tidningar har också skrivit om bokashi i sina odlingsnummer nu under våren. Så vi når ut till en bred grupp odlare lite varstans i landet!
Och en sak till!
Imorgon kommer ”Odlar i P1” till Säffle för att göra en intervju. Önska oss lycka till… Jag vet inte när just detta program sänds i radio men jag återkommer och länkar det självklart sedan.
Och även en massa böcker!
På köpet har bokashi även varit med i några nya trädgårdsböcker på den svenska marknaden.
Den splitternya bokenGödselav Tina Råman, Ewa-Marie Rundquist och Justine Lagache skriver om bokashi, med illustrationer lika fina som boken för övrigt.
Urban Odlingav Ulrika Flodin Furås kom ut för ett par veckor sedan och har några sidor om bokashi och hur man kan göra i en stadsodling. Det finns även en DIY design för en ”bokashi pall” — kombinerad jordfabrik och kaffebänk. Snyggt!
Även i hennes förra bok, Gatsmart odling, tipsade stadsodlare om bokashi.
Vilken som helst bok av Lena Israelsson är bra, vi kan inte vara många som inte har haft hennes böcker som trädgårdsbiblar!
Hennes nya, Odla året om, har även en del om bokashi – innekomposten. ”Vill du kompostera inomhus finns det bara en metod som fungerar utan flugor och stank,” skriver hon. Håller med!
Farbror Gröns Alla fingrar gröna från förra året är en riktig handbok med vägledning grönsak för grönsak.
De som trivs bäst med bokashijord har noterats, med bra beskrivningar om hur man gör.
Precis allt i boken kommer från egen erfarenhet, de har hållit på med odling och bokashi länge.
Runåbergs Fröer av Johnny Andreasson, utgiven för ett par år sedan, tipsar även om bokashi.
Kollade även i bokaffären igår och hittade ett par till böcker som skriver om bokashi!
Maria Österåkers Självhushållning i praktiken skriver om bokashi från en självhushållnings perspektiv — inklusiv hur man gör egna hinkar och strö. Allt behöver inte komma från en affär!
Och även en till ny bok, Odla ekologisk av Eva Robild har en bra beskrivning av vad bokashi är för något och hur man gör.
Hon visar även hur man gör med den värdefulla (men inte så hallonluktande!) bokashivätskan.
Och när vi ändå är i gång, den gamla trotjänaren Allt du behöver veta om kompost har ett par sidor om bokashi. Båda bokashimetoden, den flytande vätskan och vad du kan och inte kan ha med i hinken.
Vill man läsa om kompost så finns det mycket att ta till vara på här!
Pust.
Nu var det mycket.
Har säkert också missat något, så tipsa mig gärna.
Men på det stora hela känns det väldigt bra att våra mikrober nu får den uppmärksamhet vi alla tycker de är värda.
Ju mer vi byter ut kemi mot biologi i vardagen, desto bättre. Och äntligen nu känns det som vi är på rätt spår!
PS Vi har samlat alla tidningsartiklar under åren här på hemsidan, bläddra gärna om du är nyfiken!
https://www.bokashi.se/sv/info/bokashi-i-media.html
Många frågor har det varit under åren: Hur kom ni på idén att börja med Bokashi? Hur gjorde ni?
Jag tänkte nu i helgen att jag har faktiskt inte skrivit något om ”the back story” med bokashi, den långa resan som har involverat många fler än oss under de senaste 8-9 åren. Och som nu, tack och lov, håller på att bli en mindre folkrörelse.
”Så här kan vi inte hålla på!”
Förtvivlan. Panik. Desperation. För tio år sedan kändes det som klimatkrisen växte för varje dag och alla var vi maktlösa.
Matavfall är bara en av de många pusselbitarna. Matjord är en annan. Kanske en av de viktigaste? Och den man pratar minst om.
Bokashi upptäckte vi i Nya Zeeland och helt plötsligt blev det solklart för oss. Detta är för bra att inte finnas i Sverige! Märkligt att ingen verkar ha upptäckt detta. Är det för bra för att vara sant? Eller helt enkelt så att ingen har orkat göra något?
Vi bestämde oss över en natt att i så fall skall vi dra vårt strå till stacken och se till att lära oss allt som finns att kunna om bokashi och samtidigt försöka sprida budskapet över landet.
