Tag Archives: matavfall

“Vanlig” kompostering vs bokashi?

En fråga vi får ofta är “vad är det för skillnad mellan traditionell kompostering och bokashi?”

Svaret: rätt mycket.

Bokashi är egentligen inte “kompostering” som vi känner till den från förr. Vi borde kanske inte kalla bokashi för kompostering men det blev bara så.

“Vanlig” kompostering är en föruttnelsesprocess. Allt läggs på hög och allt eftersom blir det mull ut av det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen är aerobisk och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.

Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en anaerobisk process, luft vill den inte ha. Allra helst ska man gräva ner sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt.

Två helt olika tillvägagångssätt alltså.  Men de blir ju båda till jord i slutändan, så vad spelar det för roll?

Den stora skillnaden är denna: det blir mycket växthusgaser från en vanlig  komposthög. Det blir mycketlite växthusgaser från bokashi som grävs ner i jorden.

Är det bara du och jag som komposter spelar det inte så stor roll, men skulle hela världen börja kompostera skulle det bli oändligt mycket växthusgaser ut av det. Sådant har vi helt enkelt råd med, globalt sett.

Varje bokashihink som grävs ner i backen fungerar som en mini jordsänka. Alltså ett sätt att förvara kol i marken istället för i luften. Kol i marken är i princip mull/humus; kol i luften är koldioxid och metan — växthusgaser som vi inte vill ha.

Hur då?

Allt levande är ju kol. Vi är gjorda utav kol, allt som växer (eller har växt) är i princip kol: djur, träd, människor, blommor, papper, grönsaker, matavfall. När något växer är allt väl. När ett träd omvandlas till ett trähus är allt väl (kolet “förvaras” i huset). När matavfall ligger under jorden och omvandlas till mull är allt väl. Men när levande kol-grejer “dör”, alltså börjar ruttna, då omvandlas kolet till något annat. När det gäller matavfall och växtrester som ligger på hög så är det koldioxid och metan man får.

Detta kan undvikas genom att göra något anaeorobiskt ut av det hela. Men en kompost som är anaerobisk vill ingen har, den luktar och  kommer på fel fötter (om inte vi jämt vänder den). Genom att lägga ditt matavfall i en bokashihink, syra det, sedan stoppa ner det i jorden så skapar du en anaerobisk process som är faktiskt sund.

Mycket lite koldioxid/metan släpps från hinken när du öppnar den för påfyllning (annars hade den blivit till en ballong under tiden). Och mycket lite släpps ut när bokashin grävs ner.

På köpet får du mycket mer jord från det hela eftersom ingenting slösas bort.

Foto: Jenny Harlen

So far so good, men man får väl bra jord från en vanlig kompost?

Visst gör man det, har man hållit på länge med kompostering blir man överlycklig över skatten man får varje gång man sprider ut den färdiga komposten.

Men något som är lite sorgligt (utöver kolförlusterna) är att man även förlorar en hel del av den näring som finns i växt- och köksrester när man komposterar på hög (oavsett om komposten är varm eller kall).

En trädgårdskompost har inte så mycket näring från början men en traditionell kökskompost har däremot ganska mycket näring på grund av matresterna. Men mycket av den näring som finns sipprar ut pö om pö. Den hamnar i marken under komposten, oftast till ingen nytta eftersom inget kommer att växa där.

Men även om all näring skulle sippra ut från komposten (vilket den inte gör) blir det bra ändå: den fina mullen man får från komposten är fantastisk fin jordförbättring, oavsett om den har mycket näring eller lite. Den gör jorden där den hamnar mer mullrik, lättare och skönare att hantera, trevligare för växterna och mikrolivet.

Med bokashi å andra sidan kan du punktförbättra landet direkt. Om du, till exempel, gräver ner en hink med bokashi i en pallkrage där du ska odla squash till våren vet du att precis all näring kommer tillgodo för squashen. Inget hinner sippra ut (även om den står några månader) och den fina mikrovärld som skapas på plats av mikroberna, maskarna och deras kollegor blir inte störd. Får de jobba i fred med sina tunnlar, vätska, mineralskapande med mera, får vi en bättre jordstruktur. Allt sådant gynnar våra växter.

Går vi ner på molekylnivå finns det även skillnader. Det som händer när ett bananskal, till exempel, ruttnar på komposten är att proteinstrukturen förstörs. Det blir ju till mull allt eftersom fast utom lättillgängliga munsbitar som mikroberna kan tugga i sig. Det som händer i en bokashihink är att proteinerna i bananskalen spälkas upp i sina aminosyror. Dessa är värdefulla för mikroberna båda i hinken och i landet sedan eftersom det är något de kan “tugga i sig” direkt.

