Etikettarkiv: odling

bokashi, Bokashi i trädgården, Inspiration, Jord och kompost, Jordfabrik, Odling och stadsodling

Potatis – älskade knöl!

Lämna en kommentar

Ett (o)vetenskapligt experiment med potatis och bokashi.

Potatis måste ju nästan vara det allra bästa att odla, om man nu ska odla en enda sak. Hyfsat enkelt, med ganska lite arbete och (förhoppningsvis) ett fint resultat. Jag har odlat potatis lite sådär med vänsterhanden under några år, men i år ville jag satsa lite på potatisen och se om jag kunde få det att lyckas här hos oss – och dessutom MED bokashi.

Cherie, Amandine och Princess

Förutsättningarna var följande:

-Jag ville sätta tre sorters potatis, som alla var välbeprövad, certifierad sättpotatis; och jag valde Cherie, Amandine (jag älskar mandelpotatis!) och Princess.

-Potatisen skulle sättas i jorden under Kristi Himmelsfärd, dvs i mitten av maj, då vi skulle vara på landet. Potatisen hade hunnit sätta små groddar, men inte mer än så.

-Potatisen skulle klara sig utan omvårdnad en dryg månad, tills vi kom tillbaka till landet nästa gång.

-Vi hade tre olika ställen på vår gård, med lite olika förutsättningar, där potatisen skulle sättas:

  1. Fyra (dubbla) pallkragar som under vintern/våren använts som rena jordfabriker. Vi hade odlat tomater året innan, och sedan grävt ner några hinkar bokashi i varje pallkrage innan det frös. Nu i maj var det fin, svart lucker jord, vi tillsatte ingen extra eller blandade upp den färdiga bokashijorden. Vi satte potatisen i jorden, och lade lastpallar över för att skydda mot hundar och hästar som också bor på gården 🙂
  2. En liten odlingsplätt där vi året innan grävt ner bokashi, men inte hunnit odla något i, mer än rikligt med kirskål… Vi satte potatisen enligt gängse norm (efter att ha rensat bort kirskålen så noga det gick) och hoppades att den skulle hålla ogräset borta. Det växte också lite rabarber bredvid.
  3. Vi grävde upp grässvålen på en del av gräsmattan, vände svålen upp och ned och lade tillbaka den. Potatisen lades ovanpå det uppochnervända gräset, och sedan lade vi halm ovanpå. Halmen vattnades ordentligt innan vi lämnade det. Vi stängslade också av den lilla biten, så att inga ovannämnda djur skulle kliva i potatisen innan den ens hade hunnit komma upp.
Pallkrageodlingen i före detta bokashi-jordfabriker
Odlingsplätten (med kirskål!) med jordförbättring av bokashi
Gräsmatteodlingen täckt av halm

Sen åkte vi hem till storstan (efter att ha vattnat alltihop) och lämnade potatisen åt sitt öde. Det blev ju som bekant otroligt varmt i maj/juni, så vi fick be snälla släktingar att vattna lite medan vi var borta.

När vi kom tillbaka strax innan midsommar hade det växt fint. Inga blommor ännu, men fin, grön kraftfull blast. Jag tänkte väl lite att det kanske var det vi skulle få – alltså mest blast – eftersom vi planterat i så förhållandevis näringsrik jord. Men det är ju det experiment är till för!

Vi tittade till potatisen ibland, kupade halmpotatisen lite smått pliktskyldigt och inte så noga. Pallkragepotatisen gjorde vi inget åt alls. Potatisen i odlingsbädden lyckades hålla borta kirskålen i ganska stor omfattning, så det kändes lyckat. Vi vattnade inget mer, eftersom det regnade sen hela tiden, och det helt enkelt inte behövdes.

Resultatet!

I slutet på juli skulle vi ha en stor 50 års- fest på gården, vi skulle bli drygt trettiofem personer, och det skulle bjudas på grill och tårta, och målsättningen var att också kunna bjuda på egen potatis. Så någon dag innan festligheterna skulle vi börja ta upp potatis. Det var nervöst, vi hade inte vågat tjuvkika, och nu hade potatisen både blommat och mestadels blommat över, och den hade legat ungefär 10 veckor i jorden.

Vi startade med pallkragepotatisen (1), vi var ju lite skeptiska, det var kanske den delen av experimentet vi trodde minst på. Ren bokashijord, ingen kupning, och fantastiskt storväxande blast. Men redan nån minut in jublade vi – för så mycket fin potatis i så lucker jord att den nästan hoppade ut (nåja) hade vi inte kunnat vänta oss! I pallkragarna var det övervägande Cherie som vi har satt. Lastpallarna vi hade satt över som skydd, hade också skuggat potatisen bra – visst, några gröna exemplar fick vi plocka undan, men som sagt, mestadels fin, stor potatis! Lycka!

I den lilla odlingsplätten hade det också vuxit fint, men kanske något mer ojämnt. Vi försökte ta de största potatisarna och lämna de mindre kvar en stund till. Här var det svårare att gräva, men det berodde sannolikt på kirskålens rötter bl a.

Och i gräsmatteodlingen fanns mycket fin potatis – och på samma sätt som i odlingsplätten så var resultatet mer ojämnt, och vi plockade några kilo lite större potatisar och lämnade resten att växa till sig. Det var lätt att ta den, då halmen var lätt att gräva i, och vi hittade inte särskilt många gröna potatisar alls.

12 underbara kg hemmaodlad potatis 😍

Sammanlagt tog vi upp över 12 kg potatis, och bedömde att det kanske var en tredjedel av det vi satt. Inte bara var potatisen fin, den var också otroligt lätt att skölja av, och skalet var så tunt, så tunt.

Bara att spola av i några få sekunder!

Konklusion:

Orsaken till att pallkragepotatisen var ”färdigast” tror vi beror på att det var varmare i pallkragarna än på friland. Det blev lite mer skyddat och kunde växa snabbare. Bokashijord verkar alltså funka utmärkt – men i den sista pallkrage längst bort var jorden lite magrare och innehöll lite mer sand, och där tyckte vi nog att det det blev allra störst skörd.

