Kycklingben – funkar dom i bokashihinken? Japp, det gör dom. Har du tid och energi, koka gärna upp en buljong av kycklingresterna, men annars kan du slänga dom direkt i hinken. Lite extra strö bara om det är mycket kycklingben och fett.
Alla ben tar lite tid att blir till jord, små ben som kycklingben försvinner efter några månader, större ben som kotlettben tar mycket längre, till och med några år. Fördelen är att dom blir väldigt rena och porösa av bokashiprocesen och när man väl hittar dom igen i landet är dom bleka och lätt att krossa. Gör som du tycker är bäst: plocka ut dom då och släng dom, stoppa dom längre ned i jorden, eller tar fram en hammare och krossa dom till benmjöl. Det blir så bra så!
/Jenny på bokashi.se
Kategoriarkiv: Jord och kompost
Bokashi och hönor
Jag flyttade till hus på landet för ca 3 år sedan. Min sambo hade haft hönor som tonåring och försett hela grannskapet med ägg. Naturligtvis passade det utmärkt att skaffa hönor på vår lilla gård. Men att det även passade med Bokashi och EM-mikroberna och hönor visste vi inte då!
Hönshus och hönsgård byggdes efter konstens alla regler och in flyttade dom! Ett gäng Lohman-hönor med tupp och en Orpington-höna med en annan tupp.
Det finns många hönsägare som har provat att ha Bokashi i både ströt och fodret hos hönor. Det fungerar bra hos oss också! Det blir bättre miljö därinne, och luktar mindre. Och vilka fantastiska ägg vi får!
Ströet planerar jag sedan att fermentera med Mikroferm i täta plastpåsar. Det kan jag sedan använda som jordförbättring i rabatter och bäddar!
Viktigt att tänka på är att Bokashiströ inte är godkänt som foder för djur, och den vi säljer är ju för omvandling av matavfall till jord. Jag som läser mycket forskning om mikroberna och olika projekt med Bokashi känner mig väldigt trygg med att experimentera lite i taget med olika användningsområden. Jag sprayar även Wipe & Clean i hönshuset och hos våra kaniner, för att förbättra den bakteriella miljön hos dom, och det gör ingenting om det kommer lite i fodret och vattnet också!
Bokashiströ är däremot godkänt i som strö hos djur! Det finns även en hel uppsjö av produkter som säljs till hästar som har samma 
uppsättning av EM-mikrober i sig.
Så här ser det ut på sommaren när hönorna lägger sig på rad och solar i trädgården!
Sara Bäckmos hönstips
Sara Bäckmo har gjort en film om hur hon använder hönsgödsel i odlingen direkt på växtplatsen:
Vanliga frågor
Kan jag slänga apelsinskal i hinken? Vitt mögel – är det ok? Hur mycket strö ska jag använda? Trycksvärta från tidningar – är det farligt? När kommer vätskan från kranhinken?
Här har vi samlat de vanligaste frågorna om Bokashi!
Kontakta oss
E-post: info@bokashi.se
Facebook: bokashi.se
Hemsida: www.bokashi.se
Blogg: blogg.bokashi.se
/Malin på Bokashi.se
Bortrest? Hur går det med Bokashihinken?
Sportlov, påsklov, solsemester och annat gör att man ibland måste lämna sin Bokashihink i flera dagar eller veckor. Men hur ska det gå, kommer den att klara sig?
Svaret är att det bara är att resa iväg! En färdigfermenterad Bokashi-hink håller i upp till ett år. En halvfull hink kan man lägga lite extra tidningspapper i, eller kol, eller ingenting – den klarar sig bra!
Det kunde inte vara enklare!
Läs också:
Hur vet man att hinken är klar?
Biopåsar gör vintern lite enklare
Hälsningar från ett snöigt Värmland!
/Malin på Bokashi.se
Jordfabrik inne efter 3 veckor
För 3 veckor sedan gjorde jag jordfabrik inomhus i plastbackar. Ett spännande projekt, men även praktiskt så här i februari när snötäcket ligger tjockt ute och längtan till vår och odling är stor.
Att gräva runt och se vad som hade hänt med matavfallet var som en skattjakt! Se själva:
Se hur jag gjorde jordfabrikerna här!
I den första plastbacken hade jag tömt ur en hel grön hink. I just denna hink hade jag råkat ha i en gammal krukväxt vilket gjorde det lite svårare för Bokashi-mikroberna, det märktes tydligt. När jag öppnade hinken efter 2 veckors fermentering luktade den lite mer och var lite fuktigare än de brukar vara. Efter några dagar som jordfabrik märktes även att det blev mycket mer kondens från den plastbacken och jag fick lägga tjocka pinnar emellan locket och backen för att kompensera.