Inte kunde vi någonting om bokashi i början. Vi läste oss till kunskap, testade allt vi kom på och hade många diskussioner över köksbordet. Skulle man kunna göra bokashi i vanliga hinkar utan kran, kan man göra bokashi inomhus i någon slags jordfabrik, hur gör man under våra kalla vintrar här uppe i Sverige?
Samtidigt lärde vi oss producera bokashiströ från vetekli och EM och startade en webbutik för att göra det möjligt att få ut bokashi till alla vi kunde övertala. Sociala medier var en ny grej, vi fick lära oss blogga, facebooka, och länka kors och tvärs — inget märkvärdigt nu med nytt för oss då 2008!
Ungefär samtidigt började Anja Vogt och Kaj Westling med EM i Ljusdal. De hade kontakt med en av de två europeiska EM fabrikerna i Nederländerna (den andra är i Tyskland) och utvecklade ett gemensamt företag: Greenfoot HB.
Det passade oss bra. Vi vill hålla på med bokashi och inget annat. De hade som uppgift att utveckla andra EM applikationer i Sverige, se till att all information var tillgängligt på svenska och att pilotprojekt skulle startas i olika nyckelområden. Och ni som känner till EM vet att det finns många områden med stora potential!
Vi träffades regelbundet, stötte varandra och hjälptes åt med marknadsföring och idéer. Kai och Anja gjorde en jätteinsats under många år men som det brukar vara med pionjärarbete tar det mycket längre tid och kraft än man tror.
I januari förra året tog Ingegerd Clementsson över nätbutiken greenfoot.se från Kaj och Anja och fokuserar på försäljning av EM för hästar. Hon har inte deltagit i företagets utveckling men namnet var något deras kunder kände till och det valde hon att fortsätta med. Hästar har fantastisk nytta av EM har det visat sig över många år, en bra maghälsa påverkar många faktorer, inte minst att hålla bort fång.
Nu är det inte så att allt som heter EM är faktiskt EM. EM-1 eller Effective Microorganisms, är ettvarumärke som tillhör EMRO Japan, företaget som grundade EM och bokashi.
Originalprodukten är alltså den som produceras i någon av EMROS 56 licenserade fabriker i världen. Två av dessa finns i Europa (Agriton i Holland och Emiko i Tyskland).
Vi använder bara original EM-1 för att producera vårt bokashiströ som säljs på bokashi.se.
Just nu i Sverige finns det två alternativa produkter på marknaden, de som säljs av wexthuset.se och de som säljs av Mikrojord. Hinkarna som Wexthuset säljer är producerade i Australien och de som Mikrojord säljer är gjorda i samma fabrik som våra hinkar, alltså Organiko i Slovenien. Men detta handlar bara om plast.
Sprayet som följer med Wexthus-hinkarna produceras också i Australien. Det bygger på samma teknik som EM (alltså en mikrob-blandning dock med fermenterade frukt) och ska fungera någorlunda OK i bokashihinken. Hur det fungerar i jorden sedan är oklart eftersom all forskning byggs på den ursprungliga japanska original-receptet som alltså är något helt annat.
Ströet som följer med Mikrojords hinkar är producerat i regi av Multikraft i Österrike. Ett etablerat företag som har länge hållit på med olika mikrobiella blandningar. Långt tillbaka i tid var de samarbetspartner till EMRO men det skar sig och de hittade på en egen lösning. Syftet med det de gör är bra, de vill miljön väl, men äkta EM är det inte. Att varumärket används på sina produkter kan man ifrågasätta, det kommer nog stoppas i slutändan.
Bokashi är ju ett generellt ord som alla kan använda. EM är inte det.
Bland våra första beslut var att företaget (eller rättare sagt, e-butiken) skulle hetta just bokashi.se. ”Bokashi” för att vi vill introducera ordet i Sverige, ett konstigt ord som inte alls är svenskt, men som används av resten av världen. Vi valde att även kalla det för kökskompostering, inte för att bokashi är kompostering egentligen, men det gör konceptet lättare att förstå.
Och ”.se” för att vi håller hus på nätet. Mycket har hänt med e-handel de senast tio åren, men vi vill visa att vi finns på nätet, vi säljer bokashi, och här kan man komma för att få tips och idéer och ta reda på vad bokashi är för något.
Nuläget?
Åtta år är det nu. Det har tagit tid men vi har trott på idén jämt och kämpat på (oekonomiskt som det har varit!) för att vi tror att bokashi är värdefullt och viktigt. Att det är ett förvånansvärt enkelt och effektivt sätt att göra skillnad i vardagen.
Något som var och en av oss kan göra här och nu. Något som visar våra barn att vi menar det vi säger: att vi vill hjälpas åt att skapa en framtid som är värd att leva i.
En jord som går att odla i, en mat som går att äta, och en vision att bättre än så kan vi göra med våra resurser.
Så heja alla som håller på med bokashi! Ni är pionjärer och ni visar vägen.
Javisst! Principen är precis den samma som hemma fast i större skala. Lufttät behållare, jäsning, gräva ner. Typ.
Så rent teoretiskt är det inga konstigheter alls. Men ingen har gjort det på riktigt än i Sverige. Inte på cafe-skola-restaurang-äldreboende i alla fall. Men många förskolor är på gång, superbra jobbat av allihoppa!
Vad är det som gör det krångligt?
Logistik, för det mesta. Att hitta en bra flöde med hinkar, jäsning, eventuell förvaring och nergrävning. Var ska hinkarna stå? Vem ska ta hand om dem sedan? Var finns odlingen? Hur gör man på sommarn? På vintern?
Precis samma frågor som man har hemma, egentligen.
Just nu finns det flera projekt som står i startgroparna runtom i landet. Ett vandrarhem med storkök och odling (kul!) och ett produktionskök mitt i stan som ska samarbeta med en lokal odlingsgrupp. Bokashin ska cyklas från det ena stället till det andra på en speciell lastcykel!
Båda projekt har bra förutsättningar, de kommer nog att lyckas. Till sommaren vet vi mer om hur det har gått, då kommer vi med bilder och berättelser. Tills dess testar vi oss fram!
Men under våra diskussioner har vi kommit fram till att dessa punkter är viktiga:
1. Någon måste ha ansvar för det hela. Bokashi är inte ett process som sköter sig själv, det krävs en plan och någon som ser till att det flyttar på.
2. Logistiken är viktigt. Var finns odlingen och hur får man dit bokashin? Vad slags hinkar/påsar/tunnor passar bäst och var ska de står under jäsningstiden? Hur ska man göra på de olika årstiderna? Finns det plats och funkar det att rulla/bära tunnorna/hinkarna dit de ska?
3. Utbildning. Förstår kökspersonalen processen och är de med på noterna?
Egentligen är det samma funderingar man har hemma innan man kör igång fast på större skala.
Det vi har kommit fram till är att desto enklare desto bättre. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Känns det oklart hur man ska gå till väga, börja lite smått. Några hinkar bara och ser hur det går. Sedan några till och några till tills allt matavfall är med i bokashi-loopen.
När det gäller hinkar och tunnor tror vi mest på vanliga hinkar för att samla matresterna i. Använd befintliga hinkar om de finns. Med eller utan biopåsar.
Jäsningen kan ske helt och hållit i hinkarna om man har plats, annars kan de tömmas i tunnor för jäsning och/eller förvaring. Vi har en stor tunna i butiken på bokashi.se men vi tycker själv den är onödigt dyr och att det är onödigt krångligt med tappkran. Ett bättre början är nog helt vanliga tunnor (soptunnor från kommunen) med biokol i botten för att ta upp vätskan och en plastsäck eller gummilist under locket för att täta till den. Någon form av lås eller gummiband för att hålla locket tätt.
Sedan behövs bara en odling och en odlingsmästare för att se till att allt blir till jord sedan.
Och förhoppningsvis så kan denna jorden så småningom ge fin närodlad mat som sedan kan serveras i skolköket eller på kafét!
En sak till. Samspelet med kommunen är viktig. Ta med dem i processen så tidigt som möjligt så de känner sig delaktiga. Tvekar de, kan man kanske få lov att göra ett testprojekt i mindre skala. Det är ju en viktig miljögärning det här och faller den väl ut (vilket det absolut skulle kunna göra) kommer även de att glänsa 🙂
Det är lätt att stirra sig blind på allt detta, frågorna hopar sig. Det finns ingen master plan som man kan kopiera, man får komma fram till ett tillvägagångssätt som passar just er.
Men går du och funderar på ett sådant projekt, ring gärna och bolla med oss. Vi kommer nog fram till något vettig tillsammans!