Och det är just detta som gör att bokashiprocessen går så snabbt. Inget hokus-pokus alltså, utan att man skapar en väldig fin och effektiv servering av matresterna för småkrypen som gör resten av jobbet.

Som jämförelse kunde man tänka sig ett julbord med, på det ena bordet, en gris; på det andra bordet de vanliga köttbullarna, sillbitarna och skinkskivorna. Vilket bord väljer du?

Bokashi är för mikroberna vad julbordet är för oss. Fixfärdig och enkel väljer vi alla.

När mikroberna i jorden stoppar i sig allt gott från sitt julbord, alltså bokashihinken som du har grävt ner åt dem, så förvaras en hel del av näringen i sina kroppar. De lever inte särskilt länge (och det kommer en ny generation mikrober var 20:e minut typ), och alla dessa “döda” mikrober är fantastiskt nyttiga för jorden. Det är dem maskar och andra småkryp lever av. De som inte äts upp fungerar som långtids förvaring av näring i mineralform (processen heter mineralisering) och det betyder att näringen inte sipprar bort från landet utan stannar mer eller mindre på plats.

En bättre hantering är svår att hitta, egentligen.

Det är mycket som händer som vi omöjligt kan se. Däremot kan vi se när våra växter mår bra, och det gör vi alla som har hållit på med bokashi ett tag.

Så nästa gång någon frågar dig vad det är för skillnad mellan kompostering och bokashi kan du förhoppningsvis klara av svaret. Inte är det nödvändigt att ta allt det här med grannen men det kan vara intressant att känna till (hoppas jag!).

Dra gärna det där med växthusgaser. Och att det är oftast enklare i vardagen att slippa fylla på, vända och gräva ut en kompost som tar två-tre år att bli kvar och blir inte så näringsrik som man tror.

Men  även detta att man tar näringen i princip direkt från matbordet i köket till nästa års squasharna och morötterna.

Då blir det kanske busenkelt att förstå.

Bokashi i Nya Zeeland

Jag vet, det ska heta “på” Nya Zeeland. Men för mig är Nya Zeeland ett land och inte en ö så det får bli “i”. Jag har växt upp i Nya Zeeland, ett helt underbart land precis som de flesta tror! Men väldigt långt bort från allt annat i världen. Nyfikenheten växer och växer och till slut måste man bara ut och utforskar världen.

Men denna film från Nya Zeeland gjorde mig till en “proud kiwi”, stolt och nöjd att så många i detta lilla land har bestämt sig för att göra skillnad. I all enkelhet — som vi brukar göra det mesta downunder. Och med hjärta och vilja — som är också rätt typiskt.

Visst har de ett helt annat klimat i Nya Zeeland, man kan odla året runt på nordön och det finns väldigt många vinodlingar . Tropiskt är det inte men att göra Bokashi utomhus är inte svårt, vilket underlättar väldigt.

Här i Sverige har vi helt andra förutsättningar med klimatet vilket gör att vi måste ha en varm plats till bokashitunnor inomhus för att fixa storköks-bokashi. Men vill man så går det; det är något vi får börja ta tag i och testa olika tillvägagångssätt. För det är ju ett hållbart sätt att ta hand om matavfall, även om det för oss här och nu är det ovant i ett större sammanhang.

Små-bokashi kan man lätt komma igång med på vilken arbetsplats som helst. Det var härligt att se att folk går hem från jobbet med en bokashihink som om det var lika normalt som en ipad. Det är kanske där man ska börja? Att hjälpas åt småskaligt?

För att testa möjliga logistiklösningar i gruppodlingar och storkök/restaurang miljöer har vi tagit hem några stortunnor för test. De är i princip stora soptunnor med bottenplatta, kran och lufttät lock. Precis som vanliga kranhinkar fast de rymmer 120 liter. Den första test gör Farbror Grön och gänget i deras stadsodling i Västerås — exakt hur de kommer att göra få vi se sedan. Det är nog logistiken som blir svårt — vart man skall ställa den så det blir enkelt för folk att tömma sin bokashi, tillräckligt varmt och lagom enkelt att rulla fram till odlingen.

Foto: Jenny Harlen

Självklart kan man även fixa en egen stortunna om man är lagom händig. Kommunen eller det kommunala sopbolaget har oftast tunnor över som man kan modifiera.

Allra viktigast är att vi börjar tänka nytt, på var sitt håll. Det blir nog inte perfekt första gången, men allt eftersom kommer det landa i något som känns självklart och naturligt.