Ändå hade matavfallet efter tre veckor brutits ner lika bra som i de andra plastbackarna, där jag hade tömt en halv kranhink i varje plastback. Vilket visar att det inte är så himla kinkigt att det blir exakt rätt, bara mikroberna får bra förutsättningar så blir det bra jord till slut!
I min källare är det ca 17-18 grader och det räcker för att bryta ner matavfallet ganska ordentligt på tre veckor. Jag skulle lätt kunna hälla ut innehållet i mina odlingslådor utomhus även fast det är snö ute. Det som mest tydligt fanns kvar i jorden var kaffefilter, ihopknosat hushållspapper, en hel sötpotatis (som jag förstås borde ha hackat upp), avocadoskal och äggskal. Inget konstigt alls utan helt enkelt det som tar lägre tid att brytas ner.
Fast istället ska jag använda denna jorden till en ny omgång jordfabriker och hälla över överskottet i en säck och ha till mina förodlingsprojekt.
Slutsats: jordfabrik inomhus – en favorit som jag kommer att fortsätta med!
/Malin på Bokashi.se
Jordfabrik inne
Så här på senvintern kan det vara skönt att kunna tömma sina hinkar som står på förvaring och få sätta igång att göra fin jord till odlingsprojekten som kanske redan är igång. Lösningen är att skapa en jordfabrik inomhus!
Jag är nybörjare på det här med jordfabrik. Jag har alla tidigare år haft vanliga hinkar med lock som jag har förvarat i ett förråd utomhus i väntan på våren. Sedan blir det en hel del jobb att gräva ner allting när våren äntligen kommer. Vilken lyx att kunna bygga min jord redan nu i snöiga februari!
Så här gjorde jag:
Se vad som har hänt efter 3 veckor här!
Förslag på vad du kan göra med ditt lakvatten under vintern finns här!
Du behöver:
– Färdigfermenterat matavfall
– Behållare, t ex plastback, tunna etc
– Kol, tidningspapper, spån eller annat uppsugande material
– Jord – vilken jord som helst går bra
Börja med ett uppsugande lager + jord. Nästa lager är matavfallet som du ska blanda ordentligt med mera jord. Och högst uppe lägger du ett tjockt lager med ännu mera jord, gärna 10 cm.
När man gör jordfabrik ska det inte längre vara lufttätt. Nu behöver mikroberna tillgång till syre. Du ska inte blanda runt i behållaren, men det ska vara luftigt. Jag lade mina lock på snedden, det räckte. Och sedan staplade jag backarna på varandra. Dom första dagarna kändes lite bokashilukt när jag doppade näsan nära jorden, och efter några dagar var det helt luktfritt!
Lycka till!
/Malin på Bokashi.se
Hur fungerar bokashi i jorden?
Följande text är ett kapitel från boken ”Bokashi: Kjøkkenkompost för alle” av Anette Hjerde, översatt till svenska. Boken finns bara på norska än så länge, men snart får vi hoppas att den finns även på svenska. Kapitlet här, om hur bokashi fungerar i jorden, har jag skrivit. Ett annan kapitel, om hur bokashi fungerar i köksträdgården, har skrivits av Sara Bäckmo.
En riktig bra bok, alltså. Finns på AdLibris om du vill köpa hem den. Men läs gärna texten här, det är otroligt intressant, allt som händer i jorden!
/Jenny Harlen
Visst kan vi bokashianvändare se (och känna på lukten..) att mikroorganismerna i bokashin jobbar på. Men vad gör de egentligen där nere i bokashihinken? Och vad går deras jobb i jorden egentligen ut på?
Ända sedan vi fick vår allra första bokashihink här hemma, har jag varit så nyfiken på vad som egentligen sker där nere i hinken.
Det kan nästa låta som rena rama magin: vi kan ha fisk och kött ståendes i rumstemperatur i köket veckovis, utan att det ruttnar eller ens luktar minsta lilla. Och så snabbt det blir jord av det sen! Men det finns ingen hokus-pokus i naturen. Ingen magi här inte!
Bokashi är faktiskt bara helt vanlig vardagsbiologi som plötsligt uppenbarar sig för oss här hemma; det är en del av naturen som vi annars inte lägger märke till. Matavfallet blir till jord – vilket såklart är bra! Men vad är det som sker egentligen, rent biologiskt?
