Malin på Bokashi.se

Hej! Jag har ju jobbat på Bokashi.se i snart 2 månader och jag har glömt att presentera mig! Det är jag som svarar när ni ringer (”Malin på bokashi.se”) och oftast när ni mailar också och ibland på facebook (gruppen Bokashi och Bokashi.se).

2 månader har gått jättefort och jag älskar mitt jobb! Vi har världens bästa kunder! Vet ni, att ibland ringer ni bara för att diskutera Bokashi i allmänhet och dela idéer. Det är helt fantastiskt! Jenny som har tagit Bokashi till Sverige är härlig att jobba med, och ibland har vi kanske lite för roligt…

Jag har ingen lust att lista någon CV-aktig presentation här men jag kan bara nämna att jag är utbildad biolog, jag har jobbat en massa år på Universum i Göteborg som bl.a. guide, en massa år inom kommunvärlden i Dalsland för att miljöanpassa deras verksamheter. Jag har haft en väldigt oansenlig blogg (som inte har uppdaterats på länge!) om att hitta alternativ till kemikalier på smartvalblogg.blogspot.se. Jag bor i ett hus på landet, jag har två fina döttrar, en sambo med två tonårsdöttrar, en massa katter, höns och kaniner!

Jag är världens odlings-nybörjare!! Allvarligt, jag har inte lärt mig något hemifrån, har inte gröna fingrar, har inga naturliga instinkter. Men jag vill lära mig allt jag kan!  Jag vet att säkert majoriteten av er Bokashi-användare är grymt duktiga på att odla, det hör ju liksom ihop. Så jag behöver er hjälp! Eftersom jag nu jobbar med att ta bilder och filma det mesta som jag gör kommer ni säkert att se mig göra konstiga saker, och då blir jag jätteglad om ni kommenterar, och tipsar och föreslår och tycker och så vidare! Alla är vi nybörjare i början! 🙂 Och om ni behöver hjälp så finns alltid Jenny, som är en jätteduktig odlare!

                                              Första odlingslådan i trädgården

                                                  Nytt odlingslådeprojekt

                                                                          Jag gräver ner färdigfermenterad bokashi

Så fortsätt att ringa, maila och skriva på facebook så att vi tillsammans hjälpas åt med att se till att hela Sverige slutar att slänga mat och börjar göra jord istället!

Vänliga hälsningar

Malin på Bokashi.se

Bokashi och hönor

Jag flyttade till hus på landet för ca 3 år sedan. Min sambo hade haft hönor som tonåring och försett hela grannskapet med ägg. Naturligtvis passade det utmärkt att skaffa hönor på vår lilla gård. Men att det även passade med Bokashi och EM-mikroberna och hönor visste vi inte då!

Hönshus och hönsgård byggdes efter konstens alla regler och in flyttade dom! Ett gäng Lohman-hönor med tupp och en Orpington-höna med en annan tupp.

 

 

 

 

 

 

 

Det finns många hönsägare som har provat att ha Bokashi i både ströt och fodret hos hönor. Det fungerar bra hos oss också! Det blir bättre miljö därinne, och luktar mindre. Och vilka fantastiska ägg vi får!

Ströet planerar jag sedan att fermentera med Mikroferm i täta plastpåsar. Det kan jag sedan använda som jordförbättring i rabatter och bäddar!

Viktigt att tänka på är att Bokashiströ inte är godkänt som foder för djur, och den vi säljer är ju för omvandling av matavfall till jord. Jag som läser mycket forskning om mikroberna och olika projekt med Bokashi känner mig väldigt trygg med att experimentera lite i taget med olika användningsområden. Jag sprayar även Wipe & Clean i hönshuset och hos våra kaniner, för att förbättra den bakteriella miljön hos dom, och det gör ingenting om det kommer lite i fodret och vattnet också!

Bokashiströ är däremot godkänt i som strö hos djur! Det finns även en hel uppsjö av produkter som säljs till hästar som har samma uppsättning av EM-mikrober i sig.

Så här ser det ut på sommaren när hönorna lägger sig på rad och solar i trädgården!

 

Sara Bäckmos hönstips
Sara Bäckmo har gjort en film om hur hon använder hönsgödsel i odlingen direkt på växtplatsen:

Vanliga frågor
Kan jag slänga apelsinskal i hinken? Vitt mögel – är det ok? Hur mycket strö ska jag använda? Trycksvärta från tidningar – är det farligt? När kommer vätskan från kranhinken?
Här har vi samlat de vanligaste frågorna om Bokashi!