Så till nästa år tänker vi nog: 1. späda ut den färdiga bokashijorden litegrann med magrare sandjord som vi har gott om, det tror vi kommer att funka mycket bra!

2. I gräsmatteodlingen kommer vi nog att göra jordförbättring med hjälp av bokashi, och sen fortsätta testa med halm som täckning.

3. Och i den lilla odlingsplätten har jag faktiskt planerat mer rabarber istället för potatis nästa år! 🙂

Och 50års-festen?

Potatisen gjorde stor succé, och vi hade en fantastisk dag-kväll-natt som sent ska glömmas! Hurra för jubilarerna – och potatisen!

Text och bilder: Charlotta Sairio

bokashi, Bokashi i trädgården

BIOKOL – DET SVARTA GULDET

Lämna en kommentar

Kombinationen av bokashi och biokol är magisk! Bottna din bokashihink med ett lager biokol så laddar du biokolen med näring och mikrober som gör nytta i jorden länge. Du kan också ladda biokol med bokashivätskan som du tappar ut din bokashihink. Biokolen fungerar då som närings­reserv som håller jorden i bra skick hela säsongen och många år framåt. Men vänta, vi börjar från början.

Vad är biokol?

Biokol framställs via pyrolys – en process där ett organiskt ämne upphettas till en hög temperatur i en syrefri miljö, så att det sönderfaller utan att förbränning sker. Alltså förkolnar utan att ge ifrån sig gas. I gamla tiders kolmilor staplade man veden så att man kunde tända på den, och när den väl brann så täckte man över med mossa och annat material så att syretillförseln ströps – och kvar blev en glöd som kunde glöda under flera veckors tid tills all ved förkolnats. Dagens process är i princip densamma, men har med tiden förbättrats ytterligare så att den ännu effektivare bibehåller koldioxiden i kolet, och mindre mängd gas avges.

Biokol får kallas för biokol när förbränningsprocessen varit tillräckligt syrefattig och ingen koldioxid har bildats.

Visste du att – 1 kg biokol i jorden motsvarar 3,6 kg koldioxid i atmosfären!

Varför ladda biokolen?

När kolet sedan kommer i jorden så tar det lång tid för det att brytas ner. Biokol är mycket stabilt i jorden, och man räknar med att halveringstiden ligger nånstans mellan 1500-5000 år! Men – om du gräver ner biokol i sin rena form, dvs oladdad, i jorden så kommer den att se till att ladda sig själv med den näring den hittar i sin omgivning. Och under tiden som den laddar upp sig så stjäl den näring från sin omgivning tills den är mättad.

Därför väljer vi att ladda biokolen innan vi gräver ner den. När den sen väl är laddad så kan biokolen släppa ifrån sig av sin lagrade näring i långsam hastighet, så att den bidrar med extra näring under lång tid. Kolet i sig innehåller ingen näring, men dess porösa struktur är mumma för mikrober som gärna bosätter sig i kolets ytor. Efter som kolet just är så poröst, fullt av håligheter, så blir ytan inuti till och med en ganska liten kolbit mycket stor – en massa yta för både mikrober och näring! Det blir en riktig bördighetsbooster i våra odlingar!

VI VILL HA KOLET I JORDEN- INTE I LUFTEN! BOKASHIJORD TILL HÖGER.

Hur laddar man biokol?

Det finns flera fungerande sätt att ladda sin biokol. Det handlar om att mätta biokolen med något näringsrikt. Det enklaste sättet är kanske att lägga den i botten av din bokashihink – lakvätskan från matavfallet rinner sedan igenom kolen under fermenteringsprocessen – och vips är kolen laddad och full av fina mikrober! Du kan också ladda biokolen separat: lägg biokolen i valfri behållare, tex plastbalja eller hink. Häll på bokashivätska blandat med vatten, eller tex utspädd mikroferm. Ett av de äldsta tricken är faktiskt att helt enkelt kissa på den! Du märker när kolen är mättad och inte orkar suga upp mer. Låt stå en vecka eller två, sen kan du gräva ner den.

Resultatet blir en fantastisk jord – väldigt mörk och oerhört näringsrik, med den laddade biokolen som en näringsdepå för en lång tid framöver.

Visste du att – biokol förbättrar strukturen i jorden, håller fukten bättre och ökar skörden.

Fler fördelar med biokol

Om du laddar biokolen i din hink så får du fler fördelar – kolen kommer till exempel att kunna motverka lukt i hinken. Den verkar också uppsugande om hinken skulle råka vara lite för fuktig. Om man tänkt förvara sin fermenterade bokashi under en lite längre tidsperiod, så kan det vara bra att lägga lite extra biokol i botten.

Biokolen har egenskapen att den kan skapa och förändra strukturen i jorden. Till exempel lerjord blir mer lucker och lättarbetad medan sandjord ökar sin förmåga att binda vatten och näring. Mikrolivet i jorden får större utrymme och bättre förutsättningar – precis det vi vill! Växternas rötter får mer syre, och kolet hjälper till att hålla både näring och fukt i marken. Dessutom minskar risken för näringsläckage och övergödning av tex vattendrag.

Om du har ett härligt, gammaldags utedass – då kan du med stor fördel blanda biokol i ströet som du använder till dasset. Lukten minskar och kolet följer sen med i förmultningsprocessen, och bidrar även här till finfin jord!

Ur klimatsynpunkt är biokol att betrakta som en kolsänka – och sedan 2018 är det klassat som en Negative Emission Technology av IPCC!

Biokol i botten av hinken!

Varför ska man lägga biokolen i botten av sin hink?

Fermenteringsprocessen är som tidigare nämnts en process som är och ska vara ganska sur. Det sura pH-värdet hämmar tillväxten av sjukdomsframkallande, patogena bakterier. Men den som minns något från biologilektionerna i skolan vet, att kol har ett högre pH-värde(basiskt). Så genom att lägga biokolen endast i botten av hinken så stör vi inte den surare processen hos matavfallet, men kan ändå dra nytta av att lakvattnet rinner igenom kolen. Smart, va?