Men det vore ändå kul med en studiebesök till vingården där på Waiheke Island utanför Auckland för att se precis hur man gör?!

images-3

Omvandla en bikupa till bokashi jordfabrik!

Du vet nog hur det är: man sparar något för att den måste väl vara bra att ha. Till något. En dag. Och plötsligt händer det — man vet precis vad man ska ha det till.

En jordfabrik!

Känner du någon som håller på med biodling kan du kanske få tag i en bikupa, ny eller pre-loved. De har olika delar, man staplar dem på varandra och sätter på locket. Det finns även en plastgaller i systemet som kan vara bra att ha mot marken.

IMG_1145

Eftersom bikupan var ny och vi höll på att måla garaget slängde jag på lite rödfärg. Gör inte det! Färgen fastnar inte riktigt, vanlig färg är nog mycket bättre.

IMG_1144

Men trots den ojämna färgen kommer bikupan att vara toppen som jordfabrik. I all enkelhet.

IMG_3292

Nu står den utanför vedskjulen på en unken markbit som en vacker dag ska omvandlas till rosrabatt. Under sommaren har jag dumpat en massa grenar och löv från trädgården där och tanken är att flytta bikupan några decimeter då och då så det kan kör igång hela landet.

IMG_1147

En sådan bikupa är faktiskt ganska stor, det var inget problem att dumpa två bokashihinkar i den och gott om plats kvar. Här har jag täckt över bokashin med en del uppklippta grenar för att ge maskarna något mer att jobba med. Slängde även i en hink gammal jord som nog hjälper till. Gick förbi igår med en hink helt vanlig trädgårdsrens och lastade in det. Som en minikompost helt enkelt.

Jag tror det kommer bli toppen, speciellt på vintern när man ibland står med en bokashihink i handen och ingen plats att bli av med det.

Misstänker dock att locket kommer blåsa bort i den första höststormen så ska leta fram en passande sten att ha på toppen.

Berätta gärna om du har gjort något liknande!

 

Två sidor med Bokashi i Mariestads Tidningen!

Foto: Jenny Harlen Foto: Jenny Harlen Det finns vardagshjältar här i världen.

Som Stig och hans fru Karin som har börjat med Bokashi och vill se till att fler börjar ta hand om sitt matavfall på ett vettigt sätt. Han har skickat in medborgarförslag och har kämpat med politiker och tjänstemän utan att komma någonstans.

Då tog han upp det han vill säga i tidningen — och fick gehör. Ni som bor i Mariestad känner kanske Stig Ljungwald, han håller kurser om både det ena och det andra och har det senaste året haft ett flertal kurser i hur man gör just Bokashi.

Frivilligt, för att han är så pass engagerad att han vill att andra ska få upp ögonen just för hur mycket vi själva kan göra hemma, med eller utan politikernas  insats.

Han berättar om hela Bokashiprocessen för journalisten och säger: — Förhoppningsvis får fler människor upp ögonen för kretsloppet och hur vi gemensamt kan jobba för en hållbar utveckling.

Det känns bra att veta att vi är många som håller på med Bokashi i det tysta, allt eftersom kommer det blir en gräsrotsrörelse som gör skillnad. Att ta hand om vårt eget matavfall är trots allt en av de enklaste sakerna vi kan göra här hemma.

För varje hink blir världen en lite, lite bättre plats.

Fotnot: En insändare i samma tidning var intressant — det bekräftar att det finns en stark vilja hos oss vanliga medborgare att göra rätt. Att ta hand om miljön och tänka till. Heja!

Foto: Jenny Harlen Hela artikeln kan man bara läsa om man prenumererar på Mariestads Tidningen. Här finns länken i så fall! https://mariestadstidningen.se/kundservice/prenumeration/inloggning/?redirectToURL=/mariestad/article1592222.ece

Smart lösning för blöta matrester

Foto: Jenny Harlen

Fick hem den här från Ikea häromdagen, jag tror det kommer  vara riktigt bra i kombination med Bokashihinken.

Ibland kan det vara svårt att ta hand om blöta matrester. Du vet, kaffesump som droppar i all evighet, potatisskal som har blivit blöta, tepåsar som är tjocka med vatten.  För mycket sådant i en Bokashihink ställer oftast till med problem: fukt är lika med lukt i bokashivärlden.

Lösningen är att låta den värsta fukten torka upp först. Annars får man ta upp överflödig vätska i själva hinken. Har man en kranhink är det oftast inte något problem men i en grön hink där man använder papper för att ta upp fukten kan det vara skönt att ha lite torrare matrester.