I bokashihinken
Jag minns så väl första gången jag öppnade locket på en bokashihink efter två veckors jäsning/fermentering). Inget hade hänt! Allt matavfall såg ut precis som jag hade lämnat det för två veckor sedan. Eller ja, lite mjukare var det kanske.. Annars, ingen skillnad alls. Det hade varken ruttnat eller blivit det minsta slemmigt. Så något var det ju som försiggick där nere. Just det, det var bokashimikrober som var igång för fullt i hinken!
Så fort bokashimikrober kommer i kontakt med det fuktiga matavfallet, startar de Effektiva Mikroorganismerna (EM) som finns i bokashiströet en jäsnings- och syrningsprocess; alltså en fermenteringsprocess.
De olika mikrogrupperna i EM samarbetar. Bokashiströ innehåller en speciell jordsvamp (Saccharomyces cerevisiae) som tar ansvar för jäsningsprocessen, och även två bakteriearter (Lactobacillus plantarum och Lactobacillus casei) som står för syrningen. Dessutom finns det också två väldigt viktiga fotosyntesbakterier (Rhodopseudomonas palustris och Rhodospirillum rubrum).
Mikroorganismerna i bokashi reproducerar sig var tjugonde minut. Ett par matskedar bokashiströ innehåller mer mikrober än det finns människor på jorden. Och efter två veckor i bokashihinken så är det helt obegripligt många där! Och som de jobbar…
Matavfallet som vi kastar i hinken, är egentligen stora klumpar av näring och energi. Matavfallet består av bland annat proteiner, cellulosa, stärkelse och fett. Var och en av dessa näringsämnen består av många, mycket mindre “byggstenar”, som bland annat aminosyror och sockerarter. Mikroorganismerna i bokashihinken delar klumparna – alltså proteinet, cellulosan, stärkelsen och allt det andra – till de mindre byggstenarna som sedan blir mycket mer värdefulla i jorden.
Byggstenarna bidrar till att det viktiga mikrolivet i jorden kan växa så otroligt snabbt. Och cellulosa och stärkelse som brutits ned till sockerarter, är som ren energi för livet i jorden.
Efter två veckor är innehållet i hinken stabilt; det har fermenterats klart. Bokashimikroberna har jobbat sig igenom allt matavfall. De har tagit hand om allt protein och fett, all cellulosa och stärkelse och omvandlat det till enklare (och nyttigare) småkomponenter.
Nu är det aminosyror, sockerarter, enzymer, vitaminer och antioxidanter i hinken. Dessutom finns en bra portion färdigmineraliserad näring och energi!
Det är också mycket fler aktiva bokashimikrober i hinken nu än vad det var för några veckor sen. Den är helt full av dem! Mikroberna har gjort att matavfallet inte ruttnat, genom att konservera det i ett tillstånd där näringsinnehållet är på topp.
Det samma gäller kväve och energi: ingenting går till spillo. Allt finns kvar – bara i mycket mer värdefulla former än då det endast var matavfall på köksbänken.
När de två fermenterings-/jäsningsveckorna har gått, så kanske du tar med dig din bokashihink och spade ut och gräver en grop i jorden eller pallkragen. Det luktar sötsurt (lukten är starkare om det varit fuktigt i hinken). Men innehållet ser ut ungefär som då du lade i det.
Så det är bara att blanda bokashin rikligt med jord, och se till att det är ett bra lager med jord på toppen. Ge det sedan ett par veckor i jorden, så att pH-värdet stabiliserar sig, så är det bara att börja plantera!
Att gräva ned bokashi i jorden på detta vis ger en fantastiskt bra punktförbättring av växtjorden, precis där det behövs som bäst. Det är en bra laddning av näring och – sist men inte minst – energi. Precis så som växterna vill ha det!
Men vad är det som händer i jorden nu då? För mikroberna, de ligger ju inte direkt på latsidan i jorden heller.. Där får de nya uppgifter, och nya kollegor i form av jordbakterier. Så nu kan det lagas jord! Då sker ett samarbete med de andra bakteriearterna och mikroorganismerna som redan finns i jorden.
Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna, alltså växtrötterna – beställer den näring de vill ha.
Rötternas kypare
En rad olika “aktörer” drar nytta av alla mikroskopiska näringspartiklar i den nedgrävda bokashin – hinken var ju full av aminosyror, enzymer, vitaminer, antioxidanter och mineraliserad näring och energi.
För det första så vill plantväxterna ha sin del. Det är växtrötterna som har ansvaret för provianteringen, och den uppgiften löser de tillsammans med mikroorganismerna. Mikroberna blir som kyparna på en restaurang. Gästerna – alltså växtrötterna – beställer den näring de vill ha av en väntande mikroorganism, som snabbt springer och hämtar beställningen, Lite kväve, kanske? Eller magnesium? Eller hur vore det med lite fosfor? Växterna vet precis vad de vill ha, så det är bara för dem att hoppas att det finns på menyn. Som betalning får den lilla kyparen lite socker av växten. Det har växten tillräckligt av, då växter producerar socker genom fotosyntesen.
Hämtning och servering av maten försiggår extremt lokalt, just runt växtrötterna, i den så kallade rhizosfären. Mikroberna behöver inte springa långt. Mycket av detta arbetet hade växterna tekniskt sätt kunnat göra själv. I värsta fall kan ju en restauranggäst gå ut i köket och laga sin egen mat…
Men det är ju mycket enklare att få maten serverad till sig, det är mindre jobb och mycket trevligare. Och gästerna blir mycket gladare. Om en växt kan spara på sin energi och bara beställa middag, så gör den det.
Jordens plankton
Samspelet i jorden är ett ekosystem, det går som i en cirkel och mikroberna är själva basen för ekosystemet i jorden. Mikroberna motsvarar plankton i havet. Hela näringskedjan är baserad på att mikroorganismerna finns.
Genom en process som kallas mineralisering bryter mikroberna, i samarbete med resten av ekosystemet, ned organisk material och frigör näringsämnen från jorden. Mineraliseringsprocessen är en viktig grundpelare för att kunna skapa en rik och produktiv jord.
Mikroberna behöver själva också näring, såklart. De tar det de behöver från området runt om sig, och omvandlar det till mineraler inuti sig själva. Mikroberna reproducerar sig, jobbar, och dör. Kanske blir de uppätna medan de lever, kanske när de är döda; i en levande jord finns det alltid något som är lite större än en själv. En mikrokropp brukar vara proppfull av mineraler och energi, och är därför extremt värdefull för den som äter mikrober.
Precis som daggmaskens bajs, är också mikrobernas restprodukter nyttiga i jorden: det de bajsar ut är mer värdefullt än det de tog in. Desto mer mikrober du har i jorden i ditt trädgårdsland, desto mer resurser tillför du i form av levande och döda mikrokroppar och probiotiska aktiva ämnen (eller mikrobbajs).
Jord som har ett aktivt mikroliv, ger ett ekosystem med hög biomassa. Denna jord är väldigt bra på att behålla vatten, luft och näringsämnen. Näring lagras i det biologiska livet i jorden, och läcker därför inte ut. Tänk dig en svamp till exempel. Svampjord kan lagra luft, vatten och näringsämnen väldigt länge.
Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden. Och vi har redan gjort oss av med hälften.
Energi och jordens ABC: Always Be Charging
Om det är mikrolivet som är basen i jordens ekosystem, så är det energin som är katalysatorn som sätter igång allting. Mer energi jorden, i form av energirika kolföreningar, är precis det vi vill ha! Allt som är eller har varit levande, består ju av kolföreningar.
Vilket då alltså mikrokropparna i bokashijorden också gör. Kol finns i många olika former, i bokashi finns det mycket kolväte (kemiska föreningar som endast består av kol och väte).
Tänk dig ett batteri – det måste laddas för att systemet ska fungera. Du behöver alltså både ett batteri och något att ladda det med. Batteriet är biomassan – allt biologiskt liv som finns i jorden. Energiladdningen, den kan då komma till exempel i form av kolväten och näringsämnen i bokashi.
Så länge batteriet laddas, så kommer biomassan att ta till sig energi och binda den. Utan biomassa lagras inte energi i jorden.
Sedan vi började använda handelsgödsel eller industriellt framställt gödsel i lantbruken, så har vi tömt batteriet genom att endast tillföra näring i form av salter, och allt för lite energirikt organiskt material. På grund av detta så har vi alltså reducerat biomassan i jorden.
För endast 60 år sedan hade vi dubbelt så mycket biomassa i världen än vad vi har idag. Det är biomassan vi odlar vår mat i, det är den vi ska leva av i framtiden; och vi har redan gjort oss av med halvparten.
Resultatet blir att vi har mindre lagringskapacitet i jorden, och att mycket energi då går till spillo. Kolen släpps istället ut i atmosfären som klimatgaser från lantbruken. En betydlig del av klimatproblematiken är direkt kopplad till det moderna industrijordbruket, som inte har tagit hänsyn till det biologiska livet i jorden.