Visste du att – kolsänkor är motsatsen till koldioxidutsläpp!

Måste man köpa biokol?

Nej, det måste man inte. Du kan i princip använda vilken grillkol som helst. Dock är det några saker man bör tänka på : Krossa kolen, många små bitar är bättre än stora. Ta reda på om kolen innehåller tillsatser eller tungmetaller – då kanske man inte vill ha den i sin matjord. Briketter har ofta just tillsatser och är därför inte lämpligt att använda i detta fall. Skölj också av eventuell aska. Aska är också basiskt och passar inte i varken bokashihinken eller jordfabriken. Den kan du istället strö ut direkt i landet; till exempel bärbuskar mår jättebra av lite aska!

Kolsänkor i verkligheten

Terra Preta – den svarta odlingsmarken vid Amazonfloden i amerikanska regnskogen – är det största exemplet hittills på bördig odlingsjord med hjälp av biokol. Det benämns också ”Indianernas svarta jord” och byggdes upp av ursprungsbefolkningen i området långt innan Européerna kom till Amerika. Markstudier av området från 1980-90 talen visar att jorden innehöll en mycket hög andel markbundet kol, upp till 8 gånger högre än den omgivande regnskogsjorden. Man tror att biokolen i jorden uppstod när ursprungsbefolkningen frilade regnskogsmark för odling, man använde en teknik som liknar svedjebruk och fick då en mer lågintensiv, kontrollerad förkolning snarare än förbränning. I vanlig regnskogsjord sker nedbrytningen av organiskt material och urlakningen av näringsämnen snabbt, och jorden blir olämplig för odling. Men den svarta jorden – den med biokol – var oerhört bördig och passade bra för odling, och det tog många hundra år för forskarna att lista ut, att det faktiskt var framförallt biokolet som var orsaken!

Här kan man få veta mer om Terra Preta och legenden om El Dorado i en liten film hos brittiska BBC.

Visste du att – biokol i jorden minskar läckaget av näringsämnen som göder våra vatten.

Mer om biokol

Bokashi och biokol – Malin på bokashi.se pratar om biokol

Så här laddar du din biokol! – med lakvätska från din bokashi

Stefan Sundström – biokol, bokashi och bakterier – en film där Stefan besöker oss på bokashi.se

Stefans lilla svarta – biokol, bokashi och bakterier – Stefans mycket läsvärda bok

Stora boken om bokashi – vår egen handbok!

Bokashipodden om biokol – avsnitt 6

Källor: Biokolhandboken, Stefans lilla svarta – biokol, bokashi och bakterier, Stora boken om bokashi, Naturvårdsverket, biokol.se, envinnbiokol.se.

bokashi, bokashi i lägenhet, Bokashi i stan, bokashi på liten innergård, Odling och stadsodling

GÅRDSFÖRENINGEN LILJAN I GÖTEBORG

Lämna en kommentar

I stadsdelen Lunden i centrala Göteborg har hyresgästerna startat en egen gårdsförening för sin gata. Målsättningen var att de själva skulle få sköta om och planera många av gårdens rabatter och buskplanteringar. Tidigare sköttes de av en firma‚ som tog hand om det nödvändigaste, men inte så mycket mer, berättar Maria, som är en av initiativtagarna och ansvariga för föreningen.

Kenneth och Maria i gårdsföreningen Liljan pustar ut efter trädgårdsarbetet

Så sagt och gjort, för fyra år sedan bildades den ideella gårdsföreningen Liljan, som numera ansvarar för en stor del av skötseln av gårdens blommor och växter. De har en årlig budget som hyresvärden bidrar med, men de försöker också hitta sätt att övervintra en del blommor, ta frön och sticklingar, för att inte behöva köpa allt nytt varje år. De har också försökt satsa lite på perenner, som ska stå sig på längre sikt.

EM-bakterierna i aktiv form – Mikroferm

Ytterligare en av gårdens innevånare, Charlotta (som till vardags delvis föreläser för och arbetar i kundsupporten på bokashi.se), såg möjligheten att kunna hjälpa till och också introducera lite nytänk i handhavandet. Tidigare klippte man och rensade bort ogräs och sådant som vissnat, sedan bar man bort det till den närliggande skogen där man slängde alltihop. På Charlottas inrådan började man istället ta vara på det, att slänga in allt under buskarna igen, som en sorts täckodling, för att dels skydda den befintliga jorden från uttorkning och vädrets makter, och låta det bortrensade återgå till jorden som näring och biomassa. Sedan har man sprayat EMbakterier, antingen som Mikroferm eller bokashivätska, över materialet för att hjälpa till med nedbrytning och omvandling.

Allt ogräs och trädgårdsskräp under buskarna, i olika stadier av omvandling till jord. EM-bakterierna hjälper till!
Fint hjälpmedel i trädgården! Aquamix – fyll bara på med tex microferm eller bokashivätska, ställ in blandningen på 1:100 och koppla vattenslangen – enkelt och praktiskt!

Charlotta fermenterar hela sin familjs matrester, hon tar också hand om ytterligare en god väns och hennes stora familjs rester. Största delen av det fermenterade avfallet får följa med till familjens gård i Värmland, men Charlotta försöker ha en jordfabrik eller två igång i sin lägenhet för att kunna fylla på sin del av balkongrabatten, sina murarbaljor och sina krukväxter inom- och utomhus. Det stora målet vore såklart att kunna ta vara på matavfallet från – om inte alla så i alla fall en del av gårdens innevånare, men det är en ganska stor process på flera olika sätt. För att ta hand om matavfallet i större skala skulle krävas lämpligt utrymme någonstans i fastigheten att först fermentera, och sedan göra jordfabriker inomhus, och det kräver nog både noga eftertanke och förhandling med hyresvärden, förhoppningsvis kan det bli av någongång i framtiden. Men det är inte omöjligt!

Charlotta samlar in matrester från fler familjer.