Just nu har jag den på diskbänken men funderar på att flytta ner den till återvinningslådan under diskbänken. Där kan den sitta på bokashihinken och samla lite smått och gott under dagen.

Nackdelen med denna är att det finns inget lock. Står den öppen på sommaren kommer det blir bananflugor, så jag får se om jag kan hitta en tallrik eller något som passar. Annars blir det bra att ha resten av året och på sommaren kan jag ha något annat.

Jag tror Ikea har tänkt den här till ett miniatyr diskställ men det spelar ju ingen roll. Testa kan man ju göra med allt!

Jag vet att många kämpar med kaffesump och blöta rester, den här kan kanske vara en lösning för er? Eller triggar någon annan idé som skulle kunna funka ännu bättre.

Skulle gärna höra hur ni gör: om ni har en fiffig lösning som skulle kunna vara bra för andra. Eller vad ni kommer fram till om ni testar denna.

Foto: Jenny Harlen

 

Boholmen heter produkten, det är två delar som sitter i varann, den översta med dräneringshål. Kommer inte ihåg exakta priset men det var runt hundralappen. Finns i köksavdelningen, inte där man köper redskap och sådant men i själva byggavdelningen. Nära återvinningshinkarna och lådinredningen. Lycka till!

Biopåsar gör vintern lite enklare

Nu har vi testat biopåsar i Bokashihinkarna under några år, slutsatsen är att de är verkligen bra att ha. Enkla och praktiska. De fungerar bra i jorden. Och inte minst, de gör vintern betydligt lättare!

I början trodde vi alla biopåsar var lika. Så var det inte! De flesta är rätt tunna och är säkert bra om man ska bara bära ut lite grönsaksrester till utekomposten. Men det vi var ut efter var en biopåse som skulle kunna stå fullastad med alla möjliga matrester i kanske ett halvt år. Utan att spricka eller ruttna bort.

Biopåsar är gjort ut av majs på något sätt. (Och tyvärr vet vi inte om det är GMO majs eller inte.) De ser ut ungefär som vanliga plastpåsar men när de kommer ned i jorden bryts de ner som vilken annan organiskt material som helst.

Det innebär att man kan fylla biopåsen med Bokashi och sedan plantera hela påsen. Rätt som det är. Så himla mycket enklare tror jag inte det kan vara.

När påsen med Bokashin kommer ned i jorden blir det till jord precis som vanligt. Processen tar längre tid att komma igång eftersom påsen är lite i vägen men maskarna brukar hitta in rätt fort ändå. Vill man köra igång det hela lite snabbare är det bara att hacka upp påsen lite med en spade när man planterar den i jorden. Efter ett tag är matresterna borta men remsor av biopåsen brukar ligger kvar ett tag till. Men även de blir borta under jorden allt eftersom.

Så hur gör man? Så krångligt är det inte. Man gör precis som man brukar göra med en grön hink (en vanlig hink utan kran alltså).

— Sätt biopåsen i hinken precis som en vanlig soppåse. Bottnar med lite tidningspapper (eller trä- eller halmpellets eller liknande).

— Fyll på med matresterna och strö på Bokashiströ som vanligt. Locket ska sitter på så det blir lufttät, precis som vanligt.

— All mat kan vara med men eftersom biopåsar oftast förvaras ganska längre är det bra om innehållet är så torrt som möjligt. Gärna lite för torrt då matresterna brukar bli blötare allt eftersom. Om resterna kan få rinna av innan de går ner i hinken blir det enklare, inte minst kaffesump.

— Då är det bara att knyta ihop påsen och göra något med den! Den vanliga jäsningstiden (2 veckor) gäller fortfarande så se till att påsen ligger någonstans varmt (inomhus) de två första veckorna. Sedan kan du bunkra dem utomhus hur länge som helst i kylen, har du en gammal tunna eller låda att ha de i blir det snyggare. Ett stort plus är man behöver inte skölja ur hinken efter användning. Man behöver inte heller så många hinkar, det går att använda samma hink jämt om man kombinerar med biopåsar.

— Så, bara att lyfta över till förvaringsstället. Och planterar när det väl passar!

Det vi var ut efter i början var ett sätt att göra Bokashi enklare — både i köket och i trädgården. I köket är det klart smidigare att inte behöver skölja hinkarna, och dessutom att man inte behöver så många hinkar. Sedan är det ganska bekvämt ibland att slippa tänka på var man ska använda Bokashin — lägga man det bara på hög så finns det när man har ett trädgårdsprojekt på gång. Ett plus för många är att man slippa se på matresterna igen, vi är alla olika men det är ju trevligare att bara har med en anonym påse att göra. Och för många är det jobbigt/tråkigt att gräva. När det väl är dags kan man kanske får hjälp att ta hand om alla påserna på en och samma gång.