Men det sker förändringar. I Holland och Belgien har konventionella bönder börjat använda sig av bokashimetoden för att ge näring och energi tillbaka till jorden. Genom att fermentera organiskt restmaterial med Effektiva Mikroorganismer blir både näringsämnena och energin (kolbindningarna) bevarade och kan föras tillbaka till jorden där de kommer till nytta. Det blir mindre resursslöseri och mindre utsläpp av växthusgaser. Kolkretsloppet sluts, och jordbruket blir mer hållbart.
Det lilla kolkretsloppet som du och jag skapar hemma i köket och i trädgårdslandet kanske inte gör en stor skillnad för jordklotet. Men det ger oss en stor glädje att se hur det påverkar vår odlingsjord och allt som växer i den; och summan av kardemumman är densamma:
Varje bokashihink du gräver ned skapar som ett litet lager av kol, ett hållbart sätt att binda energi i jorden på. Bokashi ger både batterier och energiladdning på samma gång, allt i en liten hink.
/Jenny Harlen, bokashi.se
Så här gör man en jordfabrik
En ”jordfabrik” är ett bra sätt att göra jord med bokashi när det är krångligt att gräva ute. Eller om du vill producera ”finjord” inomhus till vinterns omplanteringar.
Begreppet är ganska brett. Vi hittade på ordet ”jordfabrik” här hemma vid köksbordet för många år sedan och har fastnat för det. Egentligen handlar det om ett ställe där man gör jord av sin bokashi (eller för att vara exakt, berika den befintliga jorden med bokashi) någon annanstans än där man tänker odla.
Det kan vara inomhus eller utomhus. Utomhus är det oftast i en odlingslåda eller pallkrage (eller helt enkelt en mindre del av rabatten) där man väljer att odla jord istället för att odla annat. Ett ställe där man kan gräva ner hink efter hink bokashi för att sedan kunna komma förbi med en hink eller skottkärra för att hämta bokashi-fin jord till perennrabatter och andra odlingsprojekt. En utomhus jordfabrik kan man ha i många år, här hemma har vi en stor jordfabrik i trä vi har hållit på med i 8-9 år utan att göra mer än att gräva ner bokashi och hämta ut kärra efter kärra med jord. Jord som motsvarar den finaste gödsel man kan tänka sig.
En sådan jordfabrik blir väldig stark i slutändan och måste spädas ut. Då är det man-tager-vad-man-haver som gäller. Har du en hög med dagstidningar eller kartonger, in med dem bara. Eller en hög med ensilage, vass, sågspån, halm, löv — vad som helst som har lågt näringsvärde för att kunna balansera upp den kväverika bokashin.
En jordfabrik inomhus är lite annorlunda. Den är oftast en balja, låda eller hink som är lagom stor till att ha inomhus i värmen. Grundprincipen är man varva bokashi och ”fuljord” i den, hälften var brukar vara perfekt. ”Fuljord” har man oftast hemma efter en odlingssäsong: gamla krukväxter, överbliven planteringsjord, misslyckade sådd mm. Samla det under växtsäsongen så har du en perfekt resurs till din jordfabrik.
Syftet med en inomhus jordfabrik är att fixa lite finfin planteringsjord till inomhusbruk under senvintern. Tänk omplantering av krukor, omskolning av småplantor och en bra start till tidig sådd som chilis och tomater. Det är inte meningen man ska hålla på med jord inomhus jämt, allra bäst är ju att gräva ner sin bokashi direkt på odlingsstället. Men ibland är det oerhört praktiskt att kunna få fram näringsrik planteringsjord när marken ändå är frusen ute.
Så hur gör man?
Egentligen är det hur enkelt som helst. Du behöver en balja/låda/hink och lika mycket fuljord som bokashi. Har du ingen fuljord hemma kan du köpa säckjord, det räcker med den billigaste om inte du vill ha annat.
- Hitta en balja, låda eller hink i en lagom storlek. 30-50 liter brukar vara bra. Men det spelar ingen roll om den är större eller mindre, bara du kan hantera den — tänk på hur tung den kommer vara när den är full! Du behöver inte ha lock om den ska stå inomhus, då ett jordlock ändå fungerar bättre än en plastlock.
- Ställ din balja/låda på ett varmt ställe, den varmaste du har råd med om du vill att processen ska gå fort. Har du inte bråttom är det inte så noga med temperaturen. På ett uppvärmt golv kan man räkna med att bokashi blir till jord på ett par veckor, i en kall källare kan det ta veckor eller till och med månader. Men jord blir det.