För några somrar sedan gjorde Charlotta ett experiment – hon använde bokashijord i rabatten tillhörande sin lägenhets balkong-utsida. Hon forslade tom dit lite brunnen hästskit (i resväskan!) från sin gård – något som roade övriga hyresgäster oerhört! Sedan planterade hon ner det hon försått på sin balkong under våren, gav noggranna instruktioner till välvilliga grannar om vattning med bokashivätska varje vecka och reste sen till landet för sommarlov. Framåt juli började hon få fantastiska bilder och meddelanden från grannarna i stan, som berättade att hennes balkongodling stod i full blom och hade vuxit helt fantastiskt. Så till den grad, att folk ofta stannade till för att titta och kommentera. Det gick inte att jämföra övriga gårdens växtlighet med Charlottas balkonglåda, den slog allt med hästlängder. 

Grannens balkong…
… och Charlottas balkong i mitten av juli förra året

Året efter var grannarna i gårdsföreningen inspirerade, och nu prunkar gårdens växtlighet rikligt och frodigt! Än har vi en bit kvar, framförallt där jorddjupet är som grundast i ingången till gården och buskarna har börjat växa till sig men har fortfarande kala partier,  säger Maria. Men vi har ändå kommit en bra bit på väg.

Årets version av Charlottas balkong i juli. Luktärter och tagetes blommar fint, rosenskära har enstaka blommor, zinnia, dahlia och tobaksblomma har en bit kvar. Nästan alla blommor är sådda av fröer som tagits från förra årets skörd.
En av portarna på gården – socker- och luktärtor, präktiga zinnior, tomatplanta full med gröna tomater, dill, pelargoner – både Mårbackor och uppstammade dr Westerlund.
Praktfullt! Andra året i rad med bokashijord i denna rabatt!
Tobaksblomman tar fart – doftar underbart i sommarkvällen!

Att gräva ner fermenterad bokashi rakt ner i de ganska grunda rabatterna och  buskodlingarna är inte att tänka på i nuläget, säger Charlotta. Det finns ett uttryck som säger, att man i en storstad aldrig är längre ifrån en råtta än fyra meter, så man skulle verkligen behöva vara noga med att skadedjurssäkra rabatterna – något som inte är möjligt idag. Gården har ett fint och noga tillslutet återvinningshus, och man har lagt ner mycket arbete på att det inte ska finnas mat åt råttorna på gården. Rabatternas och buskagens jord är fulla av rötter, har princip inte gått att gräva i alls eller att överhuvudtaget kunna komma ner i mer än några centimeter, det går inte att skadedjurssäkra på ett bra sätt. Dessutom, säger Charlotta, så vill hon inte riskera att nån skulle se en råtta på gården och kanske dra den (felaktiga) slutsatsen att det beror på bokashi och stoppa projektet, utan tänker att man långsamt ska kunna jobba framåt med målet i sikte – att göra jord av matresterna, även i en hyresfastighet centralt i en storstad!

Årets försådder i Charlottas fönster och balkong – visst få det plats liiiite till?

I sin egen rabatt gräver hon ner helt färdig och noga kontrollerad bokashijord (dvs inget kvar för ev djur att äta), men hon kan inte tillverka jord till hela gården i sin lägenhet. Kanske när mina tre tonåringar flyttat ut, då kanske det finns plats, skojar hon. 

Vi får bitvis nöja oss med bakterierna, säger Charlotta. Men det fina är, att vi faktiskt gjort stor skillnad redan bara med de åtgärder vi kunnat genomföra! Att låta ogräs och visset gå tillbaka till jorden – de får mycket god hjälp av em-bakterierna – gör skillnad, och att vi bygger upp den befintliga jordens mikroliv till det otroligt mycket bättre, det känns bra. Vi tillför även näring i form av kogödsel och bokashivätska, och när föreningen köper jord försöker vi hitta jord med så lite torv som möjligt, så att det ska vara ett bättre val. Och nästa år, då är målet att ladda så mycket biokol vi har råd med och får tag i, för att ytterligare förbättra jordens struktur, öka jordens förmåga att hålla vatten och skapa en näringsdepå i bäddarna som kan släppa ut näring under längre tid.

Charlottas balkong till höger – vildvinet är fortfarande grönt och det blommar fortfarande trots att bilden är tagen i slutet av september – tack vare bokashijorden som håller näring och fukt länge, länge! Till vänster en grannbalkong – utan bokashijord.

Efter två år av hyresgästernas kärlek och omsorg berättar Maria att det för första gången nu faktiskt går att gräva i jorden under buskarna , och att man kunnat höja nivåerna av jord i planteringarna så att det nu faktiskt är fullt upp till kanten med fin, näringsrik jord. För att inte tala om vilken skillnad det har blivit på växtligheten! Förut var buskarna glesa och fula, nu frodas det och buskplanteringarna har blivit de gröna insyns- och bullerskydd som var meningen från början. 

Gårdsföreningen vattnar regelbundet med Mikroferm vår och höst. Däremellan vattnar föreningen då och då med bokashivätska  – och det märks! 🙂

Vi får jättemycket komplimanger för att vi har det så fint på vår gård, berättar Maria. Vi har förutom buskplanteringar och rabatter även stora krukor utanför varje trappuppgång, där vi byter växtlighet med säsongen. Det är roligt att se att vårt arbete har gett resultat, och att det har blivit så otroligt bra!

Reportaget ovan gjordes under 2022 – så snart kan vi få en helt aktuell uppdatering från Gårdsföreningen!

Så trevligt att komma hem till sådan blomsterprakt – mitt i centrala Göteborg!

Foto: Charlotta Sairio, Maria Inghammar

bokashi

Kål + bokashi = sant

2 kommentarer

Det är första året jag odlar kål. Jag började med att låta mina plantor nästan torka ut i tunneln (inte med mening förstås!). Och hade alltså litet hopp om att dessa krävande plantor skulle klara sig.

Jag planterade ut dom i min bästa pallkrage där jag grävt ner bokashi i flera år, där jag odlade ärtor förra året, och för att ge dom ännu större chans grävde jag innan planteringen ner två kranhinkar med färdigjäst bokashi. Det såg ut så här:

Åh vad ynkliga dom små kålplantorna såg ut när dom äntligen fick komma ut… Detta var den 13 maj:

Efter 10 dagar:

Och nu, efter 1,5 månad (utan gödsling):

Häftigt, eller hur!