Det vi inte hade  räknat med från början var hur bra detta skulle bli som lösning på lite mer “offentliga” ställen. Förskolor, kontor, fikarum och kaféer. Ställen där det inte finns någon “mamma” (ehem…!) att ta hand om hinken, tömma, skölja, ja, du vet. Är det bara en påse att knyta ihop och lägga undan så är chanserna större att det blir gjort. Det är också klart trevligare för den som sedan tar hand om påserna, om det är en anställd med trädgård hemma, en granne som odlar, barnen på förskolan som ska odla lite.

Ett plus till är att man inte behöver en massa hinkar. Egentligen räcker det med en enda som man byter påsarna i jämt. På skolor och personalkök där hinkarna fylls rätt fort är det ett bra sätt att ta hand om lite större mängder med matavfall.

Hur som helst man gör så är det viktigast är det blir av. Kan vi göra det lite enklare för oss så är det visst värt det!

/Jenny

ps Biopåsarna vi använder komma från svenska företaget SanSac. De finns i många olika storlekar (och även tjocklekar) men vi använder den som passar bra i “vanliga hinkar”. Hör av dig till dem direkt om du har företag och behöver lite större mängder, de säljer bara till företag. Annars finns dessa påsar att köpa på bokashi.se under Bokashi Tillbehör, länken finns här. Det finns även en produkt på marknaden som heter Biobags, ett norskt företag som har ett samarbeta med SanSac och de har många bra produkter. Men tyvärr är de biopåsar de har valt att sälja på konsumentmarknaden (Clas Olsson mm) inte tillräckligt bra som Bokashi förvaring. Tipsa gärna om du kommer över något annat som fungerar bra!

Funkar det med Bokashi från skolor, kontor och kaféer? Vi testar!

Så här kan det se ut hos oss ibland. Och ibland undrar man verkligen vad man håller på med…

Vi får in rätt mycket Bokashi hemma hos oss. Oftast i form av biopåsar i sopsäckar. Just nu hämtar vi all matavfall från en förskola i stan, all kaffesump från ett lokalt kafé och all matavfall från ett kontorshus där uppemot 40 personer  jobbar. Plus det lilla vi producerar själv hemma hos oss.
Så det blir ju en hel del att ta hand om!

Och varför kan man fråga sig! (Och det gör vi faktiskt ibland :-))
Egentligen för att vi behöver en hel del Bokashi till vår egen lilla köksträdgård. Odlar man så kommer man inte långt med det lilla matavfallet man producerar själv. Men också för att vi vill veta hur det är att ta emot Bokashi på det sättet, hur man gör rent praktiskt, om det är jobbigt eller inte.

Från förskolan Eldflugan hämtar vi nu under vintern eftersom det är svårt för dem att ta hand om sina hinkar själva. Resten av året är de jätteduktiga att göra jord i pallkragar och odla tillsammans med barnen. Men som de flesta andra förskolor producerar de mer Bokashi under året än de har behov av själva, visst är det bra om man kan hjälpas åt då. Nästa år är det kanske någon annans tur att hämta, men just nu är det intressant för oss att se hur det fungerar.

Det blir 40-50 liter i veckan tror jag (har inte räknat så noga). Vi har en nyckel till deras förråd och hämtar säcken var eller varannan vecka. Hem med den, in i skottkärran och sedan droppar vi påsarna i komposten.

Dessa två komposterna flyttade vi under hösten till ett ställe där vi ska bygga en ny odlingslåda nu till våren. Vi har tänkt bygga lådan runt dem och sedan bara skakar ut innehållet på plats, direkt i lådan. Täcker över med jord och planterar sedan. Så egentligen använder vi komposterna bara som förvaring just nu, och sedan ska vi flytta dem till nästa byggplats och köra samma grej. (Detta kunde man göra med vilken bottenlös tunna som helst egentligen, men man tager vad man haver…)

Samma sak gör vi med Bokashipåsarna vi hämtar från kontorshuset “Huvudkontoret” i Säffle. Det blir nog 30-40 liter i veckan, mycket kaffesump.  Vi har testat Bokashi där nu under ett år och det har funkat klockrent — vi är alla lika glada över att det blev av! Ska ta lite bilder snart och visa hur det går till ren praktiskt där i huset och vad vi har lärt oss.