Denna vecka har vi fått flera frågor angående ”dåliga” bakterier och svampar. Alltså de man verkligen inte vill ha i jorden eller komposten. Salmonella, e-coli och botulism. Svampsjuka höstlöv och äpplen.
Hur ska man tänka runt allt detta?
Vi tog hjälp av EM-kunniga biologer i Sverige och USA. Och det verkar som det är lugnt. EM/Bokashi skapar en fientligt miljö för fientliga mikroorganismer. Så vi vinner och inte de.
Kör på alltså. Det är lugnt.
Första artikeln (på engelska) från Dr Larry Green, Bokashi Cyckle i USA handlar om just E. coli och Salmonella. (Längre ner finns det mer på svenska.)
Acidic Anaerobic Fermenting Eliminates Pathogens:
One of the concerns with an enriched food waste feedstock is the potential for pathogens like E. coli and Salmonella to proliferate and contaminate compost.
It is well known and established in composting operations that piles do not everywhere achieve sufficient temperatures to destroy these pathogens. Many pathogens survive composting temperatures. This is a major concern as the chances of pathogens ending up in the final product (compost) are improved as more and more food waste enters into the composting process.
Bokashi (Acidic anaerobic) fermenting results in the accumulation of numerous carboxylic acids including butyric, valproic and caproic acids, and these metabolites are highly lethal to pathogens. Fermenting is done by excluding oxygen. The pH shifts into the range 3.5 to 5.5 and the end points in fermenting are typically observed near pH 4.0.
Many tests with 3M petri film and laboratory cultures reveal coliforms including Salmonella do not survive in this fermenting environment and pathogens are rapidly destroyed. The process is so efficient that it is even used to destroy pathogens in pet waste.
Many reports in the literature confirm that pathogens are rapidly destroyed in a low pH environment in the presence of butyric and caproic acids.
Fukishi et. al showed that Salmonella spp are completely eliminated in less than 2 days in the presence of these acids when the pH is less than or equal to 5.5.
E. coli O157 does not do well with organic acids at low pH and with the addition of metabolites forming in the fermenting do not survive. Acids produced in bokashi fermenting all had profound killing impact on E. coli O157.
Even acid resistant rare forms fall off rapidly by the hour in acid media. Note that adding additional factors like anaerobic conditions, competing organisms (non-pathogens) multiplying rapidly in the acidic anaerobic environment, natural antibiotics secreted and expressed by fungi further have lethal impact on pathogens.
Zhao revealed even with highly selected adapted organisms, the killing is abundant and evident.
E. coli are killed very effectively by butyric acid (one of the metabolites observed as fermentation progresses in both pet waste and food waste). This is also very effective at killing Salmonella and other pathogens and is used in preventing pathogen growth on meat products.
Fecal contaminated drinking water containing E. coli O157 and other E. coli spp. was also shown to be efficiently treated with carboxylic acid metabolites found in the ferment.
It is the combination of acids (butyric, caproic, etc.) at low pH, lack of oxygen, natural antibiotics formed by fungi growing in the fermentation process, and likely nitrite derivatives formed in the reducing environment all contributing to effective elimination of pathogens that accounts for this efficient pathogen eliminating capacity. The real evidence is of course in the actual testing where none of the coliforms survive 24 hours in pet waste processing with fermenting.
These efficient pathogen killing mechanisms appeared active in an early pilot study in Armstrong BC in a study monitored by the BC Ministry of the Environment. In this study no pathogens were detected in the fermented end products and when that material was mixed with soil, the native coliforms in the soil were further reduced by 50%.
Läs hela artikeln här: https://static1.squarespace.com/static/51c225a5e4b094d93e41f980/t/51f55723e4b083675be314b5/1375033123670/Coliforms_03026013.pdf
En annan artikel på sciencedirekt.com bekräftar sammafattningen att Bokashikompostering (syrlig anaerobisk fermentering) är ett effektivt sätt att eliminera patogener.
Så här skiver de:
The presence of pathogenic microorganisms in municipal waste sludge may create a serious outbreak of water borne diseases if the sludge is used for agricultural purpose. An attempt to decrease the number of pathogenic microorganisms, Salmonella spp. using a simulated acid-phase anaerobic digester was tested in a laboratory-scale batch experiment. Reduction of Salmonella spp. was demonstrated in a mixture of sludge and organic acid, simulating an acid digester of a two-phase anaerobic digestion process. A high concentration of organic acid at a pH value of 5.5–6.0 prevents a decrease in Salmonella spp. concentration. Almost complete destruction of Salmonella spp. is observed within two days if the pH value is maintained below 5.5.