Det jag lärt mig till nästa kålplantering är att inte sätta plantorna så tätt, att allt som jag sätter bredvid (sallat, dill, morot) kommer att bli antingen utträngt eller fullständigt överskuggat… Och att göra precis så med jorden som jag gjort! Proppa i bokashi!! 😊

Hur gör du med din kål? Vad samplanterar du med? Hur gödslar du?

/Malin

Odling och stadsodling

Omplantering av sparris

Lämna en kommentar

Förra sommaren frösådde jag sparris för första gången. Den blev rangligare och rangligare och i november någon gång satte jag ner dom i en pallkrage i kartong-krukor för att dom skulle få övervintra. Idag tittade de första små sparrisstänglarna upp – hurra!! Dom var inte döda som jag trodde… Så dagen till ära planterade jag om dom försiktigt på en plats med bra och lucker jord efter många nergrävda hinkar med bokashi!

Se hur det såg ut i denna video:

www.youtube.com/watch

Bokashi i trädgården

Hur blir det med ben i bokashijord?

2 kommentarer

Många funderar över det här med ben.

Ska man slänga dem i bokashihinken eller inte?

Gör som du vill, helt enkelt. Många slänger i alla ben i hinken, andra väljer att bara lägga i de mindre, typ kycklingben, i bokashikomposten. Andra skickar det mesta till kommunen via sophinken eller mat-avfallsinsamlingen.

Ben tar väldigt lång tid att bryta ner och  bli jord, speciellt de stora. Kycklingben försvinner oftast under några månader i jorden. De stora som syns i bilden hittade jag nyligen. Jag har ingen aning vilken historia de har, om de har legat i jorden ett år eller fem. Det kan vara länge.

Det jag brukar göra när jag hittar sådana ben är att banka sönder dem med en hammare eller stor sten. De är oftast väldigt porösa och lätta att krossa. Och vilken skatt! En hög med benmjöl som är hur nyttig som helst i landet.

Andra gånger, orkar jag inte med dem. Och då stoppar jag bara ner dem lite djupare i landet. Syns de inte så finns de ju inte 😉 Men jag har gott om plats i min odling så jag störs inte av det. Andra, som har mindre odlingar eller bor i radhus, tycker det ser ut som en gravplats om det blir för många ben. Och det kan jag förstå!

Sedan beror det lite på hur mycket kött man faktiskt äter. Här hemma blir det mindre och mindre, som för många andra. Det är inte så ofta vi har stora ben längre. Så det blir ingen stor fråga i landet heller. Äter man mycket kött med ben (jag tänker t.ex. på alla jägare runtom i landet!) så blir det lite mer att ta hänsyn till.

En annan faktor är hur man har det med sophämtning. Här har vi i princip ingen sophämtning (två gånger om året) och ingen matavfallsinsamling heller. Så jag har helt enkelt ingenting annat att göra med mina ben än att de får följa med i bokashin. I hinken blir de rena i alla fall. Och trivs jag inte med dem i landet sedan, kan jag samla upp de rena benen och göra något annat med dem.

Så — ben i bokashi eller inte? Helt upp till dig.

Som så mycket annat med bokashi, gör det som känns rätt, testa dig fram, hitta en lösning som passar din logistik hemma.

Det blir så bra så.

 

Bokashi i trädgården

Gör jord som dina morötter och potatisar kommer älska!

2 kommentarer


Foto: Jenny HarlenNu i helgen tog jag upp några potatisar och morötter.

Något jag kom att tänka på var detta med sandjord. ”Alla” säger ju att morötter vill ha sandjord. Varför? Det är ju jobbigt att vattna och tufft att få näring att stanna kvar. Men morötterna blir ju raka och fina i sandjord, det är kanske mest därför.

Men nu när vi allt oftare odlar i pallkragar här i Sverige är man inte begränsad till just den jord som finns på åkern. Istället kan man fixa en jordblandning som är precis som man själv vill ha den.

Och mina morötter här hemma, vad får de då för jord? Ja, precis samma jord som allt annat i köksträdgården här hemma: kraftig jord med JÄTTE-mycket mull i. Bokashi, självklart, men även annat. Jag täckodlar så mycket jag kan, fyller på i mina lådor under höst och vår med löv, ensilage, med flis och spån och kvistar ibland fallfrukt. Allt som råkar finnas till hands.

Jord som skapas så här blir porös som bara den. Då blir morötterna raka och fina för att de inte kämpar med stenar och lerklumpar på väg ner i mullen. Näring stannar kvar länge för att det är så det fungerar i en bra jord.

Alltså, det skapar inget extra jobb, en bra jord sköter sig själv.

Foto: Jenny Harlen

En annan sak. En sådan här torrsommar är det MYCKET enklare att hålla jorden fuktig om den är mullrik. Ju mer man har blandat ner i den och lagt ovanpå den, ju mer mull finns i jorden.

Mull i jorden fungerar som en svamp. Det gör att en jord med mycket mull i behåller väldigt mycket fukt. Vatten, om det nu är från regn eller trädgårdsslangen, susar inte bara rakt igenom odlingslådan utan stannar kvar ett bra tag. Det fastnar i masktunnlar, det sugs upp i mullpartiklar och en del behålls nog även i diverse småkryp.

Täckodling hjälper också till, förstås, det gör att fukten som finns i jorden inte dunstar bort så lätt. Täckmaterialet fungerar som en fukt-reservoar och skapar en fuktig och skyddad miljö där maskar och hjälpinsekter kan hålla på och jobba. De får mycket mera gjort under täcket än de hade annars, vilket gör att jorden blir bättre och bättre över tid.

Fukt i jord är även bra för mikrober. Precis som maskar vill de ha det lagom fuktigt för att jobba som bäst. För torrt och de stannar upp. Så allt man gör för att behålla fuktigheten i jorden är bra för växterna OCH mikrolivet. Och ju mer mikrober och andra småkryp som kan få jobba på i fred, ju bättre miljö skapas för växterna.

Allt hänger ihop ju.

Vilken typ av jord är bäst?

Vet inte hur det var för dig, men jag blev helt snurrig i början när jag började läsa om odling. Vissa växter, läser man, vill ha sandjord. Andra vill ha lerjord. Andra vill ha mullhaltig. Högt pH, lågt pH. Ditten och dattan.

Hur ska man kunna komma ihåg allt det här? Och hur ska man kunna kombinera detta i några odlingslådor på en villatomt?

Det slutade med att jag förenklade det hela. Sedan många år tillbaka fokuserar jag bara på att göra bra jord.  Åt ALLA mina växter. Jord som är näringsrik och fullproppad med mull, jord som har en härlig struktur och som känns och doftar som jord ska. Och oftast är den även full med maskar också.

Och det funkar ju! Allt växer som bara den. Jag är ingen expertodlare men jag gör så gott jag kan. Det mesta blir friskt och fint, mer tack vara den fina jorden än mina odlingskunskaper.

Odla i lådor och odla tätt

Som så många andra, odlar jag i lådor. Och därför vill jag odla tätt.

Mest för att jag tycker det ser så härligt och frodigt ut! Men även för att maxa skörden. För det mesta, struntar jag nu i radavstånd och sådant utan planterar på bara. (Växtföljd har jag, men det är en annan sak).

Jag vet precis vilken jord jag har i mina lådor, det är ju summan av allt jag har lagt i under åren. Lådorna är hemsnickrade (5m x 1,2m) men fungerar annars som pallkragar — och där har jag byggd jord under många år nu.

Jag har haft allt möjligt i dem, mest organiskt material som finns till hands men även en tillskott av stenmjöl eller liknande ibland för att få med några ”riktiga” mineraler. Varje år får de en laddning till; har jag inte så det räcker brukar jag satsa på de lådor som står i tur att få de mest näringskrävande växterna.

Men det funkar ju. Den jord som finns i lådorna nu är kraftig och porös: mullrik, näringsrik, maskrik och härlig. Även en torr sommar som denna har det gått utmärkt att  odla mycket i varje låda.

Friska, fina grönsaker som man bara blir glad av!

 


 

Bokashi i trädgården

Gör en jordfabrik utomhus

10 kommentarer

Många undrar hur de ska kunna gräva ner sin bokashi i sina perennrabatter. Det finns oftast inte plats mellan alla blommor och buskar för att gräva ner bokashi utan att störa växterna.

Hur gör man då?

En enkel lösning är att fixa en jordfabrik utomhus, ett särskilt ställe där man gör jord och inget annat. Det behöver inte vara något märkvärdigt — ett hörn i rabatten eller landet, ett pallkrage, en murbruksbalja, vad som nu är mest praktiskt.

Där gräver du ner hink efter hink med bokashi. Allt eftersom det blir till jord kan du hämta det du behöver och sprida ut på dina perennrabatter.

Jorden blir piggare direkt.

Och enklare kan inte det vara!

Så här kan du bygga en jordfabrik:

STEG ETT.

Skaffa en pallkrage och hitta en bra plats till den. (Egentligen är platsen här i bilden inte helt perfekt då trädrötterna kommer att söka sig in. Men eftersom jag ville bygga ut rabatten här var det praktiskt ändå.)

Samla några hinkar bokashi och några hinkar ”fuljord”. Fuljord kan vara jord som har gjort sitt (hinkarna på bilden har haft tomater och är full med rötter), jord från misslyckad sådd eller säckjord som du har över. Du kan lika gärna ta ogräsfri jord från en rabatt eller odlingslåda.

img_1170

STEG TVÅ.

Bottna pallkragen med tidningspapper eller kartong. Snåla inte! Pappret kommer att hålla bort ogräset i några månader tills både papper och ogräs ruttnat bort. Jag brukar lägga papper lite utanför pallkragen för att underlätta med gräsklippningen. Grus eller täckbark över papperskanterna gör det snyggare och hjälper även håller bort ogräs.

Trycksvärta (på svenska dagstidningar) är helt ofarlig nu för tiden. Tänker du använda kartong är det bättre med ofärgade. Riv bort så mycket packtejp du kan från kartongen, annars blir plasten kvar i jorden när kartongen har förmultnat.) Undvik helst färgglada kartonger och veckotidningar då man inte vet vilka kemikalier de innehåller.

Foto: Jenny Harlen

STEG TRE.

Fyll på med jord och bokashi, blanda så mycket du kan. I en  jordfabrik kan du ha vilka proportioner som helst, du kommer antagligen att gräva ner många fler hinkar i framtiden så det gör inget om du har mer jord än bokashi i början. Men ha lite koll på ungefär vilka ”recept” du har, det är bra att veta när du använder din jord sedan. Om jorden i jordfabriken är väldigt stark kan du använda den lite försiktigt som gödsel eller späda ut med annat: höstlöv, papper, sågspån, halm, fuljord eller vad du nu har.

50/50 bokashi och jord är en bra grundrecept i jordfabriken. Till planteringsjord är 30/70 bokashi-jord ett bra utgångspunkt. Men detta får man fort en känsla för, så krångligt är det inte.

img_1190

STEG FYRA.

Snygga till det hela med ett lager jord överst. Dels för att bokashin inte skall oxidera (exponeras till luft) men även för att förhindra nyfikna katter, hundar och fåglar från att gräva runt.

img_1194

STEG FEM.

Lägg gärna på ett kompostgaller eller någon form av enkelt lock för att hålla bort nyfikna djur. Är du orolig för möss, råttor eller sork kan du lika gärna bottna pallkragen med ett finmaskigt nät och lägga något tätt på toppen.

Eftersom vi har väldigt många björkar hemma brukar jag har en presenning (eller markduk) över mina jordfabriker, speciellt under tiden då alla frön svävar runt i luften.

img_1198

STEG SEX.

Vänta några veckor så har du färdig jord!

Behöver du finjord till ett odlingsprojekt eller till att gödsla en perennrabatt eller buskar, är det bara att gå förbi med skottkärran eller några hinkar och hämta det du behöver.