- Börja med något absorberande i baljan/lådan. Om din fuljord är torr är det inget problem, den kommer absorbera fukten från bokashin. Men annars är risken att jordfabriken blir blöt i botten och det är aldrig trevligt. Biokol är superbra som startlager, och eftersom den kommer att laddas med kväve från vätskan i lådan så är det är en win-win lösning. Annars funkar det bra med äggkartong, tidningspapper, sågspån, vad du nu än har.
- Varva lager på lager med fuljord och bokashi och rör gärna om lite så matresterna får så mycket jordkontakt som möjligt. Det är trots allt kontakten mellan jord och bokashi som gör att processen kommer igång.
- Om du har större bitar mat i bokashihinken så kan du gärna hacka dem till lite mindre bitar, så att de då får mer jordkontakt. Om du vet i förväg att du ska använda en bokashihink till att göra en jordfabrik är det absolut värt att hacka allt i mindre bitar från början. Processen går så mycket snabbare då. (När man gräver ner bokashi i landet är det inte så noga, det spelar inte så stor roll om det tar lite längre eller kortare tid. Men i en jordfabrik inomhus är det trevligare om processen går snabbare.)
- Toppa med ett jordlock. 5-10 cm är bra. Lägg gärna en tidning eller handduk över för att balansera fukten men annars behöver du inget lock. Oftast fungerar det bättre utan lock faktiskt, lådan kan andas ungefär som en vanlig bokashihål i marken.
- Ha lite koll på fuktigheten i din jordfabrik. Den ska ständigt vara lagom fuktig, ungefär som vi vill att normal odlingsjord ska vara. Inte för blöt, inte för torr. Vattna om det är för torrt, ventilera om det är för blött. Men oftast du behöver inte göra någonting.
- Rör helst inte om. Många gör det för att det känns som det snabbar på processen — och det gör det. Det är faktiskt roligt att greja med också, så jag förstår precis om du vill röra om då och då och kolla. Men när den första undrar-vad-som-händer fasen har gått över är det lika bra att låta vara. Orsaken ? För att när syre kommer in i processen omvandlas en del av kolen i jorden till koldioxid och metan och släpps ut i luften. Själva gaserna är inget problem, det är så små mängder vi pratar om här. Men den energi som omvandlas gör bättre nytta i jorden, så kan den stå orörd ett tag är det absolut bättre.
- Se till att själva matresterna aldrig får vara ute i öppna luften. Om du rör om, kolla att allt är övertäckt med jord efteråt. Då fungerar processen som bäst.
Hur lång tid tar det? Det är helt upp till dig.
Om du verkligen curlar din jordfabrik — ställer den på varmgolv i badrummet, har i pyttesmå matbitar, blandar 50/50 jord och bokashi med jordlock kan det gå så fort som två veckor. Kanske till och med snabbare.
Men frågan är om det är så viktigt? Har du ett panikbehov av bra jord till att plantera om chilisådden är det en sak. Behöver du bara ha lite bra jord vid slutet av våren till omskolning mm är det inte fullt så bråttom och då kan du ställa din jordfabrik mindre varmt och låta naturen tar sin tid. Testa lite med olika varianter så kommer du snabbt fram till vad passar dig bäst.
Och om inte allt är färdigt så är det inte heller så noga. Plocka ut de tröga delarna och stoppa dem i nästa jordfabrik bara.
Kan man bygga på en större jordfabrik med nya bokashihinkar?
Javisst, inga problem. Använd en större låda bara och fortsätta att varva så länge du vill. Se till bara att alltid ha ett jordlock. Det som är längst ner kommer att bli färdigt först men det gör inget om man inte behöver använda jorden direkt.
Du kan även göra en jordfabrik utomhus i en kallbod eller ett garage. Även om det fryser därute. Följ samma procedurer, allt kommer att funka på precis samma sätt men tar bara längre tid. Det hänger på värmen: så fort det blir varmt kommer processen igång. Har du möjlighet är det bra att ställer ut jordfabriken i solen till våren, lägg en mörk pressening eller svart sopsäck över för att skapa värme.
Allt blir jord, superfin jord faktiskt. Skillnaden är bara tiden. Och det beror helt och hållet på värmen.
Så inget hokus-pokus här inte. Gör precis det du har lust till. Men ha lite koll på fuktigheten i jordfabriken, och har du möjlighet att ställa den varmt så kan du lika gärna göra det.
Lycka till som nybliven jordfabrikant!
EM – vad är det, egentligen?
Många är nyfikna på detta med EM. Vad är det? Och var kommer det ifrån?