Säckarna hämtar vi när vi har vägen förbi (Säffle är ju inte så stort!), de förvaras lufttätt i den varma källaren tills de är färdigjästa. Nästa steg är att göra en liten stadsodling bakom huset så all Bokashi hamnar på samma plats som det produceras. Visst vore det kul? Men ett steg i taget, vi vill ju först vara säkert att vardagen fungerar.

Och kaffehinkarna då? De är ju guld värda! Vi hämtar från Holgers ett mysigt konditori mitt i stan, det har vi gjort i ett par år nu. De samlar all kaffesump i hinkar i köket, staplar dom på bakgården och sedan hämtar vi när det passar oss. (Det låter ju som vi bara håller på med säckar och hinkar men det blir annat också!). Kvantiteten varierar, 2-3 kaffehinkar i veckan blir det nog. Själva hinkarna lämnar vi tillbaka eller ger bort, de är utmärkta som Bokashihinkar.

Kaffehinkarna gör vi inte jord av utan dumpar direkt under buskarna i trädgården. Det ser ju lite konstigt ut men vi bor ganska stort här på landet så det är inte så noga att allt ska vara snygg jämt. Kaffehögarna syns ju inte under snön och när våren väl kommer är det bara att kratta över lite löv eller något för att snygga till. Jag lovar, buskarna blir hur nöjda som helst. Eftersom jag är Bokashi-nörd vill jag även har EM under buskarna, då går jag bara runt då och då under sommaren och strör ut en näve Bokashiströ under varje buske. Detta kan vi lätt göra eftersom vi har så mycket strö här i huset, men det blir ju samma sak om man doserar lite utspädd Bokashi vätska från hinken på kaffehögarna. Mikroberna sprider sig i kaffet och ner i jorden.

Förra året hade vi inte lika många biopåsar att ta hand om varje vecka och då samlade vi många av dem i en vanlig soptunna på altanen. Det var smidigt och enkelt. Det spelar ju egentligen ingen roll hur man gör, bara att det inte är krångligt. Och att det blir av!

Viktigast av allt tycker vi här är att det går att hjälps åt. Vi har kommit fram till att det är inte alls lika jobbigt som vi hade tänkt oss när vi väl kom igång. Kan vi, så kan många andra! Vi är ju ingea proffsodlare, bara helt vanliga människor med en helt vanligt hus — detta kunde man även göra mitt i stan.

Det blir kanske inte så i framtiden att kommunen måste ta hand om allting. Kan vi hitta på egna lösningar som är bra för alla parter, varför inte? Riktig bra matjord kommer att vara en av de finaste resurserna vi har i framtiden. Men det är faktiskt något vi kan börja med att bygga här och nu.

På köpet är det ju ganska kul att hjälpas åt lokalt. Så mycket roligare när vi kan samarbeta med små enkla saker som inte kostar något och bara ger en bra känsla.

Men jag måste säga jag ser fram emot de tre nya odlingslådor som kommer till våren. Fullt med finfin bokashijord! Det gör vintern lite lättare att klara av!

Vinterförvaring av Bokashi


Det är nog ingen av oss som vill ha vinter nu.

Men. Inget att göra åt det.

Hur ska man göra med Bokashi under vintern då? Det kan jag säga är en fråga vi får jämt! Och helt enkelt är det inte här i Sverige. Men under åren har vi testat en del olika metoder och vilken du nu tycker är bäst beror helt och hållit på dig. Hur du bor, hur du odlar, hur långt du har till landet, hur mycket matrester du producerar…

Men här kan vi rada upp de idéer vi (och många fler) har testat. Bara att testa dig fram och ser vad du trivs med!

1. Varmkompost
Har man redan varmkompost så är det ju en enkel lösning. Bara att tömma hinken och gå därifrån. På plussidan så kommer komposten att håller igång längre in i vintern och kommer igång snabbare till våren. På minussidan förlora man alltid en del näring från en traditionell kompost. Men enkelt är det. Ett tips är att ta med en kassa papperskräp från köket när du går ut med hinken, skaka ut den över bokashin för att balansera kol och kväve i komposten och ta upp fukten. Lite jord eller löv då och då är också bra för att hjälpa det hela blir till jord.