Jag brukar gräva ner nya hinkar i den ena änden och hämta jord från den andra ett tag, sedan byta plats. Annars kan det vara praktiskt att gräva ut en hink eller två med färdig jord och använda hålen till att tömma nästa hink. Gör det som är enklast för dig och som passar dina odlingsprojekt.

PÅ VINTERN

På vintern kan du fortfarande använda din jordfabrik om du vill. En idé är att gräva några färdiga groper som du kan fylla på med bokashihinkar även om marken är frusen. Se till att ha en säck med upptinade höstlöv, fuljord eller annat som du kan toppa med. Annars kan du breda ut innehållet i bokashihinken i jordfabriken och toppa med annat efteråt. Precis som om man skulle göra en lasagne…

Det kommer inte att hända särskilt mycket under vintern när det är kallt men till våren kommer det snabbt igång. Maskarna brukar hitta dit själva och stortrivs så fort det blir lite varmare i jorden.

Det tar lite tid att fixa en jordfabrik men det är det värt. Det är otroligt lyxigt att alltid ha tillgång till fin jord — och ännu roligare att kunna göra den själv!

Jord och kompost

Så här gör man en jordfabrik

13 kommentarer

Foto: Jenny Harlen

En ”jordfabrik” är ett bra sätt att göra jord med bokashi när det är krångligt att gräva ute. Eller om du vill producera ”finjord” inomhus till vinterns omplanteringar.

Begreppet är ganska brett. Vi hittade på ordet ”jordfabrik” här hemma vid köksbordet för många år sedan och har fastnat för det. Egentligen handlar det om ett ställe där man gör jord av sin bokashi (eller för att vara exakt, berika den befintliga jorden med bokashi) någon annanstans än där man tänker odla.

Det kan vara inomhus eller utomhus. Utomhus är det oftast i en odlingslåda eller pallkrage (eller helt enkelt en mindre del av rabatten) där man väljer att odla jord istället för att odla annat. Ett ställe där man kan gräva ner hink efter hink bokashi för att sedan kunna komma förbi med en hink eller skottkärra för att hämta bokashi-fin jord till perennrabatter och andra odlingsprojekt. En utomhus jordfabrik kan man ha i många år, här hemma har vi en stor jordfabrik i trä vi har hållit på med i 8-9 år utan att göra mer än att gräva ner bokashi och hämta ut kärra efter kärra med jord. Jord som motsvarar den finaste gödsel man kan tänka sig.

En sådan jordfabrik blir väldig stark i slutändan och måste spädas ut. Då är det man-tager-vad-man-haver som gäller. Har du en hög med dagstidningar eller kartonger, in med dem bara. Eller en hög med ensilage, vass, sågspån, halm, löv — vad som helst som har lågt näringsvärde för att kunna balansera upp den kväverika bokashin.

En jordfabrik inomhus är lite annorlunda. Den är oftast en balja, låda eller hink som är lagom stor till att ha inomhus i värmen. Grundprincipen är man varva bokashi och ”fuljord” i den, hälften var brukar vara perfekt. ”Fuljord” har man oftast hemma efter en odlingssäsong: gamla krukväxter, överbliven planteringsjord, misslyckade sådd mm. Samla det under växtsäsongen så har du en perfekt resurs till din jordfabrik.

Syftet med en inomhus jordfabrik är att fixa lite finfin planteringsjord till inomhusbruk under senvintern. Tänk omplantering av krukor, omskolning av småplantor och en bra start till tidig sådd som chilis och tomater.  Det är inte meningen man ska hålla på med jord inomhus jämt, allra bäst är ju att gräva ner sin bokashi direkt på odlingsstället. Men ibland är det oerhört praktiskt att kunna få fram näringsrik planteringsjord när marken ändå är frusen ute.

Så hur gör man?

Egentligen är det hur enkelt som helst. Du behöver en balja/låda/hink och lika mycket fuljord som bokashi. Har du ingen fuljord hemma kan du köpa säckjord, det räcker med den billigaste om inte du vill ha annat.

  1. Hitta en balja, låda eller hink i en lagom storlek. 30-50 liter brukar vara bra. Men det spelar ingen roll om den är större eller mindre, bara du kan hantera den — tänk på hur tung den kommer vara när den är full! Du behöver inte ha lock om den ska stå inomhus, då ett jordlock ändå  fungerar bättre än en plastlock.
  2. Ställ din balja/låda på ett varmt ställe, den varmaste du har råd med om du vill att processen ska gå fort. Har du inte bråttom är det inte så noga med temperaturen. På ett uppvärmt golv kan man räkna med att bokashi blir till jord på ett par veckor, i en kall källare kan det ta veckor eller till och med månader. Men jord blir det.
  3. Börja med något absorberande i baljan/lådan. Om din fuljord är torr är det inget problem, den kommer absorbera fukten från bokashin. Men annars är risken att jordfabriken blir blöt i botten och det är aldrig trevligt. Biokol är superbra som startlager, och eftersom den kommer att laddas med kväve från vätskan i lådan så är det är en win-win lösning. Annars funkar det bra med äggkartong, tidningspapper, sågspån, vad du nu än har.
  4. Varva lager på lager med fuljord och bokashi och rör gärna om lite så matresterna får så mycket jordkontakt som möjligt. Det är trots allt kontakten mellan jord och bokashi som gör att processen kommer igång.
  5. Om du har större bitar mat i bokashihinken så kan du gärna hacka dem till lite mindre bitar, så att de då får mer jordkontakt. Om du vet i förväg att du ska använda en bokashihink till att göra en jordfabrik är det absolut värt att hacka allt i mindre bitar från början. Processen går så mycket snabbare då. (När man gräver ner bokashi i landet är det inte så noga, det spelar inte så stor roll om det tar lite längre eller kortare tid. Men i en jordfabrik inomhus är det trevligare om processen går snabbare.)
  6. Toppa med ett jordlock. 5-10 cm är bra. Lägg gärna en tidning eller handduk över för att balansera fukten men annars behöver du inget lock. Oftast fungerar det bättre utan lock faktiskt, lådan kan andas ungefär som en vanlig bokashihål i marken.
  7. Ha lite koll på fuktigheten i din jordfabrik. Den ska ständigt vara lagom fuktig, ungefär som vi vill att normal odlingsjord ska vara. Inte för blöt, inte för torr. Vattna om det är för torrt, ventilera om det är för blött. Men oftast du behöver inte göra någonting.
  8. Rör helst inte om. Många gör det för att det känns som det snabbar på processen — och det gör det. Det är faktiskt roligt att greja med också, så jag förstår precis om du vill röra om då och då och kolla. Men när den första undrar-vad-som-händer fasen har gått över är det lika bra att låta vara. Orsaken ? För att när syre kommer in i processen omvandlas en del av kolen i jorden till koldioxid och metan och släpps ut i luften. Själva gaserna är inget problem, det är så små mängder vi pratar om här. Men den energi som omvandlas gör bättre nytta i jorden, så kan den stå orörd ett tag är det absolut bättre.
  9. Se till att själva matresterna aldrig får vara ute i öppna luften. Om du rör om, kolla att allt är övertäckt med jord efteråt. Då fungerar processen som bäst.