EM, eller Effektiva Mikroorganismer som det heter på riktigt, är en unik blandning av goda bakterier och jästsvampar. Varje mikrob är nyttig på sitt sätt, men tillsammans blir de mycket mer. De hjälper till att skapa en miljö som är hälsosam – både i jorden, i magen och i ett vattendrag.
Det finns bara en moderkultur i allt som har med EM att göra. Från detta koncentrat, som heter EM-1®, gör vi vårt Bokashiströ. Man kan göra sitt eget strö med hjälp av EM-1®, och även göra en EM-spray/Bokashispray genom att brygga med melass – det blir ungefär som Bokashiströ fast i flytande form. Och då heter det EM-A (A:et står för aktiverade), eller Microferm.
Gör eget Bokashiströ – recept.
Gör egen EM-spray – recept.
EM-1® (koncentratet i flaskan) kan man inte göra så mycket med direkt – det är när man aktiverar det med hjälp av melass och värme att EM-mikroberna väcks till liv och kan börja jobba.
För mikroberna själva spelar det ingen roll om de placeras i en hink med matrester, i en pöl med grumligt vatten, i en jordhög utan maskar och annat liv. De tillför liv direkt och gör miljön de hamnar i mer levande och mer hälsosam.
Och sedan då? Bara de får något att äta (organiskt material som finns i jorden eller vattnet) och lite värme mår de bra och förökar sig snällt. Varje 20:e minut kommer en ny runda med mikrob-bebisar. Därför kan en liten dos EM göra så stor skillnad
Magin ligger i kombinationen av bakterier
Bakterierna i EM är inte så märkvärdiga i sig, men det är just kombinationen som gör de så nyttiga. Denna optimala kombination tog Professor Terou Higa fram i sin forskning på 80-talet på Universitetet i Okinawa. Otroligt många kombinationer testades innan just denna blandning blev till. Och det är precis denna blandning som är så märkvärdig. Och just denna blandning som all forskning är baserad på. Vill du vara säker på att du använder EM-produkter som baseras på just denna kombination av mikrober så är det denna symbol efter EM du ska hålla utkik efter – EM-1® eller EM®. Ser du inte den så har du antagligen en av många kopior av original-EM-blandningen som finns i världen.
Är det inte bara mjölksyrning?
Eftersom Bokashi fungerar som en slags mjölksyrejäsningsprocess undrar många om de inte kan fixa det själv, som vilka som helst mjölksyrade grönsaker.
Svaret är nej. Man kan mjölksyra vad man vill i livet men det blir inte EM för det. Det som händer i köket med fermentering i hinken är bara en del av Bokashiprocessen. Det som händer i jorden är bra mycket viktigare. Och det är därför man har just den här blandning av mikrober till hands – för att skapa ett bra mikroliv i jorden. Och detta med att fixa jorden är mycket mer komplext än att ta hand om några matrester i en hink så de inte ruttnar.
Bokashi blev en lyckad bieffekt
När EM var i sin barndom fanns inte Bokashi. Meningen med EM var att det skulle kunna vara ett nytt sätt att skapa ett levande jordbruk – och nu är det på god väg att hända i många länder.
Att man kunde slänga matrester i en hink och konservera dem var mer av en lycklig slump, ett suveränt sätt att lösa två vardagsproblem – matavfall i hemmet och dålig jord i trädgården – med en och samma lösning: Bokashi.
Det som är allra viktigast med Bokashi är vad EM-mikroberna tillför i jorden. Att det blir en sund, levande och hållbar miljö där nere. Att de gör livet lite enklare i köket är en bonus, egentligen.
Kan man göra egna EM-mikrober då? Nej. Man kan brygga EM-A från en flaska koncentrat eller göra eget Bokashiströ från samma flaska. Men att själv gör koncentratet går inte. Om man inte är mikrobiolog med tillgång till all teknik som finns i labbet, vill säga. Och licens att använda just detta recept som finns i EM®.
Det finns olika förslag till hopkok på nätet. Och visst kan det vara kul att testa. Precis som att man kan mjölksyra grönsaker hemma kan man lika gärna mjölksyra matavfallet. Men det blir inte EM för det. Den mikrobiella effekten i jorden uteblir då. Man har inte kontroll över processen hela vägen, helt enkelt. De forskningsresultat som har visats om mikroberna i Bokashi är baserade på EM® och inget annat.