Kontakta oss
E-post: info@bokashi.se
Facebook: bokashi.se
Hemsida: www.bokashi.se
Blogg: blogg.bokashi.se

/Malin på Bokashi.se

Bortrest? Hur går det med Bokashihinken?

Sportlov, påsklov, solsemester och annat gör att man ibland måste lämna sin Bokashihink i flera dagar eller veckor.  Men hur ska det gå, kommer den att klara sig?

Svaret är att det bara är att resa iväg! En färdigfermenterad Bokashi-hink håller i upp till ett år. En halvfull hink kan man lägga lite extra tidningspapper i, eller kol, eller ingenting – den klarar sig bra!

Det kunde inte vara enklare!

Läs också:
Hur vet man att hinken är klar?
Biopåsar gör vintern lite enklare


Hälsningar från ett snöigt Värmland!
/Malin på Bokashi.se

Jordfabrik inne efter 3 veckor

För 3 veckor sedan gjorde jag jordfabrik inomhus i plastbackar. Ett spännande projekt, men även praktiskt så här i februari när snötäcket ligger tjockt ute och längtan till vår och odling är stor.

Att gräva runt och se vad som hade hänt med matavfallet var som en skattjakt! Se själva:

Se hur jag gjorde jordfabrikerna här!

I den första plastbacken hade jag tömt ur en hel grön hink. I just denna hink hade jag råkat ha i en gammal krukväxt vilket gjorde det lite svårare för Bokashi-mikroberna, det märktes tydligt. När jag öppnade hinken efter 2 veckors fermentering luktade den lite mer och var lite fuktigare än de brukar vara. Efter några dagar som jordfabrik märktes även att det blev mycket mer kondens från den plastbacken och jag fick lägga tjocka pinnar emellan locket och backen för att kompensera.

Ändå hade matavfallet efter tre veckor brutits ner lika bra som i de andra plastbackarna, där jag hade tömt en halv kranhink i varje plastback. Vilket visar att det inte är så himla kinkigt att det blir exakt rätt, bara mikroberna får bra förutsättningar så blir det bra jord till slut!

I min källare är det ca 17-18 grader och det räcker för att bryta ner matavfallet ganska ordentligt på tre veckor. Jag skulle lätt kunna hälla ut innehållet i mina odlingslådor utomhus även fast det är snö ute. Det som mest tydligt fanns kvar i jorden var kaffefilter, ihopknosat hushållspapper, en hel sötpotatis (som jag förstås borde ha hackat upp), avocadoskal och äggskal. Inget konstigt alls utan helt enkelt det som tar lägre tid att brytas ner.

Fast istället ska jag använda denna jorden till en ny omgång jordfabriker och hälla över överskottet i en säck och ha till mina förodlingsprojekt.

Slutsats: jordfabrik inomhus – en favorit som jag kommer att fortsätta med!

/Malin på Bokashi.se

Jordfabrik inne

Så här på senvintern kan det vara skönt att kunna tömma sina hinkar som står på förvaring och få sätta igång att göra fin jord till odlingsprojekten som kanske redan är igång. Lösningen är att skapa en jordfabrik inomhus!

Jag är nybörjare på det här med jordfabrik. Jag har alla tidigare år haft vanliga hinkar med lock som jag har förvarat i ett förråd utomhus i väntan på våren. Sedan blir det en hel del jobb att gräva ner allting när våren äntligen kommer. Vilken lyx att kunna bygga min jord redan nu i snöiga februari!

Så här gjorde jag:

Se vad som har hänt efter 3 veckor här!

Förslag på vad du kan göra med ditt lakvatten under vintern finns här!

Du behöver:
– Färdigfermenterat matavfall
– Behållare, t ex plastback, tunna etc
– Kol, tidningspapper, spån eller annat uppsugande material
– Jord – vilken jord som helst går bra

Börja med ett uppsugande lager + jord. Nästa lager är matavfallet som du ska blanda ordentligt med mera jord. Och högst uppe lägger du ett tjockt lager med ännu mera jord, gärna 10 cm.

När man gör jordfabrik ska det inte längre vara lufttätt. Nu behöver mikroberna tillgång till syre. Du ska inte blanda runt i behållaren, men det ska vara luftigt. Jag lade mina lock på snedden, det räckte. Och sedan staplade jag backarna på varandra. Dom första dagarna kändes lite bokashilukt när jag doppade näsan nära jorden, och efter några dagar var det helt luktfritt!

Lycka till!

/Malin på Bokashi.se

Äntligen återvunnen plast!!

All svart plast i våra kranhinkar är producerade av 100 % återvunnen plast!