Hur lång tid tar det?  Det är helt upp till dig.

Om du verkligen curlar din jordfabrik — ställer den på varmgolv i badrummet, har i pyttesmå matbitar, blandar 50/50 jord och bokashi med jordlock kan det gå så fort som två veckor. Kanske till och med snabbare.

Men frågan är om det är så viktigt? Har du ett panikbehov av bra jord till att plantera om chilisådden är det en sak. Behöver du bara ha lite bra jord vid slutet av våren till omskolning mm är det inte fullt så bråttom och då kan du ställa din jordfabrik mindre varmt och låta naturen tar sin tid. Testa lite med olika varianter så kommer du snabbt fram till vad passar dig bäst.

Och om inte allt är färdigt så är det inte heller så noga. Plocka ut de tröga delarna och stoppa dem i nästa jordfabrik bara.

Kan man bygga på en större jordfabrik med nya bokashihinkar?

Javisst, inga problem. Använd en större låda bara och fortsätta att varva så länge du vill. Se till bara att alltid ha ett jordlock. Det som är längst ner kommer att bli färdigt först men det gör inget om man inte behöver använda jorden direkt.

Du kan även göra en jordfabrik utomhus i en kallbod eller ett garage. Även om det fryser därute. Följ samma procedurer, allt kommer att funka på precis samma sätt men tar bara längre tid. Det hänger på värmen: så fort det blir varmt kommer processen igång. Har du möjlighet är det bra att ställer ut jordfabriken i solen till våren, lägg en mörk pressening eller svart sopsäck över för att skapa värme.

Allt blir jord, superfin jord faktiskt. Skillnaden är bara tiden. Och det beror helt och hållet på värmen.

Så inget hokus-pokus här inte. Gör precis det du har lust till. Men ha lite koll på fuktigheten i jordfabriken, och har du möjlighet att ställa den varmt så kan du lika gärna göra det.

Lycka till som nybliven jordfabrikant!

 

Återvinning och matavfall

Kaffesump. Guldvärt i trädgården!

2 kommentarer

Foto: Jenny Harlen

”Hello gardeners! Please take some coffee grounds for your garden!”

Tänk om man gjorde så oftare. Enklare än så kan det inte vara — en korg med dagens kaffesump och en trevlig skylt till förbipasserande odlare. Ta gärna en påse kaffesump hem med dig till trädgården!

Kaffesump innehåller mycket näring som växter uppskattar. Som med allt annat finns det plus och minus med det (ska lägga upp några länkar) men hur man än gör är det bra att ta hand om det på ett bra sätt.

En gång i tiden växte alla dessa kaffebönor på en buske i Colombia eller Kenya eller någon annan stans, och näring har tagits från marken för att de skulle odlas. De har fraktats långt innan de kom till en kaffekopp nära dig, miljökostnaden har alltså varit rätt så hög. Klart vi inte kan skicka sumpen tillbaka till den exotiska marken den kom ifrån men vi kan i alla fall sluta kretsloppet hos oss. Så det som en gång var jord kommer tillbaka till jorden igen.

Även om man inte komposterar fullt ut kan man kaffekompostera!

Ta hem kaffesump från jobbet, från ditt lokala café, från en granne. Lägg den i bokashihinken eller strö ut direkt på rabatten. Det spelar ingen roll, bara den kommer ut på landet.

Har du ingen trädgård kan du kanske smyg-kaffekompostera under buskar och träd i närheten?

Allra bäst är om man kombinerar bokashimikroberna med kaffesumpen på något sätt. Finns det inte plats i bokashihinken i köket kunde man kanske göra en separat bokashihink till just kaffesump i all enkelhet. Kolla bara dräneringen (eller lägg lite biokol eller papper i hinken först).

Annars funkar det lika bra att lägga ut sumpen direkt och vattna då och då med bokashivätskan. Mikroberna blir lika pigga och glada av kaffe som oss!

Kaffe i odlingen då.
Fördelar: kvävet förstås. Rätt mycket! Plus en del andra bra-att-ha näringsämnen.
Kaffet kan funka som en snigelbarriär (har dock inte testat själv).
Det jag tycker själv är mest praktiskt med kaffesump är att den är brun från början, smälter in i jorden direkt. Plus att det kostar inget.

Nackdelar: det brukar finnas tungmetaller i kaffesump och det får man ta ställning till. Dricker man mycket kaffe borde man egentligen ta ställning till detta innan man fikar och får det i sig, men det gör inte jag heller.

Men fundera lite över hur du vill göra.

Finns det mer kaffesump i närheten som du kunde ta hand om? Om du visade bilden här till din lokala barista, vad skulle de säga? Kanske vore det något de kunde tänka sig börja med?

Det här med kaffesump löser förstås inte världens alla problem men lite vettigt är det i alla fall. Många bäckar små…

Scientists have discovered a new way to use coffee grounds to help save the Earth

How to use used coffee grounds in your garden

Composting with coffee grounds