Det kan lätt låta som vi skriver detta för att sälja fler flaskor med EM, men ett sådant företag är vi inte. Vi hejar gärna på och är glada för att så många vill fixa sina egna hinkar och testa att göra sitt eget Bokashiströ. Vårt mål är att så många som möjlighet ska kunna komma igång med Bokashi på sitt sätt. Och vi vet att det funkar att göra så.
Lite mer respekt har vi dock för själva EM-1®-koncentratet. Det är en fantastisk, och mycket värdefull, produkt. Något som faktiskt har så stora möjligheter att göra skillnad att vi har inte ens anat potentialen än.
Värdegrunden bakom prissättningen av EM globalt är fin: det ska inte kosta mer än vad fattiga människor har råd att betala. Nu pratar vi inte Sverige, inget är gratis här och vi har ju moms och frakt och allt, men tänk dig alla de drabbade utvecklingsländerna i världen. De har tillgång till EM för att det finns ingen girighet i kalkylen bakom.
Människorna där har tillgång till EM för att många hjälper till att jobba med det, sprider sin kunskap, delar med sig av sina erfarenheter, flyttar tunnor och vänder högar. Priset är överkomligt. Bara man får hem det riktiga koncentratet i stora dunkar så kan resten göras av de som bor i bygden, de som brukar jorden och de som behöver rent vatten från dammen.
Det är oerhört viktigt att de får rätt EM produkt så allt annat blir bra. Det är lika viktigt att de får lära sig hur man gör på rätt sätt. Svårt är det inte att hålla på med Bokashi och EM men hjälp till självhjälp måste vara rätt från början.
Här hemma kan inte vi lösa hela världens problem. Men något väldigt fint gör vi här i Bokashistugorna runtom i landet: vi sprider kunskap. Vi hjälpas åt så fler kan komma igång. Och vi hjälper till att skapa en bättre värld åt våra barn.
Mycket mer kan man läsa om EM här på EMRO hemsidan. http://www.emrojapan.com/about-em/about-em.html
Och här kan du läsa om Bokashiprojektet i Myanmar – som Jenny startade år 2018, som tack vare alla våra kunder på bokashi.se nu tar hand om tonvis med matavfall varje dag, och utbildar hela Myanmar om hur kretsloppet matavfall-jord-odling hänger ihop!
Jenny & Malin på bokashi.se
122 000 ton matavfall brändes upp
Även om jag tycker matavfall ska komma tillbaka till jorden där det hör hemma så behöver vi visst biogas. Och detta är sorgligt:
Om Stockholms län hade låtit förädla de dryga 122 000 ton matavfall som produceras av bland annat hushåll och restauranger till biogas hade länet kunnat vara självförsörjande av fordonsgas. Istället brändes matavfallet upp, enligt Länsstyrelsen i Stockholm.
Enligt Länsstyrelsen i Stockholm brändes 122 000 matavfall upp förra året i Stockholms län. Energigas Sverige har räknat ut att resterna hade kunnat förädlas till dryga 13,6 miljoner normalkubikmeter biogas vilket motsvarar samma mängd som idag säljs i länet.
– Den brist på fordonsgas som ibland råder i Stockholms län hade kunnat vara obefintlig om Stockholm förädlat matavfallet till biogas istället för att bränna upp det. Efter påtryckningar har dock initiativ tagits för att förbättra insamlingen från storhushållen och insamlingsmålen har höjts. Jag hoppas att det ska ge tydliga resultat i år, säger Anders Mathiasson, vd för Energigas Sverige.
När det gäller återvinning av matavfall ligger Stockholm långt efter många andra regioner. 2009 producerade hushållen, restaurangerna, storköken och butikerna i Stockholms län drygt 200 000 ton matavfall. 60 procent hade enligt Energigas Sverige kunnat omvandlats till fordonsgas. Återvinninegn ökar i länet men en majoritet av matavfallet slängs fortfarande tillsammans med övriga hushållsavfallet. I kombination med detta är infrastrukturen för att distribuera biogasen svagt utbyggd i länet. Nu byggs dock fordonsgasnätet ut i Stockholm och tankstationerna knyts direkt till produktionsanläggningarna.
Källa: recyclingnet.se
Minister vill stoppa matsvinn
YES!!!
Miljöminister Andreas Carlgren har i en intervju i Dagens Nyheter uttalat att han vill minska matsvinnet med 20 procent, fram till 2010.
Han vill också verka för att minst hälften av den mat som ändå slängs ska komposteras eller förvandlas till biogas.
– DET KÄNNS i hjärtat för var och en som slänger mat att det varken är bra för naturen eller befolkningen i en värld där miljontals människor svälter, säger han till tidningen.