Det kom även en fråga om botulism denna vecka. Bokashivän Gita Thorström kollade med Dr Larry Green från BokashiCycle i USA (han som skrev den första artikeln ovan). Vi fick följande svar:
As you probably know, acidity works against botulism. The illness is related to toxins produced by these organisms and it is prevented in an acidic environment as the microbes responsible for the proliferation and formation of toxins don’t produce in acidic environment. Bokashi fermenting drops the pH to around 4.0 and it won’t work above pH 6.0. So you can see the risk is virtually nil. The other factor which may be interesting is the potential for bokashi fermenting to metabolize the toxins produced by the microbe. The toxin is a protein and that will be degraded and consumed by other microbes in the fermenting process as it is high value nutrient for competitors.
I hope that provides you with some answers.
Very Best Regards, Larry Green Bokashicycle LLC
Sedan blev det faktiskt en till fråga!
Jag undrar om du vet hur det är med svampsjukdomar som träd har, t.ex fläcksjukan på lönnlöv och Bokashi. Kan man kompostera det utan att sprida svampsjukdomar vidare eller ska man bränna de löven? Eller äpplen med prickar som antyder på en svampsjukdom på trädet. Kan man kompostera med Bokashi utan att sprida vidare???
Vi kollade med Jan Röed, vår EM biolog (botanic-culture.se) och svaret var att det är lugnt, kör på med bokashi/EM komposteringen.
Dom svampar du frågor om och även generellt finns alltid i luften och om man komposterar eller inte har ingen som helst betydelse på framtida angrepp. Men med det vi vet idag så är många patogena svampar känsliga för och tål inte EM kulturen, t.ex Fusarium, Cylindrocladium buxicola (Buxbomsot ), Gaeumannomyces graminis (Rotdödaren ), Botrytis cinerea (Gråmögel) m.fl. Det skiljer sig i fall från fall hur patogenerna påverkas. I vissa fall blir de utkonurrerade av EM eftersom de probiotiska mikroberna snabbt besätter och konsumerar dött organiskt material som patogenerna är beroende av i sin livscykel. I fallet med Buxbomsot så bryter EM ned cellulosaskalet på sporerna ochi fallet med Gråmögel så tål inte patogenen mjölksyran som EM mikroberna producerar.Jag skulle inte oroa mig för att kompostera angripna blad ….. snarare tväremot se bokashikomposten som en hygieniseringsmetod som i många fall är mer effektiv än en varmkompost. Se t.ex artikeln jag skickade tidigare som visar att EM fullständigt slår ut Salmonella & E. coli.
Det gäller ju samtidigt att bestämma sig för varför man använder bokashi istället för en traditionell kompost som bryter ned med syre ….. vad är syftet och vad vill man uppnå ?
Med bokashikomposten kan var och en vara med och påverka klimatproblematiken eftersom en fermentationskompost släpper ut en bråkdel av klimatgaser jämfört med den traditionella komposten, 3,2 % för bokashi och 62,2 % för traditionell kompost. Samtidigt får man ett gödsel med mycket högre kvalité eftersom all den energi som finns bunden i bokashin blir tillgänglig för det mikrobiella livet i jorden och därmed får man en fertilare jord. Också viktigt att komma ihåg att bokashin binder avsevärt mer kväve i komposten och att NPK balansen därför blir överlägsen den traditionella metoden.
Se den holländska rapporten från Feed Innovation Services (ett oberoende vetenskapligt institut som bildats genom spinn off från Wageningen University):
Hoppas detta hjälper dig om du är orolig över hur det går till i landet när patogener är i omlopp. Och även om du är bara nyfiken hur det funkar ner i jorden med bokashi och EM.
Tack Larry och Jan för all hjälp, alla har vi lärt oss något här!
En fråga vi får ofta är ”vad är det för skillnad mellan traditionell kompostering och bokashi?”
Svaret: ganska mycket!
Bokashi är egentligen inte ”kompostering”, inte förmultning heller. Vi borde egentligen inte kalla Bokashi för kompostering alls, men i bemärkelsen ”att göra jord” så är det ett användbart begrepp.