Helst skulle vi ju vilja slippa plast helt och hållet. Men eftersom det är svårt att hitta en fungerande hink med samma nödvändiga egenskaper i ett annat material (lufttät, lätt att frakta, prisvärd), så är vi glada att våra hinkar till allra största del är återvunna! Vi jobbar hela tiden med att hitta så slutna kretslopp som möjligt i vår verksamhet – det är ju liksom det centrala med Bokashi! Till exempel är våra två hjältar på lagret – Lennart och Lennart (se vår lilla hink-leveransfilm för att få en motvillig glimt av dom: hink-leveransfilm) extremt duktiga på att återanvända allt material, kartonger, plastfilm, pallar, papper mm.

/Malin på Bokashi.se

Kontakta oss
www.bokashi.se
info@bokashi.se
0533-735071

Läs också

Vad är Bokashi?

”Vanlig” kompostering vs Bokashi?

Så här gör man en jordfabrik

Vanliga frågor om Bokashi 

 

 

Hur ska jag skölja ut min bokashihink?

På sommaren är det enkelt att skölja ur bokashihinken direkt i landet. Man är ändå ute och gräver ner innehållet, det tar bara ett par minuter extra att ta fram vattenslangen och skölja ur den direkt.

Oftast behövs inget mer: lite vatten, kanske någon borste eller annat man har till hands, och ett ställe att tömma vattnet. Ingen såpa! Eller jo, lite grönsåpa går bra – grejen är att man inte vill förstöra de mikrober som är kvar i hinken, med kemikalier. Tycker du det är kladdigt i hinken kan du testa att stryka på lite matolja. Och tycker du det luktar (för det gör det oftast ;)) kan du låta hinken torka utomhus. Har du EM hemma (Wipe & Clean, Mikroferm, EM-A) kan du spraya lite i hinken, det hjälper!

Mycket näring och mikrober i sköljvattnet!

Ett bra tips är att hälla ut sköljvattnet på några växter som behöver näring. Rabarber, till exempel, några bärbuskar. Eller egentligen var som helst!

Se här en liten film om hur Malin gjorde i somras:

https://youtu.be/Lk4RZf6n9RE

Nu när jag skriver detta är det september och det är inte mycket som vill ha extranäring. Jag har några nya bäddar med flis men inga växter, där tömmer jag gärna lite extra näring i form av lakvatten eller sköljvatten. Den håller sig kvar till våren och mikroberna  jobbar nog på en del nu under hösten.

Ladda inför våren!

Men tulpaner och narcisser! De behöver faktiskt näring nu. De laddar inför vårens stora show och ju mer näring de får nu, ju bättre kommer de orka med till våren.

Nu ser jag verkligen fram emot att se alla dess blommor till våren! Kommer bli sååå glad då!

Laddat med näring och mikroliv

Hur blir det med ben i bokashijord?

Många funderar över det här med ben.

Ska man slänga dem i bokashihinken eller inte?

Gör som du vill, helt enkelt. Många slänger i alla ben i hinken, andra väljer att bara lägga i de mindre, typ kycklingben, i bokashikomposten. Andra skickar det mesta till kommunen via sophinken eller mat-avfallsinsamlingen.

Ben tar väldigt lång tid att bryta ner och  bli jord, speciellt de stora. Kycklingben försvinner oftast under några månader i jorden. De stora som syns i bilden hittade jag nyligen. Jag har ingen aning vilken historia de har, om de har legat i jorden ett år eller fem. Det kan vara länge.

Det jag brukar göra när jag hittar sådana ben är att banka sönder dem med en hammare eller stor sten. De är oftast väldigt porösa och lätta att krossa. Och vilken skatt! En hög med benmjöl som är hur nyttig som helst i landet.

Andra gånger, orkar jag inte med dem. Och då stoppar jag bara ner dem lite djupare i landet. Syns de inte så finns de ju inte 😉 Men jag har gott om plats i min odling så jag störs inte av det. Andra, som har mindre odlingar eller bor i radhus, tycker det ser ut som en gravplats om det blir för många ben. Och det kan jag förstå!

Sedan beror det lite på hur mycket kött man faktiskt äter. Här hemma blir det mindre och mindre, som för många andra. Det är inte så ofta vi har stora ben längre. Så det blir ingen stor fråga i landet heller. Äter man mycket kött med ben (jag tänker t.ex. på alla jägare runtom i landet!) så blir det lite mer att ta hänsyn till.