2. Odlingslådor
Tills de fryser kan man gräva ner Bokashi men sedan kan man även vinterförvara bokashin i odlingslådorna om man hittar en fiffig lösning. Typ en lock på pallkragorna (bräder, frigolit eller något), bara att lyfta och slänga bokashin under. Funkar även med halm eller en trassmatta om man inte har djur på besök. Det blir ju ingen aktivitet i odlingslådan under vintern men processen kommer igång igen till våren. Varva gärna med löv, tidningar eller något, skotta jord över alltihop till våren. Det går även att ställa en bottenlösa tunna med lock direkt på odlingslådan och fyll på. Hos oss ska vi testa en bikupa (!) utan honungsplattorna i en av odlingslådorna. Den är gjort av frigolit och man stapla bara på en ny “våning” när man behöver det, den har en bra lock och galler i botten. Tror den kommer bli bra!

3. Lövsäckar
Nu är det dags! Samla TORRA höstlöv i plastsäckar och rader upp i växthuset, bakom garaget eller på altanen. Då är det bara att tömma bokashihinkarna i allt eftersom. Håll lufttätt med en påsklämma eller något. Blir det för fuktigt i säcken kommer det att lukta, släng bara i en tidning eller något för att ta upp fukten. Gammal torr jord är också bra att ha i. Till våren är det bara att ställa ut säckarna i solen, processen kommer i gång i värmen och blir till fin lövkompost — näringsrik och fullt med mikrober.

4. Biopåsar
Biopåsare är gjort ut av mais och blir till jord så småningom, de är ett enkelt sätt att vinterförvara Bokashi. Använder du gröna hinkar kan du ta påsen i hinken direkt från början, fyll på som vanligt och knyter påsen sedan. Ska den förvaras länge är det bra att slänga i en extra tidning för att absorbera fukten. Jag lovar att du kommer att undra vad du håller på med mitt i kallast februari när påsarna hopar sig men till våren är det en oerhört lyx att kunna fylla skottkärran med bokashipåsar och plantera ner dem i landet. Funkar lika bra med vanliga (lite tjockare) plastpåsar, men då måste man slänga plasten sedan. “Planterar” du hela biopåsar så är det ändå värt att hacka upp dem lite med en spade ner de kommer ned i jorden, annars tar de för lång tid att bryta ner. Förvara påsarna i en låda/tunna/säck eller något under vintern, de behöver inte vara varma.

5. Sommarkrukor
Inte så konstig som det låter! Under vårvintern kan man rader upp krukorna på altanen eller i garagen och förbereda dem till sommaren. En hink med bokashi till två hinkar med jord brukar fungera bra. Gör som vanligt med lecakulor och sådant och tänk lite på var rötterna kommer att hamna sedan — där ska näringen vara! Växterna mår väldigt bra i “Bokashi krukor” och dessutom får man fin jord att tömma i rabatterna följande höst. På pluskontot är också att man blir av med en hel del hinkar under vintern!

6.  Jordfabrik
Många har testat detta — att göra jord i en plastback inomhus — och visst fungerar det om det är tillräckligt varmt. 20 plusgrader behövs för att det ska bli någon fart i det. Men egentligen är det ingen storskalig lösning. Det är svårt att ta hand om en hel familjs matavfall på detta sättet. Men perfekt om man vill göra en egen blandning till omplantering i vårvinter. Ställ då “jordfabriken” så varmt som möjligt (intill en element?) och blanda för att snabba på det hela. I bästa fall får du jord i ett par veckor. Luktar det eller få du kondens på insidan av locket är det för blött. Torr kokosfiber eller torv tar upp fukten direkt i så fall.

7. En himla massa hinkar
Man behöver inte göra någonting egentligen — bara skaffar fler hinkar! De finns gratis på pizzerior och konditorier. Staplar dem i garagen eller vedskjulen och tar hand om dem till våren. De behöver inte står varmt.

8. I växthuset
Har man växthus så är det är bra vinterförvaringsställe för Bokashi, bara man skottar dit. Det blir ju lite varmare där och oftast har man inget annat på gång i växthuset. Säckar med löv kan ställas på bäddarna, klipper du små dräneringshål i dem så får du näring på plats. Gammal tomatjord kan man helrenovera genom att varva i säckar/blå Ikea kassor/lådor med Bokashi. Skönt att kunna återanvända det.

Nu finns det säkert fler idéer och jag skulle jättegärna höra om vad du har kommit fram till. Vi är ju pionjärer allihopa och allra bäst är om vi kan hjälpas åt och hitta metoder som funkar här i Sverige. Enkla, praktiska lösningar som funkar i vardagen.

Men lycka till! Och hör gärna av dig om du har några frågor!
/Jenny

 

Bli fadder till ett kafé!

Holgers är ett riktigt mysigt gammaldags konditori på torget i Säffle. Och sedan ett par år tillbaka har jag adopterat det!

Nja, inte så att jag sitter och fika jämt (fast det skulle vara lyxigt!) men att jag hämtar all kaffesump därifrån. Och det blir förvånansvärt mycket! Minst ett par stora hinkar i veckan, 20-25 kilo tippar jag.

Jag erkänner att jag var lite nervös när jag frågade första gången — skulle de tycker jag var en galning som går och rotar i andras sopor? Men nej. De var glatt överraskad, tyckte det var riktigt kul att kaffesumpen skulle komma till rätta. Sedan dess har de tömt all kaffesump i en hink under diskbänken där bak. Och varje vecka hämtar jag hinkarna. Svårare än så är det inte. Och det har blivit en trevlig liten veckorutin på köpet.

Nu har det blivit mycket kaffesump i trädgården hemma hos oss under de två åren! I början gjorde jag en Bokashi blanding ut av det men för att förenkla livet strö jag bara ut hinkarna direkt nu. Sköljer dem och slänger in i bilen till nästa turen. Det finns tydligen många delade meningar om kaffesump i trädgården men jag tycker det funkar bra till det mesta.

På vintern får buskarna var sin hink i tur och ordning, kaffet ligger som en brun klump tills det snöar igen. Till våren sprider jag bara ut klumparna under buskarna, så värst mycket jobb är det inte.

På sommaren tömmar jag hinkar direkt i rabatterna, de får alla sin kaffekick under säsongen. Rätt mycket kväve är det nog, det märks att växterna mår bra.

Men igår stod jag där med så många hinkar att jag visst inte vad jag skulle göra med dem. En hel skottkärra full med kaffesump — skulle ha tagit kort det såg så lustigt ut. Men som tur är håller vi på med en ny häck så det blev lösningen. Häcken har vi gjort det från sticklingar så den ser också rätt lustigt ut än så länge, några stora och några små. Men det blir nog bra till slut!

Först blev det lite kaffesump runt var och en. Sedan på med tidningspapper längs hela sträckan, en rejäl dos med kaffesump på varje och sedan några skottkärror med Bokashi jord från “jordfabriken”. Fullt med maskar och alldeles underbart! Sedan några fler skottkärror träflis som vi hade flisat i våras och nästan glömt bort. Klart!

Ingen aning hur detta kommer att gå men det blir nog bra?

Känns i alla fall helt rätt att ta hand om så mycket som skulle annars har slängt — och får en fin häck på köpet.

Men helt allvarligt — Holgers är ett litet kafé i en liten stad i ett ganska litet land. Slänger de 25 kaffesump i veckan hur mycket slänger vi inte totalt från våra kafér runt om kring i landet? Tänk om vi var och en kunde vara fadder till ett kafé och gör något gott med deras kaffesump.

Visst skulle det göra skillnad i slutänden?

122 000 ton matavfall brändes upp

Även om jag tycker matavfall ska komma tillbaka till jorden där det hör hemma så behöver vi visst biogas. Och detta är sorgligt:

Om Stockholms län hade låtit förädla de dryga 122 000 ton matavfall som produceras av bland annat hushåll och restauranger till biogas hade länet kunnat vara självförsörjande av fordonsgas. Istället brändes matavfallet upp, enligt Länsstyrelsen i Stockholm.

Enligt Länsstyrelsen i Stockholm brändes 122 000 matavfall upp förra året i Stockholms län. Energigas Sverige har räknat ut att resterna hade kunnat förädlas till dryga 13,6 miljoner normalkubikmeter biogas vilket motsvarar samma mängd som idag säljs i länet.
– Den brist på fordonsgas som ibland råder i Stockholms län hade kunnat vara obefintlig om Stockholm förädlat matavfallet till biogas istället för att bränna upp det. Efter påtryckningar har dock initiativ tagits för att förbättra insamlingen från storhushållen och insamlingsmålen har höjts. Jag hoppas att det ska ge tydliga resultat i år, säger Anders Mathiasson, vd för Energigas Sverige.
När det gäller återvinning av matavfall ligger Stockholm långt efter många andra regioner. 2009 producerade hushållen, restaurangerna, storköken och butikerna i Stockholms län drygt 200 000 ton matavfall. 60 procent hade enligt Energigas Sverige kunnat omvandlats till fordonsgas. Återvinninegn ökar i länet men en majoritet av matavfallet slängs fortfarande tillsammans med övriga hushållsavfallet. I kombination med detta är infrastrukturen för att distribuera biogasen svagt utbyggd i länet. Nu byggs dock fordonsgasnätet ut i Stockholm och tankstationerna knyts direkt till produktionsanläggningarna.

Källa: recyclingnet.se