”Vanlig” kompostering är en förmultningsprocess. Allt läggs på hög och allt eftersom blir det mull ut av det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen använder sig av syre och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.
Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en kall anaerobisk process, luft och värme vill den inte ha. Allra helst ska man gräva ner sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt. Bokashiströet innehåller mjölksyrebakterier, en jästsvamp och fototrofa bakterier som samarbetar oerhört bra tillsammans.
Två helt olika tillvägagångssätt alltså. Men de blir ju båda till jord i slutändan, så vad spelar det för roll?
Den stora skillnaden är denna: det blir mycket växthusgaser från en vanlig komposthög. Det blir mycket lite växthusgaser från Bokashi som grävs ner i jorden.
Är det bara du och jag som komposterar så spelar det inte så stor roll, men skulle hela världen börja kompostera skulle det bli oändligt mycket växthusgaser ut av det. Sådant har vi helt enkelt råd med, globalt sett.
Varje bokashihink som grävs ner i backen fungerar som en mini-kolsänka. Alltså ett sätt att förvara kol i marken istället för i luften. Kol i marken är i princip mull/humus; kol i luften är koldioxid och metan – växthusgaser som vi inte vill ha.
Här finns en ordentligt granskad vetenskaplig rapport från 2016 om skillnaden på vanlig kompostering och fermentering av gräs genom Bokashi-metoden.
Experimentet utfördes genom att gräsklipp lades i tjocka strängar (eng. windrows) och hälften behandlades med Bokashi-metoden, och hälften med traditionell komposteringsmetod. Bland annat temperatur och näringsinnehåll mättes i regelbundet i båda strängarna. Informationen användes för att räkna ut förlust av organiskt material, kol- och kväveförluster.
Här kommer några viktiga utdrag ur rapporten.
Tabellen nedan visar det beräknade koldioxidavtrycket för Bokashi och den traditionella kompostprocessen (i kg koldioxid-ekvivalenter).
En sammanfattning av resultaten i rapporten visar att Bokashi jämfört med traditionell kompostering resulterar i: – Lägre näringsförlust – Betydligt lägre utsläpp av växthusgaser (koldioxid, metan, och kvävedioxid) – Per enhet av slutprodukt, ett 27 gånger lägre koldioxidavtryck – Mindre arbete krävs eftersom den inte behöver blandas om regelbundet.
En annan vetenskaplig rapport som undersökte jordens egenskaper vid tillsats av organiskt material och EM-mikrober kom fram till att införlivandet av en blandning av EM intensifierade den biologiska markaktiviteten och förbättrade fysikaliska och kemiska markegenskaper, vilket bidrog till en snabb humifiering av färskt organiskt material. Rapporten finns att ladda ner här:
Förutom dessa vetenskapliga rapporter, så finns det många andra som har undersökt andra aspekter av användningen av EM – Effektiva Mikroorganismer. Några hittar ni i ett av våra blogginlägg här! Och på vår hemsida under rubriken Vetenskap här!
Men tillbaka till grunden. Allt levande är ju kol. Vi är gjorda utav kol, allt som växer (eller har växt) är i princip kol: djur, träd, människor, blommor, papper, grönsaker, matavfall. När något växer är allt väl. När ett träd omvandlas till ett trähus är allt väl (kolet ”förvaras” i huset). När matavfall ligger under jorden och omvandlas till mull är allt väl. Men när levande kol-grejer ”dör”, alltså börjar multna, då omvandlas kolet till något annat. När det gäller matavfall och växtrester som ligger på hög så är det koldioxid och metan man får.
Detta kan undvikas genom att göra något anaeorobiskt ut av det hela. Men en vanlig kompost som är anaerobisk vill man inte ha, den luktar och behöver skötas om, och ändå omvandlas hälften av energin till växthusgaser. Genom att lägga ditt matavfall i en bokashihink, syra det, sedan stoppa ner det i jorden så skapar du en anaerobisk process som är faktiskt sund. Mängder med bioaktiva ämnen bildas av Bokashimikroberna vilket gör att andra nedbrytare i jorden får tillgång till lättillgänglig näring och en hälsosam miljö utan de skadliga bakterier som kan bildas vid förruttnelse.
Väldigt lite koldioxid/metan släpps från hinken när du öppnar den för påfyllning (annars hade den blivit till en ballong under tiden). Och mycket lite släpps ut när Bokashin grävs ner. Väl i jorden sköter kväve- och kolfixerande bakterier i Bokashiströt om att dessa ämnen binds fast i jorden. Även kol och kväve från atmosfären binds till jorden då det finns ett fungerande mikroliv!
Dessutom får du mycket mer jord från det hela eftersom ingenting slösas bort.
So far so good, men man får väl bra jord från en vanlig kompost?
Visst gör man det, har man hållit på länge med kompostering blir man överlycklig över skatten man får varje gång man sprider ut den färdiga komposten.
Men något som är lite sorgligt (utöver kolförlusterna) är att man även förlorar en hel del av den näring som finns i växt- och köksrester när man komposterar på hög (oavsett om komposten är varm eller kall).
En trädgårdskompost har inte så mycket näring från början men en traditionell kökskompost har däremot ganska mycket näring på grund av matresterna. Men mycket av den näring som finns sipprar ut pö om pö. Den hamnar i marken under komposten, oftast till ingen nytta eftersom inget kommer att växa där.
Men även om all näring skulle sippra ut från komposten (vilket den inte gör) blir det bra ändå: den fina mullen man får från komposten är fantastisk fin jordförbättring, oavsett om den har mycket näring eller lite. Den gör jorden där den hamnar mer mullrik, lättare och skönare att hantera, trevligare för växterna och mikrolivet.
Med Bokashi å andra sidan kan du punktförbättra landet direkt. Om du, till exempel, gräver ner en hink med Bokashi i en pallkrage där du ska odla squash till våren vet du att precis all näring kommer tillgodo. Inget sipprar ut (även om den står några månader), och den fina mikrovärld som skapas på plats av mikroberna, maskarna och deras kollegor blir inte störd. Får de jobba i fred med sina tunnlar, vätska, mineralskapande med mera, får vi en bättre jordstruktur. Allt sådant gynnar våra växter.
Går vi ner på molekylnivå finns det även skillnader. Det som händer när ett bananskal, till exempel, förmultnar på komposten är att proteinstrukturen förstörs. Det blir ju till mull allt eftersom men utan lättillgängliga munsbitar som mikroberna kan tugga i sig. Det som händer i en Bokashihink är att proteinerna i bananskalen spälkas upp i sina aminosyror. Dessa är värdefulla för mikroberna både i hinken och i jorden sedan eftersom det är något de kan tillägna sig direkt.
Och det är just detta som gör att Bokashiprocessen går så snabbt. Inget hokus-pokus alls, utan att man skapar ett väldigt fint och effektivt matbord av matresterna för småkrypen som gör resten av jobbet.
När mikroberna i jorden stoppar i sig allt gott från Bokashihinken som du har grävt ner åt dem, så förvaras en hel del av näringen i deras kroppar. De lever inte särskilt länge (och det kommer en ny generation mikrober var 20:e minut ungefär). Alla dessa ”döda” mikrober är fantastiskt nyttiga för jorden. De blir finfin mat åt maskar och andra småkryp och nedbrytare. De som inte äts upp fungerar som långtidsförvaring av näring i mineralform (processen heter mineralisering) och det betyder att näringen inte sipprar bort från jorden utan stannar på plats.
En bättre hantering är svår att hitta egentligen.
Det är mycket som händer som vi omöjligt kan se. Däremot kan vi se när våra växter mår bra, och det gör vi alla som har hållit på med Bokashi ett tag.
Så nästa gång någon frågar dig vad det är för skillnad mellan kompostering och Bokashi kan du förhoppningsvis svara. Inte är det nödvändigt att ta upp allt på molekylnivå med grannen, men det kan vara intressant att känna till (hoppas jag!).
Dra gärna det där med växthusgaser. Och att det är oftast enklare i vardagen att slippa fylla på, vända och gräva ut en kompost som tar två-tre år att bli klar och blir inte så näringsrik som man tror.
Men även detta att man tar näringen i princip direkt från matbordet i köket till nästa års squash och morötter! Då blir det kanske busenkelt att förstå.
Jag vet, det ska heta ”på” Nya Zeeland. Men för mig är Nya Zeeland ett land och inte en ö så det får bli ”i”. Jag har växt upp i Nya Zeeland, ett helt underbart land precis som de flesta tror! Men väldigt långt bort från allt annat i världen. Nyfikenheten växer och växer och till slut måste man bara ut och utforskar världen.
Men denna film från Nya Zeeland gjorde mig till en ”proud kiwi”, stolt och nöjd att så många i detta lilla land har bestämt sig för att göra skillnad. I all enkelhet — som vi brukar göra det mesta downunder. Och med hjärta och vilja — som är också rätt typiskt.
Visst har de ett helt annat klimat i Nya Zeeland, man kan odla året runt på nordön och det finns väldigt många vinodlingar . Tropiskt är det inte men att göra Bokashi utomhus är inte svårt, vilket underlättar väldigt.
Här i Sverige har vi helt andra förutsättningar med klimatet vilket gör att vi måste ha en varm plats till bokashitunnor inomhus för att fixa storköks-bokashi. Men vill man så går det; det är något vi får börja ta tag i och testa olika tillvägagångssätt. För det är ju ett hållbart sätt att ta hand om matavfall, även om det för oss här och nu är det ovant i ett större sammanhang.
Små-bokashi kan man lätt komma igång med på vilken arbetsplats som helst. Det var härligt att se att folk går hem från jobbet med en bokashihink som om det var lika normalt som en ipad. Det är kanske där man ska börja? Att hjälpas åt småskaligt?
För att testa möjliga logistiklösningar i gruppodlingar och storkök/restaurang miljöer har vi tagit hem några stortunnor för test. De är i princip stora soptunnor med bottenplatta, kran och lufttät lock. Precis som vanliga kranhinkar fast de rymmer 120 liter. Den första test gör Farbror Grön och gänget i deras stadsodling i Västerås — exakt hur de kommer att göra få vi se sedan. Det är nog logistiken som blir svårt — vart man skall ställa den så det blir enkelt för folk att tömma sin bokashi, tillräckligt varmt och lagom enkelt att rulla fram till odlingen.
Självklart kan man även fixa en egen stortunna om man är lagom händig. Kommunen eller det kommunala sopbolaget har oftast tunnor över som man kan modifiera.
Allra viktigast är att vi börjar tänka nytt, på var sitt håll. Det blir nog inte perfekt första gången, men allt eftersom kommer det landa i något som känns självklart och naturligt.
Men det vore ändå kul med en studiebesök till vingården där på Waiheke Island utanför Auckland för att se precis hur man gör?!
Vi fick nyss tag i en studie om EM som på ett vetenskapligt sätt förklarar hur det fungerar med mineralisering av organisk material med hjälp av EM. Det är ju inte bara att läsa sådana rapporter men har du en vetenskaplig utbildning (eller vill bara läsa på så gott det går :)) så finns den här.
I all enkelhet, visar forskningen att den biologiska aktiviteten i jorden intensifierades mer i samband med EM än med andra alternativ. Som följd, blir omvandlingen av fräscha organiska material till humus snabbare.
Vi som håller på med bokashi vet det ju redan. Men det är skönt att ha det bekräftat av de som kan det här!
Här kan du ladda ner rapporten som PDF. Funderar du över något, hör av dig så kan vi koppla dig till experterna i området.
Rapporten heter ”Assessment of soil properties by organic matter and EM-Microorganism incorporation”
Blev jätteglad i helgen när Johannes Wätterbäck, aka Farbror Grön, berättade att de hade gjort en film om just Bokashi. Och vad bra den blev!
Ibland känns det som jag skriver upp och ner om allt man får göra och ska helst inte göra och hur det hela går till. Lätt att förvirra sig i allt detta ibland! Så det var hur härligt som helst att de tog tag i detta och gjorde en film: enkelt och färgglad och pedagogisk, så här gör man helt enkelt.
Hoppas det inspirerar dig och ge lite motivation i din kompostering och odling. Det gjorde det för mig!
Det finns faktiskt en hel rad med olika småfilmer på Farbror Gröns kanal på YouTube, finns här: https://www.youtube.com/watch?v=7b3s2ZMTP8I
Sedan finns det även en ny facebook grupp bara för sådana här svenska filmklipps, mycket intressant att kika på när man har lite tid och lust att lära sig en massa nytt. Leta efter Gröna trädgårdsklipp på fb.
Urban Odling
Vilken som helst bok av Lena Israelsson är bra, vi kan inte vara många som inte har haft hennes böcker som trädgårdsbiblar!
Farbror Gröns 