En annan faktor är hur man har det med sophämtning. Här har vi i princip ingen sophämtning (två gånger om året) och ingen matavfallsinsamling heller. Så jag har helt enkelt ingenting annat att göra med mina ben än att de får följa med i bokashin. I hinken blir de rena i alla fall. Och trivs jag inte med dem i landet sedan, kan jag samla upp de rena benen och göra något annat med dem.

Så — ben i bokashi eller inte? Helt upp till dig.

Som så mycket annat med bokashi, gör det som känns rätt, testa dig fram, hitta en lösning som passar din logistik hemma.

Det blir så bra så.

 

Gör jord som dina morötter och potatisar kommer älska!


Foto: Jenny HarlenNu i helgen tog jag upp några potatisar och morötter.

Något jag kom att tänka på var detta med sandjord. ”Alla” säger ju att morötter vill ha sandjord. Varför? Det är ju jobbigt att vattna och tufft att få näring att stanna kvar. Men morötterna blir ju raka och fina i sandjord, det är kanske mest därför.

Men nu när vi allt oftare odlar i pallkragar här i Sverige är man inte begränsad till just den jord som finns på åkern. Istället kan man fixa en jordblandning som är precis som man själv vill ha den.

Och mina morötter här hemma, vad får de då för jord? Ja, precis samma jord som allt annat i köksträdgården här hemma: kraftig jord med JÄTTE-mycket mull i. Bokashi, självklart, men även annat. Jag täckodlar så mycket jag kan, fyller på i mina lådor under höst och vår med löv, ensilage, med flis och spån och kvistar ibland fallfrukt. Allt som råkar finnas till hands.

Jord som skapas så här blir porös som bara den. Då blir morötterna raka och fina för att de inte kämpar med stenar och lerklumpar på väg ner i mullen. Näring stannar kvar länge för att det är så det fungerar i en bra jord.

Alltså, det skapar inget extra jobb, en bra jord sköter sig själv.

Foto: Jenny Harlen

En annan sak. En sådan här torrsommar är det MYCKET enklare att hålla jorden fuktig om den är mullrik. Ju mer man har blandat ner i den och lagt ovanpå den, ju mer mull finns i jorden.

Mull i jorden fungerar som en svamp. Det gör att en jord med mycket mull i behåller väldigt mycket fukt. Vatten, om det nu är från regn eller trädgårdsslangen, susar inte bara rakt igenom odlingslådan utan stannar kvar ett bra tag. Det fastnar i masktunnlar, det sugs upp i mullpartiklar och en del behålls nog även i diverse småkryp.

Täckodling hjälper också till, förstås, det gör att fukten som finns i jorden inte dunstar bort så lätt. Täckmaterialet fungerar som en fukt-reservoar och skapar en fuktig och skyddad miljö där maskar och hjälpinsekter kan hålla på och jobba. De får mycket mera gjort under täcket än de hade annars, vilket gör att jorden blir bättre och bättre över tid.

Fukt i jord är även bra för mikrober. Precis som maskar vill de ha det lagom fuktigt för att jobba som bäst. För torrt och de stannar upp. Så allt man gör för att behålla fuktigheten i jorden är bra för växterna OCH mikrolivet. Och ju mer mikrober och andra småkryp som kan få jobba på i fred, ju bättre miljö skapas för växterna.

Allt hänger ihop ju.

Vilken typ av jord är bäst?

Vet inte hur det var för dig, men jag blev helt snurrig i början när jag började läsa om odling. Vissa växter, läser man, vill ha sandjord. Andra vill ha lerjord. Andra vill ha mullhaltig. Högt pH, lågt pH. Ditten och dattan.

Hur ska man kunna komma ihåg allt det här? Och hur ska man kunna kombinera detta i några odlingslådor på en villatomt?

Det slutade med att jag förenklade det hela. Sedan många år tillbaka fokuserar jag bara på att göra bra jord.  Åt ALLA mina växter. Jord som är näringsrik och fullproppad med mull, jord som har en härlig struktur och som känns och doftar som jord ska. Och oftast är den även full med maskar också.

Och det funkar ju! Allt växer som bara den. Jag är ingen expertodlare men jag gör så gott jag kan. Det mesta blir friskt och fint, mer tack vara den fina jorden än mina odlingskunskaper.

Odla i lådor och odla tätt

Som så många andra, odlar jag i lådor. Och därför vill jag odla tätt.

Mest för att jag tycker det ser så härligt och frodigt ut! Men även för att maxa skörden. För det mesta, struntar jag nu i radavstånd och sådant utan planterar på bara. (Växtföljd har jag, men det är en annan sak).

Jag vet precis vilken jord jag har i mina lådor, det är ju summan av allt jag har lagt i under åren. Lådorna är hemsnickrade (5m x 1,2m) men fungerar annars som pallkragar — och där har jag byggd jord under många år nu.

Jag har haft allt möjligt i dem, mest organiskt material som finns till hands men även en tillskott av stenmjöl eller liknande ibland för att få med några ”riktiga” mineraler. Varje år får de en laddning till; har jag inte så det räcker brukar jag satsa på de lådor som står i tur att få de mest näringskrävande växterna.

Men det funkar ju. Den jord som finns i lådorna nu är kraftig och porös: mullrik, näringsrik, maskrik och härlig. Även en torr sommar som denna har det gått utmärkt att  odla mycket i varje låda.

Friska, fina grönsaker som man bara blir glad av!

 


 

En av de mest mångsidiga bakterierna i världen

Foto: sciencedaily.com

För ett tag sedan hade vi en intressant diskussion med Jan Röed, EM-biolog  i Sverige, om hur det fungerar med en av våra bakterier i bokashihinken. Nämligen den vi brukar kalla för ”urbakterien” som verkar kunna göra allt. En märklig bakterie som har varit med på planeten sedan 3,8 miljarder år tillbaka. En tager-vad-man-haver bakterie som kan överleva på vadhelst som finns till hands.

Bakterien heter Rhodopseudomonas palustris. Den är en så kallad fotosyntesbakterier och är en viktig del av det som gör EM/bokashi så bra för själva jorden. Den gör nytta på många sätt.

Jag tycker det är otroligt fascinerande. Men ändå svårt att förstå. Så klart blir det många funderingar…

Varför har vi den i EM/bokashi blandningen? Vad är den bra för? Och är det inte lite märkligt att en bakterie är så, vad ska man säger, konstigt? Och kan allt?

Här kommer en gedigen rapport på engelska för er som kan tugga i sig detta. Men lite kortfattad har Jan förklarat det så här för oss:

Vi: Varför är dessa bakterier så unika?

Jan: Fotosyntesbakterierna är unika eftersom de med fotosyntes kan producera sockerarter. Eftersom de har fyra olika strategier att driva fotosyntesen blir de enormt anpassningsbara och kan leva och föröka sig i miljöer där andra mikrober har det mycket svårt. De klarar sig gott och väl utan ljus.

Vi: Och varför är det bra att ha dem med i EM?

Jan: När de dör blir den energi de producerat tillgängliga för de andra mikroberna i EM och hela blandningen kan klara sig i en ogästvänlig miljö. 

Det är bakgrunden till att bokashibollar används med framgång i sjöar med ruttnande och syrefritt slam. I det fallet använder fotosyntesbakterierna svavelvätet som energikälla.

Vi: Vad händer när man får ett gäng av dessa bakterier i odlingslandet när man gräver ner en hink bokashi?

Jan: EM-mikroberna i sin aktiva form gör mycket stor nytta i jorden. När man gräver ner bokashi, fungerar det som en startpunkt varifrån EM-mikroberna kan sprida sig.

I artiklen (som finns att läsa här) finns i informationen på första sidan bra och gedigen fakta om en av fotosyntesbakterierna i EM, den som heter  Rhodopseudomonas palustris. Artikeln är publicerad i den världsledande vetenskapliga tidskriften Nature Biotechnology.



Ett citat:

Rhodopseudomonas palustris is among the most metabolically versatile bacteria known. It uses light, inorganic compounds, or organic compounds, for energy. It acquires carbon from many types of green plant–derived compounds or by carbon dioxide fixation, and it fixes nitrogen.

R. palustris is a purple photosynthetic bacterium that belongs to the alpha proteobacteria and is widely distributed in nature as indicated by its isolation from sources as diverse as swine waste lagoons, earthworm droppings, marine coastal sediments and pond water. It has extraordinary metabolic versatility and grows by any one of the four modes of metabolism that support life: photoautotrophic or photosynthetic (energy from light and carbon from carbon dioxide), photoheterotrophic (energy from light and carbon from organic compounds), chemoheterotrophic (carbon and energy from organic compounds) and chemoautotrophic (energy from inorganic compounds and carbon from carbon dioxide) (Fig. 1). R. palustris enjoys exceptional
flexibility within each of these modes of metabolism. It grows with or without oxygen and uses many alternative forms of inorganic electron donors, carbon  and nitrogen. It degrades plant biomass and chlorinated pollutants and it generates hydrogen as a product of nitrogen fixation1, 2.

Gör jord av ditt matavfall!

%d bloggare gillar detta: